Att förstå och njuta av musik

NÅGON har en gång sagt: ”Musik och buller är som två olika pojkar — den ene så härlig, den andre förfärlig!” Fastän olika som Abel och Kain, och motsatta som dag och natt, härstammar de ändå från samma fysiska fenomen, ”ljud”. Medan vi förbinder buller med ljud som är skärande och irriterande (ibland förfärligt), kan musik vara lugnande och rogivande (ibland härlig). Har du inte lagt märke till hur musik kan väcka upplyftande känslor av glädje och munterhet inom oss, precis som en uppvind kan hålla en svävande fågel uppe? Men vid andra tillfällen kan musiken försätta oss i en melankolisk stämning, rentav i sorg och tårar.

Vad är musik?

Musik har kallats ett ”internationellt språk”. Varför det? På grund av att människor som inte talar samma språk kan kommunicera genom att njuta av samma musik. Dessutom har musiken en världsvid dragningskraft därför att den rör vid varje sida av det mänskliga livet. Det finns kärlekssånger, bröllopssånger, vaggvisor och ”flick- och pojksånger”. Vi har lättare musik och klassisk, musik från Orienten och från Västerlandet, folksånger och ”pop”. Det finns konstlad musik, ibland med ”latinsk rytm”. Vi har också den mycket vackra och fängslande valsen. Och har du inte stampat med fötterna och klappat i händerna i takt med en livlig polka eller en medryckande marsch? Helt visst har du gjort det. Precis som en vacker sammansättning av färger behagar ögonen, så tilltalar en vacker sång med några få välljudande ackord öronen. Ja, till och med när man gör reklam försöker man att rycka med folk i vad som är modernt genom att sätta musik till sina erbjudanden!

På grund av hur vi människor fungerar kan melodiska och harmoniska ljud på något sätt göra ett djupt och känslomässigt intryck på oss. Det är speciellt så när de förekommer tillsammans med rätt tempo, och kanske är åtföljda av lämpliga ord, lyrik. Musik är ”organiserat ljud”. Några av de beståndsdelar som man använder när man organiserar musikens ljud inbegriper sådana saker som notsystemet, som består av fem parallella linjer och deras respektive ”ID-kort” eller ”klavtecken”. Sedan finns det höjningstecken (”korsförtecken”) och sänkningstecken (”b-förtecken”), som kan förändra tonernas karaktär och höjd. Noternas olika utseende anger varierande tidsvärden för de toner som de representerar. När noterna placeras högre eller lägre i notsystemet betecknar de högre eller lägre tonhöjd hos ljudet. Detta är skriven musik. Och musiken är ett resultat av att någon spelar efter hur en kompositör har ordnat de olika beståndsdelarna i ett passande mönster. Musik är därför en konst som existerar på ljudets och tidens områden.

När ljudet når våra öron, är det någonting som vibrerar — en violinsträng, ett trumskinn eller tungan i en pipa. Det som händer är att luften sätts i rörelse. Precis som när man kastar en sten i en spegelblank damm, så fortplantar sig vågor och vibrationer i luften från en källa tills det får våra trumhinnor att vibrera — och vi hör ljud! Utan luft skulle vi inte höra något ljud. Må vi tacka Gud för vår underbara förmåga att höra och för hela skapelsen omkring oss, som gör detta möjligt!

Olika toner ljuder från en stor mångfald instrument som frambringar musik, av vilka det äldsta utan tvivel är människorösten. När toner ordnas i ett igenkännligt mönster för en röst, är resultatet en ”melodi”. Eftersom rösten flödar likt en ström, brukar man tala om melodin såsom ”horisontell musik”. Om toner med olika tonhöjd ljuder samtidigt, såsom i ett ackord, har en ”harmoni” frambringats. Vi kan tänka oss harmonin såsom ”vertikal musik”.

Harmonin i musiken består huvudsakligen av två delar: ”Samklang” och ”särklang”. Ja, det är riktigt! Särklang, eller ”dissonans”, som den ibland kallas, är nödvändig för musiken. Varför? Därför att utan dissonans skulle det nästan inte vara någon känsla av rörelse eller rytm i musiken. När ett musikstycke ändar, ger det oss till exempel en känsla av ”slut” eller vila. Verket har fullbordats, och vi känner oss tillfredsställda.

Stämföring

När ”vertikal musik” eller harmoni flödar i överensstämmelse med bestämda regler för musikaliskt framförande, kan mycket passande ackompanjemang fogas till en välkänd melodi, ett stycke ”horisontell musik”. Med speciell uppmärksamhet riktad på harmonins mönster kan man tänka ut en ”ackompanjerande melodi”. Vår förståelse och glädje av musiken ökas, när vi lyssnar på dessa understödjande melodiers mönster, då de rör sig tillsammans med eller i motsatt riktning till huvudmelodin. När till exempel violinerna i en orkester spelar en väl igenkännlig melodi, lyssna då om du kan fånga upp en understödjande melodi, som spelas av ett valthorn eller en oboe. Pröva om du kan höra flöjterna repetera ett avsnitt som tidigare spelats!

På detta sätt blir vi hjälpta att uppskatta ”flödet”, eller den framåtgående rörelsen i musiken. Mönster som upprepas tjänar som ”milstolpar”. Vi blir medvetna om dem, väntar på deras återkomst och gläder oss över tillfredsställelsen när de fullbordas. Precis som med bibelns profetior gör de oss förväntansfulla när vi får lära känna dem; vi ser med iver fram emot deras fullbordan, och vilken tillfredsställelse när vi får klart för oss deras välsignelser!

Gåvan att höra

Om vi inte hade den underbara gåvan att kunna höra, som Gud har gett oss, skulle det inte finnas någon musik — eller vi skulle åtminstone inte kunna njuta av den. För att vi skall kunna förstå och njuta av musik, måste den helt ljuda inom gränserna för våra förmågor. Fastän gränserna för människans förmåga att höra varierar från individ till individ, är det allmänt godtaget att de sträcker sig från 16 svängningar eller ”perioder” per sekund upp till 20.000 perioder per sekund (förkortat ”p/s”). En nyare term för ”perioder per sekund” är ”hertz” (Hz), som i dag används inom elektroniken. De toner som frambringas av alla musikinstrument faller gott och väl inom dessa gränser. Violinens gränser sträcker sig till exempel bara från 180 Hz upp till 2.500 Hz. Gitarren går lite lägre, från 80 p/s upp till 1.200 p/s. Vilket instrument når högst? Ja, cymbaler kan frambringa vibrationer upp till 20.000 Hz. I en orkester utmärker sig vanligen pianot för att ha det bredaste frekvensområdet, som löper från 27 p/s till 4.000 p/s.

Övertoner ger ljudet egenskaper

De flesta människor håller med om att ”levande” musik, eller musik ”i verkligheten”, är mest njutbar. Har du någon gång undrat varför? Vem har någonsin sett en målning eller ett fotografi som kan jämställas med det ursprungliga motivet? Någonting fattas alltid på kopian. Även om fotografiet återger originalets alla färger och detaljer, så fattas djupet. På samma sätt är det någonting i levande musik som har fullhet, rikedom och ett djup som är svårt att efterlikna. Varför?

Det ljus vi ser och det ljud vi hör är alltsammans vibrationer. Ljudet består inte bara av en grundläggande svängning eller huvudvibration, utan det finns del- eller andrahandsvibrationer tillsammans med ”grundtonen”, som den kallas. Och det är dessa delar, eller ”övertoner”, som ger rikedomen, fullheten och djupet i originalet och som det är så svårt att få fram i kopian. En intressant sak är att det är ökningen eller minskningen av dessa övertoner i originalet som gör att vi uppfattar den musik vi hör såsom stråkmusik eller flöjtmusik eller att samma ton spelas på en säckpipa! Denna kvalitet hos ljudet kan visas genom den kombination av övertoner, som kallas ”timbre” (”klangfärg”), som vanligen frambringas av ett mässingsinstrument, jämfört med till exempel ett stråkinstrument eller ett blåsinstrument, där det är en luftpelare som vibrerar på grund av ett rörblad.

Hur vi kan njuta av musik

Mycket få människor har gåvan eller de tillgångar som behövs för att kunna njuta av levande musik, men likväl fortsätter millioner människor att söka förströelse genom ”high fidelity” (stor exakthet) i ljudåtergivning. På radion finns det AM- och FM-stationer. Man föredrar vanligen FM på grund av den för det mesta brusfria återgivningen och det bredare frekvensområdet för musiköverföring. I många länder är det mycket populärt med FM-stereostationer, inte bara därför att många är återhållsamma när det gäller programsändningar, utan också på grund av deras förmåga att i större utsträckning återge de övertoner som vi har talat om. Dessutom har man tillgång till grammofonskivor och ljudband med ”high fidelity”. Grammofonbolagens föresats är att återge levande musik i en helt naturtrogen inspelning, precis som den var ursprungligen med alla sina harmoniska övertoner, och på samma gång eliminera oönskat brus och förvrängning.

För en person som förstrött lyssnar till musik medan han arbetar eller gör något annat är detta kanske inte så viktigt. En liten transistorradio är kanske helt tillräcklig. Han bör inte heller kritiseras för det, eftersom musiksmaken varierar mycket. För en annan person skulle detta emellertid vara mycket otillfredsställande. Fastän den frambringar musik, låter det inte som i verkligheten för honom. En av orsakerna kan vara den höga distortionen (förvrängningen) och det begränsade frekvensområdet. Bristen på rent ljud tillsammans med brus och distortion kanske förmår honom att stänga av hellre än fortsätta att lyssna.

Låg distortion är viktig vid god musikåtergivning. När det gäller grammofonskivor kan förvrängningen bero på en pickupnål av låg kvalitet. Vissa typer av ljudband skiljer sig från andra vad beträffar förvrängning och brus. Förstärkaren och högtalarna spelar också stor roll, när det gäller att få ljud av hög kvalitet. Om tekniska data finns tillgängliga, skulle det vara bra att kontrollera distortionsnivån och frekvensomfånget. Några modeller kan ha en så hög distortionsnivå som 1,5 procent eller mer, medan en överlägsen produkt kan uppvisa 0,04 procent eller lägre. Uppgifter om frekvensområdet är också viktiga, men de kan vara vilseledande.

En auktoritet uttryckte sig på detta sätt, efter att noggrant ha granskat vissa undersökningar: ”Nittio procent av alla lyssnare kommer att vara fullständigt nöjda med en bandbredd på 60 till 8.000 p/s.” Det skulle alltså betyda att flertalet människor inte är så nogräknade som några reklammän vill få oss att tro. Detta gäller naturligtvis inte för alla. En del är mycket känsliga på det området, och deras glädje av musiken påverkas av distortion och för litet frekvensområde. Vilken kategori tillhör du? I sista hand är det ditt öra som är den bäste domaren för dig. Välj bland det som du har råd med och som kan ge det ljud som passar dig bäst.

Att bevara en balanserad syn på saken

Musik har, liksom andra nöjen, sina begränsningar. Innan man går till vila efter ett hårt dagsarbete, kan det vara mycket avslappnande att lyssna på musik. Några tycker att det piggar upp, när man känner sig lite deprimerad. Musiken bör emellertid inte betraktas som lösningen på allting. Om man har ett problem som kräver handling, får man inget utfört genom att lyssna på musik. Det är också bra att komma ihåg att de flesta människor behöver tystnad för att kunna studera och begrunda. Några tycks emellertid vara så begivna på musik att de tycker att den måste vara påslagen jämt. Och ett vanligt klagomål från grannar är att musik spelas med alltför hög volym av somliga. Det verkar som om en del musikälskare är glömska för att inte alla delar deras entusiasm och smak. Om någon bor nära tillsammans med andra som kan bli störda, kanske problemet kan lösas med ett par hörlurar med vilka han kan njuta av musiken. Om man inte är på sin vakt kan man ödsla bort mycket tid på musik, och på det sättet skapar den fler problem än den löser.

Låt oss för att belysa detta ta en kort titt på några mycket berömda personer som gjort musiken till sitt huvudintresse i livet, vilket ibland gjorde att de försummade andra saker som borde ha fått mer av deras uppmärksamhet. Ludwig van Beethoven betraktas som en av de största kompositörerna genom tiderna, men likväl berättas det att han hade ett mycket oordentligt personligt liv. Franz Schubert, som sägs ha komponerat en av de vackraste symfonierna, beskrev en gång sig själv som en mycket olycklig människa.

Dessa depressioner tillhör inte heller bara mästare från gångna epoker. Den framlidne Hank Williams, en av de mest populära ”Country-and-Western”-sångarna på sin tid, brukade sjunga en religiös sång med titeln ”I Saw the Light” (”Jag såg hans ljus”). Men gjorde han det? Vid ett tillfälle berättades det att han, efter att ha sjungit denna sång, brast i tårar och snyftade att han inte såg något ljus. Hans liv slutade tragiskt efter en överdos av narkotika, som han tog på väg till en sångföreställning.

Ja, de var människor som levde för musik; den betydde allt för dem. Vi kan säga att musik var för dem som några få solstrålar på ett våldsamt och stormpiskat hav! Vilken flyktig glädje de än kunde få därav, överskyldes den alltför snart av skuggan från deras personliga problem. För dem som söker ett balanserat och lyckligt liv är sådana musiker varnande exempel.

De flesta av oss är lyssnare och inte utövare, men lärdomen är ändå densamma. Att använda för mycket tid till att spela eller lyssna på musik är inte bra. Det är sant att musik är något mycket vackert, men musiken är bara EN av Guds underbara gåvor till mänskligheten. Det finns också andra gåvor — våra familjer, våra vänner, vårt arbete och vår kristna tjänst. Dessa behöver också vår uppmärksamhet. Om vi förståndigt kan hålla musiken på dess rätta plats — att användas när den behövs och när vi önskar det, men inte för att tränga ut andra förpliktelser — kommer vi helt visst att kunna fortsätta att förstå och på ett hälsosamt sätt njuta av den under alla våra år.

[Diagram på sidan 21]

(För formaterad text, se publikationen)

Cymbaler — upp till 20.000 Hz

Gitarr — 80 Hz till 1.200 Hz

Violin — 180 Hz till 2.500 Hz

Piano — 27 Hz till 4.000 Hz

Allt ljud från musikinstrument består av vibrationer, som mäts i perioder per sekund eller hertz (Hz).