Situationen för ungdomar i våra dagar

HURDAN är situationen för unga människor? Är det inte så att i de flesta delar av världen har ungdomar aldrig haft det bättre? Både ja och nej. Våra dagars ungdomar har det bättre ställt i materiellt avseende än tidigare generationer, men de utsätts också för påfrestningar som inte förekommit tidigare. Statistiska uppgifter om brottslighet och självmord bland unga människor i industrialiserade länder visar att pengar inte skänker lycka åt våra dagars ungdomar. Här följer några exempel:

De förlorar självaktningen

Forskare i Chicago gjorde på 1960-talet en undersökning bland 1.331 tonåringar. En liknande grupp undersöktes mot slutet av 1970-talet och under år 1980. Vad kom de fram till? ”Under en period på ungefär 18 år har amerikanska tonåringars uppfattningar om sig själva blivit avgjort mindre positiva.” Undersökningen beskriver dagens tonåringar som mera osäkra än tidigare och med lägre moralnormer. Omkring en femtedel av dem säger att de för det mesta känner en känslomässig tomhet och är förvirrade och att de skulle hellre dö än fortsätta leva.

Varför denna förändring? Det här brevet från en nittonåring belyser en viktig orsak: ”Som många ungdomar i dagens samhälle kommer jag från ett splittrat hem”, skriver Robert. ”Alla i familjen slogs och grälade jämt. Det fanns inte mycket kärlek, om det fanns någon alls. Var och en gick sin väg. Under de svåra ungdomsåren gav mina föräldrar föga vägledning. Jag hade det mycket svårt. Ingen tuktan och inga uppmuntrande kommentarer till vad jag uträttade. I stället blev jag kritiserad. Jag kände det som att ingen älskade mig. Jag kände mig förkastad, mycket sårad och olycklig och visste inte varför. Jag växte upp som en vinranka på spaljé. När jag kom bort från spaljén, fanns det ingen som ledde mig tillbaka till den rätta kursen.” Roberts berättelse är alltför vanlig i våra dagar.

Besvikelser när det gäller politik har också påverkat ungdomar. ”Uppriktigt sagt tror jag inte att världen kommer att bestå fem eller tio år till”, säger en ung man från Amsterdam, en man som ofta varit inblandad i gatuslagsmål. ”Vi har kommit så långt att vi vägrar ta ansvar för ett system som vi inte godkänner.”

Vad skapar detta hos ungdomar i våra dagar? En känsla av främlingskap — en känsla av att ingen bryr sig om huruvida de lever eller dör. Om de dessutom har en känsla av att världen inte har någon framtid, kan det få skrämmande följder.

”Självmordsepidemin”

Denna känsla av främlingskap och hopplöshet kan till slut ta sig uttryck i självmord. Det är inte förvånande att antalet självmord bland ungdomar i många av västvärldens länder har ökat stadigt. ”Antalet barn som hotar med och försöker begå självmord har ökat”, säger dr Cynthia Pfeffer, en psykiatriker vid Cornell University i USA. ”Av undersökningar gjorda under 1960-talet framgår det att inte mer än 10 procent av de barn som sändes till polikliniker uppvisade självmordsbeteende. En undersökning som jag nyligen gjorde visar att 33 procent av barnen går i självmordstankar.”

Självmord är en av de främsta dödsorsakerna bland amerikanska tonåringar. Under år 1978 var det till exempel 3.500 ungdomar mellan 20 och 24 år som tog livet av sig, vilket är mer än dubbelt så många som 10 år tidigare. Men även om dessa siffror är skrämmande, har vi bara skrapat på ytan av den förtvivlan ungdomar känner. ”Antalet självmordsförsök överträffar antalet begångna självmord bland ungdomar med femtio mot ett”, rapporterar dr Calvin Frederick vid Amerikanska nationalinstitutet för mental hälsa.

Brottsvågen bland ungdomar

Inte alla tonåringar som känner främlingskap begår självmord. Somliga mördar i stället. ”De flesta mord i USA begås av personer i åldern 18 till 22 år”, enligt en nyligen publicerad rapport. ”FBI uppger att år 1979 tillhörde 25 procent av dem som arresterades för mord den här åldersgruppen.” Liknande rapporter kommer från andra länder — ungdomsgäng i städerna i Brasilien, klassrumsvåld i Japan, ungdomsbrottslighet i Indien.

Problemet gäller inte bara antalet brott som begås av ungdomar i våra dagar. Det verkliga problemet är av andligt slag. Det är som chefen för Scotland Yard, Gilbert Kelland, uttryckte det: ”De känner knappast någon moralisk skam när de blir gripna. ... All moralisk känsla har försvunnit.”

Ungdomar har alltid begått brott. Men vanligtvis ångrade de sig, när de blev gripna. Men fler och fler av våra dagars ungdomar som är i svårigheter tycks inte förstå att deras brott är orätta, och de tycks inte heller bekymra sig om det. Hur skall man annars förklara att två tonåringar i Cleveland i USA betalade en annan yngling 60 dollar (drygt 300 kronor) för att denne skulle mörda deras far, ”därför att”, som de sade, ”han inte lät oss göra vad vi ville, till exempel röka marijuana”? De lämnade sin fars kropp på golvet i hemmet, tog hans kreditkort och checkhäfte och satte sprätt på pengarna under 10 dagar.

Ingen känsla för värden

Att unga människor i våra dagar växer upp utan en verklig känsla för värden tar sig vanligen inte så dramatiska uttryck. De flesta ungdomar är ändå inga kallblodiga mördare. Men också vanliga ungdomar i välbärgade områden uppvisar oroande förändringar jämfört med föregående generation. En pensionerad lärare skriver om den nya generationen och påpekar att i klassrumsdiskussioner ”ger de korta och enkla svar grundade på förenklingar och klyschor som vittnar om föga eftertanke, föga aktning för människoliv, ... ett ohälsosamt människoförakt, misstro, intolerans mot uppfattningar, normer och allmänna företeelser”.

Hur tragiskt är det inte att låta en generation ungdomar växa upp utan ideal, utan känsla för det som är ädelt och till och med utan känsla för vad som är rätt och orätt! Och likväl händer detta utöver hela jorden. ”Våra dagars studerande har en känsla av att de är passagerare ombord på ett sjunkande fartyg likt Titanic — ett fartyg med namnet Förenta staterna eller Världen”, hette det i en undersökning gjord av Carnegie Council on Policy Studies in Higher Education. ”Våra dagars fatalism ingjuter en anda av rättfärdigad hedonism [inställningen att njutningar är det viktigaste i livet]. Det finns en växande övertygelse bland universitetsstuderande att om de är dömda att färdas med Titanic, skall de åtminstone ... resa första klass, för de antar att det inte finns något bättre.”

Om du är ung, anser du då att de äldre är alltför snabba att anklaga dig? Vilken anledning har egentligen ungdomar att sätta tro till den här tingens ordning? Våra dagars ungdomar har växt upp i en tid av politiska skandaler. Varför skulle de försöka förbättra en värld som verkar hopplöst korrumperad? Efter en stor middag kan ungdomar i rika länder sätta på TV-n och titta på svältande människor i fattiga länder. De kan lyssna till politiker som rättfärdigar att de lägger ut milliarder kronor på vapen i stället för på föda. Varför skulle ungdomar understödja en världsordning med en sådan snedvriden syn på vad som är viktigast? Varför skulle de sätta tro till en värld som tycks vara mer och mer besluten att spränga sig själv i luften?

Men antag att världen verkligen skulle kunna förändras. Antag att hotet om kärnvapenkrig såväl som hungersnöd, sjukdom och politisk korruption skulle kunna avlägsnas. Skulle inte livet vara mera meningsfullt i en sådan värld? En sådan förändring är omöjlig, säger du kanske. Det är sant att människans meritlista när det gäller att styra sig själv inte ger någon anledning att hoppas på en sådan värld, men hur skulle det förhålla sig om den här förändringen genomfördes av en annan makt? Skulle du som ung inte vara intresserad av en sådan värld?

[Bild på sidan 4]

Självmord är en av de främsta dödsorsakerna bland amerikanska tonåringar