Jag var spåkvinna

NÄR den unga kvinnan slog sig ner på den kudde jag erbjöd henne, lade jag märke till att hon inte var vilken korean som helst. Hon var välklädd och förde sig som en person av adlig börd. Hon sade att ryktet om mig hade nått ända till henne. Hon sade att hon hade kommit till mig därför att hon verkligen behövde få veta något.

Jag uppmanade henne att känna sig som hemma, men hon satt spänd och förväntansfull. ”Vad heter ni?” började jag. ”Å, mitt ärende gäller en viktigare person än jag själv”, sade hon. ”Jag har kommit för att ta reda på min äldre brors framtid.” ”Vad heter han?” frågade jag. När hon talade om det, blev också jag allvarligare. Han var en av de mest kontroversiella av Koreas politiker på väg mot höjderna. Varenda dag figurerade hans namn i nyheterna.

Jag slog upp mina österländska filosofiböcker för att se vad som sades om den grupp som hans namn tillhörde, och sedan ställde jag mina vanliga frågor: ”Vilket år föddes han?” Och sedan: ”Vilken månad, vilken dag?” Och slutligen: ”Exakt vilken timme föddes han?” Så började mina forskningar. Jag jämförde upplysningarna från mina österländska filosofiböcker, om vad som händer människor med ett sådant namn, med vad tabellerna i talmystik sade om hans födelsedatum, och på detta sätt fick jag fram vilka datum och vilka år som skulle vara fördelaktiga för honom och vilka som skulle vara ofördelaktiga. Jag talade om för den unga kvinnan vad jag funnit. Följande år, 1974, skulle bli ett mycket bra år och en tid av triumf för denne man. Han borde därför göra allt han kunde för att förverkliga sina strävanden. Den unga kvinnan betalade mitt arvode och lämnade mig, glad i hågen.

Hur gick det sedan? Hennes bror fick framgång, och år 1974 blev han ledare för sitt politiska parti, som jag hade förutsagt.

Hur det hela började

Mitt intresse för spådom väcktes då jag var tjugosex år och träffade en dam som var spåkvinna. Med hjälp av forntida talmystik räknade hon matematiskt ut vilka dagar som skulle bli fördelaktiga och vilka som skulle bli ofördelaktiga. Jag bad henne att få en bok om talmystik. Men hon försökte avråda mig och sade att det var mycket svårt att lära sig. Men jag skaffade mig ändå boken och började studera den. Jag hade haft lätt för mig i skolan och menade därför att jag också skulle kunna bli väl förfaren i talmystik.

År 1966, då jag var trettioett år, gifte jag mig, men fortsatte att studera och inhämta kunskap om talmystik. Allteftersom jag gjorde framsteg började jag spå så smått. Till slut blev jag välkänd.

En förändring

Jag såg ner på så kallade kristna och ansåg att de dyrkade en mycket svag gud. Varför det? De gick ju i kyrkan, men ändå kom de till mig för att få upplysningar om sin framtid. Jag frågade dem varför de kom till mig, när de dyrkade den allsmäktige Skaparen. De svarade att bibeln inte talar om personliga angelägenheter och inte heller om vad som kommer att hända enskilda individer i vissa situationer. De sade att de kom till mig för att ta reda på hurdan deras personliga framtid skulle bli. Några av dessa människor sade också att de kom för att vetenskapligt utforska sin framtid och inte ville ha någon kontakt med demoner. Jag frågade några av dem om de trodde att jag, en spåkvinna, var starkare än deras gud i himmelen. De gav mig aldrig något tillfredsställande svar. Till en början var det mest katoliker som kom till mig, men till slut kom människor från andra kyrkosamfund i tysthet för att få reda på sin framtid. Min erfarenhet av alla dessa kyrkomedlemmar ledde mig fram till slutsatsen: Det finns absolut ingen sanning och inget värde i kyrkosamfunden.

Jag hade ännu inte lärt känna Jehovas vittnen. Men så flyttade ett vittne in i huset på andra sidan gatan. Hon fick röna svårt motstånd och förföljelse från sin äkta mans sida. Han brukade slå henne, låsa henne ute och utsätta henne för sådana svårigheter att alla grannarna visste att hon blev förföljd för sin tro. Jag tyckte synd om henne och gick för att tala med henne och uppmuntrade henne att sluta umgås med Jehovas vittnen för att slippa ifrån svårigheter med sin man. Jag betonade för henne att om hennes Gud verkligen hade någon makt, så skulle han ha hjälpt henne vid det här laget.

Men nu var det jag som blev förvånad. Vittnet hade faktiskt ett svar. Hon berättade för mig om Guds uppsåt för jorden, de ”yttersta dagarna” och orsaken till att människor som utövar den sanna tron blir förföljda. Hon sade att hon inte skulle avsäga sig sin tro, ens om man hotade henne till livet. Jag blev verkligen förbluffad! Hon talade om hur mycket hon älskade Jehova Gud, sanningen från bibeln och Jehovas vittnen, hennes andliga bröder och systrar. Jag blev överväldigad av djupet i hennes tro.

Jag kunde visserligen inte riktigt fatta allt detta på en gång, men det gjorde oerhört starkt intryck på mig, och jag lärde mig en viktig sak: Jehovas vittnen skiljer sig från alla andra religioner. Och inte en enda av alla de människor som kommit till mig för att anlita mina tjänster som spåkvinna hade varit ett Jehovas vittne. Det fick mig att tänka. Varför var inte Jehovas vittnen bekymrade för framtiden? Visste de något som jag inte visste?

Det var strax härefter som jag kom att stifta bekantskap med vittnena på ett annat sätt. Min äldre syster hälsade på hos en väninna och fann att väninnan studerade med Jehovas vittnen. Hon såg hur mycket hennes väninna fick lära sig av vittnena om bibeln och blev mycket imponerad av deras uppförande. Hon skaffade sig bibelstudiehjälpredan Sanningen som leder till evigt liv och tog med sig den hem för att ge den åt mig. Hon beskrev några av de intressanta ting hon hade fått lära sig hos sin väninna och berömde vittnena så mycket att också jag ville veta mer. I synnerhet ville jag veta varför Jehovas vittnen aldrig kom till mig för att få reda på sin framtid. Jag började läsa Sanningsboken och fick en riktig chock, då jag fick veta att Femte Mosebokens artonde kapitel säger att all spådom är förbunden med demonerna och är orätt. Det gjorde mig mycket arg, och jag hatade den där publikationen. Jag ville kasta bort den. Jag ville bränna upp den. Men på något sätt kunde jag inte förmå mig att göra det. Jag fortsatte att tänka på det hopp som boken framhöll, och jag kunde inte sluta upp att läsa i den. Ju mer jag läste, desto mer tog jag intryck av bokens logiska resonemang och goda innehåll.

Därefter gjorde det vittne som studerade bibeln med min äldre systers väninna också ett besök hos min syster, som hade skaffat sig Sanningsboken. Hon talade om för vittnet att jag hade boken nu och var mer intresserad än hon. Vittnet besökte därför mig. Då fick jag mitt första verkliga tillfälle att ställa min stora fråga: ”Varför kommer inga Jehovas vittnen till mig för att få reda på sin framtid? Är ni inte oroliga för framtiden?” Vittnet förklarade vänligt från bibeln hur det förhöll sig. När jag fick höra hennes förklaring och kom ihåg en del av det jag läst i Sanningsboken, var jag nöjd. Jag hade nu en grundval för att klart kunna förstå bibeln och var redo att börja studera den på allvar. Det var i juli 1974.

När jag för andra gången började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, kände jag behov av att vara med vid mötena i Rikets sal här i Masan. Tre veckor efter det att jag börjat studera höll Jehovas vittnen en områdessammankomst i Taegu, tre timmars tågresa härifrån. Vid sammankomsten såg jag mycket som öppnade mina ögon. Det var tusentals vittnen närvarande, men ordningen var mycket god. Ingen var orolig att någon skulle stjäla från någon annan. Även missionärerna från Amerika stod i kö i solens hetta för att få nudlar och ris, som de sedan åt tillsammans med oss andra. Alla tycktes vara en enda stor familj. Allt detta gjorde starkt intryck på mig, och jag tyckte att det här var första gången jag såg verklig tro utövas.

Så snart jag kom tillbaka från områdessammankomsten brände jag upp alla mina böcker om talmystik och alla andra föremål som hade något att göra med dem och upphörde att vara spåkvinna. Jag vägrade att ta emot fler klienter. Jag bad till Jehova att han skulle hjälpa mig och lovade att ägna mitt liv åt hans verk. Jag fortsatte att studera, och sedan jag övervunnit många hinder blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

Ett av hindren utgjordes av de många kunder som fortsatte att komma till mig för att få reda på sin framtid. De försökte med alla medel få mig att förutsäga deras framtid. De sade att jag var tokig och talade nedsättande om mig. Men jag använde tillfället till att predika för dem. De kom för att få reda på sin framtid och gick sin väg med större kunskap om Gud och hans uppsåt. Det fanns också en annan fördel med att predika för dem. Antingen stannade de längre och visade intresse för bibeln eller också blev de arga och gick sin väg. Bland dem som visade intresse fanns femton som började studera bibeln, och ett antal av dessa fortsätter att göra framsteg.

Det var mycket som fick mig att vakna upp för Guds ords sanning och börja vara tillsammans med hans folk. Bland annat var det Koreas främsta dams, presidentens hustrus, död. Hon blev lönnmördad. Om spådom är till gagn för människor, varför fick hon då inte hjälp av en spåman eller spåkvinna med övermänsklig kunskap? Detta fall och många andra visade mig att spådom inte verkar för det goda och för fridens sak. Även om spådomar kan förefalla exakta i vissa fall, är de när allt kommer omkring ett medel som demonerna använder för att bedra människor. Spådom kan inte lösa mänsklighetens problem; och den kan inte heller lösa personliga problem. Därför skall jag aldrig mer lita till spådom, och jag kommer också att uppmana andra människor att undvika den. Jag skall förlita mig på Jehova Gud, som vet allt och kan lösa alla problem till människornas eviga bästa.

Många människor förlitade sig på min spådomsförmåga, när det gällde hur de skulle sköta sina affärer och vad de skulle företa sig i sitt personliga liv. Men nu kommer de till mig med en annan fråga: ”Varför arbetar du hårdare nu som ett Jehovas vittne, utan att få något betalt, än du tidigare arbetade som spåkvinna för mycket pengar?” Några frågar rentav: ”Vad är ditt syfte?” Och andra: ”Vad är bättre än pengar?” Jag besvarar deras frågor från bibeln. Jag säger dem att jag har funnit något av bestående värde — kunskap om Gud och hans ord. Jag ser med tillförsikt fram emot de välsignelser Jehova har i beredskap för mänskligheten i en nära framtid, en säker framtid. — Insänt.