Bibeltextens renhet hotad

”JAG har skrivit brev på brödernas anmodan. Men djävulens apostlar har fyllt dem med ogräs, de har tagit bort vissa saker och har lagt till andra. Olycka väntar dem. Eftersom vissa personer har vågat sig på att göra ändringar till och med i Herrens heliga skrifter, är det inte så underligt om de har gett sig på mindre viktiga skrifter.” Dionysius från Korint, en till bekännelsen kristen tillsyningsman på 100-talet, beklagade sig alltså över vad man hade gjort med hans skrifter.

Hans ord visar att några på den tiden vågat sig på att göra ändringar till och med i de heliga skrifterna, bibeln. Tertullianus säger faktiskt om Marcion, som levde vid samma tid, att han ”öppet använde kniven, inte pennan, eftersom han skar bort allt sådant ur Skrifterna som inte stämde med hans egna idéer”. ”Han avlägsnade allt som stred mot hans egen uppfattning.”

Du kanske blir förvånad över att man försökte ge sig på bibelns text. Kan vi vara säkra på att dessa manipulationer inte lyckades till sist och således förändrade innebörden i bibelns budskap? Bibeln måste också skrivas av för hand under många hundra år. Kunde avskrivarnas misstag ha fördärvat dess renhet? Svaret på dessa frågor kommer att hjälpa oss att inse hur lätt bibelns levande budskap kunde ha blivit fullständigt fördärvat. Men på grund av några ytterst märkliga omständigheter bevarades det.

Ingen annan bok har skrivits av med sådan noggrannhet

Århundraden före den vanliga tideräkningens början skrevs de hebreiska skrifterna av med minutiös noggrannhet av hängivna skriftlärda. De kallades för soferim, ett uttryck som antagligen kommer från det hebreiska verbet ”räkna”. Varför? Enligt Talmud kallades de forntida lärda för sof’rim, eftersom de räknade alla bokstäverna i lagen.

Bokstäverna i varje ny handskrift räknades noggrant, och det måste vara lika många som i originalet. Vilken noggrannhet! Tänk bara vilket jobb att räkna varje bokstav! Det sägs att de räknade 815.140 hebreiska bokstäver i Skrifterna. Man gjorde allt för att förhindra att texten förvanskades.

Men för att undgå alla misstag i avskrivandet skulle Gud behövt utföra ett underverk varje gång en skriftlärd fattade pennan. Så gick det helt enkelt inte till. Det gjordes fel. Var dessa fel så allvarliga att de kunde fördärva meningen i bibeln? Eller finns det sådant som bevisar att den hebreiska texten praktiskt taget är densamma, trots tusentals år av avskrivning? Under många år gick det inte att få något svar på dessa frågor, därför att de äldsta hebreiska handskrifterna inte gick längre tillbaka i tiden än till omkring år 900 v.t.

”Ett helt otroligt fynd!”

I början av år 1947 stod en 15-årig pojke i det svaga ljuset i en liten grotta ovanför Döda havet i Palestina. Han stirrade konfunderad på en massa läder som var inlindat i linne. Det fula knytet förvarades i en stor, cirka sextio centimeter hög, lerkruka. Vilken besvikelse! Han hade väntat sig att finna en gömd skatt i krukan.

Men den här pojken hade i sina händer vad som sedan dess har kallats: ”Den största upptäckten av hårdskrifter i vår tid ... ett helt otroligt fynd!” Här fanns delar av bibeln ända från 100-talet f.v.t. — 1.000 år äldre än de äldsta exemplar man dittills hade funnit. Hur stor skillnad var det mellan dem och senare exemplar? Millar Burrows, som arbetade med rullarna i åratal och noggrant analyserade deras innehåll, kom med följande slutsats:

”Många av skiljaktigheterna mellan S:t Markus’ Jesajarulle och den massoretiska texten [bibelhandskrifterna från 800-talet] kan förklaras som felaktigheter i avskrivningen. Om man bortser från dessa, stämmer texten i det stora hela fantastiskt väl med texten i de medeltida handskrifterna. En sådan överensstämmelse med en handskrift, som är så mycket äldre, ger lugnande vittnesbörd om den traditionella textens allmänna exakthet.

Det är något helt fantastiskt att texten har ändrats så lite under omkring ett tusen år.” — The Dead Sea Scrolls, sid. 109, 303, 304.

En rulle innehöll nästan hela Jesajas bok. Av de 1.292 verserna i Jesajas bok i den engelska bibeln ändrades bara 13 verser av översättarna till Revised Standard Version på grund av den här rullens text. Detta innebar inte att det inte fanns fler avvikelser än dessa, men flertalet av dem var bara små ändringar i stavning och grammatik. Kom ihåg att dessa hebreiska rullar var skrivna med 1.000 års mellanrum.

Hur är det då med de kristna grekiska skrifterna?

Framför allt när det gäller de kristna grekiska skrifterna är den exakta avskrivningen en brännande stridsfråga. För som tidigare nämnts försökte man göra ändringar. Ända fram till 1600-talet gick de äldsta auktoritativa exemplaren av ”Nya testamentet” på den ursprungliga grekiskan bara tillbaka till 900-talet — över 900 år efter det att originalen skrivits. Under flera hundra år kastade detta en skugga av tvivel över textens renhet. Ingen kunde bevisa att det kristna budskapet inte hade fördärvats genom ändringar eller vårdslösa skriftlärdas pennor.

En ”pärla” gömd i ett ensligt kloster

I sitt sökande efter forntida exemplar av bibeln klev Constantin von Tischendorf år 1844 in i biblioteket i det kloster som ligger vid foten av berget Sinai söder om Palestina. En stor korg med blad ur en bok drog till sig hans uppmärksamhet. En närmare undersökning gjorde honom överväldigad!

Här fanns det blad av ett exemplar av bibeln på grekiska, som var mycket äldre än något annat exemplar han någonsin tidigare hade sett. Han kunde knappast behärska sig, då han frågade om de här sidorna. Han blev ledsen. De användes för att tända brasor med! Man hade redan eldat upp två högar! Munkarna gav honom 43 ark, men längre än så sträckte sig inte deras samarbetsvilja.

Han gjorde en andra resa till klostret — utan framgång. En tredje resa — också denna gång verkade allt förlorat. Han förberedde för sin avresa, eftersom han ansåg att det var meningslöst att leta där längre. Tre dagar före sin avresa talade han med klostrets tillsyningsman, som bjöd in honom i sitt lilla rum. Tillsyningsmannen sade att han hade läst ett gammalt exemplar av bibeln, och plötsligt drog han ner en hög lösa blad inlindade i ett rött tyg.

När munken öppnade det här byltet, vad visade sig då, om inte den ”pärla” som Tischendorf hade letat efter i 15 år! Den här bibelhandskriften, som nu kallas Codex Sinaiticus, innehöll hela ”Nya testamentet”. Man tror att den skrevs omkring år 350 v.t. — den var alltså mer än 600 år äldre än dåtidens auktoritativa handskrifter. Avslöjade den att det hade gjorts några ändringar i texten?

Ändringar upptäcks och korrigeras

Det stod redan från början klart att texten i Tischendorfs fynd i stort sett var identisk med den som utgör grunden till nutida biblar. Men den avslöjade sådant som vittnade om ändringar.

Ett exempel på detta är den välkända berättelsen i Johannes 8:1—11 (Authorized Version) om en äktenskapsbryterska som just skulle stenas. Där sägs det att Jesus sade att den som är utan synd, han kaste första stenen. Detta fanns inte i den här tidiga handskriften. I senare upplagor av bibeln har man därför avlägsnat detta avsnitt eller gjort det till en fotnot eller satt det inom klammer för att rena den bibliska texten. Man fann också andra tillägg som har tagits bort. — Matt. 17:21; 18:11; Apg. 8:37.

Men ännu allvarligare är textändringar som gjorts för att ge stöd åt en falsk lära, till exempel i 1 Timoteus 3:16. I Authorized Version heter det: ”Gud blev uppenbar i köttet” i stället för som i 1917 års svenska översättning: ”Han som blev uppenbarad i köttet.” Det gör stor skillnad! Vilket är rätt? Om det första vore rätt, verkar det som om Jesus är Gud, tvärtemot de ställen som säger att han är Guds Son. — Mark. 13:32.

I äldre handskrifter var orden för ”Gud” och ”som” (maskulinum) nästan lika (grekiska bokstäver — som, maskulinum) (grekiska bokstäver — Gud). Yngre handskrifter hade vanligtvis grekiska bokstäver eller dess motsvarighet. Men i den handskrift som Tischendorf fann är det grekiska bokstäver eller ”som”, och det syftar på Jesus, inte på Gud. En skriftlärd hade ändrat ordet, så att det löd ”Gud”. Den alexandrinska handskriften från 400-talet får oss att undra om det verkligen var ett oskyldigt misstag. Vid första påseendet verkade det vara grekiska bokstäver, men när man undersökte med ett mikroskop, fann man att det ursprungligen hade varit grekiska bokstäver och att någon långt senare ritat dit strecken för att ändra meningen. Nyare översättningar har renat texten så att den helt riktigt lyder: ”Han som blev uppenbarad i köttet.” (1917) (Se mellanradig återgivning ord för ord i Interlinear Greek English New Testament, Nestle; också Emphatic Diaglott.)

En mycket påfallande ändring hittade man också i 1 Johannes 5:7, där man lagt till uttrycket: ”I himmelen, Fadern, Ordet och den helige Ande; och dessa tre äro ett.” (Authorized Version) Det var inte bara så att dessa ord inte fanns i Sinaiticus — man kunde inte heller hitta dem i någon grekisk handskrift före 1500-talet. Allt tyder på att en handskrift — som nu finns i Trinity College i Dublin — skrivits omkring år 1520 bara för att sticka in den där förfalskade versen! Så gott som alla moderna översättningar har utelämnat den här iögonenfallande ändringen.

En väldig mängd vittnen

Man hittade ännu äldre handskrifter än dem från 300-talet. I Egypten hittade man exemplar av bibeln skrivna på papyrus; man hade till och med lindat in mumier i några! Dessa restaurerades noggrant, och de var ända från 200-talet v.t. Ett litet fragment av Johannes’ bok gick ända tillbaka till år 125 v.t.! Hur stor skillnad var det mellan dessa handskrifter och de från 300-talet och därför också våra nutida biblar? De är inte exakt lika bokstav för bokstav, men budskapet är detsamma. Alla ändringar är lätt avslöjade. Budskapet ljuder klart.

Mer än 5.000 grekiska handskrifter öppnar stora möjligheter till att praktiskt taget kunna rekonstruera den ursprungliga texten. Frederic Kenyon, som har använt nästan ett helt liv till att studera dessa forntida handskrifter, drog slutsatsen:

”Det är verkligen ett slående bevis på traditionens absoluta pålitlighet att skiljaktigheterna i texten i alla dessa tusentals exemplar, som härstammar från så många olika delar av jorden och kommer från så vitt skilda förhållanden, ändå bara är en fråga om detaljer och inga väsentliga saker.

Det är slutligen lugnande att finna att det allmänna resultatet av alla dessa upptäckter och alla dessa studier tjänar till att stärka bevisen på bibelns äkthet och vår övertygelse om att vi har i vår hand, i väsentligen orubbat skick, Guds sannskyldiga ord.” — The Story of the Bible, sid. 136, 144.

Bibeln har vunnit en tvåfaldig seger! Den överlever som bok och med en ren text. Men är det förnuftigt att tro att den har överlevt med en renad text bara av en händelse? Är det bara omständigheter som har gjort att en bok som fullbordades för nära två tusen år sedan, och som utsatts för så intensiva angrepp, fortfarande skulle finnas kvar, tillsammans med tusentals forntida exemplar av den, av vilka några kanske går tillbaka till en tidpunkt mindre än 25 år från originalhandskrifterna? Är inte detta ett överflödande bevis på vår Guds makt? Det sägs ju: ”Vår Guds ord förbliver evinnerligen.” — Jes. 40:8.

Men det finns ett avslutande kapitel i vår berättelse om bibelns kamp för livet. Hur kunde den här boken, som var ”född” i Österlandet, komma att spridas runt hela jorden på levande språk? Och vad är den verkliga orsaken till att Gud har låtit människor överallt få tillgång till hans ord?

[Bild på sidan 14]

De mycket gamla Dödahavsrullarna har bekräftat att den text som bibeln översattes ifrån i huvudsak är korrekt

[Bild på sidan 16]

Avskrivarnas manipuleringar med texten avslöjades genom upptäckter som gjordes av sådana män som Tischendorf, som hittade den sinaitiska handskriften i Katarinaklostret