Inte bara golvbeklädnad
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Turkiet
SOMLIGA betraktar dem som ett nödvändigt ont som samlar damm lite varstans i hemmet. Det är jobbigt att hålla dem rena, och det kan bli dyrt att skaffa nya när de är utslitna.
Andra betraktar dem som mycket dyrbara ägodelar. På kända museer utöver världen finns många av dem utställda. I de instängda och tillbommade husen i Persien och Anatolien utgör de kanske det enda möblemanget.
Vad är det vi talar om? Handvävda orientaliska mattor. Dessa konstverk är inte bara golvbeklädnad. De har under århundraden representerat de orientaliska folkens konst och rikedom.
Mattvävningen har anor långt tillbaka i en dunkel forntid. Assyriska inristningar på stenar från 700-talet f.v.t. avbildar mattor, som har fyrbladiga motiv och andra mönster. Vid utgrävningar av kungliga gravar från 400-talet till 200-talet f.v.t. i södra Sibirien har man grävt fram det äldsta kända exemplaret av en handvävd och knuten matta.
Vävtekniken
Hur framställs de orientaliska mattorna? Mattorna vävs på en rektangulär vävstol. De garnsträngar, som är spända från den ena ändan av vävstolen till den andra, kallas varptrådar. Inslagstrådarna träs växelvis över och under varptrådarna.
Men det finns ett annat viktigt inslag i de orientaliska mattorna, det som svarar för deras omväxling i färg och mönster. För att få fram detta tar vävaren små bitar av färgad ull och fäster dem med en speciell knut runt ett par varptrådar. Detta kan utföras av en enda person eller av två eller flera som arbetar sida vid sida.
I Orienten används två slags knutar: ghiordesknuten och senneknuten. När man använder ghiordesknuten, tar vävaren en kort bit färgad ull, gör en ögla av dess vänstra ända runt den vänstra av de båda varptrådarna och av dess högra ända runt den högra tråden. De båda ändarna dras sedan upp mellan de båda varptrådarna. Senneknuten löper under en varptråd och har en enkel ögla runt nästa. Med den här knuten sticker en garnända upp mellan varje varptråd.
En medelmåttig kvinnlig väverska kan enligt boken Oriental Rugs in Colour knyta mellan 800 och 1.000 knutar i timmen, en knut var tredje eller fjärde sekund. Samma bok framhåller: ”En skicklig väverska kan knyta mellan 6.000 och 10.000 knutar per dag, beroende på hur tätt det är knutet och vad det är för material. En arbetare, anställd i en verkstad där man tillverkar orientaliska mattor, producerar i allmänhet ännu fler, ända upp till 14.000 knutar på en dag.”
När man har fullbordat en rad av dessa speciellt knutna trådar, från den ena sidan till den andra, trär man igenom två eller tre inslagstrådar tvärs över och pressar ner dem ovanpå knutarna med hjälp av ett slags stor kam. Därigenom blir det som är knutet tätt sammanpressat, och garnändarna står ut. Senare klipper man ner den uppresta luggen till en och samma längd, och på så vis får man fram en jämn yta.
Invecklade mönster
Orientaliska mattor har många invecklade mönster. År 1905 upptäckte man i Alâeddinmoskén i Konya i centrala Anatolien mattor från seldjukdynastins tid i Turkiet (1000-talet v.t.). Deras bottenfärger är mörkt blått eller rött. Mönstret är i ljusare färgtoner av bottenfärgen och består av geometriska figurer som ofta upprepas, bland annat åttahörningar med krökta hörn, åttauddiga stjärnor och ännu mer komplicerade mönster.
På en del mattor är mittfältet uppdelat i små fyrkanter eller sexhörningar, i vilka det finns fåglar eller djurfigurer. Det finns exemplar av orientaliska mattor med djurscener, där djuren angriper varandra. Några av mattorna är ganska stora. En mäter 15 kvadratmeter, och varje kvadratmeter har omkring 84.000 ghiordesknutar. Bårderna på dessa mattor är särskilt intressanta. De är ofta utsmyckade med kraftiga kufiska bokstäver, en förenklad form av det arabiska alfabetet.
”Ottomanmattorna” kom senare, vid tiden för det ottomanska styret över de centralanatoliska slätterna i Turkiet. En del kallas ”Holbeinmattor”, därför att de förekommer på målningar av den tyske 1500-talsmålaren Hans Holbein. Dessa mattor har mycket stor knuttäthet, ända upp till mellan 100.000 och 150.000 knutar per kvadratmeter.
Ushakmattorna är också exempel på denna orientaliska konst. Encyclopœdia Britannica (1976 Macropædia) förklarar att de har centrala stjärnmedaljonger i guld, gult och mörkblått på ett fält av djuprött. På sådana mattor har ofta mittfältet medaljonger i de fyra hörnen med liknande mönster som den i mitten. Andra mattmönster består av ådrade löv, rankor och blommor, till exempel tulpaner och rosor — allt i ett sammanhängande arrangemang med kanske ett medaljongmönster i hörnen.
Mönstret på en ”bönematta” är av särskilt intresse för många. Muselmanerna måste vända sig åt öster när de ber — mot den heliga staden Mecka. Därför ingår något som liknar en pilspets i mönstret på bönemattorna. När mattan är utlagd, måste den här pilen peka mot Mecka.
Hur man sköter en orientalisk matta
Hur skall man sköta en av dessa handvävda mattor? Det bästa är helt enkelt gammaldags piskning. Man bankar helt lätt från baksidan för att få ut damm och grus från knutarna. Man bör ha en ordentlig mattpiskare. Lätt bankning gör också knutarna fastare och återställer ytan. Om mattan är otymplig och svår att handskas med, går det bra att dammsuga den grundligt.
Förutom dessa metoder kan man hålla en orientalisk matta ren genom att tvätta den med mild, ren tvål. Man bör torka den i en ljus, luftig lokal. Men den bör inte utsättas för direkt solsken. Och man bör försäkra sig om att mattan ligger plant när den torkar, annars kan den torka i en konstig form och få veck. En del rekommenderar att man lägger en matta med rätan mot snön och sedan piskar lätt på den. Man menar att detta är bra för färgerna och fibrerna.
Orientaliska mattor representerar en lång tradition av fint hantverk. De som känner till något om deras historia och tillverkning inser verkligen att de inte bara är golvbeklädnad.
[Bild på sidan 25]
Ghiordesknuten eller den turkiska knuten
Senneknuten eller den persiska knuten
Handvävd turkisk matta