Surfing — vad är det egentligen?
Berättat för Vakna!:s korrespondent i Australien
HUR känns det att utan synbar ansträngning glida fram på vågorna vid en vacker, soldränkt strand? Tusentals människor runt om i världen erfar regelbundet denna spänning. De är surfare, och surfing är deras stora intresse i livet. Jag bjöd in tre australiska vänner och bad dem förklara vad det är som gör surfing så lockande. När du läser deras erfarenheter, kommer du också att få del av några goda råd. Jag skall låta John Gittins börja berätta.
”Jag vaknade av dånet från jättelika vågor som slog mot lavaklipporna nedanför. Ljudet hade en eggande verkan på mig men gjorde mig samtidigt lite rädd. Varför? Därför att jag strax skulle pröva min skicklighet och styrka genom att surfa på dessa vattenmonster.
Sömndrucken trevade jag mig fram i min lilla skåpbil och letade efter min surfingdräkt. När jag öppnade bildörrarna, såg jag att mina vildaste drömmar gått i uppfyllelse. Perfekta, tre till fyra meter höga vågor kom rullande utanför udden och in mot den vackra Honolua Bay på ön Maui i ögruppen Hawaii. Det jag såg var en surfares dröm.
Jag hade surfat vid några av de främsta surfingorterna i Australien, Sydafrika och Europa. Nu var jag i Hawaii, surfarnas Mecka. Framför mina ögon var de största, mäktigaste och mest välformade vågor jag någonsin sett. Med surfingbrädan under armen sprang jag nerför den kaktuskantade stigen för att möta havet. En snabb men granskande blick på de annalkande vågorna avslöjade ett lugnvatten, som gav mig precis lagom tid för slutspurten fram till hoppklippan, och så rakt ner i Hawaiis ljuvliga, svala, klara böljor!
Jag tog mig ut, och i precis rätt ögonblick gled jag upp på framsidan av en av de stora vågorna. Jag kan ännu minnas den otroliga farten när vågen höjde sig och det lugna tempot nedåt längs vågen. När jag vände vid foten av vågen red jag upp mot den höga, gröna vattenväggen i en hastighet som överträffade allt jag tidigare varit med om. Dånet av de gigantiska vågorna gick rätt igenom mig. Ett ögonblick trodde jag att det var ute med mig, då vågkammen vräkte sig över mig. Men jag lyckades till slut ta mig ur bränningarna och in på det djupa vattnet inne i bukten. Vilken spännande upplevelse det hade varit!
Det kan hända att surfing inte är vad du menar med nöje, men de flesta människor tycker åtminstone om att stå och se på. Fotofantasterna med sina zoomobjektiv blir verkligen begeistrade. Och överallt där det finns stora vågor är det mer än troligt att det också finns surfare. Många reser över hela världen bara för att finna riktigt bra vågor. Surfing är nu faktiskt en professionell idrottsgren med eget poängsystem och allt högre penningpriser.
Är surfing enformigt?
En del frågar: ’Är det inte enformigt att surfa, att bara stå där i vattnet och vänta på en lämplig våg och så göra samma sak om och om igen?’ Inte alls. Varje havsvåg är annorlunda. Varje sandbank eller rev ger upphov åt sina speciella brottsjöar. Varje våg skiljer sig från andra, inte bara i fråga om storlek och kraft, utan också i fråga om hastighet, form och rytm. Det är sannerligen långt ifrån enformigt!
Hur är det då med kostnaderna för surfing? Är det dyrt att börja? Egentligen inte. En av orsakerna till att surfing är så populärt bland unga människor är faktiskt att det ger mycket för pengarna. Till att börja med är ju havet fritt. Men man måste förstås ta sig dit först. Allt man behöver köpa är sedan surfingbrädan, och så en våtdräkt, om vattnet är kallt. Annars duger vilken baddräkt som helst.”
Finns det några nackdelar?
För att få svar på den frågan vände jag mig till min andre sagesman, Rob McTavish, som är välkänd i surfingkretsar som konstruktör av surfingbrädor.
”Jag har rest över hela världen och sett de förändringar som har smugit sig in under de senaste två decennierna. Inte alla har varit till det bättre.
I början av sextiotalet kom en hel livsstil att utvecklas kring denna sport, en som vände sig emot den materialistiska filosofin ’framgång till varje pris’. Många surfare gav upp lovande karriärer och lade ut alla sina tillgångar på att åka land och rike runt i sin jakt på de bästa vågorna. Pengar ansågs inte vara så viktigt. Det enda surfare på den tiden egentligen ville var att njuta av naturens gåvor, sol och hav.
Men under sextiotalets lopp blev många surfare indragna i den motkultur som hippierörelsen utgjorde, och därmed naturligtvis också i det drogmissbruk som hörde samman med denna. Jag har sett många tidigare hängivna, friska surfare sluta som mänskliga vrak i förnedring och missbruk.
Andra negativa drag i denna sport har varit den ökade tävlingsandan, kommersialismen och professionalismen. Detta har blivit mer framträdande sedan den korta surfingbrädan introducerades år 1967. På grund av sina bäregenskaper öppnade den lilla brädan helt nya möjligheter till spänning inom surfingsporten. Den kräver större vågor, och det betyder att man måste resa till platser som Hawaii och Indonesien för att finna de stora havsdyningar som ger upphov åt de allra bästa vågorna.
Allteftersom fler människor har börjat surfa, har en aggressiv anda smugit sig in. Skaror av surfare trängs och slåss om de bästa vågorna. Detta kan ofta leda till slagsmål och till att man ’slår ut varandra’.
Du kanske undrar vad som händer när en surfare blir äldre och konkurrensen om vågorna hårdnar. Många har råkat in i ett verkligt dilemma. De har kanske tillbringat hela tonårstiden och tjugoåren på jakt efter vågor, och så står de där nu med hustru och barn utan att egentligen vara rustade att förtjäna sitt uppehälle. Andra har dragit sig fram i livet på att sälja knark och har till sist blivit en del av det nya ’samhället’, just det som de protesterade emot på sextiotalet.”
Hur säkert är det att surfa?
Jag undrade över detta och beslöt att fråga förre surfaren John Wright vad han tyckte om saken. Han är speciellt lämpad att svara på den frågan, som du snart kommer att märka.
”Vid elva års ålder hade jag redan prövat på vågorna utanför Australiens kust. När ett lag surfare från Kalifornien besökte Sydney sommaren 1956, började surfingfebern på allvar. Bara att se dessa kalifornier utföra sina trick inspirerade verkligen oss grabbar — ’cornering’, ’walking the plank’, ’spinners’ och ’head dips’ — de fick allt att se så lätt ut!
När jag blev äldre började jag bli sugen på de stora vågorna i Kalifornien och Hawaii. Vid tjugoett års ålder hoppade jag av från mina högskolestudier och började arbeta för att spara ihop till min första USA-resa. När jag till slut lyckades komma dit, såg jag att surfinglivet där inte var så mycket annorlunda än i Australien — dryckesfester, bråk, omoraliskhet och drogmissbruk. Ofta var det slagsmål om vågorna.
Men du undrade hur det var med säkerheten. Naturligtvis faller man ofta när man surfar, men vanligen faller man i vatten. Så om man bara är bra på att simma, är det vanligtvis relativt ofarligt. Men man kan alltid drabbas av oförutsedda händelser. Ta mitt fall som exempel.
En dag år 1975 höll jag på att pröva en ny surfingbräda vid ett rev där hemma. Jag gjorde något som kallas ’reentry’ på en fyrafotsvåg. Vågen svepte över en grund sandbank, och vågkammen vräkte mig med huvudet före ner i sanden. Hela kroppstyngden kom att vila på nacken. Jag rusade upp, men kollapsade med ansiktet nedåt i fotsdjupt vatten. Medan jag låg där undrade jag varför jag inte kunde röra mig.
När jag nästan höll på att kvävas, fick en annan surfare, som hade tagit vågen före mig, syn på mig där jag låg i vattnet och kom till min räddning. Han rullade över mig på rygg och drog mig in till land. Vid det här laget hade en liten folksamling bildats på stranden. Det verkade som timmar medan jag väntade på ambulansen. Det var sista gången jag stod på en surfingbräda. Jag hade brutit nacken. Alltsedan dess har jag varit förlamad i armar och ben.
Tanken på att behöva sitta i rullstol gjorde mig tung till sinnes. Med sjukgymnasters hjälp har jag så småningom fått tillbaka en stor del av rörelseförmågan i armar och händer, och jag kan nu förflytta mig med hjälp av kryckor, mycket tack vare all den uppmuntran jag fått av min älskade hustru, som jag gifte mig med i januari 1980.
Fastän jag inte längre kan surfa, tycker jag om att simma, vilket hjälper mig att hålla mig i form, och jag finner fortfarande glädje i att betrakta vågornas svall och se på de många skickliga surfare som rider på vågorna i närheten av vårt hem på Australiens östkust, varifrån vi har utsikt över havet.
Kan andra lära sig något av min oturliga erfarenhet? Olyckor kan inträffa i alla sportgrenar på grund av oförutsedda händelser. Om jag hade träffat den där sandbanken med händerna i stället för med huvudet, skulle utgången ha blivit en helt annan. Men det är tydligt att naturens blinda krafter inte är att leka med. En våg som innehåller tonvis med vatten kan utveckla en enorm kraft. Det är därför en surfare måste veta hur han skall samverka med vågens hastighet och rytm. Det är också bra att känna till bottnens beskaffenhet och vara beredd på att vid behov vidta nödfallsåtgärder.
När jag blickar tillbaka på min tid som surfare, kan jag minnas många glada och spännande stunder. Det var en glädje att känna sig som ett med vågorna i deras ständigt skiftande rörelser. Men jag minns också de negativa sidorna, en livsstil som förde med sig narkotikamissbruk och omoraliskhet och dessutom aggressivitet och tävlingsanda.
Man måste också ta i betraktande en annan sida av surfing. All sport är avsedd att vara en rekreation, ett tidsfördriv, en omväxling från vardagslivet. Det förhåller sig naturligtvis annorlunda för en som är professionell. Men jag måste medge att surfing var mer än så för mig. Det var en tid- och kraftslukande heltidssysselsättning. Jag tillbringade hela dagar med att surfa, att vänta på den perfekta ’tunneln’, den verkligt stora vågen. Jag inser nu hur lätt det blir en självcentrerad verksamhet, där knappast en tanke ägnas andra människor. Och när en vecka eller månad gått, vad har man då åstadkommit? Som fritidssysselsättning är naturligtvis surfing lika bra som andra former av sport. Men nu, som aktiv kristen, måste jag säga att den aldrig bör utövas utan hänsyn till andra människor och förpliktelser.
Ett bättre liv som surfare
Under min tid som surfare, och särskilt när jag använde narkotika, undrade jag mycket över livets andliga sida. Jag ville ha svar på sådana frågor som: Varför finns vi till? Finns det ett liv efter döden? Om det är meningen att vi skall leva i harmoni med naturen och Gud, varför är då mänskligheten så inriktad på destruktiva ting? I mitt sökande undersökte jag olika österländska filosofier, men de gav inte svar på mina frågor. Men så började några surfare på min arbetsplats studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Jag blev snart imponerad av deras förändrade inställning. De blev mindre aggressiva, och jag tyckte att de började visa verklig omsorg om sina medmänniskor — i detta fall mig!
En dag när vi höll på att diskutera förhållandena i världen, visade en av dem ett bibelställe, 2 Timoteus, kapitel 3, som talar om ’de yttersta dagarna’ och beskriver hur människorna då skulle vara. Detta gjorde verkligen intryck på mig, eftersom jag kunde se att det stämde in på vår tid. Allteftersom jag gick framåt i min förståelse av bibeln, började jag lära känna denne kärleksfulle Gud, Jehova, som skall ingripa för att ’störta dem i fördärvet som fördärvar jorden’. (Uppenbarelseboken 11:18) Jag förstod därför att det är nödvändigt att människor bringar sina liv i överensstämmelse med Guds uppsåt. Det betydde att jag måste vidta förändringar i mitt levnadssätt. Jag slutade upp att leva ett omoraliskt liv och upphörde med mitt narkotikamissbruk. År 1974, före olyckan, blev jag döpt som en överlämnad tjänare åt Gud, ett av Jehovas vittnen.
Mitt intresse för surfing fanns naturligtvis kvar, och jag fortsatte att surfa så ofta jag kunde. Men det dominerade inte längre mitt liv som det tidigare gjort, och jag kunde glädjas åt det i samband med Skaparen och hans underbara verk, till vilka även oceanerna hör.
Olyckan har inte påverkat min tro på Gud och hans löften att förvandla denna jord under hans rikes rättfärdiga styre genom Kristus. Jag ser fram emot den dag i Guds kommande nya ordning, då jag med återställd hälsa ännu en gång kan njuta av vågornas tjusning. Under tiden gör min hustru och jag allt vi kan för att hjälpa andra människor, däribland surfare, att lära känna den sanne Guden, Jehova, och hans Son, Kristus Jesus, genom vilka vi har möjlighet att vinna frälsning från denna korrumperade tingens ordning.”
[Bild på sidan 15]
Även om det sällan förekommer i surfing, kan oförutsedda händelser ibland göra att någon blir allvarligt skadad