”Gud är min andrepilot” — är han din?
SOM besökare i Förenta staterna var de ovana vid att se det som amerikanerna så ofta ser — dekaler på bilarnas stötfångare. Under sin resa upptäckte de att en del av dekalerna var av allvarlig natur, en del var helt enkelt smart reklam, andra berörde ämnen som det var bäst att ignorera, och en del var bara för skojs skull!
Eftersom de var kristna och mycket intresserade av religion, var de speciellt fascinerade av de dekaler som hade religiösa budskap. På en dekal stod det till exempel: ”Gud är min andrepilot”.
Det är mycket möjligt att bilisten helt enkelt menade — om han nu över huvud taget menade något allvarligt — att han stod i ett mycket nära förhållande till Gud — likt det nära förhållandet mellan ett flygplans pilot och andrepilot. Så långt var allt gott och väl.
En andrepilot tjänstgör som du vet på ett flygplan som pilotens medhjälpare eller avlösare. Han är till exempel behörig att sätta sig vid spakarna, när kaptenen beordrar honom att göra det eller i en nödsituation. Andrepiloten tjänstgör som andre befälhavande, närmast under piloten eller kaptenen själv. Det var i det här avseendet som jämförelsen verkade opassande, för vem skulle drista sig att påstå att Gud är bara ”andre befälhavande” i förhållandet mellan Gud och människan?
Människor som fattar stora beslut i livet, inte på grundval av gudagivna principer, utan helst endast på grundval av vad de personligen föredrar eller anser vara bäst, förvisar i själva verket Gud till en andra plats. Kanske i missriktad uppriktighet gör de honom till sin andrepilot, i det de förtröstar på hans hjälp ifall de beslut de har fattat visar sig vara felaktiga och i det de tror att de i en nödsituation kan vända sig till honom och anmoda honom att så att säga sätta sig vid spakarna och rädda dem från en eventuell kraschlandning.
Många människor förvisar Gud till en ställning som andrepilot genom att sätta ut en religiös kurs genom livet utan att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt de gudomliga riktlinjer som framläggs i bibeln. De väljer en religion på grund av dess finansiella eller sociala dragning eller för att den är bekväm eller har traditioner — inte på grund av att den håller fast vid Guds lagar och principer. Hur kan de då förvänta att Gud skall känna sig förpliktigad att ingripa i tider av nöd och tjänstgöra som deras ”andrepilot”?
Dwight D. Eisenhower sade en gång att i nödens stund är det så att soldater på slagfältet ”instinktivt vänder sig till Gud” för att få hjälp; han hävdade att ”det inte finns några ateister i skyttegravarna”. Men varför väntar många människor till en sådan nödsituation innan de med allvar tänker på Gud? Verklig tro är grundad på exakt kunskap och är understödd av gärningar. En ”Gud-är-min-andrepilot”-inställning är inte ett tecken på verklig tro. Den engelske skribenten John Ruskin — en 1800-talskritiker och konstnär — sammanfattade det på ett utmärkt sätt: ”Den som erbjuder Gud en andraplats erbjuder honom ingen plats.”
Att tillämpa uttrycket ”andre befälhavande” på den allsmäktige Guden är att förvränga de verkliga förhållandena. Upprepade gånger, närmare bestämt 50, omtalas han i bibeln som ”den Högste”. Lycka och framgång i livet kommer av att man ödmjukt inser människans relativt låga ställning i jämförelse med Jehovas överhöghet.
Exemplet med Abia, som var kung i det forntida tvåstammarsriket Juda, bekräftar detta. När han ställdes ansikte mot ansikte med Jerobeams, Israels kungs, militära styrkor, vars stridsmän var dubbelt så många, sade han till sina motståndare: ”Se, vi hava Gud i spetsen för oss. ... Striden icke mot HERREN [Jehova], edra fäders Gud; ty då skall det icke gå eder väl.” (2 Krön. 13:12) Det var på grund av att Abia insåg att Jehova var ”i spetsen” för dem — att han var deras himmelske ”kapten” — som judarna under Abia, såsom hans jordiske representant, var framgångsrika i att vinna seger, trots att de var så underlägsna i antal.
Genom att vi ödmjukt inser vår underordnade ställning, kommer vi att stå i ett nära förhållande till Gud — likt förhållandet mellan en pilot och en andrepilot. Men det kommer aldrig — inte för ett enda ögonblick — att råda något tvivel i våra sinnen om vem det är som sitter vid spakarna.