Fördelarna med äktenskapet
DE FLESTA människor håller med om att det finns somliga som får erfara det som omtalades i föregående artikel. Men de påpekar att många äktenskap också har en hel del problem och bekymmer.
Detta är förvisso sant. Det ökade antalet skilsmässor i nästan varje land på jorden är ett bevis för detta.
Men betyder det att samlevnad utan äktenskap är mer uthärdligt och medför större lycka?
Vilket är starkast?
Det påstås att ett förhållande som man har möjlighet att lämna när man vill är starkare än ett förhållande med förpliktelser. Men vilket är verkligen starkast: Ett förhållande som varar bara en dag åt gången, tills något händer som man inte önskar ta itu med? Eller ett som är berett på att anpassa sig efter oförutsedda omständigheter och som varar så länge som möjligt?
Många problem är likartade för både dem som är gifta och dem som sammanbor utan att vara gifta. Man måste, till exempel, fatta sådana beslut som var man skall bo, hur stort oberoende var och en bör ha, vilka sexuella vanor man godtar och om man skall ha barn eller inte.
Men om man inte är bunden av ett äktenskap, förvärras andra problem. Till exempel: Vilka viktiga saker bör inköpas och med vems pengar? Vilka bör veta att man inte är gift, och vilka bör inte veta det? Vilka personliga vänner kan man inbjuda till hemmet, och hur skall man presentera sig för andra? Hur skall man bemöta eller ställa sig till sin egen familj och nära släktingar? Dessa är bara några få problem som gör det svårare om man inte är bunden av ett äktenskap.
Värdet av att binda sig
En 28-årig lärare som senare gifte sig med den kvinna han sammanbott med sade: ”Efter några år började jag känna det som om jag levde i ett tomrum. Vår samlevnad gav ingen framtida inriktning. ... Vi kunde inte besluta oss för om vi skulle köpa ett hus eller inte, om vi skulle använda våra pengar på påkostade semestrar eller spara dem för att bilda familj. Nu är ingen av oss fri att bara packa sina tillhörigheter och ge sig i väg, men vi kan nu i stället planera tillsammans.”
En 34-årig kvinnlig skribent framhöll: ”Jag kanske är gammalmodig, men äktenskapet gör att jag känner mig tryggare. Jag har haft så många förhållanden med män som plötsligt har upplösts att oron för att J — också skulle ge sig av sög all kraft ur mig så att jag inte kunde arbeta. Jag älskar den trygghet det ligger i att erkänna inför oss själva och inför världen att vi ämnar hålla ihop.”
Det är sant att det inte skyddar människor från problem att vara fullständigt bundna av ett äktenskap. Men det hjälper människor att känna sig mer förpliktade att arbeta på att lösa de problem som uppkommer och inte så snart godta ett misslyckande. Alldeles som en man som hade ständiga gräl med sin ”rumskamrat” före äktenskapet sade: ”Vi har ansträngt oss mycket mer för att inte bråka sedan vi gifte oss. Vi försöker båda två. Vi är bundna vid varandra, så det tjänar ingenting till att bråka. Förut brukade vi alltid hota med att bryta upp, men det gör vi inte längre.”
Doktor Nancy Clatworthy vid Ohio State University (USA) fann att de par som inte hade sammanbott före äktenskapet var ”något lyckligare och mer framgångsrika. Det var färre skilsmässor bland dem.” En undersökning av 211 par i Australien visade att ”sammanboende resonerade mycket oftare om att göra slut på sitt samliv ... än de som var gifta”. Rapporten framhöll att där man var mindre bunden i sitt förhållande, fanns det ”mindre sympatier och kärlek till motparten såväl som mindre sexuell trohet än bland dem som var gifta”.
När barn är inbegripna
Vilket slags förhållande har visat sig vara bäst för barnens mentala och fysiska välbefinnande? Det är utan tvivel ett stabilt äktenskap med två föräldrar som ger kärlek och ömhet, hjälp och undervisning.
Många som sammanbor utan att vara gifta lovar att de skall gifta sig om sammanboendet skulle resultera i havandeskap. Men är ett oplanerat havandeskap en god grund att bygga ett äktenskap på? Alltför ofta när havandeskap blir resultatet vägrar motparten att gifta sig. Är det verkligen en mogen handling att stämpla sitt barn som utomäktenskapligt?
Det finns bevis för att barn som vet att deras föräldrar inte var gifta eller, som kommer från upplösta hem i allmänhet växer upp till att misstro andra människor. De kan inte själva så lätt bilda ett bestående förhållande, och de kan vara mycket cyniska i fråga om värdet av kärlek.
Det blir en oerhört stor skillnad i barnets utveckling och stabilitet om det har en kärleksfull far och mor. Den brittiske barnpsykiatrikern Arthur Graham sade: ”Vi har inte funnit någon bättre metod att fostra ett barn än i en familjekrets, och alla våra ansträngningar bör vara inriktade på att understödja föräldrarnas förmåga att utföra arbetet.”
Allting pekar åt ett håll: Ju starkare parterna är bundna till varandra, desto troligare är det att förhållandet skall lyckas för alla som är inbegripna. Men varför är det så?
En djupare orsak
Det finns en mycket djupare orsak till att äktenskapet är den bättre anordningen för alla berörda parter och till att, som dr Graham sade, vi inte har ”funnit någon bättre metod att fostra ett barn än i en familjekrets”. Detta har att göra med det sätt på vilket vi är danade.
Det mänskliga sinnet och känslolivet är tydligtvis något som är mycket komplicerat och invecklat. Vem kan då säga hur sinnet och känslorna bäst fungerar i förhållandet mellan man och kvinna såväl som i förhållandet till barn?
Skulle inte Skaparen av mannen och kvinnan — han som danade förmågan att frambringa barn — vara den som bäst känner till det? Danaren av de två könen, mannen och kvinnan, kan säkerligen tala om för oss varför han skapade dem och hur ett förhållande dem emellan bäst fungerar.
När vi läser i bibeln att Gud skapade dem till ”man och kvinna”, kan vi därför vara säkra på att det fanns mening och uppsåt bakom detta. (1 Mos. 1:27) Ett uppsåt var kamratskap, och ett annat inbegrep att frambringa avkomma, eftersom kvinnan omtalas såsom ”ett komplement” till mannen. (1 Mos. 2:18, NW) Skulle deras förhållande vara ett försök? Nej, Skaparens ord säger: ”En man [skall] övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.” (1 Mos. 2:24) Ett sådant stabilt äktenskapsförhållande skulle dessutom ge den bästa atmosfären för att fostra barn. — 1 Mos. 1:28; Ef. 6:4.
Ja, Gud skapade en man och en kvinna, och hans uppsåt var att de skulle komma tillsammans i ett ärbart äktenskap och skulle hålla sig till varandra för att bilda familj. Längre fram sade Jesus Kristus: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” (Matt. 19:9) Bibeln tillägger: ”Detta är vad Gud vill ... att ni avhåller er från otukt.” — 1 Tess. 4:3.
Om därför ett par sammanbor utan att inför vittnen ha förbundit sig och fått sitt förhållande registrerat på rätt sätt, betyder det helt enkelt att de lever i otukt. En sådan fri förbindelse kan inte bli välsignad av Gud och kan inte resultera i ett rent samvete för dem som önskar göra det som är rätt. — 1 Kor. 6:9, 10; Upp. 21:8; 22:15.
Somliga kanske tycker att Guds morallagar berövar dem olika nöjen och njutningar i livet. Men så är inte fallet. Hans lagar gavs till människornas bästa och berövade dem inte någon lycka. Den oerhörda ökningen av veneriska sjukdomar, oönskade havandeskap, aborter och hjärtesorger kommer från bristen på respekt för Guds morallagar och visar att förakt för Guds lag inte frambringar något gott för människorna.
Om äktenskapet är Guds anordning — varför har då så många gifta människor erfarit sådan hjärtesorg, i synnerhet i vår generation? Vad krävs det för att göra ett äktenskap framgångsrikt?
[Infälld text på sidan 6]
Det finns bevis för att barn som vet att deras föräldrar inte var gifta i allmänhet växer upp till att misstro människor
[Infälld text på sidan 7]
Allting pekar åt ett håll: Ju starkare parterna är bundna till varandra, desto troligare är det att förhållandet skall lyckas för alla som är inbegripna
[Infälld text på sidan 7]
Jesus Kristus sade: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott”