Vad bibeln säger

Föräldrarna — barnets första lärare

BARN börjar lära omedelbart efter födelsen. Ett nyfött barns första lektion bör handla om kärlek. Det lär sig att älska genom att bli älskat, genom att bli föremål för kärleksyttringar, genom att först få kärlek. Detta är i överensstämmelse med den princip som står att läsa i 1 Johannes 4:19: ”[Vi] älskar ... därför att han [Gud] först har älskat oss.” Om det lilla barnet inte får kärlek, känner det sig otryggt. Om dess skrik efter uppmärksamhet ignoreras, kan det bli sjukt. Om det är känslomässigt otillfredsställt under en längre tid, kan det bli känslomässigt hämmat under resten av sitt liv. Ett sådant barn kan längre fram i livet bli psykologiskt oförmöget att fästa sig djupt vid andra människor eller att kunna engagera sig för dem.

De första lärdomarna är inte begränsade till känslor. Ett barns intellektuella resurser under de tre första levnadsåren är mycket större än de flesta människor tror. För vuxna är det svårt att lära sig ett nytt språk, men ett barn som växer upp i en tvåspråkig familj lär sig båda språken samtidigt. Ju mer stimulerande inlärningsmiljön är för det lilla barnet, desto snabbare lär det sig; det suger åt sig kunskap precis som en svamp.

Detta innebär att föräldrar bör börja undervisa sina barn omedelbart efter födelsen. De tre första åren är de viktigaste. Föräldrar misstar sig, om de tror att barnet skall börja lära sig först när det börjar lekskolan. Då kan det vara för sent. Burton White, en psykolog och ledare av förskoleprojekt, säger att han ”är övertygad om att ett barns erfarenheter under de tre första levnadsåren har en direkt inverkan på hur dugligt det kommer att bli längre fram i livet. Om ett barn utvecklas dåligt under dessa år, har det små utsikter att ta igen detta, när det börjar skolan.” White säger att de föräldrar som är effektivast i att undervisa sina barn ”vanligtvis är de som bestämt och effektivt har pli på sina barn, samtidigt som de visar stor tillgivenhet för dem. De är lyhörda för sina barns trevanden efter hjälp, tröst eller någon som delar deras entusiasm.”

Läsning är en av de stora svagheterna hos många av dem som har gått på gymnasium och även hos somliga som har gått på högskolor. En artikelrubrik lyder: ”Läsning bör inte vänta på skolan.” I inledningsstycket heter det: ”Hur bra det går för ett barn i skolan beror till stor del på hur bra det kan läsa. Och hur bra det kan läsa beror i större utsträckning än vad man vanligtvis vill erkänna på hur skickligt dess familj har uppmuntrat det att läsa.” Några av artikelns förslag är: Läs för ditt barn när ni har det mysigt tillsammans; börja inte senare än vid ettårsdagen och gör det dagligen. Se till att det har bilderböcker lätt tillgängliga. Gör det till en vana att läsa vid läggdags — det får barnet att slappna av, det hjälper det att gå ner i varv och få en skön avslutning på dagen tillsammans med föräldern. Se till att det får lämpligt stoff att läsa, allteftersom det lär sig alfabetet och nya ord och att läsa enkla meningar. Men du skall fortsätta att läsa mer avancerat stoff, som barnet inte klarar av att läsa, men som det ändå kan fatta.

Bibeln visar att Timoteus fick en sådan tidig undervisning: ”Då du från din späda barndom har känt de heliga skrifterna.” (2 Tim. 3:15; 1:5) Föräldrar har nu fått en värdefull hjälp för att kunna ge sådan undervisning åt sina barn, nämligen Min bok med bibliska berättelser.a När dina barn har lärt sig att läsa, uppmuntra dem då att läsa för att lära.

Undervisning av barn bör inte begränsas till böcker. Bibeln visar att föräldrar bör undervisa sina barn dagen lång, närhelst det blir ett tillfälle. ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” (5 Mos. 6:6, 7) I samband med all denna undervisning är det viktigt med fostran till respekt för myndighet. ”Vad är det för en son som en far inte tuktar?” (Hebr. 12:7) När barnet sedan börjar skolan, kommer det att ha tillbörlig respekt för lärarna, och det kommer att ha studievana.

En förälder skrev om den kurs han följde i samarbete med den skola, där hans barn gick:

”Åtminstone två gånger om året gick vi på föräldramöten, där rektorn och lärarna förklarade studieplanen och undervisningens uppläggning. Därefter gavs det tillfälle att träffa våra barns lärare och att tala med dem om hur det gick för barnen. Redan från början förklarade vi för våra barn att vi betraktade lärarnas myndighet som en förlängning av vår egen och att de borde lyda lärarna, såvida det inte gällde att kompromissa med bibliska principer.

När det gäller läsning, är auktoriteter överens om att det på grund av klassernas storlek och andra faktorer inte är tillräckligt med skolan för att bli en god läsare. Våra barn är nu goda läsare på grund av vårt hemprogram. Under mellanstadiet steg vi upp 20 minuter tidigare än vanligt och hade daglig bibelläsning.

Det var svårare på högstadiet och i gymnasiet. Skolorna var större, och det fanns inga regler för hur eleverna borde vara klädda, och de var rädda för att de skulle bli retade och hånade, om de hade alltför bra betyg. Men vi sammanträffade fortfarande med deras lärare och gjorde vad vi kunde. Vi försökte att inte vara oresonliga mot våra pojkar, för det kan vara farligt om ett barn skiljer sig alltför mycket från de övriga i klädsel och frisyr. Trycket från kamraterna är enormt.

De skolor våra pojkar gick i var bra, särskilt då under mellanstadiet. Att de allmänna skolorna misslyckas beror till stor del på bristande stöd och engagemang — på det personliga och dagliga planet — från föräldrarnas sida. Det kan vara svårt för föräldrar att ge detta, men det finns ingen ersättning för det, och det verkar som om nästan alla system vore dömda att misslyckas utan föräldrarnas stöd.”

Kristna föräldrar är också bekymrade över narkotika och sexuell omoraliskhet i skolorna. Det bästa skydd de kan ge sina barn är att inskärpa Guds ords moralprinciper hos dem. Vilket handlingssätt kommer att medföra vår himmelske Faders välsignelse? (Ef. 3:14—16) Vad representerar din familj? Vad förväntas av barnen i din familj? Lever du själv efter dessa normer och föregår med gott exempel? Inser dina barn att man måste följa vissa regler för att tillhöra den här familjen, att man inte kan uppföra sig hur som helst? (Ef. 6:1—4; Kol. 3:18—21) Barn önskar den trygghet som känslan av tillhörighet skänker. Låt dem känna ditt godkännande och din kärlek och att du blir glad när de sköter sig bra. Och håll framför allt kommunikationskanalerna öppna genom att du visar kärlek och rättvisa och villighet att lyssna.

[Fotnoter]