En titt på murargetingens arbete

GÖMDA under den lösa barken på ett träd ligger fem lerurnor, som var och en är ungefär så stor som ett körsbär. En murargeting har tillverkat dessa urn- eller krukliknande bon och inuti dem lagt upp ett matförråd för sina avkomlingar. Detta har krävt mycket arbete.

Bara för att anskaffa och transportera leran har getinghonan flugit mellan 150 och 300 kilometer. Om leran var för torr, fyllde hon sin kräva med vatten och blötte sedan leran. Hon formade leran till kulor och använde dem för att tillverka en platta, som utgör botten på krukan. Allteftersom arbetet skred framåt, plattade hon till andra kulor och använde dem för att bygga en ihålig kupa. Överst gjorde hon en halsliknande öppning. Utanpå är krukan skrovlig, men insidan är slät.

Därefter behövde hon skaffa ett matförråd. Med sitt styng förlamade hon små fjärilslarver och stoppade in dem i krukan. Eftersom fjärilslarverna inte var döda, garanterade det här tillvägagångssättet att det fanns ett förråd av färsk föda för den getinglarv som så småningom skulle krypa fram ur det enda ägg som finns i varje kärl.

Ägget hänger i en tunn tråd som är fäst överst inne i krukan. Hur har ägget hamnat där? Då getingen lade ägget, berörde den insidan av boet med spetsen av bakkroppen och avsöndrade en vätska. Då getingen flyttade sin bakkropp, bildades en tråd som omedelbart stelnade. Och när ägget kom ut, fästes det vid tråden.

Det behövs fler fjärilslarver för en hona än för en hanne — larvstadiet för en hongeting är nämligen en eller två dagar längre. Exakt hur getingen vet att det är en honlarv som kommer ut ur ägget och som behöver mer föda är ett mysterium.

Med en lerkula tillslöt getinghonan krukan, som innehåller ägget och förrådet av fjärilslarver, och sedan slätade hon till ovansidan. När den sista urnan har tillslutits, är getingens arbete fullgjort.

[Bild på sidan 24]

Getingens ägg upphängt i en tråd

En geting för med sig en lerkula som den skall använda för att tillsluta det krukliknande boet