Blomsterarrangering som konstart

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Brasilien

EN BUKETT blommor är, även om den är vacker, ändå bara en bukett blommor. Men med litet fantasi och genom att följa vissa principer för hur man skapar mönster kan du förvandla den på måfå hopsatta buketten till ett elegant och artistiskt blomsterarrangemang som kommer att skänka skönhet och färg åt ditt hem.

Ett blomsterarrangemangs mönster innefattar de grundläggande elementen linje, form, färg och struktur. Långa, smäckra blommor eller grenar ger linjen. Variationen i växtvärlden skänker form och färg. Materialets yttre egenskaper kallas struktur. Krysantemum till exempel har grov struktur medan gladiolus har slät. Blad och vedartade stjälkar uppvisar också olika strukturella särdrag.

Mönstret kan vara cirkelrunt eller triangulärt. Det kan följa en vertikal eller en horisontell linje eller en S-kurva eller ha formen av en pyramid, kon, rektangel eller oval. Sedan man väl bestämt arrangemangets kontur, är det viktigt för mönstret att man planerar förhållandet mellan alla komponenterna, dvs. mellan blommorna, bladen och det övriga materialet, däribland kärlet eller vasen.

Man uppnår intressanta effekter om sträckningen i kompositionen varieras. När en del växter i en gruppering sträcker sig framåt och andra bakåt, blir intrycket tredimensionellt.

Att iaktta principerna för hur man skapar mönster

För det första är balansen viktig. Den förbinder alla delarna med varandra. Ett välbalanserat arrangemang ser inte ut att riskera att tippa omkull. Ett snett, övertungt eller lutande blomsterarrangemang framkallar en känsla av spänning — något som måste undvikas.

Jämvikten i mönstret är beroende av växtmaterialets färg såväl som storlek. Mörka färger ser tyngre ut än ljusa färger. En mörkröd ros ”väger” således mer i ett arrangemang än en svagt rosa nejlika, även om de är ungefär lika stora. Om man inte vill att arrangemanget skall bli ”övertungt”, måste man därför vara noga med att undvika att hopa mörka färger upptill och ljusa färger nertill.

Symmetrisk balans skapar man genom att placera likartade blommor i samma läge på båda sidor om den vertikala mittlinjen. Olika fördelning av blommor och blad på vardera sidan om mittlinjen, men med intryck av lika tyngd, skapar asymmetrisk balans. Den verkar mer improviserad och naturlig än den symmetriska och är ofta mer önskvärd och tilltalande.

Mörka blommor och stora blommor som arrangerats lågt på ena sidan i arrangemanget balanserar därför ett större parti med ljusare och mindre blommor på den andra sidan. Och ju högre en blomma placeras i kompositionen, desto tyngre verkar den för iakttagaren. Denna princip gäller också avståndet från mittlinjen.

Kontrasterna mellan stort och smått, ljust och mörkt, grovt och slätt ger också variation åt arrangemanget. En komposition har dessutom i allmänhet ett dominerande parti eller fokusparti. Detta utgör centrum för synintresset dit ögat naturligt dras. Det kan bestå av en fyllig gruppering av växter längs mittlinjen och strax ovanför vaskanten eller av ett parti med starka färger eller mycket ljusa färger. Enstaka eller flera stora blommor eller blad, en blandning av båda, eller en grupp mindre blommor av samma sort kan bilda ett sådant dominerande parti.

Upprepning av en viss form eller en kombination av besläktade färgnyanser skapar en flytande linje eller rytm. Den princip som gäller skalan måste också iakttas. Den innebär att det måste råda ett lämpligt förhållande mellan storleken på växtmaterialet och storleken på vasen eller kärlet, som vi senare skall betrakta.

Proportionen är också viktig. Det påpekas i Encyclopædia Britannica: ”Proportionen har att göra med organiseringen av mängden och omfånget; den traditionella japanska regeln, att ett arrangemang bör vara åtminstone en och en halv gång så högt som vasen, är en allmänt accepterad tillämpning av denna princip. Proportionen har också samband med arrangemangets placering i en miljö. En komposition blir antingen överväldigande eller dvärgliknande, om den placeras på en alltför liten eller en alltför stor yta eller i en alltför liten eller en alltför stor rumsmiljö.”

Harmoni är en känsla av enhet mellan alla komponenter. Enligt Encyclopedia Americana är den ”en lycklig förnimmelse av fullständig samstämdhet — blommorna och bladen i förhållande till varandra och till mönstret; färgerna harmoniska och vasen väl vald med tanke på stämning, struktur, form och färg. Ett lyckat arrangemang måste också vara i harmoni med omgivningen. En liten kruka med krasse hör inte hemma i en förnäm salong, inte heller är en porslinsvas med dyrbara, exotiska blommor välplacerad i ett enkelt stugrum.”

Växtmaterial och förberedelseteknik

Det material som används i blomsterdekorationer inbegriper blommor, blad, gräs, sädesax, kvistar, vass, bär, nötter, kottar, frukter, grönsaker, snäckor, stenar, drivved etc. Avskuret växtmaterial, som till exempel blommor, kräver speciell behandling. För att uppnå bästa resultat plockar man blommorna några timmar innan de skall arrangeras och alltid under dagens svalare timmar. Stjälkarnas ändar snedskärs, blommorna placeras djupt i ljummet vatten och förvaras på en mörk, sval plats flera timmar, helst över natten.

Vedartade stjälkar är det lämpligast att skära upp några centimeter och sedan ställa i hett vatten för att dra. Stjälkar som innehåller mjölksaft, som till exempel vallmo och stora dahlior, täpper man enklast till genom att placera ändarna i kokande vatten eller hålla dem över en låga några sekunder. För att skydda stjälkarna sticker man in dem genom ett hål i ett tidningspapper som sedan viks upp över dem.

Om du köpt blommorna i en blomsteraffär, har de förmodligen torkat något i änden av stjälkarna. Skär man en ny snittyta på rosor och andra blommor med vedartade stjälkar och sedan ställer dem i hett vatten, kommer de sannolikt att återhämta sig. För att skönheten skall bli bestående bör man emellertid bara ta med fräscha blommor och blad i ett arrangemang. Ett enkelt tips för att förhindra förruttnelse genom bakterier och den åtföljande dåliga lukten är att ta bort bladen på den del av stjälkarna som skall stå under vatten, när man börjar arrangera blommorna.

I en broschyr utgiven av Woman’s Realm heter det: ”Byt inte vatten dagligen, men fyll på så att vattennivån alltid hålls lika hög. Ibland blir vatten med hållbara blommor, som till exempel krysantemum, missfärgat och kan även lukta illa. Ta arrangemanget till vattenkranen och låt friskt vatten rinna på och tvinga ut det smutsiga vattnet. Detta förhindrar att blommorna råkar i oordning. Sök i trädgårdens eldstad efter träkol och använd det att lägga i vaser med växtmaterial som står länge — detta kommer att hjälpa till att hålla vattnet friskt.

Rosodlare säljer hållbarhetspreparat som hjälper till att hålla rosor och andra kvistar och blommor med hårda stjälkar friska länge. Man kan också tillsätta en sockerbit eller en tesked honung till varje halvliter vatten i vaserna. Om blommor eller blad vissnar oförklarligt, betyder detta ofta att det finns en luftbubbla i stjälken. För att avlägsna denna ställer man stjälkändarna i några centimeter kokhett vatten och låter blommorna stå där tills vattnet svalnat. Arrangera dem sedan i friskt vatten som inte kokats.”

Vaser och annan utrustning

Ett blomsterarrangemang inbegriper inte bara själva blommorna utan också vasen eller kärlet som rymmer det och underlägget det står på. Ett träunderlägg kan skänka tyngd nertill och också skydda möblerna mot fuktfläckar.

Kärlet måste passa arrangemanget i storlek, färg och struktur. Av detta skäl föredrar många dekoratörer att använda enkla, osmyckade vaser i sådana neutrala färger som grågrönt, antikvitt eller svagt grått.

Tänk också på kärlets struktur. Grovt, tungt växtmaterial placerar man vanligtvis i ett rustikt kärl av koppar, keramik, trä eller tenn. Spädare blommor och blad arrangeras i vaser av porslin, silver eller glas.

Kärlets storlek är också viktig. Det måste ha rätt storlek så att växtmaterialet inte ”övermannar” det. Å andra sidan bör kärlet inte dominera arrangemanget eller dela betraktarens uppmärksamhet mellan blommorna och vasen. Det är bara mycket små blommor som passar till miniatyrvaser. Likaså passar ett massivt blomsterarrangemang i ett rustikt kärl på ett bastant bord i ett stort rum.

I höga vaser kan blommorna ofta sättas utan stöd av blomhållare. Om det är nödvändigt att stödja dem, kan man fylla vasen med liguster eller annat ständigt grönt material som lingonris eller enris vilket sedan skärs av i jämnhöjd med vasens kant. Vanligare är att man använder hopknycklat ståltrådsnät eller kycklingnät som blomhållare. Vattenabsorberande skumplast (oasis) har också blivit populärt som blomhållare. Skär denna till lämplig storlek, blötlägg den och låt den suga upp vatten under omkring en kvart. Stick sedan helt enkelt ner stjälkarna i den våta plasten.

En annan användbar blomhållare är nålspetshållaren (s. k. piggsvin), en tung metallplatta täckt med metallpiggar. Den finns i olika storlekar och modeller. Stjälkar som sticks ner på dessa spetsar står stadigt; och själva hållaren hålls på plats på vasens botten med hjälp av modellera eller ett klister (Oasisfix). I silvervaser är smält paraffin att föredra, eftersom det inte missfärgar kärlet.

Ett par vassa saxar, genomskinlig tape, gummisnoddar och ståltråd fullbordar blomsterdekoratörens vanligaste utrustning. Med dessa hjälpmedel kan stjälkar eller kvistar hållas på plats osynligt för ögat. Dold ståltråd hjälper i själva verket till att stödja eller forma stjälkar.

Tips för nybörjaren

Långt från att vara stränga regler är följande enkla tips till hjälp för nybörjaren.

1) Använd långa kvistar med små blommor och outslagna knoppar för att forma linjer. De tjänar också som fyllnadsmaterial.

2) Placera stora blommor och mörka material längst ner i kompositionen för att skapa tyngd och stabilitet.

3) Placera inte en blomma rakt ovanför en annan. Undvik geometrisk precision, utom när det gäller moderna, symmetriska kompositioner.

4) Använd alltid färger massvis eller i grupper, aldrig planlöst utspridda, för harmonins skull.

5) Var alltid noga med att bygga tre sidor i arrangemanget, eftersom betraktaren kan se framsidan och de två sidorna.

6) Ge arrangemanget en tredimensionell effekt genom att vända några blommor och blad åt sidan. Stora kompositioner ser fylligare ut om några grupper av blommor och blad vänds åt sidan och böjs bakåt från mittpartiet.

När det gäller avskurna blommor, som till exempel gladiolus, rekommenderas följande i boken Flower Arrangements: ”Ställ om möjligt gladiolusstjälkarna att dra åtminstone en timme i en hög tillbringare full med vatten och lägg i två eller tre isbitar. Detta hjälper blommorna att hålla sig längre.

En elementär regel när det gäller blomsterarrangemang är: Var inte rädd att korta av stjälkarna. ... Steg A när det gäller att göra det allra enklaste blomsterarrangemang är att placera alla stjälkar i en rad på bänken eller arbetsbordet. Sortera blommorna: behåll de späda knopparna och de minsta blommorna med längre stjälkar, låt mer utslagna blommor komma härnäst och låt de allra största blommorna ha de kortaste stjälkarna.”

Så varför inte göra ett försök? Följ dessa förslag eller gå efter teckningar som publicerats i böcker om blomsterarrangemang. Börja med ett enkelt arrangemang. Det omedelbara resultatet kommer att skänka dig stor glädje, och snart kan du öka din skicklighet så mycket att dina blomsterarrangemang kommer att bli konstverk.

[Bild på sidan 21]

1. Bestäm först höjden och bredden på arrangemanget

2. Placera in olika material för att fylla ut och skapa balans

3. Ge stadga åt mittpartiet och fyll i tomrummen