Den sanna religionen en kraft för fred

Religion — en kraft för fred eller för krig?

BIBELN inspirerar till fred — inte bara i ord. För dem som följer dess läror är den en mäktig kraft för fred.

De första kristna talade inte bara om fred, utan de var också kända för sin fasta, neutrala hållning i militära och politiska angelägenheter och för den misshandel de fick utstå på grund härav. ”Från slutet av den nytestamentliga perioden fram till decenniet 170—180 e. Kr. finns det inga som helst vittnesbörd om kristna som var med i armén”, skriver historikern Roland Bainton vid Yale University. ”Det står helt klart att det före år 174 e. Kr. är omöjligt att tala om kristna soldater”, tillägger Guy Franklin Herschberger.

Hur förhåller det sig i våra dagar? Är bibeln fortfarande en kraft för fred i de människors liv som helhjärtat följer dess läror?

I sin bok A History of Christianity skrev Paul Johnson om kyrkornas agerande i Nazisttyskland under andra världskriget och sade: ”De tappraste var Jehovas vittnen, som från början öppet deklarerade sitt på trosfrågor grundade motstånd och fick lida för detta. ... Många dömdes till döden för värnpliktsvägran ... eller hamnade i Dachau eller på mentalsjukhus. En tredjedel blev faktiskt dödade; nittiosju procent fick lida förföljelse av ett eller annat slag.”

På senare tid har följande kommentarer stått att läsa i en av de största dagstidningarna i ett sydamerikanskt land: ”Religionsfrihet förvägras tusentals Jehovas vittnen här i landet på grund av att deras religion inte tillåter dem att hälsa flaggan, sjunga nationalsången eller bära vapen. Medlemmarna av Jehovas vittnen har följaktligen blivit arresterade, de har klagat över att de blivit misshandlade, och deras barn har blivit relegerade från sina skolor och förvägrats utbildning.”

I april förra året publicerade tidningen Gazette i Arkansas i USA en artikel om de kubanska flyktingarna i Fort Chaffee i Arkansas. Enligt denna tillfrågades en av flyktingarna varför Jehovas vittnen behandlades som utstötta. Han svarade då: ”Jag känner inte till några vittnen på Cuba som var med i milisen. ... Så är det inte med någon annan religion på Cuba.” Han sade också att anledningen till att vittnena hade det så besvärligt var deras ”neutrala hållning”.

Fördelar av att hålla fred

Vad har resultatet blivit av deras ”neutrala hållning”? Somliga kan kanske tycka att den bara har lett till problem för dem. Deras ståndaktiga kamp för bibelns principer har emellertid också förskaffat dem erkännande och beröm. Här följer några exempel:

Efter att ha läst en berättelse om Jehovas vittnen i de nazistiska koncentrationslägren skrev en judisk rabbin, som överlevt vistelsen i Sachsenhausen: ”Vetskapen om att det fanns män och kvinnor [Jehovas vittnen] där som valde döden hellre än att göra våld på sin innersta tro och sin djupt kända övertygelse kommer alltid att för mig framstå som en av de verkligt inspirerande och förädlande erfarenheterna i mitt liv.”

Londontidningen Times publicerade en insändare från dr Bryan Wilson vid Oxforduniversitetet beträffande Jehovas vittnens neutralitet i Zambia och andra afrikanska länder. Wilson sade bland annat: ”Jehovas vittnen hör till de mest hederliga och arbetsamma medborgarna i afrikanska länder. Om de värderingar som de förfäktar och som de så konsekvent lever efter vore mer allmänt spridda i Afrika, skulle några av de svåraste sociala problem som hemsöker afrikanska länder avsevärt minskas.”

Beträffande de kubanska vittnena i flyktinglägret i Fort Chaffee hette det i rapporten i Gazette: ”De var de allra första som kunde omplaceras i nya hem, eftersom deras amerikanska ’bröder och systrar’ — medvittnen — tog hand om dem. ... När Jehovas vittnen kallar sina andliga motsvarigheter i andra länder ’bröder och systrar’, menar de det verkligen.”

Genom att Jehovas vittnen sätter sin lit till Guds rike bevisar de att den sanna religionen, som är grundad på bibeln, är en mäktig kraft för fred, när man lever i överensstämmelse med dess läror.

[Infälld text på sidan 8]

”Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga.” — 2 Korintierna 10:4