Är den ett faktum?
VAD SÄGER DEN VETENSKAPLIGA METODEN?
MÅNGA EVOLUTIONISTER ÄR DOGMATISKA, MEN FINNS DET RUM FÖR RIMLIGA TVIVEL?
ÄR EVOLUTIONEN ett vetenskapligt faktum? Vetenskapsmannen Porter Kier vid Smithsonian Institution är mycket dogmatisk. Vid det senaste årsmötet för Amerikanska sällskapet för vetenskapens främjande sade han: ”Det finns hundra millioner fossil, allesammans katalogiserade och identifierade, i museer världen runt. Det är hundra millioner fakta för evolutionen.” Hur 100.000.000 fossil, som enligt vad man erkänner inte är de övergångsformer som teorin kräver, kan utgöra 100.000.000 fakta som bevisar evolutionen är inte alls särskilt klart. Kier tillfogar sedan att evolutionister visserligen kan vara oeniga om vissa detaljer, men ”de är överens om att evolutionen är ett faktum och bör betecknas som ett faktum”.
Den berömde evolutionisten Theodosius Dobzhansky är inte lika dogmatisk. I boken Evolution beskrev Dobzhansky och hans medarbetare den som en hypotes eller teori och medgav: ”Vetenskapliga hypoteser kan bara accepteras preliminärt, eftersom deras sanningshalt aldrig slutgiltigt kan fastställas.” Boken använder dr Karl Popper som auktoritet och förklarar också: ”En hypotes som inte åtminstone i princip är underkastad möjligheten av empirisk [experimentell] vederläggning har ingenting att göra i vetenskapens värld.” Stephen Jay Gould vid Harvarduniversitetet hänvisar också till Popper och säger: ”En uppsättning tankar som inte i princip kan vederläggas är inte vetenskap.”
Varför är det här av intresse för det vi diskuterar? Därför att det är på dessa grunder som Gould och andra förklarar att skapelseberättelsen inte är vetenskaplig och följaktligen inte bör figurera i naturvetenskapsundervisningen. Skapelseberättelsen går inte att pröva eller vederlägga med hjälp av vetenskapliga experiment. Kreationisterna säger: ”Gud gjorde det”, och det finns inget sätt att pröva det eller bevisa att det inte är sant. ”’Vetenskaplig kreationism’ är ett självmotsägande uttryck”, säger Gould, ”just därför att den inte kan vederläggas.” Men han hävdar orubbligt att evolutionen är ett faktum.
Lägg märke till att dr Popper tillämpar samma måttstock på evolutionsteorin. Han säger: ”Jag har kommit till den slutsatsen att darwinismen inte är en vetenskaplig teori som går att pröva, utan ett metafysiskt forskningsprogram.” Eftersom evolutionsteorin inte går att pröva, är den inte vetenskaplig, enligt dessa definitioner. Man kan inte göra den till föremål för observation, man kan inte demonstrera den med hjälp av experiment, och eftersom dess enda stöd är dogmatiska bedyranden, kan den inte verifieras med hjälp av den vetenskapliga metoden. Doktor Popper åtnjuter stort anseende för sitt studium av den vetenskapliga metoden, och på grundval av denna metod har han funnit att evolutionsteorin kommer till korta som en rättmätig vetenskaplig teori. Han finner att den inte är vetenskaplig, utan mera passande för metafysisk forskning.
Norman Cousins ger en definition av den vetenskapliga metoden som inte bara beskriver den, utan också påvisar dess värde: ”Det viktigaste i vetenskapen är den vetenskapliga metoden — ett systematiskt tänkande, ett sätt att samla bevismaterial och bedöma det, ett sätt att göra experiment för att exakt kunna förutsäga vad som kommer att hända under givna förutsättningar, ett sätt att konstatera och inse sina egna misstag, ett sätt att finna det felaktiga i sedan länge vedertagna uppfattningar. Vetenskapen själv förändras ständigt, vilket i stor utsträckning beror just på den vetenskapliga metoden.” — Anatomy of an Illness, sid. 120, 121.
Både evolutionsteorin och skapelseberättelsen beskriver händelser som inträffat eller som uppges ha inträffat i det förflutna. Det fanns inga mänskliga observatörer då som kunde bevittna dem. De kan inte fås att inträffa på nytt i ett laboratorium. Inget vetenskapligt experiment kan bevisa eller motbevisa vare sig evolutionsteorin eller skapelseberättelsen. Om bibelns skapelseberättelse är ovetenskaplig, måste enligt detta resonemang evolutionsteorin med samma förutsättningar också vara ovetenskaplig.
Varför tror då så många vetenskapsmän på evolutionsteorin? ”Orsaken till att darwinismen blivit så gott som allmänt godtagen”, skriver dr Popper, är att ”dess teori om anpassning var den första icke-teistiska teori som var övertygande. Och teismen var värre än att öppet erkänna ett misslyckande, för den gav intrycket att man funnit en slutgiltig förklaring.” Som evolutionisten Peter Medawar uttrycker saken: ”För en biolog är alternativet till att tänka evolutionistiskt att inte tänka alls.”
Att vetenskapsmännen godtagit evolutionsteorin har i stor utsträckning berott på att de tyckt så illa om alternativet: teismen, dvs. tron på Gud. Men är det verkligen vetenskapligt att godta en teori bara därför att man inte tycker om alternativet? Något som kanske grämer sådana vetenskapsmän som Medawar är att om de skulle erkänna Gud som Skaparen, betyder det att han skulle få äran när de upptäckte förunderliga nya fakta om hans skaparverk. Skulle det gå deras ära för när? Följande erkännande av ateisten Aldous Huxley avslöjar en annan möjlighet: ”Vi protesterade mot morallagarna [i bibeln] därför att de inkräktade på vår sexuella frihet.”
Är evolutionsteorin ett vetenskapligt faktum? Nej.
Är den en vetenskaplig teori som går att pröva? Nej.
Stämmer den överens med den vetenskapliga metoden? Nej.
Vad är då egentligen evolutionsteorin, och varför tror så många på den?
Den frågan behandlas i följande artikel.
[Infälld text på sidan 18]
”Darwinismen är inte en vetenskaplig teori som går att pröva, utan ett metafysiskt forskningsprogram”
[Ruta på sidan 19]
FINNS DET SKÄL FÖR RIMLIGT TVIVEL?
Är det rimligt att tvivla på att amöbor blev fiskar? eller att fiskar blev ödlor? eller att ödlor förvandlades till trastar och vargar?
I boken Evolution av Dobzhansky hette det att evolutionsteorins sanningshalt aldrig skulle kunna fastslås, men att den ändå var en hypotes ”som blivit bekräftad bortom allt rimligt tvivel”. ”Rimligt tvivel” har juridiskt definierats som ”sådant tvivel som skulle få en förnuftig och omdömesgill människa att stanna upp och tveka att handla i enlighet med den påstådda sanningen, när det gäller allvarligare och mera betydelsefulla angelägenheter i livet”. Ett domstolsutslag löd: ”’Rimligt tvivel’ är sådant tvivel som en rättskaffens människa kan hysa i ett ärligt sökande efter sanningen.” — Black’s Law Dictionary, sid. 580.
Om det under en rättegång finns skäl att tvivla på något avgörande bevis, så fäller man ingen dom. Är det rimligt att tvivla på att livet alstrades spontant genom en slump? rimligt att tvivla på att amöbor blev fiskar? eller att fiskar blev ödlor? eller att ödlor förvandlades till trastar och vargar? Är tvivel på evolutionsteorin rimligt tvivel eller orimligt tvivel?
Om du tror på evolutionsteorin, fråga dig då när du är ensam i ditt sovrum framför spegeln, där du inte behöver förlora ansiktet, inför någon annan: Varför tror jag egentligen på evolutionsteorin? Kan jag anföra bevisen för den? Kan jag bevisa den till min egen belåtenhet? Eller tror jag på den bara därför att andra har sagt åt mig att jag bör göra det? Är den verkligen sann, ”bekräftad bortom allt rimligt tvivel”?