. . . Men är alla narkotika farliga?
”JAG är 17 år och går i högsta klassen i gymnasiet, och jag har rökt marijuana i omkring ett år”, skrev en ung man till en medicinsk rådgivare i New York Post. ”Många av mina vänner använder narkotika”, fortsatte han, ”och de säger att man bara måste låta bli de starka sakerna — det är ingen fara med marijuana. Vad anser du?”
Uppfattningen att marijuanan är oskadlig breder ut sig mer och mer. En av orsakerna till detta är överflödet av motstridiga vittnesbörd från vetenskapliga kretsar. För varje undersökning som kritiserar drogen tycks det finnas en annan som försvarar den.
Dess understödjare pekar rentav på vissa nyttiga medicinska egenskaper. Marijuana sägs i viss mån lindra symptomen vid grön starr och astma och lindra illamåendet och kräkningarna i förbindelse med kemoterapi mot cancer. Forskning angående dess verkan på epilepsi, sömnen och aptiten pågår också.
På grund av sådana gynnsamma kommentarer menar många att marijuana inte är farligare än alkohol eller tobak och kanske mindre farligt än så. De menar att stater som förbjuder drogen berövar folket dess njutningar. I somliga länder utövas därför starka påtryckningar för att ”avkriminalisera” marijuanan.
Det är inte Vakna!:s uppgift att säga om olika narkotika skall legaliseras eller inte. Historien visar att många skaffar sig vad de vill ha utan hänsyn till om det är lagligt eller ej. Många bryr sig helt enkelt inte om de medicinska konsekvenserna av sina handlingar, vilket framgår av att så många brukar tobak trots de överväldigande vittnesbörden om farorna.
Men de som verkligen bryr sig om medicinska och/eller moraliska ståndpunktstaganden bör ha tillräckliga upplysningar att grunda ett välunderrättat beslut på. Därför framlägger vi nu följande upplysningar.
Är marijuanan orättmätigt anklagad?
De motsägande rönen om marijuanans verkningar fick nyligen en reporter vid Milwaukee Journal att fråga en vetenskapsman: ”Antingen är marijuanan skadlig eller också inte. Varför kan inte ni experter enas i den här kontroversen?”
Hardin Jones, professor i medicinsk fysik vid University of California, svarade:
”Vi får olika svar, därför att vi ställer olika frågor. Om man till exempel bara tittar på början av marijuanabruk eller på tillfälligt bruk, ser man inga större skador. Men jag har fått lära mig att spana efter verkningarna på lång sikt. Och jag har funnit hinkvis av sådana vittnesbörd.” — 29 maj 1977, sid. 28.
En faktor bakom dessa ”verkningar på lång sikt” är marijuanans verksamma ingrediens, THC (tetrahydrocannabinol), som ansamlas i kroppens fettvävnader, till exempel nervcellerna i hjärnan och könscellerna i testiklar och äggstockar. Detta ämne står i skarp kontrast till alkohol, som är vattenlöslig och som kroppen fullständigt förvandlar till vatten och koldioxid på några timmar. THC kan fortfarande upptäckas i kroppen flera veckor efter tillförseln.
Det råder visserligen delade meningar om hur skadlig denna THC-ansamling är, men det är värt att ta del av några allmänt rapporterade verkningar på sinnet. Doktor Jones framhåller för det första att ”föräldrar och lärare utan tvivel är medvetna om de betydande personlighetsförändringar som uppträder hos unga marijuanabrukare”. Han tillägger: ”Jag ser aldrig en skarp glimt i deras ansikte och ögon.”
Och dr John A. S. Hall, medicinska avdelningens ordförande vid Kingston Hospital på Jamaica, instämmer i att ”personlighetsförändringar bland personer som röker ganja [marijuana] ... är en allmänt iakttagen företeelse på Jamaica”. Apati, flykt från verkligheten och oförmåga eller ovillighet till ihållande koncentration hör också till de symptom han räknar upp.
Ett starkt bevis för marijuanans verkan på sinnet är att denna drog sägs vara den efter heroin näst vanligaste orsaken till intagning på federala mentalsjukhus i USA. ”Under ett besök på ett psykiatriskt sjukhus i Salé i Marocko”, skriver likaså dr Pierre C. Haber i ett brev till tidskriften New York, ”såg jag en hel avdelning av patienter, som blivit inlagda på sjukhuset till följd av långvarig cannabisrökning.”
Om det ovan sagda är sant, bör vi rimligen kunna förvänta att få se mentala skador återspeglas i sociala relationer till andra. Finns det några vittnesbörd om detta?
Verkan på mänskliga relationer
En nyligen slutförd, treårig undersökning för Förenta staternas nationalinstitut för bekämpande av narkotikamissbruk uppgav visserligen att de fysiska skadorna av marijuana inte var så stora, men man fann ”avsevärda skillnader i familjestrukturen hos brukare av marijuana jämfört med icke-brukare”, enligt American Medical News. I rapporten hette det: ”Omfattande marijuanarökning var enligt vår undersökning förknippad med ett splittrat hemliv.”
Ett extremt exempel på sådan familjesplittring förekom nyligen i Texas, där en far ställdes inför rätta för att ha dödat sin tjugoårige son. När fadern talade om vilka omständigheter som fått honom att döda pojken, sade han: ”Han var min stolthet och glädje, och vi gjorde allt tillsammans — tills allt det här hände för tre år sedan.”
Sonen började använda Valium (ett lugnande medel) och marijuana. ”Han förändrades, han förändrades fullständigt”, klagade fadern. ”Alltid när jag trodde att vi fått honom att sluta, så började han igen. Han tog ett arbete, men sedan slutade han och använde pengarna till det där. Han påstod hela tiden att det inte var något fel med honom.”
Marijuanans skadliga verkningar på familjelivet är visserligen inte ofta lika extrema, men är det verkligen värt att äventyra sitt förhållande till dem som står en närmast bara för att få sådan tillfällig njutning?
Andra förhållanden kan också påverkas. En gymnasielärare skrev till tidskriften Psychology Today och berömde en av dess artiklar för att den ”avmytologiserat verkningarna av den där drogen [marijuana]”. Artikeln hade på det hela taget varit gynnsamt inställd till marijuana ur medicinsk synpunkt. Men läraren tillade:
”Jag blir upprörd över att ’höga’ elever är närvarande i mitt klassrum. Jag skulle vara den siste att kategoriskt säga att någon av deras intellektuella färdigheter minskat till följd av deras narkotikabruk, men jag har lagt märke till att i en grupp tycks den som är ’hög’ ha svårigheter att i ord förmedla till och med enkla tankar till den som är opåverkad av narkotika och vice versa. ... Detta ’oskadliga’ rus har på något sätt byggt en mur mellan dem.” — Mars 1977, sid. 8.
Drogens verkningar medan man är under dess inflytande är en sak, men just detta att man ofta använder den vid opassande tillfällen säger oss något om den. Begäret efter marijuana kan alltså fördärva ens goda omdöme. Man nöjer sig inte med att använda den för att få personlig ”rekreation”, utan man låter den ofta inkräkta på nödvändiga verksamheter i livet. De som använder marijuana har en benägenhet att låta sitt liv kretsa kring sin egen njutning och visar ofta en allmän likgiltighet mot andra. Deras försämrade omdöme kan till och med vara en risk för oskyldiga människor. Hur så?
En fara för andra
”Det som oroar mig mest när det gäller denna drog”, säger dr Robert L. DuPont, som är chef för Förenta staternas nationalinstitut för bekämpande av narkotikamissbruk, ”är den verkan den kan ha på bilolyckorna här i landet.”
Tidskriften Medical Letter ger en del detaljer om denna fara och rapporterar att
”fyrtiotvå procent av dem som tagit låga doser (4,90 mg THC per cigarrett) och 63 procent av dem som tagit höga doser (8,40 mg THC per cigarrett) uppvisade försämrad bilkörningsförmåga efter att ha rökt en marijuanacigarrett. Deras onormala beteende inbegrep att de ’missade trafikljus eller stoppskyltar; ... var omedvetna eller otillräckligt medvetna om fotgängare eller stillastående fordon’.”
Tror du att människor, vilkas omdöme är så dåligt att de sätter sig i klassrummet trots att de är ”höga”, visar återhållsamhet när det gäller att köra bil? Det kan alltså knappast sägas vara en ”personlig” sak om man skall använda denna drog eller inte. Familj, skolkamrater, arbetskamrater och till och med helt främmande människor kan påverkas och kanske rentav skadas.
Och även om den nuvarande vetenskapliga kontroversen har en tendens att undanskymma marijuanans medicinska faror, så innebär inte detta att det inte finns några obestridliga faror.
Fastställda medicinska risker
Förutom sådana än så länge kontroversiella risker som hjärnskador, hämning av celltillväxten, reduktion av spermaproduktionen, kromosomskador och andra, finns det också en del medicinska faror som det inte råder någon större oenighet om.
En sådan fara är lungskador. ”Marijuana är mycket mer irriterande för andningsorganen än tobak”, förklarar dr Nicholas A. Pace, som är ordförande i New York-filialen av Förenta staternas nationalråd för bekämpande av alkoholism. ”Det krävs 20 års ihärdig tobaksrökning för att framkalla samma slag av allvarlig inflammation i bihålorna, svalget och bronkerna, samt emfysem, som framkallas av ett års daglig marijuanarökning.”
Dessutom rapporterar Medical Letter att forskningen visar att ”rök från marijuanacigarretter, precis som rök från tobakscigarretter, påskyndar elakartad omvandling av lungceller i vävnadskultur”. Medicinska bevis för denna cancerrisk framhålls också av dr Hardin Jones: ”Bronkialbiopsi som utförts på 30 amerikanska soldater i Västtyskland, som rökt 25 till 30 gram haschisch (från samma växt men rikare på THC än marijuana) per månad under några månader, visade att 24 av dem hade förstadier till cancer.”
Man kan alltså inte bara avfärda alla hälsorisker till följd av marijuanabruk genom att säga att det fortfarande råder delade meningar om dem.
Hur förhåller det sig med kokain?
En annan drog som många har trott vara relativt ”ofarlig” är kokain. Den har blivit en leksak för de rika och berömda och andra som har råd med den eller kan stjäla tillräckligt mycket pengar för att skaffa den. För mindre än hundra år sedan använde man kokain i en vinprodukt som lovordades av fyra europeiska kungar, presidenter i USA och Frankrike, den förnämste rabbinen i Frankrike och påvarna Pius X och Leo XIII, som gav tillverkaren guldmedalj. Till och med läskedrycken coca-cola var spetsad med kokain under de första sjutton åren, tills man omkring 1903 ersatte detta stimulerande ämne med koffein.
En skribent beskriver den känsla man får av kokain på följande sätt: ”Det träffar en mitt i hjärnan och aktiverar nervbanor av ren vällust. ... Den kokainladdade hjärnan är ett rasande flipperspel, som blinkar med blå och skära ljus i elektrisk orgasm.” En annan sade: ”Under kokainruset mår jag som en prins.”
Men vilket pris får man betala för denna korta flykt från verkligheten? Harvardforskaren dr Andrew Weil förklarar att ”kokainet inte mirakulöst ger kroppen energi; den frigör bara energi som redan finns kemiskt lagrad i vissa delar av nervsystemet. När den omedelbara verkan av drogen avklingar, känner man sig följaktligen ’nere’ — mindre energisk än normalt.”
”Jag störtar från himmelens höjder till avgrundens djup”, säger en brukare. ”Jag är överkänslig för kritik”, säger en annan. ”Jag försäkrar att du inte vill vara i närheten av mig när kokainruset är över.”
I samband med en fyraårig undersökning av kokain, som nyligen gjorts av Förenta staternas nationalinstitut för bekämpande av narkotikamissbruk, förklarade man att kokain inte alls kan betecknas som en drog för oskadligt tidsfördriv, utan i stället är ”föremål för allvarligt missbruk” och har sådana biverkningar som oro, sömnlöshet och paranoida vanföreställningar och rentav kan leda till döden.
Är det verkligen värt detta?
Somliga kan framhålla att kokain, precis som marijuana, också används för medicinska ändamål. De menar därför att drogen måste vara ofarlig. Men det förhållandet att en drog används med framgång för att behandla sjuka människor betyder inte att den inte är farlig. ”Det är allmänt känt att till och med de allra bästa läkemedel har ogynnsamma verkningar”, skriver en professor i farmakologi. ”Det bästa man kan säga om något läkemedel är att dess nyttiga verkningar väger tyngre än dess skadliga — för de flesta patienter och vid de flesta tillfällen.”
Man tar därför medvetet en risk, när man använder ett läkemedel i ett försök att bota något som är så allvarligt att man anser sig berättigad att ta denna risk. Den sjuke eller hans läkare måste avgöra om man skall ta den risken eller inte. Men vad finns det för skäl att ta en drog som vållar skada, när det inte finns någon som helst medicinsk orsak att göra detta? Skall man förgifta sin kropp bara för att få uppleva tillfällig njutning? ”Låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande”, är det förnuftiga svar vi finner i bibeln. — 2 Kor. 7:1.
Men somliga kan framhålla att det inte är någon större skillnad mellan att använda marijuana eller kokain och att använda alkoholhaltiga drycker, som i de flesta samhällen anses godtagbara. ”Om det går bra med alkohol, varför då inte också marijuana och kokain?” resonerar de.
Först och främst kan framhållas att de flesta använder alkoholhaltiga drycker som en form av förfriskning och för att slappna av, inte för att bli berusade. Som tidigare påpekats behandlar kroppen alkohol på ungefär samma sätt som andra födoämnen och omvandlar den ganska snabbt. Men det är något helt annat att omåttligt bruka alkohol, ända därhän att tankemönstret förvrids. Den verkliga frågan är alltså: Kan det betraktas som moraliskt riktigt att använda någon drog eller alkohol som en form av rekreation, när man gör det i första hand för att förändra sinnesverksamheten?
I detta sammanhang är det av intresse att bibeln visserligen godkänner alkoholhaltigt vin som dryck, men inte när det används för att förvrida tankemönstret: Drinkare skall inte ärva Guds rike. — 1 Kor. 6:9, 10.
En liknande princip kan tillämpas när det gäller marijuana och/eller kokain. De tjänar inget syfte som mat eller dryck. De används i första hand för att ändra ens sinnestillstånd. Detta är skadligt på flera olika sätt.
När man blir berusad av någon drog eller av alkohol, blottställer man sig för handlingar som avsevärt kan skilja sig ifrån vad man skulle göra om man vore vid sina sinnens fulla bruk. Att man förlorar kontrollen över sig själv på detta sätt kan leda till lösaktiga sexuella handlingar med dess konsekvenser i form av sjukdomar, utomäktenskapliga barn och upplösta hem. För att undvika sådana problem uppmanar bibeln: ”Var och en av er måste lära sig att behärska sin egen kropp. ... Ni får inte hemfalla åt otuktigt begär som hedningarna gör.” — 1 Tess. 4:3—5, Hedegård.
Men en person, som är under inflytande av sådana droger som marijuana och kokain, kan vanligen inte helt och fullt ”behärska sin egen kropp”. Drogen behärskar den i stället. Ja, människor behöver ha alla sina sinnesförmögenheter i behåll för att kunna klara våra dagars påfrestningar och skydda sig mot bedrägliga lockelser, som kan leda till sjukdomar och hjärtesorg. Bibeln framhåller mycket förståndigt att ”eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig. Så skall hon rädda dig från det ondas väg.” — Ords. 2:11—13.
Den som känner sig frestad att använda narkotika kan fråga sig själv: Varför söker jag den overklighet som narkotika framkallar? Behöver en frisk, balanserad person söka njutning genom att ändra på sin hjärnas normala funktion? Är inte den som använder narkotika självupptagen, och försvagar han inte sin ostrafflighet och skadar sin hälsa?
Den som använder narkotika, förklarade dr Hardin Jones, ”fördärvar faktiskt glädjen i att vara en frisk, stark och verksam person”. Det unga paret i följande artikel fick erfara hur sant detta är, men de lärde också känna hur de kunde uppnå ett fullödigt och tillfredsställande liv utan narkotika.
[Infälld text på sidan 6]
”Omfattande marijuanarökning var enligt vår undersökning förknippad med ett splittrat hemliv.” — Rapport från Förenta staternas nationalinstitut för bekämpande av narkotikamissbruk
[Infälld text på sidan 7]
”Det krävs 20 års ihärdig tobaksrökning för att framkalla samma slag av allvarlig inflammation i bihålorna, svalget och bronkerna, samt emfysem, som framkallas av ett års daglig marijuanarökning.” — Doktor Nicholasa A. Pace
[Bild på sidan 8]
En man som sniffar kokain