De fann ett meningsfullt liv!

BIAGIO är en italienare i tjugoårsåldern. När han var 17 år, började han vandra runt i Europa. ”Jag liftade från plats till plats”, säger han, ”och jag hade inget annat hem än sovsäcken jag bar på ryggen. Friheten var mycket viktig för mig, och jag kände mig verkligen fri!” Men inte så länge.

”När jag återvände hem, kom tristessen över mig. Jag undrade om det var möjligt att leva ett rikare liv. Utanför familjekretsen hade jag inga vänner, ingen väntade på mig när jag återvände, och ingen förväntade något av mig. När jag satt och tittade på människor som passerade förbi på gatan, undrade jag ganska ofta vad andra gjorde med sitt liv. Ibland drack jag mig berusad, vanligtvis när jag var ensam.

Samma meningslöshet som jag kände har drivit somliga unga människor till narkotikaberoende och rentav självmord. När jag en gång i Amsterdam var på väg in på ett ställe där narkotika cirkulerade fritt, kastade sig en ung man i ett utbrott av depression ut från en balkong och gick en ögonblicklig död till mötes. Det var inte långt ifrån att han hade träffat mig när han slog i marken.

Jag började inse att just de missförhållanden vi unga människor förkastade i det här ’systemet’ fanns också bland oss. Vi var inte fria från opportunism, osämja eller egoism, och bland oss själva hade vi bara skapat ett system som motsvarade det gamla. Unga män som gav sig ut för att ha höga ideal uppmanade till exempel sina flickvänner att prostituera sig för att tjäna pengar.

Vi fördömde samhället, men vi ville egentligen inte göra något åt saken. Varför inte? Vi hade ingen önskan att arbeta för en bättre framtid, eftersom vi inte kunde se någon framtid som var värd att arbeta för. Jag blev mer och mer cynisk. Vid 20 års ålder kände jag mig gammal.

Hemma hos en vän kom jag en kväll över en bok om bibeln. Den hette ’Sanningen som leder till evigt liv’ och var utgiven av Sällskapet Vakttornet. Jag läste några kapitel ...”

Av den här boken fick Biagio lära sig att Guds uppsåt från början var att människor skulle leva tillsammans i frid och kärlek. Han fann att Gud inte kan hållas ansvarig för den världsomfattande girighet och det förtryck som gör människor med ärligt hjärta så upprörda i våra dagar. — 5 Moseboken 32:4, 5.

Men om Gud inte är ansvarig för de rådande världsförhållandena, vem är det då? ”Kapitlet med rubriken ’Finns det onda andevarelser?’ övertygade mig om att Satan, den andevarelse som för länge sedan gjorde uppror mot Gud, behärskar hela denna tingens ordning”, påminner sig Biagio. Bibeln talar i själva verket om Satan som ”denna tingens ordnings gud” eller ”denna världens onde gud”. (2 Korintierna 4:4, Nya Världens översättning; Today’s English Version) Det är inte att undra på att världen återspeglar en sådan självisk och grym ande!

Men det finns också goda nyheter. ”Jag upptäckte att bibeln talade om sådant som jag alltid hade längtat efter”, säger Biagio. ”Den utlovar en ny tingens ordning utan krig, sjukdom, ålderdom och död.” Ja, i likhet med de millioner andra människor som har läst boken Sanningen som leder till evigt liv blev Biagio hänförd över att bibeln har så mycket att säga om vår jords framtid. Det är inte rätt och slätt en bok om ”livet efter detta”. Sägs det inte i bibeln att ”de ödmjuka skall ärva jorden”? (Psalm 37:11, Eng. aukt. övers.) Om Gud inte är intresserad av att rätta till förhållandena på jorden, varför skulle då Jesus ha uppmanat sina lärjungar att be: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden”? — Matteus 6:10.

Biagio, som var begeistrad över vad han hade lärt sig, kontaktade Jehovas vittnen, och ett regelbundet bibelstudium sattes i gång med honom. ”Ända från början tilltalades jag av skriftstället i Johannes 8:32”, berättar han. ”Det lyder: ’Sanningen skall göra er fria.’ Jag började förstå vad verklig frihet innebär.” Nu kunde Biagio inse varför hans ”fria” livsstil hade varit så otillfredsställande. ”Jag hade egentligen varit en slav hela tiden”, säger han, ”även om jag hade försökt att bli fri.”

”Jag började närvara vid de möten som Jehovas vittnen höll, och de välkomnade mig vänligt till sina bibelstudier. De unga människor jag träffade vid dessa möten skilde sig från dem jag kände. De var lyckliga och vänliga, och de visade respekt. Var och en hade sin egen personliga värdighet och försökte visa andra kärlek. Jag hade alltid önskat att se dessa egenskaper praktiseras!”

I likhet med Biagio har många ungdomar en vision av en bättre värld. Kanhända har du det. Om du kunde vara övertygad om att en sådan värld inte bara är en dröm, utan något säkert och visst, hur skulle du då känna dig? Skulle du känna dig manad att dela med dig av dessa ”goda nyheter” åt andra? Biagio kände sig manad att göra detta. ”Jag slutade röka, hyfsade till mitt yttre och talade om för min flickvän att vi, för att få Guds godkännande, inte kunde fortsätta att leva i omoraliskhet”, påminner han sig. ”Jag insåg själv, utan att någon behövde tala om det för mig, att dessa förändringar var nödvändiga.” Biagio önskade kvalificera sig för att bli döpt som ett Jehovas vittne. Varför det? Därför att Jehovas vittnen hjälpte honom att få ett hopp för framtiden och en mening med livet. Biagio ville förena sig med Jehovas vittnen i att dela med sig åt andra av vad han hade funnit. I dag är han och hans hustru pionjärer med särskilt uppdrag, heltidsförkunnare av de ”goda nyheterna”.

”Verklig frihet betyder inte att man bara behagar sig själv”, säger han. ”Jag vet det av erfarenhet. Andra människor behöver också få veta det. Det bästa sättet att visa kärlek till sin nästa är att sprida den här kunskapen och hjälpa andra att finna den levnadsväg som är värd att följa.”

När Biagio lärde känna sanningen om Guds rike, fick han ett hopp för framtiden. Den naturliga önskan att dela med sig av detta hopp åt andra gav honom något verkligt värdefullt att göra med sitt liv.

Khems sökande efter meningen med livet

”Även om jag var ung, hade jag framgång som författare i mitt hemland Kambodja”, berättar Khem. ”Jag hade högt anseende, framgång, ett välbetalt jobb — allt som en ung människa kan önska. Likväl såg jag inte att det fanns någon speciell mening med livet. Jag skrev i själva verket en roman med titeln ’Livet har ingen mening’.

Du förstår, jag växte upp som sträng buddist, men jag förlorade tron på den religionen. Sedan jag övergett buddismen, vände jag mig till filosofin, men jag fann snart att för varje filosof fanns det en ’antifilosof’. Vad skulle jag tro? Gång på gång frågade jag mig själv vad jag levde för.

Under 1970-talet kastades Kambodja in i inbördeskrig. Jag bevittnade avrättningar. Jag såg massgravar såväl som floder och sjöar som var fulla av döda kroppar och bokstavligen röda av blod. Två tusen år av kambodjansk tradition sopades bort nästan över en natt. Ingen kambodjan kunde ha trott att det var möjligt!

Myndigheterna sökte efter mig. Tillsammans med andra flydde jag därför ut i djungeln och hoppades nå Thailand. Under flykten tänkte jag mycket på Guds existens. Så underbar och sinnrik skapelsen är! På något sätt var det inte tillfredsställande att ge äran för detta åt slumpen eller blinda naturkrafter. Varför inte ge äran åt en vis Skapare?

Jag funderade länge över den frågan. För första gången i mitt liv bad jag sedan en bön som verkligen kom från hjärtat. För första gången insåg jag att det måste finnas en Skapare. Men vad var hans uppsåt för människan? Varför tillåter han sådant lidande och sådan ondska som jag hade bevittnat i mitt eget land? Vilken religion ägnar tillbedjan åt den sanne Guden? Det stod klart för mig att om jag lyckades komma igenom djungeln, skulle sökandet efter svaren på dessa frågor bli det viktigaste i mitt liv. Efter 10 dagar anlände vi uttröttade och halvt utsvultna till Thailand.

I flyktinglägret i Thailand fick jag tag på en bibel på mitt modersmål, och jag lärde mig att den Gud som uppenbarade sig för de forntida judarna också var de kristnas Gud. I bibeln fann jag att han har ett egennamn, Jehova. Jag ville lära känna denne Gud bättre.

Efter fem månader i Thailand emigrerade jag till Österrike. En dag fann jag en löpsedel, som inbjöd mig till Jehovas vittnens Rikets sal. Namnet Jehova sade mig någonting, men vilka var hans vittnen? Vad kunde de vittna om? Skeptisk och nyfiken besökte jag deras Rikets sal.

Eftersom jag fortfarande höll på att lära mig tyska, förstod jag inte allt i det tal jag hörde, men jag fattade att det gällde de goda nyheterna om Guds rike. Förmedelst Jehovas rike skulle jorden göras till ett paradis, där människor inte längre skulle fälla tårar över sorg och lidande och där Gud skulle göra allting nytt. (Uppenbarelseboken 21:3—5) Detta var precis vad jag förväntade av en mäktig och rättfärdig Gud! Men varför hade inte Gud för länge sedan skapat en sådan värld?

Vittnena började regelbundet samtala med mig om bibeln och besvara mina frågor”, säger Khem. Under dessa samtal fick han veta att Gud hade skapat världen utan smärta, lidande och ondska. Dessa förhållanden, som fick Khem att undra över meningen med livet, hade ingen plats i Guds ursprungliga uppsåt. Det var inte förrän människorna förkastade Guds styre som sådana svårigheter började. Men det finns omisskännliga bevis för att mänsklighetens sorgliga historia, som präglats av uppror och främlingskap inför Gud, snart kommer att vara till ända!

”Jag var glad över att finna en religion som bevisade sina trosuppfattningar med hjälp av bibeln och som inte krävde blind tro”, säger Khem nu. ”Jag skulle så gärna vilja dela med mig av dessa goda nyheter om Guds rike åt mitt av sorg hemsökta folk i Kambodja! Eftersom det för närvarande inte är möjligt, förkunnar jag nu de ’goda nyheterna’ för mina medmänniskor i Österrike. Vilket privilegium det är att få vara Guds medarbetare och ha en andel i detta livsfrälsande verk! Nu kan jag uppfylld av glädje säga att livet har verkligen mening!”

[Infälld text på sidan 9]

”Samma meningslöshet som jag kände har drivit somliga unga människor till narkotikaberoende och rentav självmord”

[Infälld text på sidan 10]

Om Gud inte är ansvarig för de rådande världsförhållandena, vem är det då?

[Infälld text på sidan 11]

Khem fick lära sig att Gud kommer att göra jorden till ett paradis fritt från lidande