Vårt barn föddes hemma
BLIR du förvånad när du hör detta? Det kanske du blir, om du bor i en del av världen som liknar Nordamerika på så sätt att nästan alla barn föds på sjukhus. Men visste du att de flesta barn i världen — omkring 98 procent av dem — först ser dagens ljus i sitt eget hem?
Varför har några av de så kallade framskridna länderna gjort sig av med denna vana? Är det verkligen till fördel för modern och barnet att förlossningen äger rum på sjukhus, vilket är mycket vanligt i Nordamerika? Varför skulle i så fall någon välja att låta barnet födas hemma?
Men ändå är det allt fler föräldrar i sådana länder, där förlossningar i hemmet inte är i överensstämmelse med medicinsk och samhällelig praxis, som bestämmer sig för att låta barnet födas hemma. Här i Canada, där de flesta barn föds med assistans av vitmaskerade läkarteam i bländande sjukhusbelysning, föddes vår dotter hemma.
Inte av en tillfällighet, utan därför att vi planerade det så!
Vårt beslut
Våra tre tidigare barn föddes på sjukhus. Min hustru och jag var tillsammans varje gång, ända tills de rullade bort med henne och överlämnade henne i underläkares och sköterskors händer. I det spännande födelseögonblicket var hon ensam med främlingar, medan jag befann mig ute i hallen!
Det var något som saknades. När vi fick reda på att vårt fjärde barn var på väg, beslöt vi oss alltså för att uppleva barnets födelse tillsammans.
Många sjukhus respekterar och till och med uppmuntrar en sådan önskan från föräldrarnas sida genom att ge fadern tillträde till förlossningssalen, när deras barn skall födas. Men ett sjukhus är ändå en institution och inte något hem. Vi hoppades kunna ge vår nya familjemedlem något som var mera kärleksfullt och personligt.
Det har också hänt att felunderrättade eller fördomsfulla läkare har tvingat på nyfödda barn icke önskad medicinsk behandling. Vi hade inte lust att ta den risken.
Vi beslöt oss alltså för att låta vårt barn födas hemma!
Ett överilat beslut?
Inte att döma av att procentuellt sett fler barn överlever i många länder, där de flesta födslarna äger rum i hemmet, jämfört med de länder där upphetsade blivande fäder skyndar sig i väg till sjukhuset med sin hustru.
Enligt ett av de senare numren av Scientific American ”fortsätter Förenta staterna att ligga på efterkälken bland de industrialiserade länderna när det gäller spädbarnsdödligheten. Enligt den senaste statistiken kommer detta land på femtonde plats”, efter åtskilliga länder där de flesta barn föds i hemmet.
Den amerikanska författarinnan mrs Lester D. Hazell framhåller i sin bok Commonsense Childbirth (Sunt förnuft i fråga om barnafödsel): ”I skrivande stund [1969] förlorar vi dubbelt så många mödrar i samband med förlossningar som England gör och fyra gånger så många som Nederländerna. ... Amerikanska kvinnor har verklig orsak att vara rädda, när de skall ha barn. Vårt tillvägagångssätt är något förfärligt.”
I en färsk rapport från Canadas vetenskapsråd hette det om antalet dödsfall i förbindelse med förlossningar i Canada: ”Man har ingen som helst orsak att vara nöjd med prestationen här i Canada.”
Det kan emellertid vara svårt i Nordamerika att finna en läkare som är villig att biträda vid en förlossning i hemmet. De flesta läkare vill ha tillgång till sjukhusens komfort. Men det finns några som har samma inställning som den kaliforniske läkare som sade: ”Det råder efterfrågan på [förlossningar i hemmet]. Det skulle vara ansvarslöst av en läkare att inte stå till tjänst för att fylla detta behov.”
Vi löste detta problem med hjälp av en bekant som är en kvalificerad sjuksköterska och barnmorska. Till skillnad från många länder med lägre spädbarnsdödlighet erkänner man i Canada inte barnmorskorna som en yrkesgrupp. Det är dock tillåtet i Canada att föda barn i hemmet, när man vidtar tillbörliga åtgärder för att skydda moderns och barnets hälsa. En väninna kan fungera som barnmorska. Lagen i Canada förbjuder bara att en barnmorska tar betalt för sina tjänster i likhet med andra yrkeskategorier.
Lillan ser dagens ljus
Den dag förlossningen skulle äga rum var våra äldre barn hos sina morföräldrar och väntade på att få höra om de hade fått en ny bror eller syster. Min hustru var upptagen med hushållsgöromål och var på benen till strax innan barnet föddes. Klockan 18.35 anlände vår dotter med ett nyfött barns sedvanliga metod att ge sig till känna för att bli välkomnat.
Efter mer än tolv timmars värkar kände sig min hustru bättre än hon hade gjort efter någon av de tidigare födslarna. Det är praxis på sjukhus att man vidgar slidans mynning genom ett klipp för att underlätta förlossningen, men vår tränade barnmorskas skickliga händer gjorde detta överflödigt.
Vår lilla dotter var vår gemensamma fröjd ända från det ögonblick hon föddes. Mindre än en timme efter hennes födelse kallade vi hem våra tre äldre barn. De trippade upp till sängkammaren, stannade till ett ögonblick och gick sedan respektfullt på tå in i rummet för att finna mamma sittande i sängen med ett strålande leende på läpparna och ett klarögt knyte i famnen.
Våra barns förundran gav öm innebörd åt psalmistens ord: ”Se, barn äro Jehovás gåva, livsfrukt är en lön.” — Ps. 127:3, Åk.
Den kvällen böjde sig våra äldre döttrar, nio och fyra år gamla, och vår sexårige son över nykomlingens lilla säng och kysste sin slumrande syster god natt. Sedan gick vi alla till ro för en god natts sömn.
Fördelar för barnet
Ända från början var vår lilla dotter en del av familjen. Hon åt när hon var hungrig, sov när hon var sömnig och blev snabbt van vid våra röster. Hon behövde aldrig uppleva den isolering som i allmänhet tvingas på barn som föds på sjukhus.
Hon gav gensvar till den kärlek som alltid fanns till hands när hon behövde den. När hon var fem dagar gammal, vägde hon mer än när hon föddes. Våra tidigare barn hade allesammans förlorat i vikt under sin första levnadsvecka.
Min hustru var mer avslappad hemma än hon hade varit på sjukhuset. Hon undgick också den känsla av depression som ofta drabbar mödrar inom några dagar efter en förlossning. Andra mödrar berättar att också de undgått denna depression när de fött sitt barn hemma, men inte när de fött barn på sjukhus.
Doktor John S. Miller, som är chef för förlossningsavdelningen på ett sjukhus i San Francisco, uttalade följande tänkvärda ord: ”Sedvänjan att skilja modern från barnet efter födelsen och under största delen av de närmaste dagarna är nästan brottsligt hänsynslöst med tanke på både moderns och barnets mest fundamentala behov.”
Vid somliga sjukhus, där man erkänner dessa behov, har man inrett mindre rum för att mor och barn skall kunna vara tillsammans.
Men det finns vissa fördelar med förlossningar i hemmet, som sjukhuset inte kan erbjuda. Våra äldre barn accepterade sin nya syster samma dag hon föddes. Hon behövde aldrig bära brännmärket att hon tagit mamma bort från dem under en vecka på sjukhuset.
Äldre barn och fäder måste ofta vänta tills barnet kommer hem, innan de kan utveckla kärlek till nykomlingen. Vår familj behövde inte vänta på det!
Är det riskfyllt?
I sådana delar av världen där nästan alla förlitar sig på läkare och sjukhus för att övervaka förlossningar kan somliga tänka att det är riskfyllt, ja, till och med farligt, att föda barn i hemmet.
Men är det så?
”Skall man föda barn i hemmet?” frågar författaren dr Ashley Montagu. ”Vilken fråga! Var skulle man annars föda dem, om inte i hemmet? På sjukhus? Men jag hade för mig att sjukhuset var en plats dit man vände sig för att få hjälp, när man blivit sjuk eller råkat ut för någon skada. ... Är havandeskap en sjukdom? Är en förlossning en sjuklig process?”
Somliga länder, där de flesta barn föds i hemmet, har lägre spädbarnsdödlighet än Nordamerika, där de allra flesta barn föds på sjukhus. Vår barnmorska har förlöst hundratals mödrar utan att behöva läkarhjälp, inte ens för att det uppstått en bristning hos modern!
Det är tydligt att den allmänna uppfattningen om vilka problem som är förbundna med en förlossning är i hög grad överdriven i Nordamerika.
”Det finns sådant här i landet som tyder på att förlossning i hemmet i själva verket medför mindre risker, även om det inte är så vanligt”, framhåller mrs Hazell i sin bok Commonsense Childbirth.
På 1950-talet, då Förenta staterna förlorade i medeltal en moder på 1.000 födslar, förlöste en moderskapscentral 8.339 mödrar i deras hem i Chicagos slumområden utan att en enda av mödrarna dog!
Under tre år, från 1960 till 1963, när en barnmorsketjänst fungerade i Madera County i Kalifornien, minskades barnadödligheten till hälften, till 10,3 dödsfall per 1.000 levande födda från en tidigare nivå på 23,9 dödsfall. Inom ett år efter det att förlossningarna överlämnades åt ett system med läkare och sjukhus, tredubblades spädbarnsdödligheten i grevskapet till 32,1 dödsfall på 1.000 födslar!
Det är mindre sannolikt att förlossningar i hemmet kommer att inbegripa medicinska vurmar, vilka ofta förväxlas med verkliga framsteg. Ett exempel på detta var uppsvinget för smärtstillande medel i samband med förlossningar, vilket ledde till en stark ökning av komplikationer förbundna med syrebrist i barnets hjärna. Mödrarna och barnen blir heller inte utsatta för de infektioner eller sjukdomar som finns på sjukhusen, när förlossningen sker i hemmet.
När barnen föds i hemmet, är den biträdande läkaren eller barnmorskan gäst i hemmet. Komfort och trevnad för moder och barn är det viktigaste. Fäderna förvisas inte likt överflödiga möbler till en ledig tambur eller korridor, utan förblir familjens överhuvud och beskyddare.
En läkare vid Kaliforniens hälsovårdsdepartement uttryckte saken på följande sätt: ”Vi betraktar barnmorsketjänsten som ett sätt att göra förlossningarna mänskligare.”
En annan orsak
Kristna föräldrar kan ha en annan allvarlig invändning. De vill ha läkare som respekterar deras önskemål, när de inte kan godta populära medicinska behandlingsmetoder därför att dessa bryter mot Guds lag om blodet. — Apg. 15:28, 29.
På många sjukhus tjänstgör en särskild läkare vid förlossningen, och en annan har ansvar för barnets vård efter födelsen. Förståndiga föräldrar vill ha en garanti från alla berörda läkare att de kommer att respektera deras önskemål.
Ibland har man gett nyfödda barn blodtransfusion tvärtemot föräldrarnas begäran om medicinskt sunda och mindre riskfyllda alternativa behandlingsmetoder. Föräldrar har flyttat sina barn från samarbetsovilliga sjukhus för att undvika sådana tragedier. Andra har ordnat så att förlossningen kunnat ske i hemmet.
Folk glömmer att det inte är läkarna, sköterskorna och sjukhusen som föder barn, utan att det är de blivande mödrarna som gör det. Och det är den allvise Skaparen som har utrustat kvinnan med denna förmåga. Omsorgsfull vård av modern före förlossningen gör i allmänhet att man kan upptäcka och nedbringa problemen i de få fall av barnafödslar som kräver särskild uppmärksamhet på grund av människans nedärvda ofullkomligheter.
Mera att lära
Vårt barn föddes hemma, och vi är övertygade om att detta har medfört särskilda välsignelser för modern, barnet och hela familjen.
Men vi vet också att våra erfarenheter och andra, som liknar dem, inte innebär att sista ordet är sagt när det gäller barnafödslar. Det återstår ännu mycket att lära.
Men vilket privilegium åtnjuter inte vi människor! Inte ens änglarna i himmelen kan föröka sig. Med detta privilegium följer emellertid också ansvar. Föräldrar som tillsammans upplever sitt barns födelse blir påminda om sitt gemensamma ansvar.
Väntar ni tillökning i familjen? Kommer fadern att vara med när barnet föds? Skall barnet födas i hemmet eller på sjukhus?
Hur det än blir önskar vi att ni skall få den stora belöningen att se ert barn ge gensvar till den undervisning ni ger det från Jehovas ord, för att det må gå det väl och det må länge leva på jorden. (Ef. 6:3) — Insänt.