En natt ombord på ”arken”

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Kenya

VAD skulle du tycka om att tillbringa en natt i arken? Det är en träbyggnad med tre däck. Nej, det var inte Noa som byggde den här arken. Men ett visst begrepp om den som han och hans familj byggde för mer än 4.300 år sedan ligger utan tvivel till grund för den här nutida arkens utformning.

Den här arken vilar på en 2.300 meter hög bergsutlöpare omgiven av en bergig skog i Aberdare Range i Kenya. Inifrån arken kan de besökande iaktta djuren utanför byggnaden. Detta ingår i de ansträngningar man gör i Kenya för att låta människor från hela världen iaktta och studera djuren i deras naturliga omgivning i områden som blivit reserverade för att bevara många vilda djurarter, som hotas av utrotning.

Vi tänker tillbringa en natt i arken tillsammans med några andra besökande. ”Men”, frågar du, ”hur kan ni tro att ni skall få se några djur i mörkret?” Jo, man kan betrakta djuren hela natten tack vare de kraftiga strålkastarna. De här konstgjorda ”månarna” är så utformade att de inte skrämmer eller oroar ens de allra skyggaste djur.

Resan

Vår färd börjar i Nairobi, nära randen av Great Rift Valley. Efter frukosten kör vi i tre timmar i sakta mak genom kikuyufolkets område. Vårt första uppehåll är på Aberdare Country Club strax utanför staden Nyeri. Det här blir vår bas. Den är omgiven av skogklädda sluttningar med afrikanskt tulpanträd, kapkastanj och jakaranda, och under träden spatserar krontranor och påfåglar.

När vi blickar ut över slätterna i norr, har vi en underbar vy av Mount Kenya till höger med dess båda snötäckta toppar, som reser sig till omkring 5.200 meter. Till vänster ligger Aberdare Range, som når en höjd av omkring 4.000 meter. Vi skall bege oss åt det hållet efter lunch.

Privatbilar får inte komma in i nationalparken från det här hållet för att man inte skall störa djuren. Alla besökare transporteras till arken i två stora bussar. Den 18 kilometer långa färden för oss genom kikuyufolkets byar och åkrar, som gränsar till parken.

Längs vägen leker svarta och vita sidenapor i de höga träden. Där är de i trygghet för jägare, som brukat slakta dem för skinnets skull, som användes till ceremoniella dräkter eller dekorativa mattor. Det finns gott om kafferbufflar i skogen, och ibland blockerar de vägen för oss och flyttar sig endast motvilligt, så att vi kan passera. Då och då kan man få se en noshörning, men den stannar inte i närheten särskilt länge. Man bör inte ignorera de stora elefanthjordarna. Det har hänt att elefanter gjort hotfulla utfall mot en buss, men de kom dock inte ända fram till den. Det skulle vara något att berätta för vänner och bekanta!

Vår utsikt från arken

Till slut kommer vi fram till arken. Alla de besökande lämnar bussen och går över en vindbrygga som leder upp på akterdäck. Sedan beger de sig till små hytter på något av de tre däcken. Vår hytt har två kojplatser. Kvickt öppnar vi fönstret som vetter ut mot havet av grönt gräs. Vi undrar om det har kommit några djur ännu till den salta slickstenen i närheten.

Vårtsvin brukar för det mesta vara här. De kryper omkring på knäna när de betar av gräset i gläntan. Om de skulle bli skrämda av något, skuttar de bort — med svansen i vädret lika rak som masten på ett skepp — och tar skydd i den omgivande buschen.

Varje gång vi besökt arken har vi sett hieroglyfantilopen. Denna ytterst eleganta och fina antilop låter aldrig vaksamheten slappna. Och det är lätt att förstå! Den är den fruktade leopardens favoritbyte. Hieroglyfantilopen har kring halsen ett band med mycket kortare hår än pälsen i övrigt. Enligt kikuyustammen, som bor däromkring, härstammar detta från Noas tid. Deras tradition säger att Noa för att få in en istadig hieroglyfantilop i arken måste leda den med ett rep som skavde av allt håret där!

Kafferbufflar spankulerar då och då framför arken. Snart vältrar de sig i gyttjan kring vattenhålet och är inte nöjda förrän de är täckta med slemmig gyttja från horn till hov. Endast elefanterna kan få dessa envisa djur att lämna vattenhålet. De här lufsande tjockhudingarna vill inte ha några andra djur där, när de kommer för att dricka och smaka på saltet, som arkpersonalen lagt ut. Med sitt högljudda trumpetande och sina stora fladdrande öron kommer de också med säkerhet att jaga bort den lilla afrikanska haren och mungon.

Den bästa utsikten över djuren vid vattenhålet har man från ett observationsrum på marknivå. Man kan då komma på bara en armlängds avstånd från elefanter, bufflar, noshörningar eller andra stora djur som kommer i närheten. Det har hänt att elefanter stuckit in snabeln i rummet genom springorna i väggen. Lyckligtvis har ingen ännu blivit utdragen genom någon av dessa öppningar.

Alla de här stora djuren gör intryck på oss därför att de är så noga med att beskydda sina ungar. Under ett tidigare besök kom en stor elefanthjord inom synhåll. De skyddade en mycket liten unge, förmodligen bara två veckor gammal. Den lille lämnade aldrig sin trygga plats mellan mammans ben. Det var lätt att se hur nervös hela hjorden var, särskilt när en annan hjord anlände. Genast fick man nykomlingarna att förstå att man inte uppskattade deras närvaro. De höll sig därför på avstånd tills den första hjorden gav sig i väg.

Ovanligt spännande ögonblick

Det förekommer också särskilt spännande ögonblick ”ombord på arken”, då spänningen når sin höjdpunkt. De besökande blir hänförda över att få se den sällsynta och gäckande bongon, för vars skull arken blivit berömd. Detta skygga, vackra djur är en stor antilop. Den håller sig i bergsskogarna och låter sig sällan ses utom här vid arken. Bongon har kastanjefärgad päls med tolv eller tretton smala vertikala ränder på sidorna. Ett idealiskt kamouflage inne i skogen! När bongon kommer ut mellan träden mitt emot observationsrummet, går det som ett sus genom skaran av besökande. De håller nästan andan för att inte skrämma bort den. Men snart börjar kamerorna klicka och surra, när de ivriga fotograferna förevigar synen av detta behagfulla djur. Arkens loggbok visar att man under många månader har sett bongon åtminstone varannan dag. När bongon eller leoparden uppenbarar sig, ljuder en summer överallt i arken för att väcka dem som gått och lagt sig. De vill säkert inte gå miste om tilldragelsen.

Om det skulle hända någon natt att inte särskilt många djur kommer fram till gläntan, kan gästerna ändå alltid få utbyte av en familj genetters nattliga besök. Dessa katter matas med råa ägg och köttstrimlor, som regelbundet har placerats på verandan nästan ända sedan arken öppnades i slutet av 1970. Nu är avkomlingarna av det ursprungliga genettparet inte längre rädda för människan. Man kan locka dem ända in i arken och låta dem äta ur handen. Det här är de enda djur som är välkomna in i arken, men det händer ibland att gröna markattor kommer in i hytterna, om man lämnat fönstren öppna.

Gästerna rusar genast från matbordet om något spännande händer utanför. Kanske en leopard jagar sitt byte fullt inom synhåll för alla. Eller också kanske två rivaliserande buffeltjurar kämpar om herraväldet över hjorden. Hyenor angriper ibland intet ont anande buffelkalvar eller det afrikanska skogssvinets små ungar. Ungarnas skrik och föräldrarnas grymtningar, när de försöker köra bort angriparna, räcker för att få vilken som helst av besökarna att rusa bort från middagsbordet för att få se en glimt av skådespelet.

De som är beslutna att inte missa något kan stanna uppe hela natten och titta på djuren, och de stärker sig då och då med varma drycker kring en sprakande stockeld. Men kort efter gryningen, då man kan få se Mount Kenyas snötäckta toppar glittra i den tidiga morgonsolen, stiger alla passagerarna i arken i land och följer skogsstigen ut ur viltparken. När de kommer tillbaka till basen, ger de sig i väg hemåt, var och en åt sitt håll.

Ljuva minnen

Vi skall länge minnas vårt nattvak i arken. Sådana besök kan naturligtvis också ha sina humoristiska ögonblick. Och dem glömmer man inte heller så lätt. När en kvinna fick syn på en grupp afrikanska skogssvin, ropade hon till av förtjusning. Hon var övertygad om att hon just hade sett sin första noshörning! Andra har tagit mungon för en sidenapa och till och med en hyena för en leopard!

Det är utan tvivel bra att göra en del efterforskningar på förhand. Man kan lära sig mycket i en bra handbok om djur och fåglar som är vanliga i det område man tänker besöka. Och vem vet? Någon gång i framtiden kanske du själv får tillfälle att tillbringa en spännande natt ombord på ”arken”.