Hur man gör pensionsåldern givande
PENSIONSÅLDERN! Blotta tanken på den är tilltalande för många hårt arbetande människor. De tänker med förtjusning på den som en tid av frihet från slit och frihet från ansvar; en tid då de får göra vad de behagar; en tid av rekreation och ”nöjen”. Och det är inte bara för ett fåtal som det har visat sig bli precis så, vilket framgår av omfattande undersökningar som företagits av två stora amerikanska universitet.
Å andra sidan har pensionsåldern i många fall visat sig bli allt annat än en välsignelse. Enligt forskare är ”de ’gyllene åren’, som framhålls i amerikansk reklam, alltför ofta år av apati, depression och hopplöshet”. Av en annan rapport framgår att pensioneringen resulterar i huvudvärk, depression, magbesvär, för mycket sömn, retlighet, apati och ökad alkoholkonsumtion.
En av direktörerna i American Association of Retired Persons (en förening för pensionerade personer) säger att ”många av [pensionärerna] är bittra. De tänker: ’Bolaget ville inte ha mig kvar och körde i väg mig.’” En som mer eller mindre håller med om detta är dr F. H. Cookinham, som vid nittioett års ålder är den äldste praktiserande läkaren i Kalifornien och som efter femtioåtta års praktik fortfarande gör hembesök. Han säger: ”Många människor som pensioneras vid 65 års ålder är i sina bästa år. Pensioneringen är ett brott mot 50 procent av dem.” Ett forskarpar som reste runt hela jorden och gjorde undersökningar beträffande de många pensionerade människorna i europeiska länder (inklusive Ryssland), Kina, Japan såväl som i Förenta staterna kom till slutsatsen att ”problemet med den isolerade åldringen i själva verket finns i de flesta av världens utvecklade länder, oavsett styrelseskick”.
När en man nått en ålder av sextiofem år, kan han genomsnittligt sett förvänta att få leva i ytterligare cirka tretton år; en kvinna kan hoppas på att få leva i ytterligare sjutton år. För de 25 procent (i Förenta staterna) som fortsätter att arbeta utgör pensioneringen visserligen inget omedelbart problem, men den kan mycket väl innebära det för de övriga. Pensioneringen markerar en stor förändring i ens liv, och man bör därför planera och förbereda sig för den, alldeles som man planlade och förberedde sig för sitt äktenskap och sin levnadsbana. En auktoritet i ämnet säger: ”Du bör förbereda dig [för den] emotionellt, ekonomiskt och till och med fysiskt. ... Om man planerade väl före pensioneringen, skulle många av dessa problem skaffas ur världen.” En välkänd finansinstitution, Royal Bank of Canada, rekommenderar att man börjar skaffa sig upplysningar om pensionsåldern vid fyrtio års ålder. I den nyutkomna Encyclopædia of Occupational Health and Safety, utgiven av Internationella arbetsorganisationen, framhålls att man bör börja planera åtminstone fem år i förväg. Och en australisk arbetarpublikation rekommenderar att man för ett lyckligt liv i äldre år bör börja medan man ännu är tonåring genom att skaffa sig väl avvägda kostvanor.
Att planera ekonomin,
Att planlägga för pensioneringen inbegriper ett antal faktorer. Till att börja med har vi inkomstfrågan. I dag kan flertalet människor som lever i utvecklade länder räkna med att få någon form av socialförsäkring. Detta kan vara tillräckligt att leva på, även om beloppet bara är hälften av den tidigare inkomsten. I länder där man får pension kommer den att vara till hjälp. Att man planerar i förväg kan också inbegripa att man har besparingar i en bank, investerar i en försäkring och i aktier eller obligationer eller fast egendom. All sådan hjälp är i harmoni med bibelns uppmaning att ge akt på myran, som förbereder sig under sommaren och skördetiden för den kommande vintern. — Ords. 6:6—8.
Att planlägga och förbereda sig för pensionsåldern inbegriper också att man inriktar sig på att man måste vänja sig att leva under enklare omständigheter. Gör dig beredd att ge ut mindre pengar på mat, kläder, bostad och avkoppling. Tänk efter och bestäm dig för vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt för dig. Också här kan man tillämpa det gamla ordspråket: ”Det är aldrig fråga om BÅDE OCH, utan ANTINGEN ELLER.” Skulle du finna att du behöver någon ytterligare inkomst, så undersök möjligheterna till det. Det finns många sätt att tjäna en extra slant på beroende på dina förmågor, hur påhittig du är och också var du råkar bo. Du kanske kan starta en affärsverksamhet i liten skala, till exempel grönsaks- eller champinjonodling, eller också kanske du kan starta en mindre städfirma, alldeles som andra har gjort.
Har du en hobby som kan bli en inkomstbringande verksamhet när du blir pensionerad? En järnvägsingenjör brukade bygga violiner som hobby — han kom från en fiolbyggarfamilj. Som pensionär bygger han nu violiner på heltid av hjärtans lust. En pensionerad kvinna tillverkar trasdockor som hon säljer; ett äldre pensionerat par tillverkar trämodeller av gammaldags postdiligenser och säljer dem. Amerikanska jordbrukare kan överväga att ta del i ett miljövårdsprojekt som innebär att de tre dagar i veckan planterar gräs och träd, rensar sjöar och dammar och tillverkar bord för rastplatser samt eldstäder, för vilket de får cirka 40 dollar i veckan.
Det finns verkligen många vägar öppna för dig att lösa inkomstproblemet när du blir pensionerad, om du bara planerar och förbereder dig på ett realistiskt sätt.
Att planera var man skall bo
Planerna för pensionsåldern inbegriper också frågan om boningsorten, var du vill bo någonstans när du blivit pensionerad. I Förenta staterna flyttar många pensionärer till en stat som har ett gynnsamt klimat, till exempel Florida, Kalifornien eller Arizona. På så sätt kommer de inte bara undan den stränga vinterkylan, som ställer till så mycket besvär för äldre människor, utan de minskar också sannolikt kostnaderna för bränsle och kläder.
Många amerikaner flyttar till latinamerikanska länder när de blivit pensionerade. På så sätt kan de inte endast glädja sig åt ett milt tropiskt klimat utan också åt många fördelar som sådana dollarhungriga länder erbjuder pensionärer i form av skattebefrielse. De av Jehovas vittnen som har accepterat sådana erbjudanden till pensionärer gläder sig åt den ytterligare möjligheten att föra med sig de goda nyheterna om Guds rike till dessa länder, där behovet kanske är större än där hemma.
För att bespara sig både ansträngningar och utgifter kan det också vara tillrådligt att flytta till ett mindre hus eller en mindre lägenhet. Men det finns en del att invända mot att flytta in i ett hus där det enbart bor pensionärer. Det är åtminstone vad vissa europeiska samhällsplanerare har funnit. Man gör också väl i att tänka över de relativa fördelarna och nackdelarna med att bo i en stad, i en förort eller på landet. Andra faktorer som man bör ta med i beräkningen är avståndet till vänner och släktingar, till platsen för tillbedjan och till inköpsställen.
Att må väl även när man är pensionerad
När du väl blivit pensionerad, är din hälsa av största betydelse. Vem vill dö? God hälsa gör att du vill leva och sätter dig också i stånd att leva längre. När det gäller din fysiska hälsa, är det huvudsakligen två saker som du bör tänka på, dels kost och dels motion eller aktivitet. Allteftersom du blir äldre behöver du mindre föda, i synnerhet som du förmodligen lever ett mindre aktivt liv. Men om du har gott om tid och saknar intressen, kan du däremot komma att äta mer i stället för mindre, vilket kan föra dig ner i en för tidig grav.
Om du emellertid bor ensam, kan motsatsen vara ditt problem. Det har sagts att om en man skall kunna njuta av måltiderna, måste han ha någon som lagar maten åt sig, och om en kvinna skall kunna njuta av att äta, måste hon ha någon att laga mat åt. Om du är ensamstående, kan det hända att du inte äter tillräckligt närande föda. Förvissa dig om att du får tillräckligt med proteiner och även vitaminer och mineralämnen. De senare kan du få i tillräcklig mängd i frukt och grönsaker, men du kan också finna att det skulle vara nyttigt för dig att äta mer av dessa födoämnen.
Lika betydelsefull som rätt kost, om inte viktigare, är tillräcklig motion. Sålunda framhöll en gång ordföranden i Amerikanska läkarförbundets kommitté för utredning av åldringsfrågor: ”Sysslolöshet kan döda. ... När man blir pensionerad, slutar man och går hem. Och det är då problemen börjar.” Att de som håller sig verksamma efter sextiofem års ålder lever längre är den slutsats som forskaren dr R. M. Hamblin kom till, när han ledde en undersökning i ämnet åt en amerikansk organisation för veteraner. Framlidne dr J. F. Montague, en framstående auktoritet på tarm- och magsjukdomar, gav uttryck åt en liknande uppfattning. Han förblev verksam till sin död, gott och väl sjuttio år gammal. Han hävdade att en robust och frisk människa aldrig skulle ”dra sig tillbaka”. I stället, sade han, ”kan en människa begränsa omfattningen av sin verksamhet till sådant som är mindre ansträngande och som bereder henne större glädje, men jag tror aldrig att en människa bör dra sig tillbaka”. I det här sammanhanget kan man lägga märke till att Gud inte sade något till Adam i Edens lustgård om att dra sig tillbaka. Han skulle fortsätta med att arbeta till dess han vände åter till jorden. — 1 Mos. 2:15; 3:17—19.
Du måste helt enkelt ägna dig åt någon fysisk aktivitet, om du skall förbli vid god hälsa efter pensioneringen. Du kan göra det genom någon form av motion, som till exempel att simma eller promenera eller slå en boll runt en golfbana. Det skulle naturligtvis vara idealiskt om du kunde få motionen på köpet när du gör något nyttigt eller meningsfullt. Att sådan verksamhet till och med kan vara mer verkningsfull när det gäller att motverka hjärtattacker än att man tänker på kosten är den uppfattning som dr Walter C. Alvarez, en bemärkt medicinsk författare, gav uttryck åt. Han säger: ”Att promenera ett par kilometer varje dag kan kanske hjälpa [en människa] mer än att hon svälter sig. ... Det värsta en människa som passerat medelåldern kan göra är att underlåta att motionera tillräckligt. Vår fiende är kanske inte så mycket frosseri som tröghet.”
Att hålla sinnet ungt
Fysiskt välbefinnande är bara en sida av saken. En annan sida är mentalt och känslomässigt välbefinnande, att hålla sinnet ungt. Detta kräver att du odlar intressen; att du fortsätter att vara vetgirig och vill förkovra dig, att du är intresserad och vill göra något. Att de här egenskaperna kan bestå långt upp i åren visades av en artikel i New York Times för 23 januari 1974 med rubriken: ”Hög ålder: En fråga om sinne, inte kronologi.” Den berättade om fem kvinnor i New York, alla över sjuttiofem år gamla, som levde ett verksamt, rikt och fullödigt liv. En av dem reser och underhåller kvinnoföreningar, universitet och kyrkliga föreningar genom att berätta historier; en annan är ute och underhåller gäster sex eller sju kvällar i veckan och håller på att lära sig spanska; åter en annan arbetar ideellt med ungdomar två dagar i veckan och har inget emot att promenera fem kilometer för att göra detta, och så vidare. Som en av dem uttrycker det: ”Jag är alldeles för intresserad av det jag gör för att ha tid att vara gammal.”
Ja, de som är intresserade av att hjälpa upp situationen för de många pensionärerna betonar att dessa måste fortsätta att intressera sig för och vara nyfikna på saker och ting. De säger att många pensionärer, som klagar över att de har tråkigt, ofta helt enkelt är alltför slöa för att företa sig något som gör livet intressant för dem själva och är till gagn för andra. Sålunda var några, som klagade över att de hade långtråkigt, alltför slöa för att besöka en samlingslokal för äldre, fastän den låg på promenadavstånd. Och när de erbjöds ersättning för inte alltför krävande sysselsättningar, sade de att de var för upptagna — för upptagna med att göra vad för något? Inget annat än att få tiden att gå!
Faktum är att du inte kan tillbringa all din tid med att koppla av, lika litet som du kan tillbringa all din tid med att äta eller vila och sova. Detta är enbart medel för att nå ett mål. Det är därför en pensionerad professor opponerar sig mot uttrycket att dra sig tillbaka eller avgå, vilket för tanken till att göra ingenting. I stället skulle han vilja använda uttrycket ”de valfria åren”, eftersom man då är fri att bestämma eller välja vad man vill göra.
Kärlek till Gud och nästan
De som har till yrke att hjälpa pensionärer att bli lyckligare och nöjdare säger att de olyckligaste pensionärerna är de som lever ett extremt själviskt, egocentriskt liv; de som i huvudsak intresserar sig för materiella ting. Nu — när de inte längre kan förverkliga en girig målsättning — måste de lära sig att tänka på andra, om de skall bli lyckliga och tillfreds. Det har sagts att de viktigaste orden för en pensionär är: ”Var verksam.” Men det måste gälla något som ger belöning — Skaparen gav oss ju moralisk känsla, ett samvete, förmågan att resonera och fatta rätta beslut. Exemplet med läkaren som vid nittioett års ålder fortfarande gör hembesök belyser detta. Han behöver säkert inte tjäna mer pengar, men hans hjärta och sinne kräver av honom att han skall fortsätta att hjälpa andra. Doktor Hamblin bekräftade denna tanke, då han sade att pensionerade människor lever så länge de känner att de behövs.
Av samma mening är den pensionerade före detta reklammannen Henry Legler. I sin bok How to Make the Rest of Your Life the Best of Your Life (Hur man gör resten av livet till det bästa av livet) säger han: ”Den pensionär som öppnar sitt sinne och hjärta för någon form av kyrklig eller samhällelig verksamhet kan finna en tillfredsställelse som är mycket varaktigare än framgångarna under en karriär i affärslivet.” Han talar av egen erfarenhet.
Och att människan inte lever ”allenast av bröd” utan också har andliga behov framhölls av den store läraren, Jesus. (Luk. 4:4) Det uppges sålunda att ”Vita husets konferens angående åldringsfrågor har påmint om att kyrkorna — vilka måhända gör mer för de gamla än några andra organisationer — inte gör tillräckligt. ... Kyrkorna, antydde rapporten, tillgodoser bättre de äldres sociala behov än deras andliga behov. De ordnar med föreläsningar, filmförevisningar, bussutflykter och kyrkkaffe, men de gör alltför litet när det gäller att ’underhålla det andliga livet hos vår äldre befolkning’.” — The Cleveland Press, 5 januari 1974.
Men det finns en religiös grupp som inte begår detta misstag, nämligen Jehovas kristna vittnen. De betonar den andliga sidan av livet: att man studerar bibeln, är med vid kristna möten och tjänar Gud och människor. Långt ifrån att vara uttråkade är de pensionärer som är Jehovas vittnen lyckliga, verksamma och produktiva. Vid Sällskapet Vakttornets huvudkontor finns ungefär fyrtio medarbetare som är mer än sextiofem år gamla, och tretton av dem är över åttio år. Dessa arbetar alltjämt ett antal timmar varje dag, och de är lyckliga över att göra det, eftersom deras andliga behov blir väl tillgodosedda. Likaledes är ungefär 5 procent av de 20.000 heltidsförkunnarna i Förenta staterna över sextiofem år gamla. En av dem, hon dog 1973, hade varit verksam ända tills hon blev nittionio år gammal!
Ja, du kan göra ”resten av livet till det bästa av livet”. Men det kräver förberedelse och planläggning, i det man tänker på praktiska saker såsom inkomst, boningsort och fysiskt välbefinnande. Och framför allt kräver det att man osjälviskt tjänar Gud och sin nästa.