Hur har religionen påverkat broderskapet?
ÄVEN om det i allmänhet är så att förtroendet för religionen har minskat i vår tid, finns det likväl många människor som tror att religionen framkallar kärlek och broderskap. Naturligtvis har det alltid i alla slag av religiösa grupper funnits enskilda människor som levt ett rättskaffens liv. Men vad avslöjar fakta om denna världens religioner i allmänhet? Hurdant är till exempel religionens förflutna när det gäller krig, som är raka motsatsen till kärlek och broderskap?
Religionens förflutna är mycket upprörande. Listan över lidanden, grymheter och blodsutgjutelser som orsakats av eller välsignats av falsk religion är skrämmande. Beträffande ”heliga krig” heter det i boken Age of Faith: ”Inga andra har varit blodigare än de kristna korstågen under medeltiden. ... Korsfararna ... våldtog och plundrade medkristna och begick otroliga skändligheter mot sina muslimska fiender.”
År 1208 v.t. organiserade påven Innocentius III ett särskilt korståg mot en religiös sekt kallad valdenserna — efterföljare till den franske köpmannen Petrus Valdus. Valdus hade skarpt kritiserat prästerskapets lyx och överflöd. Historikern H. G. Wells framhåller att påvens korståg helgade ”rekryteringen av allehanda lösdrivare och brottslingar, som skulle begå alla upptänkliga våldsdåd emot den franske konungens fredligaste undersåtar. Berättelserna om de grymheter och nedrigheter som utmärkte detta korståg, äro vida förskräckligare än någon redogörelse för hedningarnas våld mot kristna martyrer.”
Ett av resultaten av korståget var uppkomsten av den ”påvliga inkvisitionen” under dominikanermunkarnas (svartbrödernas) ledning. H. G. Wells’ kommentar till detta är: ”Numera kunde kyrkans dignitärer på hundra salutorg i Europa beskåda huru deras motståndares ... kroppar svartnade i lågorna och jämmerligt sjönko samman, medan samtidigt prästadömets stora mission bland världens barn lika jämmerligt föll samman till stoft och aska.”
Sådan omänsklig behandling och andra missförhållanden ledde fram till reformationen i början av 1500-talet. Men det dröjde inte länge förrän protestanterna blev lika djupt engagerade i politik som romersk-katolska kyrkan hade varit under flera århundraden. Längre fram, år 1618, bröt trettioåriga kriget ut mellan protestanter och katoliker i Tyskland. Det inbegrep snart större delen av kristenheten. Detta ”krig utkämpades med en grymhet som det finns få motsvarigheter till i historien. ... Moralen försvagades och fick ge vika för vilda utbrott av sedeslöshet.” — H. Fisher: A History of Europe.
Detta är bara några få korta skildringar av de många krig som orsakats eller understötts av religionen i det förgångna. Men hurdan är situationen i våra dagar?
Religionens meritlista i vår tid
Bittert hat mellan katoliker och protestanter har plågat Irland under flera århundraden. Våldsamheterna i Nordirland under senare år har på båda sidor orsakat stor misär och förlust av människoliv. Kyrkorna har ett direkt ansvar för mycket av lidandet, eftersom de engagerat sig i nationalistiska rörelser och politik.
Ända fram i vår tid har också Mellanöstern varit ett centrum för stridigheter som har sin grund i religiösa motsättningar. Under många år har medlemmar av ”kristna” och anti-”kristna” grupper slaktat varandra i Libanon, och det tycks inte förekomma något uppehåll i blodsutgjutelsen. Något liknande inträffade i Indien, då britterna drog sig tillbaka år 1947 och de olika icke-kristna fraktionerna där i landet angrep varandra, vilket ledde till fruktansvärda blodbad.
Dessa och andra konflikter i vilka religionen spelar en stor roll är allmänt kända. Men detta gäller inte bara de stora världsreligionerna. De mindre sekterna är också inbegripna. År 1978 var det i synnerhet en sekt som upprörde världen och fyllde människor med avsky. Det var då omkring 900 lärjungar till en viss ”pastor” Jones begick massjälvmord i Guyana på sin ledares anstiftan.
Men detta var en liten tragedi, om man jämför den med vad som hände under första och andra världskriget, då millioner av kristenhetens medlemmar jämte judar, buddister, hinduer och andra tillfogade varandra lidanden och en skrämmande förlust av människoliv. Likväl bad prästerna på båda sidor i striden om Guds välsignelse.
Denna världens religioners underlåtenhet att verka som en kraft för att befrämja verkligt broderskap härrör från det grundläggande misstaget att de uppmuntrar människor att följa mänskliga ledare och deras idéer i stället för att göra vad Gud säger i sitt ord, bibeln. — Joh. 12:43.
Sådana världsliga religioner kan följaktligen inte utgöra sann religion. Som en inspirerad bibelskribent klart framhöll: ”Ren, ofördärvad religion i Guds, vår Faders, ögon är detta: att komma till föräldralösas och änkors hjälp när de behöver det och att hålla sig obesmittad av världen.” (Jak. 1:27, The Jerusalem Bible) I dessa ord finns det en anda av kärlek och broderskap. Men tänk på de millioner människor som har blivit änkor och föräldralösa till följd av det våld och den förföljelse som orsakats av oren, falsk religion! Och det beror på att sådan religion är besmittad av världen.
Det står alltså klart att vi aldrig kan hoppas på att falsk religion, av vilken kristenhetens kyrkor utgör den dominerande delen, kommer att åstadkomma verkligt, världsomfattande broderskap. Dessa religioner har under flera århundraden haft makt och möjlighet att göra det, men i stället har resultatet blivit en värld som plågas av brottslighet, terrorism och krig, en värld som är djupt splittrad av politik, nationalism, rasism och tusentals religiösa sekter.
Finns det då inget hopp? Är situationen så dålig att broderskap bland människor kommer att förbli bara en dröm? Många människor skulle förmodligen instämma i dessa vemodsfyllda ord, som ingår i en populär sång med titeln ”Varför?”: ”Någon har tappat ritningen till människors broderskap. Och ingen försöker längre hitta den.”
Men fatta mod! ”Ritningen till människors broderskap” har helt visst inte försvunnit. Grundvalen för broderskap på hela jorden håller i själva verket redan på att läggas!
[Bild på sidan 7]
”Heliga krig” har dragit stor smälek över Gud