Hur man angriper svår depression — professionell behandling

Vakna! rekommenderar eller stöder inte någon av de populära behandlingsmetoderna. Vi beskriver bara några av de erkända professionella metoderna. Med hjälp av dessa metoder angriper man en allvarlig mentalsjukdom, som är mycket mera intensiv än den nedstämdhet vi alla då och då kan känna av.

PATIENTENS depression var förlamande. Han kunde inte arbeta och blev periodiskt intagen på mentalsjukhus. Neurokirurgen Keith Langford visste att alla andra metoder hade misslyckats och utförde därför en operation, varvid han öppnade mannens huvud och placerade en batteridriven ”pacemaker” på hjärnan. Utan att skada hjärnan eller förändra tankeprocesserna avger den här ”pacemakern” rytmiska elektriska pulser, som sägs lindra depression.

Det fungerade! Mannen återfick sin positiva inställning och började arbeta igen. ”Ni räddade mitt liv”, sade han till läkaren. ”Nu kan jag leva ett normalt liv.”

Den här mannen led av mer än normal nedstämdhet. Han tillhörde de åtta millioner amerikaner som årligen söker professionell hjälp för svår depression — en sjukdom som framkallar intensiva skuldkänslor, hjälplöshet och hopplöshet. Vanligen förekommer störningar i aptiten och sömnen, ständig trötthet, gråtattacker och oförmåga att finna någon som helst glädje i livet.

Mycket få fall kräver radikal behandling med ”pacemaker”. Men när det gäller svår depression behövs vanligen någon form av professionell hjälp. Undersökningar visar att i vissa länder drabbas var fjärde kvinna och var tionde man av svår depression någon gång i livet.

Vad finns det för behandlingsmetoder? Det finns många olika. Somliga är varandras motpoler, medan andra i hög grad liknar varandra. Vad beror det på?

En del forskare menar att svår depression orsakas av en fysisk defekt i kroppen (även om själva depressionen kan utlösas av någon stressfylld händelse) — en biokemisk obalans i hjärnan — och därför anses läkemedel vara nödvändiga för att korrigera denna obalans. Andra hävdar att sjukdomen beror på ett felaktigt tankemönster och att sinnet skapar obalansen och därför också kan råda bot på den. De anser att sinnet behöver korrigeras genom ”samtalsterapi”, psykoterapi. Det ligger en del sanning i båda metoderna, men ingen av dem har hela lösningen.

Både sinnet och kroppen är inblandade

Den här frågan är svår att lösa på grund av den intima samverkan mellan sinnet och kroppen. De har mycket påtagliga effekter på varandra.

Mentalsjukdomar är mycket komplicerade. Och varje patient skiljer sig från alla andra. Därför kan en läkare som är väl förtrogen med patienten vanligen rekommendera vilken metod som är bäst för patienten. Om patienten inte är nöjd, kanske läkaren kan hjälpa honom att söka andra specialister. Det som här följer kan vara till hjälp för både patient och läkare att inse att det finns många olika metoder att tillgå. Ingen enskild behandlingsmetod kan bota alla fall av svår depression. Inom varje behandlingsfält finns det också en stor mångfald terapeuter. Inom psykoterapin lär det till exempel finnas 130 olika metoder. Och de som använder näringsfysiologiska metoder kan variera från kända forskare, som har flera decenniers studium bakom sig, till sådana som blivit ”veckoslutsexperter” efter att ha varit med på en tvådagarskurs.

Samtala bort depression

När diagnosen svår depression ställs, rekommenderar somliga psykoterapi — eller ”samtalsterapi”. Eftersom en deprimerad människa vanligen har ett mycket stört tankemönster, har många fått hjälp genom att tala med en terapeut. Det kan vara psykiatriker, psykologer, kuratorer och andra med särskild utbildning för detta. Somliga har också fått hjälp av att tala med en kärleksfull Ordets förkunnare som verkligen brytt sig om dem.a

Armand DiMele, som är chef för Centralen för psykoterapi i USA, framhåller: ”Den deprimerade skyddar sig genom att stänga till om sitt sinne och sin kropp och inte tillåta någon som helst stimulans. När någon drabbas av en förlust, till exempel ett dödsfall, kan han ta sin tillflykt till en depression hellre än att acceptera förlusten.” Rådgivarens uppgift blir då att hjälpa den deprimerade att möta de känslor och den ängslan som följer med en sådan förlust. DiMele fortsätter: ”Om hans terapeut verkligen kan nå honom och tala om vad han kan förvänta i fråga om kroppsliga förnimmelser, så kan patienten så småningom inse att han kan stå ut med den känslan, och depressionen avtar.”

Dolda känslor, till exempel vrede, harm och skuldkänslor, har ofta framkallat depression. En psykolog som är verksam inom mentalvården i delstaten New York i USA behandlade en 58-årig kvinna som led av allvarlig depression. Hon menade att Gud hade övergett henne och att alla talade emot henne. När den här experten med sina 20 års erfarenhet började tala med henne vänligt varje vecka, lade han märke till att hon aldrig nämnde sin mor när de talade om hennes familj, trots att hon nu bodde tillsammans med henne. Han försökte få reda på varför. Så småningom avslöjade hon att hon tyckte att hennes mor var ansvarig för hennes älskade fars död helt nyligen, därför att hon hade försummat honom. Undan för undan hjälpte rådgivaren henne att komma över denna harm och bitterhet, och hennes depression smälte bort.

Eftersom skuldkänslor ofta är ett viktigt symptom vid depression, strävar psykologer efter att eliminera dessa känslor tillsammans med patientens känslor av att vara värdelös. En kvinna blev allvarligt deprimerad när hennes barn blev upproriskt. ”Jag var egentligen aldrig någon god mor, eller hur?” sade hon gråtande till psykiatrikern. ”Det är därför det har gått illa för henne.” Läkaren hjälpte henne att inse hur mycket gott hon hade gjort för sitt barn. Då försvann skuldkänslorna och därmed också hennes depression.

Men enligt dr Ronald Fieve blir behandlingen av de flesta fall inte framgångsrik. Han säger i sin bok Moodswing — The Third Revolution in Psychiatry att det ofta ”händer mycket litet” efter många veckors, månaders och till och med flera års arbete med en måttligt eller svårt deprimerad patient, då man försökt hjälpa honom att analysera sitt beteende.

Det finns också en fara här för människor som försöker leva efter höga moralnormer. En del terapeuter går för långt i att rättfärdiga inställningar som bibeln inte godkänner. Detta görs för att lindra patientens skuldkänslor. Det är sant att man varken bör bli överväldigad av skuldkänslor eller känna sig ”fördömd av Gud”, om orätta känslor skulle uppträda hos en. Men i stället för att påstå att sådana felaktiga tankar inte är orätta, som en del terapeuter gör, föredrar de som verkligen sätter värde på bibelns råd att korrigera sådana tankar eller göra sig av med dem. De behöver därför allvarligt bedöma (eller få hjälp att bedöma) de råd som ges av en terapeut. Problem kan undvikas, om patienten själv eller en vän till honom förklarar för terapeuten hur viktig patientens religiösa tro är för honom. — Galaterna 5:16, 19—21; Jakob 1:14, 15.

Experter på detta område har delade meningar om hur effektiv intensiv psykoterapi är. Många läkare anser att den kemiska obalans som förekommer vid allvarliga svängningar i stämningsläget inte alltid kan korrigeras med hjälp av psykoterapi. De rekommenderar därför att man använder ...

Antidepressiva läkemedel

”Jag trodde förut att man kunde komma över vilken som helst sinnesstämning med hjälp av ren viljestyrka, men nu tror jag inte det längre”, bekände en husmor som för någon tid sedan drabbades av svår depression. ”Ibland kastade jag mig på golvet och bara grät utan någon egentlig orsak.” Till slut kontaktade hon en läkare som hade en lösning på hennes problem.

När läkaren hade hört hennes symptom på svår depression, sade han: ”Låt mig först av allt tala om för dig att du har en kroppslig sjukdom. Jag har ett läkemedel som jag tror skall kunna hjälpa dig.” Han skrev ut ett s. k. tricykliskt antidepressivt medel. Han trodde att detta medel skulle rätta till en misstänkt kemisk obalans i hennes hjärna och lindra depressionen. ”Till en början förbättrades ingenting”, men sedan, sade hon, ”inom sex månader, var jag som en ny människa och behövde inte mer några läkemedel”.

Det finns mer än 20 olika antidepressiva medel, och dessutom används litiumpreparat. Det är inte fråga om amfetaminer eller lugnande medel, som omedelbart antingen stimulerar eller lugnar ner nervsystemet och kan vara beroendeframkallande. De lugnande medlen hindrar vissa impulser som framkallar oro och ängslan, men de antidepressiva medlen (tricykliska och monoaminoxidashämmare, förkortat MAOH) tycks förändra koncentrationen av vissa transmittorsubstanser i hjärnans ”lustcentrum”, och detta anses göra det lättare för lustfyllda impulser att överföras från en nervcell till en annan. Dessa läkemedel tycks alltså behandla en kemisk obalans i hjärnan.b

Enligt dr Ronald Fieve, som är chef för Fieves litiumklinik i New York, kan man med hjälp av ”litium behandla den maniska fasen av bipolär manisk-depressiv sjukdom, och litium tjänar också som förebyggande medel mot denna sjukdom och hjälper ibland vid återkommande svår depression”. Han berättade att man under en 20-årsperiod noga hade studerat mer än 6.000 patienter som fått litium i ett tiotal länder. Av dem som led av manisk-depressiv sjukdom blev 70 till 80 procent framgångsrikt behandlade.

Det kan givetvis förekomma obehagliga biverkningar av alla dessa läkemedel. Ofta prövar man flera olika läkemedel tills man finner det ”rätta”. Monoaminoxidashämmarna kan utlösa en dödsbringande reaktion om de kombineras med vissa födoämnen, till exempel lagrad ost, öl, vin och kycklinglever. Alla läkemedel måste därför användas under noggrann övervakning av en välunderrättad läkare.

”[Läkemedelsterapi] är emellertid inte någon magisk lösning på patientens alla problem”, skriver dr Nathan Kline i New York i sin bok From Sad to Glad. Denne föregångsman när det gäller användning av antidepressiva läkemedel fortsätter: ”Den rättar bara till ett visst slags funktionell rubbning, så att patienten kan ta itu med sina problem med återställda krafter och förmågor.”

Näringsfysiologiska metoder

Att en brist i kosten i kan framkalla mentalsjukdom, däribland svår depression, fastställdes för mer än 65 år sedan. En dödsbringande sjukdom, pellagra, härjade då i många länder och dödade 10.000 amerikaner varje år. De första symptomen på sjukdomen var vanligen mentala rubbningar — företrädesvis depression.

För att försöka gå till botten med problemet lät dr Joseph Goldberger några friska personer få samma kost som han fann att en del mentalpatienter fick — måltider som huvudsakligen bestod av majsmjöl, majsgryn, majsstärkelse och andra majsprodukter och en liten mängd grönsaker. Han väntade. Sju av de 11 försökspersonerna fick depression och drabbades av pellagra! Läkaren lät dem då få bryggerijäst, magert kött och mjölk. Alla tillfrisknade snabbt. En brist på vissa näringsämnen hade varit orsak till deras depression.

Majs, det huvudsakliga födoämnet för den fattiga befolkningen där i trakten, saknar nästan helt en viktig aminosyra — tryptofan. Detta ledde till brist på vissa B-vitaminer.

Forskarna har funnit att andra näringsfysiologiska bristerc ger sådana symptom som depression, nervös överretlighet, stark trötthet och personlighetsförändringar. Omfattande forskning har visat att vitaminer, i synnerhet B-gruppen, medverkar då aminosyror, till exempel tryptofan, förvandlas till transmittorsubstanser, som överför tankeimpulserna mellan nervcellerna. Brist på transmittorsubstans har förbundits med vissa typer av depression

”Det första man bör göra är att försätta patienten i bästa möjliga näringsfysiologiska balans”, förklarar dr David Hawkins, grundaren av akademin för ortomolekylär psykiatri. Men inte ens när man upptäckt en näringsfysiologisk brist är det säkert att depressionen lindras av korrigerande tillägg till kosten.

En allvarligt deprimerad patient hade till exempel läst en bok om megavitaminterapi och tog nu stora doser av åtskilliga vitaminer för att få lindring, men utan någon märkbar effekt. En läkare, som brukade använda den näringsfysiologiska metoden, undersökte noga patientens kostvanor. Han fann att det enda mål hon åt varje dag bestod av en hamburgare och pommes frites med lite sallad och tomat. Hon drack 25 till 30 koppar kaffe per dag. När hennes kost utökades med många olika grönsaker, frukter och nötter och hon började dricka mindre kaffe, tillfrisknade hon helt på några månader.

Till och med en del av de läkare som använder den näringsfysiologiska metoden använder också läkemedel och elchockbehandling. Det beror på att den näringsfysiologiska metoden ofta ger långsamma resultat, och det kan hända att patienten behöver omedelbar lindring, i synnerhet om han har självmordstankar.

Läkare som förespråkar den näringsfysiologiska metoden använder huvudsakligen ämnen som normalt förekommer i kroppen och undviker därigenom de farliga biverkningarna av psykofarmaka. The American Journal of Psychiatry (maj 1980) rapporterade om hur en naturligt förekommande aminosyra, tyrosin, gavs åt en 30-årig kvinna som i flera år hade lidit av svår depression och hade reagerat ogynnsamt på antidepressiva läkemedel. Hon ”förbättrades märkbart efter två veckors tyrosinbehandling”. För att pröva om förbättringen i själva verket berodde på psykologiska faktorer gav man henne ett placebopreparat (blindtabletter) som såg likadant ut som det hon fått tidigare. Inom en vecka återvände depressionen! När hon på nytt fick aminosyran blev depressionen ”återigen fullständigt upphävd”.

Man har gjort försök som tyder på att en annan aminosyra, tryptofan, är precis lika effektiv som en del antidepressiva läkemedel och utan att ha några biverkningar. Alla försöken har visserligen inte varit framgångsrika, men dr J. H. Growden sade sammanfattningsvis: ”Det förefaller sannolikt att det finns en patientgrupp, vars rubbningar i stämningsläget kliniskt förbättras när de får tryptofan, antingen enbart eller i kombination med mera konventionella metoder.”

Men en av den näringsfysiologiska forskningens föregångsmän, dr Allen Cott, varnar: ”Det behövs alltid en läkare för att utarbeta det rätta receptet. Man bör inte själv gå omkring och stoppa i sig mängder av vitamintabletter. Om man överlastar sig med B₆, plundrar man kroppens förråd av magnesium. ... Bara en erfaren läkare kan se till att man inte skapar en ny brist när man försöker rätta till en vitaminbrist.” Näringsexperterna rekommenderar därför vanligen flera olika tillägg, däribland vitaminer, mineralämnen, spårämnen, enzymer och aminosyror. Det är också ett erkänt faktum att om ett sådant tillägg ges i stora doser, verkar det på kroppen som ett läkemedel eller en drog.

Psykiatrikern H. M. Ross, som använder vitaminer och kostråd i sin dagliga praktik och lär ha behandlat hundratals fall av allvarlig depression framgångsrikt, förklarar: ”Vitaminer är inte den enda lösningen på många psykiatriska problem.” Doktor Carlton Fredericks, en populärvetenskaplig talesman för dem som använder denna metod, delar denna balanserade syn på saken: ”Psykiatriker och psykologer har fått på hjärnan att mentalsjukdomar är av enbart psykisk natur, och de som använder ortomolekylär terapi måste likaså motstå frestelsen att lägga alltför stor vikt vid biokemiska metoder för att behandla känslomässiga och mentala sjukdomar.”

Noggrann självrannsakan

Även om man ofta kan få hjälp genom professionell behandling, är detta vanligen inte hela lösningen. Det är av avgörande betydelse att en deprimerad person rannsakar sig själv ärligt och uppriktigt. En 35-årig deprimerad kvinna fann att hon måste vidta åtskilliga förändringar, förutom att ändra sina kostvanor, för att till slut finna varaktig lindring. Hon förklarar: ”Antidepressiva läkemedel löser inte alla dina problem. Du måste erkänna och ta itu med det du är rädd och orolig för och ändra på ditt sätt att tänka.”

Ja, varje form av behandling har sina begränsningar. Inte någon enda av dem kan i sig själv göra dig till en ny människa. Läkemedel och vitaminer kan stabilisera ditt stämningsläge, men de kan inte ordna upp ditt familjeliv. ”Om du kräver av dig själv att du skall göra en ’perfekt’ prestation på arbetet, att du skall ha ’de allra bästa’ vänner och dyra och talrika materiella ägodelar”, varnar DiMele, ”kan det betyda att du får dras med återkommande depressioner under hela ditt liv.”

Det finns många olika professionella behandlingsmetoder för svår depression, men man får aldrig glömma att den deprimerade också måste göra en rimlig ansträngning själv. Endast då kan man räkna med att övervinna en svår depression.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 27]

Mentalsjukdomar är mycket komplicerade, och varje patient skiljer sig från alla andra. En läkare som är väl förtrogen med patienten kan därför vanligen rekommendera vilken metod som är bäst

[Ruta/Bild på sidan 23]

Det råder ett intimt samspel mellan sinnet och kroppen. Våra tankar kan påverka kroppen och framkalla en kemisk obalans i hjärnan, som leder till depression. Kroppen kan också, på grund av brist på vissa ämnen, sjukdomar eller fysiska defekter, påverka sinnet och bidra till depression.