Vad är annorlunda med vår tids kriser?

DEN 25 augusti 1974 flyttade Bulletin of the Atomic Scientists fram sin ”domedagsklocka” på framsidan av tidskriften tre minuter närmare midnatt. De vetenskapsmän som utger denna tidskrift gav därigenom uttryck åt sina farhågor för att kärnvapenhotet nyligen vuxit så mycket, och de skruvade fram klockan till nio minuter före midnatt.

De som känner till klockans historia vet emellertid att sedan 1947, då atomforskarna satte i gång sin klocka, har visaren rört sig åtta gånger, men i båda riktningarna.

Många människor anser att historiens förlopp i hög grad liknar denna ”domedagsklocka”. De säger att kriser kommer och kriser går, men på något sätt krånglar sig mänskligheten alltid igenom. De har just den inställning som en profet med urskillning för 1900 år sedan sade att de skulle ha: ”Från den dag, då våra fäder avsomnade, har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.” — 2 Petr. 3:4.

Dessa personer håller med om att världens ekonomiska och politiska system uppenbarligen för närvarande är föremål för allvarliga påfrestningar, men är inte världens bästa hjärnor inriktade på problemen? Förenta nationernas särskilda konferens om råvarorna och nyligen hållna världskonferenser om havet, befolkningen och livsmedlen visar prov på samfällda ansträngningar utan tidigare motstycke, inte sant? Och gör inte den ökande avspänningen mellan Öst och Väst att bilden blir ännu ljusare? ”Det är verkligen fråga om avspänning”, säger Västtysklands förbundskansler, Helmut Schmidt. ”Världen är inte alls lika farlig längre. ... Hotet har försvunnit. Det har åtminstone krympt.”

Optimisterna är också säkra på att om teknologin får tillräcklig tid på sig, kommer den att finna på ett sätt att återställa de krympande livsmedelsförråden, behärska befolkningsexplosionen och utveckla nya resurser för att fylla de växande energibehoven. I en publikation som förespråkar teknologin heter det: ”Vetenskapen och teknologin måste lösa våra problem. Om de inte gör det, kommer ingenting annat att göra det heller.”

Tid, teknologi och diplomati har lyckats hålla mänskligheten utanför den slutliga krisen förr. Varför skulle våra dagars kriser vara annorlunda?

Man inser skillnaden

Atomforskarna och världens ledare har under flera års tid fruktat för en domedag genom kärnvapenkrig, och detta hot finns fortfarande kvar, särskilt med tanke på den plötsligt upptrappade kapprustningen. Men nu har ännu en faktor kommit in i bilden. Vad då?

Generalsekreterare Waldheim sade inför Förenta nationernas särskilda konferens om råvarorna:

”Det nya är den plötsliga och dramatiska överhängande fara som är förbunden med den nuvarande situationen och det historiska skeendets häftiga acceleration, vilken har ställt oss ansikte mot ansikte med ett globalt nödläge.” (Kursiverat av oss)

Vad betyder detta? Vi kan bättre fatta det, om vi jämför de gångna sex tusen åren av upptecknad historia med en tidrymd som är lättare för våra sinnen att fatta. Tänk dig att denna period krymptes ihop till trettio år av din egen familjs liv och lägg märke till hur problemen ”accelererats”.

Tänk dig att du börjar med ett enda barn, ett hus med åtta rum och en ständigt växande inkomst. Även med en sådan krympt tidsskala skulle det dröja tjugo år innan din familj fick ännu ett barn att försörja! Och inte förrän det tjugonionde året skulle den växa på nytt — den här gången med två barn till — så att det nu finns fyra barn i familjen.

Men plötsligt, under det trettionde och sista året, börjar din familj och dess behov att växa mycket snabbt. På bara åtta månader fyrdubblas familjen — till sexton personer — och fyller plötsligt ditt åttarumshus helt och hållet! Du kan säkert föreställa dig din bestörtning om du fick reda på att antalet medlemmar i din familj skulle fördubblas på nytt — till trettiotvå — på bara två månader! Men antalet familjemedlemmar är inte det enda problem som du ställs inför.

Familjens plötsligt ökande behov under de senaste åtta månaderna har redan förbrukat dina besparingar och satt dig i skuld. Och huset är redan fullt — vid just den tid då familjens tillväxt verkligen håller på att få upp farten. Det finns varken tid eller pengar till att bygga till huset. Allt måste gå till de löpande utgifterna. Ditt hushåll har alltså nått en vändpunkt. Från och med nu blir det mer och mer beroende av att varje familjemedlem delar med sig av vad han har.

Men tänk dig att fem av familjens medlemmar insisterar på att få mer än två tredjedelar av maten och de andra förnödenheterna. Då får de återstående elva finna sig i att dela på vad som blir kvar och får klara sig bäst de kan. På så sätt kommer några få familjemedlemmars krav att leda till att huset och inkomsterna ansträngs till bristningsgränsen ännu snabbare än nödvändigt. Dina problem är helt annorlunda än de var bara några månader tidigare.

Är denna illustration bara överdrivet fantiserande? Inte enligt vad ett växande antal av världens ledare och vetenskapliga experter säger.

Något mer än 2 procent av den upptecknade historien har plötsligt fått bevittna omkring 75 procent av människosläktets ökning i antal. Waldheim försäkrar i själva verket att omkring en fjärdedel av alla människor som någonsin har levat är vid liv i dag! Fortsatt tillväxt med nuvarande hastighet skulle betyda att det blev elva personer på varje kvadratmeter av jordens yta — oceanerna inräknade — på mindre än 700 år.

Enbart befolkningens storlek gör det alltså oundvikligt att vi snart når en vändpunkt. ”Utan tvivel”, heter det i tidskriften Scientific American, ”kommer denna period av tillväxt att vara en kortvarig episod i befolkningens historia.” (Kursiverat av oss) Men problemet just nu är inte så mycket befolkningens storlek i sig själv som den plötslighet med vilken befolkningsökningen skett, vilket medfört stora påfrestningar på världens redan ostadiga institutioner.

Den plötsliga befolkningsexplosionen har inneburit snabbt ökande behov av föda, kläder, bostäder och skolutbildning. Men för första gången har man ifrågasatt vetenskapens och teknologins förmåga att hålla jämna steg med dessa behov: ”Teknologin, som så länge varit hoppet för dem som tror på underverk”, förklarar den europeiske chefskorrespondenten för The Wall Street Journal, ”håller så snabbt på att bli distanserad av befolkningstillväxten att till och med världens främsta vetenskapsmän slår ut med händerna i förtvivlan.”

Men något som ännu mer än teknologins misslyckande begränsar jordens förmåga är de onaturliga gränser som åstadkommits av själviska och splittrande ekonomiska, politiska och religiösa barriärer. Till följd av dessa barriärer förbrukar mindre än en tredjedel av jordens befolkning omkring två tredjedelar av dess livsmedel och nästan allt som finns att tillgå av energi och råvaror. De andra två tredjedelarna av mänskligheten måste dela på (vanligen ojämnt) det lilla som är kvar.

Dessa påtryckningar drabbar samtidigt världen vid just den tid i historien då jorden, under dess nuvarande förvaltning, är fylld till bristningsgränsen. Är det att undra på att före detta stabila institutioner vacklar under bördan? Denna ”det historiska skeendets häftiga acceleration” har plötsligt fört världen till en vändpunkt. Nobelpristagaren och professorn vid Harvarduniversitetet, George Wald, säger:

”Mänsklighetens liv hotas nu som aldrig tidigare, inte av en enda, utan av många faror, var och en av dem i sig själv kapabel att tillintetgöra oss, och de är alla sammanvävda med varandra, och alla drabbar oss på samma gång.”

Att våra dagars faror är så ”sammanvävda” med varandra är i sig självt ett övertygande bevis för att de verkligen är annorlunda. Låt oss se hur dessa nyligen sammanvävda kriser påverkar världen.

[Tabell på sidan 3]

(För formaterad text, se publikationen)

75 procent av befolkningsökningen har skett under de senaste 2 procenten av den upptecknade historien

6.000 år av upptecknad historia

1850—1975

Milliarder människor

—4

—3

—2

—1

[Bild på sidan 4]

DEN SNABBT VÄXANDE BEFOLKNINGENS BEHOV

VÄRLDENS VETENSKAPSMÄN