Från ”helig pillerbagge” till professionell jordförbättrare

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Sydafrika

SKALBAGGAR finns överallt — de finns i milliontal och tillhör många olika arter. Men vilken insekt har en så intressant och ovanlig historia som pillerbaggen eller dyngbaggen?

I det forntida Egypten rörde sig denna skapelse bland den allra högsta societeten — dess latinska namn är Scarabaeus sacer eller ”helig pillerbagge”. För egyptierna var den en symbol för återfödelse och evigt liv. Dess klot av dynga eller gödsel liknades vid solen. Hornen eller de skarpa utskotten, taggarna, som sitter längst fram på kroppen, menade man representerade solgudens strålar, medan dess 30 segment betraktades som sinnebild för månadens 30 dagar. Därför trodde man i Egypten att pillerbaggen var helgad åt solguden. Man har till och med funnit den som mumie. På British Museum finns en kolossal avbildning av pillerbaggen i granit, troligen från Heliopolis (”Solstaden” i det forntida Egypten).

Från det forntida Egypten finner man dessutom att pillerbaggen ofta är avbildad på målningar och som skulpturer, och mycket ofta ser man den i form av sigill och broscher, skarabéer. På många av dessa föremål finner man inskriptioner av kungliga namn och olika uppgifter om de forntida egyptiska dynastierna.

En ovanlig diet

Familjen bladhorningar (Scarabaeidae) eller dyngbaggar är mycket stor. Det sägs att det finns över 20.000 olika arter och att man har funnit dem på de flesta håll i världen. Som namnet ”dyngbagge” antyder består dess huvudsakliga föda av dynga eller gödsel. I södra Afrika livnär den sig på spillningen från nötkreatur, får, hästar och andra däggdjur. Det är som ett gammalt ordspråk säger: ”Om tycke och smak skall man inte disputera!”

Skalbaggen har ett huvud som är format som en skopa med munnen och nosen riktade ner mot marken. Dess käkar är hårda och hornartade, och dess antenner slutar i en paddel eller solfjäder som består av tre eller flera tillplattade leder som överlappar varandra. När skalbaggen vädrar mat, utnyttjar den till fullo sina ledade antenner, och den ställer sig och vädrar för att fastställa från vilket håll lukten kommer. Sedan rusar den i väg för att börja arbeta.

Skalbaggens kropp är väl avpassad för sitt ovanliga arbete. Den är kort och rund och har korta läderartade vingar som täcker kroppen. Den har sex ben. De två främsta benen är korta och extremt starka för att kunna gräva. De två mellersta benen är längre och kraftigare, och de två bakre benen är något böjda — det är med hjälp av dessa bakben som skalbaggen griper tag om gödselklotet.

När skalbaggen har funnit färsk spillning, sätter den i gång att arbeta. Den arbetar hårt och snabbt. Den gör kvickt ett klot som är stort som en leksakskula, men somliga arter får det snart att växa, så att det blir ungefär så stort som ett äpple, och sedan rullar den klotet med sina bakben till en plats där marken är mjuk. Sedan gräver den ett hål, i vilket den gömmer sitt klot och förvarar det som i ett skafferi. Eftersom exkrementer kan innehålla sjukdomsalstrande bakterier och skadliga parasiter och dra flugor till sig, gör vår oansenlige vän ett ovärderligt arbete för att rena landskapet. Många sådana förråd av gödsel blir dessutom inte heller använda, men de ger verkligen jorden gödsel. Därför är vår lille vän en ”professionell jordförbättrare”. Jordbrukarna tycker om honom!

I Australien har de arter av dyngbaggar som finns där behövt hjälp. Innan de europeiska nybyggarna kom och förde med sig nötkreatur och får, hade dessa dyngbaggar alltid fått livnära sig på spillningen från kängurur. Men ensamma är de inte rustade för att röja undan spillning efter milliontals nötkreatur. Därför har man importerat olika arter av dyngbaggar från södra Afrika, och dessa har hjälpt till med att få undan de milliontals ton kogödsel som produceras varje år i Australien.

Även om man inte längre förknippar dyngbaggen med den ”högre societeten” eller ”gudarna” och kungligheterna, fortsätter den med sin mera jordnära sysselsättning, för vilken den var skapad, och detta arbete är sannerligen till nytta.