Jordbävningslarm! Vad skulle du göra?
ENBART under år 1976 är det möjligt att mer än 686.800 människor förlorade livet till följd av jordbävningar jorden runt. Tusentals andra led förlusten av materiella ägodelar, inbegripet deras hem. När dessa väldiga jordbävningar slår till — då är sannerligen ägodelar, liv och lem i fara.
Måttliga jordbävningar ger ett utslag på mellan 6,0 och 6,9 på Richterskalan. Stora jordbävningar når mellan 7,0 och 7,9 på Richterskalan, och gigantiska skalv är de som ger ett utslag på 8,0 eller mer. Guatemala, gränstrakterna mellan Panama och Colombia, Kurilerna, Sumatra, Nya Guinea och Turkiet drabbades alla av en stor jordbävning, Sovjetunionen av två och Kina av tre. Två gigantiska jordbävningar drabbade Kermadecöarna i Stilla havet, och en hemsökte Mindanao på Filippinerna. Och detta är inte alla skalv som inträffade världen utöver under år 1976.
Eftersom jordbävningar kan vara så farliga och dödsbringande, vad skulle du göra om du fick höra en radiovarning om att det inom ett par dagar skulle inträffa en förödande jordbävning på den plats där du bor? Men kan vetenskapsmännen verkligen förutsäga jordbävningar? Hur allvarligt bör till exempel människorna som bor i södra Kalifornien ta de nyligen publicerade varningarna att en farlig utbuktning håller på att utvecklas i det området?
Förutsägelser om jordbävningar börjar
Några jordbävningar har redan blivit korrekt förutsagda. En av de första framgångsrika förutsägelserna gjordes av dr James H. Whitcomb, geofysiker vid California Institute of Technology. I december 1973 förutsade han att det inom tre månader skulle inträffa en jordbävning öster om Riverside i Kalifornien och att den skulle nå magnituden 5,5 eller mer på Richterskalan. Som han förutsagt registrerades ett skalv den 30 januari året därpå med centrum cirka 48 kilometer öster om Riverside. Det nådde emellertid endast magnituden 4,1 på Richterskalan.
Vid en informell geologkonferens i norra Kalifornien senare samma år sade vetenskapsmän från Menlo Park-laboratoriet vid United States Geological Survey på kvällen den 27 november att ett skalv med en magnitud av cirka 5 kunde förväntas i San Andreas-förkastningen nära Hollister, möjligen nästa dag. Nästa eftermiddag skakades Hollister av ett jordskalv med magnituden 5,2 på Richterskalan.
Den hittills i särklass mest imponerande jordbävningsprognosen rapporteras från Kina. Den 4 februari 1975 drabbades Haicheng i provinsen Liaoning i nordöstra Kina av en kraftig jordbävning med magnituden 7,3. Staden förstördes, men förlusten i liv var ringa, eftersom seismologer hade förutsett skalvet och befolkningen hade varnats för faran. Allmän evakuering hade beordrats, och en million människor i området lämnade sina hem. Knappt fem och en halv timme efter den sista varningen slog den förödande jordstöten till. Trots att tusentals hus förstördes dödades endast omkring 200 människor.
När människor i andra jordbävningsdistrikt hör talas om den kinesiska varningen, som gavs i rätt ögonblick, undrar de varför man inte kan göra liknande förutsägelser också där de bor. Vilka tecken gör det möjligt för seismologer att förutsäga att en jordbävning är nära förestående? Vad använder de för instrument? I vilken utsträckning skulle människor vara villiga att ändra sin dagliga rutin som gensvar på jordbävningslarm? Och vad skulle följderna bli av falska alarm?
Inledande rörelser i jordskorpan
För att geologerna skall kunna förutsäga ett skalv iakttar de först och främst tecken på markdeformationer. Man tror att den yttre jordskorpan är uppdelad i stora ”plattor” eller ”block”, som långsamt rör sig över jordytan. Geologiska ”förkastningar” finns där två plattor kommer i kontakt med varandra. Där en platta pressas in i en annan kan marken tryckas uppåt. När en platta å andra sidan glider utmed en annan, kan det uppstå en horisontalförskjutning av linjer som korsar förkastningen.
Sådana rörelser är inte större än några centimeter per år och är därför inte påtagliga. De kan emellertid upptäckas genom noggranna mätningar som görs under en period av flera år. Den så kallade Palmdaleutbuktningen norr om Los Angeles i Kalifornien är ett område på ungefär 12.000 kvadratkilometer som pressas uppåt. Det ligger nu så mycket som 25 centimeter högre än det gjorde för femton år sedan. Detta tyder på en spänningsupplagring som slutligen kommer att utlösas i en jordbävning.
Längre norrut längs San Andreas-förkastningen i Kalifornien har flera års mätningar visat att marken på västra sidan förskjuts centimeter för centimeter norrut i förhållande till marken på östra sidan. I närheten av staden Hollister åstadkoms denna förskjutning av en mer eller mindre regelbunden serie mindre skalv längs förkastningen. Ännu längre norrut, där förkastningen går genom San Francisco, förekommer ingen sådan förskjutning. Här verkar det som om de båda sidorna i förkastningen har fastnat i varandra sedan det stora skalvet år 1906. Om detta är riktigt, leder det till den olycksbådande slutsatsen att den ackumulerade spänningen, när den når gränsen för berggrundens hållfasthet, plötsligt kommer att utlösas i form av ytterligare en förödande jordbävning.
De vanliga mätningsmetoderna kan tala om för en seismolog var det kan inträffa en jordbävning, men de kan endast ge en ungefärlig uppfattning om när det kommer att ske eller hur kraftigt skalvet blir. Nyligen har man börjat använda laser för noggranna mätningar i området kring Hollister. Med hjälp av detta kan rörelser hos ”fixpunkter” på den motsatta sidan av förkastningen mätas mycket mer exakt, och följaktligen kan små rörelser upptäckas tidigare. Detta ställer i utsikt att man skall kunna göra tillförlitligare förutsägelser om när ett skalv skall inträffa.
Seismiska förelöpare
De värdefullaste indikatorerna när det gäller att förutsäga jordbävningar är för närvarande grundade på analyser av seismografiska registreringar av mindre jordbävningar eller av sprängningar som utförts av människor (till exempel i stenbrott). Seismologer har länge urskilt två typer av signaler från de stötvågor som överförs genom jordmanteln. Det ena slaget kallas P-vågor. Dessa utbreder sig genom kompression av berggrunden i den riktning vågen rör sig. Det andra slaget, som kallas S-vågor, överförs genom tvärgående kompression, i rät vinkel mot vågens riktning. P-vågorna utbreder sig snabbare genom berggrunden än S-vågorna och kommer därför först i seismogrammet.
År 1971 rapporterade ryska vetenskapsmän att de funnit att P-vågornas hastighet minskar under någon tid före en stor jordbävning. Hastigheten reduceras med början några veckor eller månader i förväg men blir plötsligt åter normal bara några timmar eller dagar före skalvet. När amerikanska vetenskapsmän gick igenom sina tidigare observationer, kunde de bekräfta riktigheten i denna upptäckt. De fann att det faktiskt hade varit en nedgång i P-vågornas hastighet tre och ett halvt år före det destruktiva skalvet i San Fernando i Kalifornien år 1971. Detta fenomen utgjorde grundvalen för att man framgångsrikt kunde förutsäga jordbävningen i Riverside år 1974.
I områden som är seismiskt aktiva förekommer vanligtvis talrika små skalv med magnituden 3 eller 4 — så små att de inte kan observeras utan instrument. Man har lagt märke till att dessa mindre skalv kan upphöra, vilket resulterar i en lugn period på några månader, för att sedan börja på nytt strax före en stor jordbävning. Genom att noggrant observera seismografernas registreringar i ett område som är under bevakning kan vetenskapsmännen få en tidig varning såväl som viktiga tecken på en destruktiv jordbävning.
Andra varningssignaler
Andra typer av mätningar, som kan vara till nytta när det gäller att förutsäga tidpunkten och magnituden för jordbävningar, är baserade på laboratorieundersökningar av bergarter. När en bergart utsätts för ökande tryck, visar den tecken på utmattning långt innan den brister. Bergarten tycks börja utvidgas medan små sprickor bildas och växer inuti den. Därvid förändras flera av bergartens egenskaper, vilket kan mätas, inte bara i laboratoriet, utan också i jordskorpan. Bland dessa förändringar märks: 1) en ökning av bergartens volym; 2) en förändring av dess elektriska motstånd; 3) medföljande förändringar i det lokala magnetfältet; och 4) en ökning av genomträngningsförmågan för gas eller vatten. Alla dessa förändringar gör det möjligt att utföra mätningar ute på fältet som kan ge förhandssignaler om nära förestående jordbävningar.
När ett bergmassiv utvidgas, kan det ändra läge något. En lutningsmätare (som liknar en snickares vattenpass, fast den är mycket känsligare) kan placeras i berget för att påvisa en sådan ändring. En rad sådana instrument, utplacerade längs San Andreas-förkastningen på en sträcka av cirka 85 kilometer, gav de förhandsupplysningar på vilka man huvudsakligen grundade förutsägelsen av skalvet i Hollister i november 1974.
Det elektriska motståndet i berggrunden i ett seismiskt område kan mätas genom att man matar elektroder, som satts ner i marken med flera kilometers mellanrum, med ström och sedan mäter spänningen i andra elektroder. Undersökningar i Sovjetunionen visar att en minskning av motståndet kan uppträda gradvis under en period av flera månader före en jordbävning. Ibland sker en motsatt förändring strax före skalvet. På liknande sätt kan ett instrument som mäter jordens magnetfält med en precision av ett till hundratusen ge antydan om ett nära förestående skalv genom att ge ovanliga mätresultat. Magnetiska förändringar hade iakttagits före jordbävningen i Hollister.
Att porositeten i berggrunden ökar innan berget brister tycks stämma med observationer som visar att halten av radon i brunnsvatten är högre än normalt före en jordbävning. Radon är en radioaktiv gas som produceras av små mängder uran i berggrunden. När sprickor bildas under ökande tryck, kan mer radon läcka ut i grundvattnet. De instrument, med vars hjälp man kan upptäcka denna utströmning av gas, är utomordentligt känsliga och kan användas vid kontroll av brunnar i ett seismiskt område.
Utvidgningen av berggrunden tycks också förklara de förändringar i brunnarnas vattennivå som man ofta iakttagit före ett skalv. Allt som fordras för observationer av detta är att någon håller de utvalda brunnarna under uppsikt och rapporterar varje förändring. En grupp amatörer i Japan säger sig kunna förutsäga jordbävningar med hjälp av enbart denna metod.
Man har hört berättas att djur uppför sig besynnerligt strax före en jordbävning. Det sägs att hästar skyggar, att hundar springer hemifrån, att råttor lämnar byggnader och att kycklingar inte vill söka nattro. Ute i markerna flyttar ekorrar och fåglar, och ormar lämnar sina hålor. I zoologiska trädgårdar grips apor av panik, påfåglar skriker, svanar går upp ur vattnet, och pandor stönar och dansar. I Kina tar man sådana rapporter på allvar, och de har införlivats med mer ”vetenskapliga” fakta när det gällt att förutsäga jordbävningar. Vissa forskare i västvärlden börjar nu bli mer benägna att studera djurens beteende såsom ytterligare en användbar metod att förutsäga jordskalv.
Program för jordbävningsprognoser
När allt kommer omkring är det uppenbart att det börjar bli möjligt för vetenskapsmännen att förutsäga jordbävningar. Det är emellertid en sak att lösa de grundläggande vetenskapliga problem som är inbegripna och en helt annan sak att tillhandahålla jordbävningsprognoser till alla delar av jorden där sådana efterfrågas. Geologer påpekar att det ekonomiska understödet till jordbävningsforskningen varit mycket dåligt i Förenta staterna. Och om man verkligen skall installera de nödvändiga instrumenten över stora områden, så kommer det att kosta ännu mer pengar. Vidare kan stora grupper vetenskapsmän och tekniker behövas för att avläsa instrumenten och analysera mätresultaten.
Men antag att vi får något så när pålitliga jordbävningsprognoser. Vad skall vi göra med dessa? Somliga har oroat sig för att en förutsägelse skulle kunna skapa sådan panik bland befolkningen att detta skulle orsaka lika allvarliga skador som själva jordbävningen. Sådana farhågor kanske är överdrivna, men vad är att säga om falskt alarm? Antag att en stor stad stoppar eller minskar sin industri och handel på grund av ett jordbävningslarm, men att det inte händer något på ett par dagar och larmet avblåses. Tänk vilka klagorop som skulle höjas över ekonomiska förluster!
Somliga människor kan till och med motsätta sig att man varnar allmänheten för en jordbävning. När dr Whitcomb meddelade tidningspressen att ett förödande skalv kunde väntas drabba området kring Los Angeles inom ett år, talade en medlem i kommunfullmäktige om att inleda en skadeståndsprocess mot honom, på grund av att priserna på fastigheter skulle sjunka med anledning av hans tillkännagivande.
Vad skulle du göra?
Hur skulle du reagera inför en trovärdig förutsägelse om en jordbävning? Skulle du ändra din dagliga rutin för att öka dina möjligheter att överleva, om förutsägelsen skulle besannas? Vilka mått och steg skulle du kunna ta?
Du skulle kunna göra anordningar så att din familj kan sova i det fria. Om du har campingutrustning, till exempel tält, sovsäckar, bärbara lampor eller campingkök, skulle du ha god användning för denna. Om du har bil, skulle du kunna ställa den utanför garaget, på garagegången eller gatan. Det skulle vara förståndigt att lagra dricksvatten i behållare på en säker plats. Vidare skulle du kunna förvara konserver eller förpackad mat på ett ställe som är lätt åtkomligt, om ditt hus skulle störta samman. Det skulle vara förståndigt av dig att undvika att gå i närheten av eller in i stora byggnader. Om du bor i ett enfamiljshus, vet du då var du skall stänga av gasen och strömmen för att minska risken för brand till följd av avslitna eller lösa ledningar?
Om du bor i ett område där det inte är osannolikt att en jordbävning kan inträffa, är det mödan värt att vidta vissa försiktighetsåtgärder, också om en jordbävning skulle drabba området utan föregående varning. Du skulle kunna förvara nödutrustning och förnödenheter där de skulle vara åtkomliga om ditt hus rasade samman. Tillsammans med din familj kan du planera alternativa flyktvägar från ert hus eller er lägenhet, som ni kan använda om de vanliga utgångarna skulle blockeras. Du skulle alltid kunna ha en ficklampa lätt åtkomlig.
Som Jesus Kristus förutsade kan vi förvänta att förödande jordbävningar fortsätter att inträffa ”på den ena orten efter den andra”, till dess den nuvarande ”tingens ordning” når sitt slut. (Matt. 24:3, 7) Om jordbävningsprognoser under tiden blir en verklighet, gör du klokt i att ta sådana varningar på allvar. Om du bor i ett hotat område, är det också nu välbetänkt att planera för vad du skall göra om en stor jordbävning skulle drabba området utan föregående varning. Bibeln säger: ”Den kloke ser faran och söker skydd.” — Ords. 22:3.