Benin undertrycker religionsfriheten
DU KANSKE känner landet som Dahomey. Men i november förra året ändrade den här lilla västafrikanska nationen sitt namn till Folkrepubliken Benin. Sedan dess har landet trappat upp sina ansträngningar att undertrycka Jehovas vittnens kristna gudsdyrkan.
Tiotals vittnen har blivit arresterade, och några har blivit grymt slagna. I april konfiskerades Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets avdelningskontor, och personalen vid avdelningskontoret såväl som missionärerna blev utvisade ur landet. Alla Rikets salar, där det hålls kristna möten, har stängts. Och hundratals vittnen har flytt till grannländerna för att finna trygghet.
Varför har Jehovas vittnen blivit så illvilligt angripna i Benin? Vad pågår egentligen där?
En nation i förändring
Mer än blott och bart namnet har ändrats, när det gäller denna före detta franska koloni. Sedan Dahomey blev självständigt år 1960, har landet varit med om fem statskupper. Den senaste inträffade den 26 oktober 1972, då makten övertogs av en militärregering under ledning av överste Mathieu Kérékou.
För att utveckla detta jordbruksland har dess ledare vänt sig till Sovjetunionen och Kina för att få vägledning. New York Times för 23 november 1975 meddelade:
”’Socialism är den väg vi valt, marxism-leninism är vår ledstjärna’, har blivit Dahomeys ledares slagord sedan landet slog in på en ny politisk kurs för ett år sedan.
Dahomeys militära ledare har kommit fram till att socialism är vägen till utveckling för denna jordbruksstat. ...
Det kinesiska biståndet till Dahomey, som inbegriper ett lån på 225 millioner kronor, har varit mest märkbart inom jordbruket. ...
Svängningen till socialism inträffade den 30 november 1974.”
Det var inte av en slump som man tillkännagav att landets namn skulle ändras just den 30 november 1975. Ceremonier hölls vid detta tillfälle för att fira den första årsdagen av landets proklamerande som en ”marxist-leninistisk vetenskaplig socialism”.
Under inflytande i synnerhet av den kinesiska kommunismen har livet i Benin blivit föremål för avsevärd omorganisering, i synnerhet under det senaste året. Undervisning i politisk ideologi har anordnats på arbetsplatserna, där man ger undervisning från ordföranden Maos lilla röda. Flaggceremonier med obligatoriskt deltagande hålls också på dessa arbetsplatser. Det förväntas att människor skall hälsa på varandra med politiska slagord, till och med när de svarar i telefon. Och de som inte rättar sig efter dessa krav blir anmälda till myndigheterna.
Inrikesministern Martin Dohou Azonhiho sade i ett tal den 16 april 1976 om landets nya nationalistiska anda: ”Som ni vet sjunger vi nationalsången, ropar de revolutionära slagorden och står i givakt inför nationsemblemet, när vi är tillsammans som militanta.”
Det är denna nya nationalistiska anda i Benin som har lett till den illvilliga förföljelsen mot Jehovas vittnen. Varför det?
Hur Jehovas vittnen berörs
I sitt tal den 16 april förklarade Azonhiho:
”Om de där utländska medborgarna inte ändrar sin attityd, kommer de att utvisas från vår nations territorium. Det går inte an att uppföra sig som de gör. Jag har redan gett bestämda anvisningar till de lokala myndigheterna att om Jehovas vittnen vid månadens slut inte ropar de revolutionära slagorden, inte sjunger nationalsången och inte respekterar flaggan, så kommer jag att utvisa alla utländska representanter för Jehovas vittnen, de där agenterna för CIA.”
Jehovas vittnen har alltså blivit förföljda därför att de inte tar del i nationalistiska ceremonier. De betraktas som statens fiender — både de infödda vittnena och missionärerna från andra länder. Men tänk efter: Om de verkligen vore Folkrepubliken Benins fiender, som var ute efter att omstörta nationen, skulle de då vara så dumma att de vägrade att sjunga dess nationalsång eller hälsa dess flagga? Låtsas inte spioner, förrädare och andra omstörtande element att de är patrioter, så att de ostört kan fortsätta med sin omstörtande verksamhet?
En fråga om gudsdyrkan
Faktum är att Jehovas vittnen inte sjunger nationalsånger eller hälsar emblem eller symboler för någon enda nation, och Benin är inget undantag. Och orsaken till att de inte gör det är deras religiösa tro; det har ingenting att göra med att föredra en form av politiskt styre framför en annan. Det som hände för länge sedan i nationen Babylon belyser väl den religiösa stridsfråga som är inbegripen här.
Babylons kung Nebukadnessar lät ställa upp en väldig bildstod av guld och befallde att alla skulle falla ner inför bildstoden, när de hörde ljudet av vissa musikinstrument. Men tre hebreiska tjänare åt Jehova Gud vägrade att falla ner, trots att de visste att straffet för detta skulle bli avrättning genom att de blev kastade i en brinnande ugn. Men ändå sade de: ”Må du veta, o konung, att vi ändå icke dyrka dina gudar och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod, som du har låtit ställa upp.” — Dan. 3:1—18.
Situationen är likartad i våra dagar. För att ingjuta en nationalistisk anda bland sina undersåtar har olika nationer låtit ställa upp föremål som faktiskt ges religiösa vördnadsbetygelser. Som historikern Carlton Hayes framhåller i sin bok What Americans Believe and How They Worship (Vad amerikanerna tror och hur de utövar tillbedjan): ”Nationalismens förnämsta symbol för tro och det centrala föremålet för tillbedjan är flaggan, och underliga liturgiska former har uttänkts för att ’hälsa flaggan’, ’hälsa med’ flaggan, ’stryka’ flaggan och ’hissa’ flaggan. Männen blottar sitt huvud när flaggan passerar; och till pris för flaggan skriver skalder hyllningsdikter och sjunger barnen lovsånger.” Det var därför att Jehovas vittnen vägrade att ta del i sådana religiösa ceremonier som de blev bittert förföljda i Förenta staterna i början av 1940-talet.
I enlighet med Jehova Guds hebreiska tjänares exempel i det forntida Babylon hälsar Jehovas vittnen inte någon som helst nationalsymbol och sjunger inga nationalsånger. Det är inte så att de inte respekterar flaggorna i de nationer de bor i, däribland Folkrepubliken Benins flagga. De respekterar verkligen flaggorna. Och de visar denna respekt genom sin hederlighet och sin exemplariska lydnad gentemot landets lagar. I Benin har Jehovas vittnen visat sig vara utmärkta, hårt arbetande medborgare, som president Kérékou själv borde vara medveten om.
Och ingenting kan vara mera fjärran från sanningen än anklagelsen att Jehovas vittnen är agenter för den amerikanska organisationen CIA (Centrala underrättelsetjänsten). För dem som känner Jehovas vittnen kan detta påstående endast te sig löjligt, eftersom Jehovas vittnen alltid bevarar sig strikt neutrala i politiska angelägenheter och följer Jesu Kristi exempel, hans som sade om sina efterföljare: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” — Joh. 17:16.
Ingripandet mot de mer än två tusen vittnena i Benin är verkligen ett obefogat undertryckande av religionsfriheten. Och det som görs mot dem är ytterst allvarligt. Döm själv.