Är det egentligen så farligt med brottsligheten?

SOMLIGA människor föds som optimister. Hur svår situationen än är, vågar de alltid med ett leende påstå att den kunde vara värre. Det finns mycket som talar för optimism, men vi bör aldrig låta den fördunkla vår syn och hindra oss från att se realistiskt på saker och ting. Man löser inte problem genom att ignorera dem. Om man vägrar att erkänna ett problem, är det större risk att man blir dess offer.

Men apropå brottsligheten och våldet — är det egentligen så farligt som man menar?

Människor som säger ”nej” kommer att vara kvicka att påpeka att brottslighet och våld inte är något nytt. Ja, den äldsta historiebok som finns, bibeln, berättar för oss att mänsklighetens allra första familj upplevde våld av det allra värsta slag. Den säger: ”Kain [överföll] sin broder Abel och dräpte honom.” Säger den inte också, när den beskriver förhållandena som rådde för mer än 4.000 år sedan — på Noas tid —, att ”jorden uppfylldes av våld”? — 1 Mos. 4:8; 6:11.

”Brottsligheten är till och med värre än vad statistiken visar”

Det är alltså sant att brottsligheten inte är ny. Men statistiken bevisar att brottsligheten för närvarande bara ökar. Statistiken? Någon kanske påminner om vad Oscar Wilde, den kände irländske författaren som levde under senare delen av 1800-talet, en gång sade: ”Det finns tre slag av lögner: vanliga lögner, vita lögner och statistik.” Vad han ville ha sagt var att statistik kan vara missvisande. Den kan tydas på många olika och ibland också motsägande sätt. Men att den missbrukas rättfärdigar inte att man förkastar den helt och hållet.

Låt oss för vår egen skull helt kort granska några av de argument, som de personer kommer med som påstår att ”det egentligen inte är så farligt som man menar”. Sedan kan vi själva avgöra.

”Den ökade brottsligheten beror på befolkningstillväxten”

Det är ett känt faktum att vi har bevittnat en befolkningsexplosion under de senaste årtiondena. Det tog 4.200 år — från floden i Noas dagar till år 1830 — för folkmängden i världen att nå en milliard människor, men däremot tog det bara ytterligare 100 år att nå den andra milliarden — år 1930. Den tredje milliarden nåddes inom ytterligare 30 år (1960) och den fjärde milliarden inom ytterligare 15 år (1975). Nu finns det över fyra milliarder människor på jorden, och man beräknar att det kommer att finnas nära fem milliarder år 1985 och en bra bit över sex milliarder vid sekelskiftet.

Befolkningstillväxten är säkert en bidragande orsak till att brottsligheten ökar, men den är inte den grundläggande eller enda orsaken. Om det vore så, då skulle vilken som helst ökning eller minskning av folkmängden helt logiskt innebära en liknande ökning eller minskning av antalet brott. Men så är inte alltid fallet.

Tänk till exempel på Förbundsrepubliken Tyskland. För att använda det här argumentet borde Tyskland som ett av de få länder i världen som på senare tid haft en minskning av folkmängden — mellan år 1975 och år 1977 minskade folkmängden med över 600.000 människor — ha haft en proportionerlig minskning av brottsligheten. Men regeringskällor säger att det rapporterades 2.919.390 brott år 1975 och 3.287.642 brott år 1977; en ökning på mer än 12 procent. Detta visar att brottsligheten ökar också på platser där folkmängden minskar.

Och i stället för att ha orsak att känna sig självbelåtna, så ställs de som säger att ökad brottslighet bara är en normal följd av befolkningsexplosionen inför dystra framtidsutsikter. Enligt deras egen argumentering kommer brottsligheten i våra dagar att växa i takt med befolkningstillväxten. Hur hemska måste förhållandena bli, innan de är villiga att medge: ”Det är verkligen hemskt”?

”Brottsregistreringen är noggrannare nu”

Det är säkert sant att man är mycket noggrannare med att registrera brott nu än för 100 år sedan. Det är alltså omöjligt att exakt jämföra de brott som begicks då med de brott som begås nu. Men det argumentet håller knappast, om vi jämför de brott som registrerades år 1977 med dem som registrerades år 1975, eller rentav år 1970; eller vad tror du? Och om det är som man påstår, att man nu registrerar allting noggrannare, kan vi ju fråga oss själva: Varför? Antyder inte behovet av ökad noggrannhet och utförlighet, när det gäller att registrera, i sig självt att saker och ting har försämrats?

Hur sammanställer polisen sådan brottsstatistik? Det är mycket få brott som upptäcks och rapporteras av polistjänstemännen själva. En opinionsundersökning, som utfördes av det tyska Max-Planck-institutet, visade att ända upp till 90 procent av polisens brottsförteckningar grundade sig på anmälningar till polisen, antingen av brottsoffret eller av vittnen. Att föra en exakt brottsstatistik eller brottsregistrering beror alltså inte så mycket på polisen som på allmänhetens villighet och vakenhet, när det gäller att anmäla de brott, som man ser begås.

Finns det något som tyder på att människor är mer noggranna och samvetsgranna nu än förr, när det gäller att anmäla brott? Inte om man skall tro resultatet av den här opinionsundersökningen; den avslöjade att bara 46 procent av de brott som begåtts mot de här intervjuade personerna hade anmälts. Över hälften hade inte anmälts, antingen på grund av att den som utsatts för ett brott menade att förlusten var så liten att det inte var någonting att bry sig om eller att han menade att utsikterna att reda ut brottet var alltför små eller att han hade andra personliga skäl.

Dessa uppgifter, som stämmer med vad man funnit i Schweiz, Förenta staterna, Canada, Australien och Finland, tyder på att brottsligheten till och med är ännu värre än vad statistiken avslöjar. Detta bekräftas av den tyska tidskriften Der Spiegel, där det heter: ”Antalet [inbrott begångna under året] är faktiskt tio eller tolv gånger större [än det rapporterade antalet].” Tidskriften citerade Werner Hamacher, chef för ett kontor för brottmålsundersökningar i delstaten Nordrhein-Westfalen, som liknade antalet anmälda brott vid ”knappt mer än den minsta bikini”, när det gällde att skyla hela kroppen av begångna brott.

Vad kan vi alltså rent logiskt dra för slutsats? Att registreringen av brott fortfarande är mycket ofullständig och att statistiken i bästa fall bara kan peka på en viss utveckling. Situationen är i själva verket ännu värre än vad statistiken visar. Vad tror du alltså? Är det egentligen så farligt? Eller är det ännu värre?

”Brottsligheten kanske är stor på vissa platser, men inte där jag bor”

Om det är sant, så var tacksam. Brottsfrekvensen är i regel mindre i glesbygden än i tätorterna, och vissa stadsdelar inom samma stad kan vara mer utsatta för brottslighet än andra. Det är allmänt erkänt att vissa länder har lägre brottsfrekvens än andra. Men frågan gäller ju inte om brottsligheten där du bor är lika stor som på andra ställen, utan i stället om den ökar där du bor.

Vad har du upplevt, där du bor? Vad säger äldre människor, människor som har haft möjlighet att se utvecklingen under en längre tid? Begås det fler brott nu än för fem år sedan? Än för tio år sedan? Blir brotten brutalare?

Med tanke på problemets allvar är nästa fråga: Vad kan jag göra för att skydda mig själv och mina närmaste? Vilka praktiska åtgärder kan jag vidta?