Skulle du vilja göra en smalfilm?

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

FÖR någon tid sedan blev vi hembjudna till våra vänner Müllers en kväll. Deras lilla flicka Tina välkomnade oss med sin barnsliga charm. ”I kväll skall vi få se på film”, sade hon. ”Jag är också med i den! Pappa har gjort den alldeles själv.”

Vi var ivriga att se filmen. När den till sist kom, var den färgrik, ja, mycket färgrik. Först trodde vi att det var modern konst — en massa fläckar i alla färger som snabbt svepte förbi på duken. ”Det där var vår sammankomst för ett par veckor sedan”, förklarade Heinz Müller. Utan hans förklaring hade vi aldrig kunnat gissa det.

Sedan blev det alldeles mörkt på duken; ingen visste riktigt vad som försiggick. ”Synd”, sade Heinz. ”Det var för sent på kvällen när jag filmade farmor.” Ingen kände igen henne.

Men nu dök Tinas charmiga leende upp på duken, lika soligt och brett som i verkligheten. ”Det där är jag!” ropade hon. Förklaringen var onödig, för där var Tina precis som hon är — en bra bild. Därefter fick man se några människor i trädgården. Men innan man hann känna igen dem dök nästa scen upp. Scener blixtrade fram och tillbaka, upp och ner; ibland blev man nästan sjösjuk. Då och då fick man se en hund. Aha, det föreställde lek i trädgården — en vild jakt! Så fortsatte det i tre minuter och sjutton sekunder. Den första rullen var slut. Alla applåderade och höll med om att allting är svårt i början.

Låter det bekant? Åtskilliga av oss har sett sådana filmer eller gjort dem själva. Som någon uttryckte det en gång: ”Jag beundrar inte hans skicklighet, utan hans mod att visa en sådan film.”

Men man skall inte heller ta detta för allvarligt. Man måste ha övning för att kunna undvika misstag. Det finns ingen anledning att slänga bort den där första filmen. Den är ett roligt minne och en måttstock att mäta vidare framsteg med.

Vad krävs för att få bra bilder? Om kamerans objektiv och mekanik är bra, kan en erfaren fotograf ta bättre filmer med en billig kamera än en nybörjare med den bästa och dyraste utrustning. Det är alltså nödvändigt att man ökar sin skicklighet om man skall kunna göra bra filmer. Det är meningslöst att försöka kompensera brist på kunskap med bättre utrustning.

Hur man undviker oskarpa bilder

En sak man bör undvika är oskarpa bilder. Du vet säkert att om man rör på kameran när man fotograferar, blir bilderna otydliga, suddiga. Om man inte håller kameran stilla när man filmar, blir bilderna också oroliga. En filmkamera tar arton bilder på en sekund, så om du vinglar med kameran i fem sekunder, får du nittio suddiga bilder. Därför måste kameran hållas alldeles stilla. Försök inte kompensera brist på rörelse framför kameran med att röra på kameran. Med några få undantag är detta en grundläggande regel.

En annan sak att observera är längden på scenerna. Tiden är viktigare när man filmar än när man bara tar en bild. Vårt sinne behöver tid för att registrera sinnesintryck. När du trycker ner avtryckaren, skall du först och främst tänka på din blivande publik, inte på hur mycket film du gör av med. (Nybörjare vill alltid snåla.) Tänk på hur lång tid som behövs för att man skall uppfatta scenen. Detta är beroende av vad som finns att se eller vad som händer. Den enklaste regeln är: När det finns mycket att se eller när det är mycket som händer, måste scenen vara längre. Om det finns litet att se och det inte händer så mycket, måste scenen vara kortare. Ja, måste, annars blir den långtråkig.

Scener på mellan två och tolv sekunder kan räcka. När du trycker ner avtryckaren, räkna då sekunderna — tjugoett, tjugotvå, tjugotre och så vidare. (Om du filmar en text, räcker det om du kan läsa igenom den två gånger medan du filmar.) Gör aldrig en scen för kort. Om den är lite för lång, kan man alltid korta av den, när man redigerar eller klipper filmen.

Du bör också tänka på att ditt eget öga och kamerans öga är mycket olika. Kamerans öga är bara en ynklig imitation av det mänskliga ögat. Vänta dig därför inte att på filmen få se det ditt öga såg. Människans öga kan också anpassa sig till och registrera mycket större kontraster i fråga om ljus än kameran kan. När det fortfarande är tillräckligt ljust för ögat, kan det mycket väl vara för mörkt för kameran. Å andra sidan kan det i snö och strålande sol vara alldeles för ljust för kameran. När det rör sig om starka kontraster, har kameran sina begränsningar. Skuggan av ett träd på en sandstrand ger till exempel kameran problem. Automatiken hos de flesta kameror anpassar sig bara till ett medelvärde. Detta innebär att antingen ser sanden för ljus ut på duken, eller också blir skuggan för mörk. Eftersom filmen inte kan registrera båda korrekt på samma gång, måste man bestämma sig för vilket som är viktigast för scenen.

Ibland har det mänskliga ögat svårt att anpassa sig från klart solljus till skugga. Det tar tid för ögat att vänja sig vid en förändring. Kamerans exponeringsmätare behöver också tid för att anpassa sig till ändrade ljusförhållanden. Så om du vill filma scener med starka kontraster, ge då din exponeringsmätare tid att anpassa sig. Annars kommer en del av din film att bli antingen överexponerad eller underexponerad. Ibland är det bra att göra manuella justeringar, om det är möjligt.

Har du någonsin undrat varför din film ibland blir alldeles gul eller blå, trots att förhållandena varit helt normala? Det mänskliga ögat samarbetar med hjärnan. Likt en dator jämför hjärnan de intryck den får med tidigare erfarenheter och gör de nödvändiga justeringarna. Detta kan kameran inte göra. Om du använder film som är avsedd för inomhusbruk och tar bilder i solsken, kommer därför filmen att få en blå ton över allting. En dagsljusfilm ser gul ut, om du filmar i artificiellt ljus. Om du använder inomhusfilm när du filmar utomhus, måste du använda ett filter. Detta filter måste givetvis tas bort när du filmar inomhus.

Om du vill komma närmare ett föremål än vad objektivet medger, måste du sätta ”glasögon” på kameran, annars blir bilden oskarp. På de flesta kameror måste man ställa in avståndet manuellt. Om kameran har zoomobjektiv och inbyggd avståndsmätare, måste man för att få skarpa bilder alltid använda den längsta brännvidden när man ställer in avståndet.

Du har säkert lagt märke till att somliga människor alltid har skarpa bilder. Förklaringen är mycket enkel. De kastar alltid suddiga, överexponerade, underexponerade eller på annat sätt förstörda bilder i papperskorgen.

Att redigera film

Även om du gör ditt allra bästa, kommer du utan tvivel att göra misstag, om det så bara är att du kommer åt avtryckaren utan att du märker det. Därför är det nödvändigt att ha en skarvapparat och en betraktningsapparat, om du vill visa filmer av god kvalitet. Man kan då helt enkelt klippa bort överexponerade bilder och dylikt.

Att redigera film för visning innebär också att arrangera den efter önskan och sedan sätta ihop den så att den passar ihop med det tema eller den inramning man väljer. En ”scenordnare” är mycket lätt att göra. Ta en träribba och slå in tunna spikar med några centimeters mellanrum. På dessa kan du sedan hänga filmremsorna i perforeringarna och så numrera spikarna. Med hjälp av numren och kortfattade anteckningar om varje scens innehåll kan du lätt sortera och arrangera filmremsorna i logisk följd.

Detta är också till hjälp när man skall korta ner scener som är för långa och när man skall avgöra om man behöver filma scener som kan utgöra lämpliga övergångar. För att bestämma längden på enstaka scener kan man göra sig en mätsticka. En kort träribba duger bra. Ta sedan arton bilder från den filmremsa som du tänker kasta bort, och mät upp den längden på din mätsticka. Eftersom arton bilder är det antal bilder kameran tar per sekund, har du nu ett sätt att avgöra en scens längd i sekunder. Det kostar ingenting och kan vara till stor hjälp.

Projektorn

En projektor är naturligtvis en mycket viktig del av filmutrustningen. Den bör vara tålig, bör ge tillräckligt med ljus och får inte repa filmen. Det är också önskvärt att apparaten går tyst, eftersom det då är lättare att höra eventuella kommentarer eller musikackompanjemang under visningen. Det är dessutom bra att ha minst en, eller ännu hellre två, extra glödlampor på lager. Ganska ofta har en bra visning måst avbrytas därför att det inte funnits några reservlampor.

Det bör förbli en hobby

Att filma kan vara en mycket lärorik och intressant hobby, men bara om den förblir en hobby. Låt den inte bli ditt andra yrke och en börda som tränger undan viktigare ting. Om filmningen hålls på sin plats, kan den berika ens liv och träna ögat att bli mer observant. Den kan också vara ett bra sätt att låta vänner få njuta av vackra scener.