Vi blir alla offer för den extrema individualismen
Den egocentriska filosofin — ”jag först” — har sannerligen långtgående verkningar. Olyckligtvis drabbas vi alla av de frukter som det här onda trädet frambringar.
HÅLLER Amerikas makt på att avta? Den frågan väcktes av en nyhetstidskrift i Förenta staterna. Det som väckte frågan sammanfattas så här i artikeln: ”De moraliska och traditionella idealen — hårt arbete, självbehärskning och uppoffring — fräts sönder av en alltmer utbredd extrem individualism, som inte bara har medfört ökad brottslighet, upplösta familjer och annat som skapar oordning, utan också en allt sämre uppfostran och arbetsmoral. Allt detta äventyrar Förenta staternas konkurrenskraftiga ställning i världen.” — U.S. News & World Report för 27 november 1978.
De som förespråkar ”jag först” mässar sin mest omhuldade tes: ”Gör det du känner för.” En man från Chicago gjorde det han kände för, vilket var sodomi, och 32 pojkar är döda. Han mördade dem, kastade några i en flod och begravde de andra under sitt hus och garage. Där har man hittat kvarlevorna av 28 pojkar. Är 1968 dömdes han till 10 års fängelse för sodomi med en 16-årig pojke. Han avtjänade bara 18 månader. Hade han avtjänat hela sitt straff, skulle 32 pojkar ha levat i dag. De blev i stället offer för homosexualitet, som man menar inte skördar några offer.
För fem år sedan dödades 27 unga sodomioffer i Houston. De blev indragna i ett sällskap som ägnade sig åt homosexuell tortyr. Ändå börjar samhället i stort att få en alltmer liberal syn på den homosexuella livsstilen. Men staten Kaliforniens senator H. L. Richardson har inte det: ”Homosexuella är ute efter vad de kallar ’kycklingar’. Det är unga, känsliga pojkar, oftast i de tidiga tonåren, som sedan blir offer för ett slags livsstil som de annars aldrig skulle ha tänkt sig. Jag betraktar verkligen dessa ungdomar och deras föräldrar som offer.”
Är den här homosexuella livsstilen bra eller dålig? Så här ser Gud på den: ”Därför har Gud prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse. ... De som bedriver sådana ting är förtjänta av döden.” — Rom. 1:26, 27, 32.
I sin speciella rapport påpekade senator Richardson hur andra också blir offer för sådan omoraliskhet: ”Närhelst samhället intar en slapp hållning till homosexualitet, pornografiska filmer och prostituerade, ökar brottsligheten kraftigt. Hollywood är ett levande exempel. Vissa delar av det här området har blivit en sådan dypöl att vanliga medborgare och affärsmän tvingas lämna samhället.” I sådana fall kan det bli enormt stora ekonomiska förluster i samband med fastigheter och affärer.
”Pornografi kan leda till sexuella avvikelser”, säger dr Victor B. Cline, professor i psykologi. Han förklarar vidare:
”När pornografins försvarare inte kunde åberopa första tillägget till konstitutionen för att få skydd för pornografin, kallade de den för en ofarlig förströelse och menade att den kanske också var en bra terapi, som kanske kunde hålla våldtäktsmän och sexuellt avvikande borta från gatorna. ... Psykologisk och medicinsk litteratur flödar över av forskningsresultat, som visar att sexuell avvikelse kan uppkomma inte bara genom det man utsätts för i det verkliga livet, utan också genom pornografi. ... Därför, medan vi kanske säger att varje människa i ett fritt samhälle själv bör avgöra om hon vill utsätta sig för risken med pornografi, så måste vi också tänka på den människas rättigheter, som kanske mot sin vilja blir offer för en sexuellt avvikande och hans fantasier — vilket kanske har hänt bara därför att någon fick tillfälle att läsa pornografi.
Samhället måste till slut sätta vissa gränser, när de eventuella skadeverkningarna blir alltför stora för att kunna tolereras. Jag tror att man för länge sedan har överskridit det stadiet i fråga om pornografi. De som påstår att utställning och försäljning av pornografi är ett brott som inte skadar någon har enligt min uppfattning alldeles fel. Vetenskapliga bevis talar alltför mycket i motsatt riktning.”
Det moraliska sammanbrottet grenar ut sina rötter inom många andra områden än sex. Vi får alla betala på många olika sätt. Bland annat genom höjda skatter för att betala för polisskydd, rättsväsende och fängelser. I sin oro över Amerikas avtagande makt nämnde nyhetstidskriften U.S. News & World Report ännu ett område dit rötterna från den extrema individualismens träd når, nämligen:
”En allt sämre arbetsmoral”
Vi är alla medvetna om — och offer för — kvalitetsförsämringen i de varor vi köper. Jag-inriktade tillverkare använder sämre material. Jag-inriktade arbetare kräver mer betalt för mindre arbete och dålig yrkesskicklighet. Inte nog med det — många är också giriga tjuvar.
”En framträdande kriminolog kallar stöld — inte baseball — Amerikas främsta tidsfördriv”, heter det i en tidskriftsartikel med titeln ”Manschettbrott är en synd, även om du inte åker fast”. ”Amerikas uppfinningsrikaste och framgångsrikaste tjuv”, börjar artikeln, ”har ett manschettyrke.” Den fortsätter:
”I de flesta fall har han eller hon ett gott anseende, arbetar hårt, går i kyrkan ... och brukar inte våld, men är ändå en brottsling. Brottet: stöld från firman, kunden, klienten, staten — stölderna uppgår till det hemska beloppet över 40 milliarder dollar om året. Den siffran är tio gånger större än den årliga totalsumman från skadegörelse.” — U.S. Catholic för januari 1979.
De flesta människor ägnar åtminstone en läpparnas tjänst åt den gyllene regeln, men att tillämpa den är någonting helt annat. Var och en har också sitt eget sätt att bortförklara sin synd. Många resonerar så här: ”Ta pengar från affärens kassaapparat — deras priser inkluderar sådana förluster.” ”Sno grejer från jobbet — de ger mig ändå för lite lön.” ”Det gör ju alla andra, så varför skulle inte jag?” Både de som har manschettyrken och de som kroppsarbetar betraktar detta som naturaförmåner. Arbetsgivaren betraktar det som stöld, och det är du och jag som får betala kalaset. Vi är offren.
Som en åklagare i New York påpekade, handlar många affärsmän ännu värre: ”Svindlare och bedragare på fondbörsen, styrelseledamöter inom företag som gör sig illegala förtjänster med hjälp av intern information, människor inom affärsvärlden som döljer förtjänster för skattemyndigheterna och otaliga aktieägare — alla placerar sina pengar utomlands för att komma undan inkomstskatt på de förtjänster de gör på sina ’affärer’.” De människor som gör detta ”skulle vara de första att gnälla över rån och överfall i det område där de bor”.
Vem kan jag stämma?
Man beräknar att över sju millioner mål inregistrerades i Förenta staterna under ett år. De kommer som en lavin och begraver domstolarna. Många är berättigade, många är bagatellartade, och många bottnar i girighet. En jurist sade att det är en epidemi av människor som processar med varandra för nästan ingenting. Patienter stämmer läkare, klienter stämmer advokater, studerande stämmer lärare, arbetare stämmer förmän, kunder stämmer tillverkare, människor stämmer människor. Det påverkar till och med familjen: ”Barn drar sina föräldrar inför rätta, medan män och hustrur stämmer varandra, bröder stämmer bröder och vänner stämmer vänner”, läser vi i en artikel i U.S. News & World Report för 4 december 1978.
Den här artikeln tar fram några exempel som visar till vilka ytterligheter önskan att processa har lett. En före detta studerande kräver University of Michigan på 853.000 dollar i skadestånd, delvis på grund av de själsliga kval han led därför att han fick ett ”D” som betyg i tyska, när han förväntade ett ”A”. En fånge rymde, och när han greps stämde han sheriffen och vakterna och begärde en million dollar i skadestånd för att de lät honom rymma, därför att han därigenom fick ett längre straff. En mor stämde myndigheterna på 500.000 dollar i skadestånd för att de inte lät henne amma sin baby intill en plaskdamm i samhället. En ung man stämde sina föräldrar på ett skadestånd av 350.000 dollar, med anklagelsen att de inte uppfostrat honom ordentligt och att han därför inte kan anpassa sig i samhället. Föräldrar processade, när deras flicka bröt ett finger, då hon försökte ta en lyra i en baseballmatch i skolan. De påstod att läraren hade underlåtit att undervisa henne om hur man fångar lyror.
Experter hävdar att ”processandets spöke underminerar produktivitet, skapande verksamhet och tillit till andra människor och att det skapar ’handlingsförlamning’ inom många delar av samhället”. Man menar också att dessa rättegångar än mer kommer att fräta sönder de personliga relationer och anordningar som har hjälpt till att hålla ihop samhället.
Människor önskar således göra vad som faller dem in, men de vill att andra skall svara för följderna. De vill så dårskap och omoraliskhet, men låta andra skörda de problem som blir följden. Detta är den extrema individualismens mandat. Och vi är alla dess offer.