Vetenskapen: En balanserad syn

JA, VETENSKAPEN har varit till stor nytta för mänskligheten. Vi bör dock trots detta betrakta det vetenskapen har gett oss på ett balanserat sätt. Vetenskapen är ett verk av människor, och människor är ofullkomliga. Därför har vetenskapliga framsteg inte alltid uteslutande lett till välsignelser.

Med bilen har vi till exempel fått ett snabbt och bekvämt transportmedel. Men den har också dödat hundratusentals människor i dödsolyckor varje år och även orsakat föroreningar och en farlig åderlåtning av världens energitillgångar. Det är på liknande sätt med televisionen. Den för nyheter och underhållning rakt in i våra hem. Men många familjemedlemmar blir slavar under den, och den underhållning den ger kan vara andefattig och fördärvande.

Nya kemikalier har revolutionerat många industrier, men de förgiftar också det vatten vi dricker och den luft vi andas. Insektsmedel har i hög grad ökat våra åkrars skördar, men de har också dödat djur och växter och utgjort en fara för människors hälsa. De onda resultaten är, likaväl som de goda, frukten av vetenskapliga framsteg. Bör vi klandra vetenskapsmännen för detta?

Vem bör klandras?

Det är inte alltid vetenskapsmännens fel. Vetenskaplig forskning har gjort bilarna relativt säkra, men mänskliga fel, kriminell dårskap och onykterhet fortsätter att orsaka bilolyckor. Vetenskapsmän kan minska föroreningarna, men den ekonomiska verkligheten förhindrar dem ofta att göra så. Det var vetenskapliga upptäckter som gjorde TV-n möjlig, men det är inte vetenskapsmän som står för de program som så ofta fördärvas av sex, våld och depraverade tankar. Det är inte heller deras fel att människor inte kan kontrollera sina TV-vanor.

Vi kan dock inte frita vetenskapsmännen från all skuld för de problem deras framsteg har orsakat. Vetenskapen har till exempel gjort modern krigföring ytterst farlig. Vem bör klandras för det? De vetenskapsmän som använder sin tid till att utveckla mer förstörelsebringande kärnvapen eller bättre transportsystem för dessa vapen eller som använder sin intelligens och utbildning till att utveckla giftgaser eller material för skräckinjagande bakteriologisk krigföring måste helt visst få åtminstone en del av skulden.

Det är sant att det inte är vetenskapsmän som sätter i gång krigen. Det är politiker som gör det. Men, som det frågades i londontidningen The Guardian: ”Hur kan nedrustningen sättas i gång och en kärnvapenkatastrof undvikas, när mer än hälften av världens bästa vetenskapsmän och ingenjörer är inbegripna i kapprustningen?”

Vetenskapens teorier

Vi måste också bruka jämvikt när vi begrundar de vetenskapliga teorierna. Vetenskapsmän har formulerat en del imponerande idéer för att förklara sådant som materiens uppbyggnad och universums ursprung. Men man bör inte förlora ur sikte att dessa idéer i sanning är teorier — i vissa fall är de understödda av imponerande bevis, men de kan ändå alltid komma att bli reviderade. Ingen vetenskaplig teori betraktas av vetenskapsmän, om sista ordet i frågan, vad det än gäller.

Professor Pascual Jordan sade: ”Genom mina studier har jag kommit att inse att naturvetenskapen och speciellt fysiken inte är ett färdigt och avslutat tankesystem, utan i stället något levande, något som undergår en process av kontinuerlig förändring.” En annan vetenskapsman medgav att det som vetenskapen framlägger ”i bästa fall är relativ sanning”. Den vetenskaplige skribenten dr Lewis Thomas sade: ”Jag kan inte komma på ett enda område inom biologin eller medicinen om vilket vi kan påstå att vi har verklig kunskap, och för mig verkar det som om livet blir allt märkligare ju mer vi lär oss om de levande varelserna och speciellt om oss själva.”

När man undersöker de vetenskapliga framstegens historia, blir man dessutom hela tiden påmind om att vetenskapsmän är mänskliga. Man finner bevis på att många har haft förutfattade meningar. New York-tidningen Daily News rapporterade att ”i tvisten om sackarin, till exempel, anmärktes det att alla undersökningar som bekostats av sockerindustrin fann att det konstgjorda sötningsmedlet var skadligt, medan alla undersökningar som bekostats av livsmedelsindustrin fann att det inte var något fel med sackarin”.

Man kommer att finna tecken på fördomar, som i det fall den vetenskaplige författaren Isaac Asimov rapporterar om: ”Den tyske geologen Alfred Wegener presenterade år 1912 teorin om att kontinenterna hade varit på långsam drift i milliontals år. Han blev utskrattad och dog innan hans idé slutligen vann erkännande.” (Science Digest för juli 1981) Nu är Wegeners idé en godtagen lära inom geologin.

När man gör en sådan undersökning kommer man också att finna exempel på bedrägerier. En engelsk vetenskaplig tidskrift gjorde en undersökning, sedan en ansedd vetenskapsman hade befunnits skyldig till uppsåtliga manipulationer. Av de 204 vetenskapsmän som deltog sade 92 att de under sin karriär hade stött på åtminstone ett exempel på vad de kallade ”uppsåtliga vinklingar”, ett något finare uttryck än förfalskning men med samma innebörd.

Ett exempel på detta inträffade år 1976. Tyska tidningar prisade ett fossilt fynd som då grävts fram som ”sensationellt”. Det antogs vara en felande länk i Cephalopodakedjan och således ett bevis för evolutionen. År 1979 uppdagade man att det rörde sig om ett fall av ”uppsåtlig vinkling”, och fossilet befanns vara en förfalskning. ”Men”, suckade en tidningsreporter, ”paleontologin [läran om fossil] kan se tillbaka på en färgstark historia med många förfalskade fossil.”

Vi bör inte förringa vetenskapens stora insatser för mänskligheten, men vi bör alltså också komma ihåg dess begränsningar. Det är speciellt viktigt när vi jämför den med den andra stora källan till upplysningar — bibeln.

[Ruta på sidan 5]

Hur kan en välutbildad man, som kanske har hustru och barn, arbeta med att konstruera vapen som dödar milliontals människor?

Doktor Helen Caldicott, chef för organisationen Physicians for Social Responsibility, beskrev i en intervju för en tidskrift hur hon hade ställt samma fråga till en vetenskapsman: ”jag frågade: ’Joe, varför konstruerar människor de här vapnen som kan användas till massförintelse?’ Han sade: ’Vet du varför? Det är fantastiskt roligt. Man har ett olösligt problem — hur man skall kunna placera tio stridsspetsar i en robot, placera en dator i nosen och låta dem var och en oberoende av varandra landa i var sin stad. Det är helt enkelt fantastiskt roligt.’” — U.S. Catholic.

Men även om vetenskapsmännen njuter av den intellektuella utmaningen och prestationen, förtjänar de en stor del av skulden för den oro deras dyrbara ”nöje” orsakar hos oss andra och för den fara detta ”nöje” leder till.