Vetenskapen och bibeln
GÖR den nutida vetenskapen det omöjligt att tro på bibeln? Några tycks tro så, men vi bör komma ihåg att bibeln inte i första hand är en vetenskaplig lärobok. Den uppenbarar ett annat slag av sanning än den som uppenbaras genom vetenskapliga metoder. Men den nämner ibland sådant som har med geologi, arkeologi eller andra vetenskapliga områden att göra. Stämmer den i de fallen överens med vad vetenskapsmännen säger? Låt oss begrunda två exempel.
I Psaltaren läser vi: ”Du grundade jorden på hennes fästen. ... Med djupet betäckte du henne som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen. ... Berg höjde sig, och dalar sänkte sig.” (Psalm 104:5—8) Höjer sig verkligen berg? Och översvämmas de ibland av havet? I en populärvetenskaplig bok, The Book of Popular Science, heter det: ”Den eviga process som bygger upp och bryter ner bergen har pågått från [begynnelsen] ... ända till vår tid. ... Det är inte bara så att bergen har uppstått från bottnen av försvunna hav — de har även ofta satts under vatten långt efter det att de har bildats, för att sedan åter höja sig.”
I den första versen i bibeln läser vi: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Moseboken 1:1) En gång i tiden debatterade vetenskapsmännen hett om huruvida det ens fanns någon begynnelse eller om materien alltid hade existerat. År 1979 sades det dock i tidskriften Time: ”De flesta astronomer godtar nu teorin att universum en gång har skapats. ... Teorin om big bang låter mycket lik den berättelse som Gamla testamentet alltid har berättat.”
Det har dock ibland verkat som om bibeln säger en sak och vetenskapen en annan. Är det då bibeln som har fel? Nej, även om de som påstår sig undervisa om bibeln ibland har haft fel.
Har bibeln verkligen fel?
På sextonhundratalet lärde till exempel den italienske vetenskapsmannen Galilei att jorden kretsade kring solen, inte solen kring jorden. Den katolska kyrkan beordrade honom att ta tillbaka sina ord. Varför det? Därför att de ansåg att det han sade motsade bibeln. Nå, Galilei hade rätt och kyrkan hade fel. Men bibeln hade inte fel. Bibeln säger ingenstans att solen kretsar kring jorden. Det var den gamle astronomen Ptolemaios som sade det.
I dag tror vissa fundamentalister att jorden skapades under sex tjugofyratimmarsdygn. Det innebär en slående motsägelse mot vad vetenskapen lär, men vilken uppfattning är den rätta?
Fundamentalisterna tror att deras lära är grundad på bibeln, men om man noggrant läser det första kapitlet i Första Moseboken inser man att de har tagit fel. Bibeln säger att jorden skapades vid någon icke angiven tidpunkt i det förgångna, och de berömda ”sex dagarna” hade att göra med att jorden bereddes för mänskligt liv. — 1 Moseboken 1:1—31.
Det är sant att berättelsen säger att stora steg i utvecklingen av jorden tog en dag var. Men i bibeln kan ordet ”dag” innebära mer än ett tjugofyratimmarsdygn. Det kan innebära ett tusen år eller till och med en ännu längre tid! (1 Moseboken 2:4, 1878, NW; Psalm 90:4) Den bibliska skildringen visar tillsammans med bevisbar historia att skapelseveckans sjunde dag täcker en period av 7.000 år. Därför bör var och en av de sex föregående ”dagarna” ha varit lika lång.
När vi läser det första kapitlet i Första Moseboken, finner vi således att under sex långa tidsperioder — tusentals år, inte endast timmar — framträdde land ur de ursprungliga haven. Dag och natt blev urskiljbara (möjligen på grund av att kosmiskt damm runt omkring jorden togs bort). Växtlivet framträdde och följdes av fiskar, fåglar och landdjur och slutligen av människan. Denna skildring påminner i många avseenden mycket om vad man läser i en skolbok.
Har den nutida vetenskapen verkligen rätt?
Men hur är det de gånger då bibeln säger något som klart motsäger en nutida vetenskaplig teori? Bör vi ta för givet att bibeln har fel? Nej. Kom ihåg att vetenskapen, när den är som bäst, är en fortgående läroprocess. Teorier som var allmänt godtagna i går kan komma att överges i morgon. Det är därför helt möjligt att en vetenskaplig uppfattning som motsäger bibeln i framtiden själv kan komma att visa sig vara omodern.
Låt oss ta ett exempel. Vid början av detta århundrade höll många med kritikern Wellhausen som sade att berättelserna om Abraham, Isak och Jakob endast var myter. I dag håller den uppfattningen på att förändras, som det förklarades i en nyligen utgiven bok: ”Sedan Wellhausens dagar har synen förändrats, på det hela taget i konservativ riktning, men denna trend överdrivs alltför ofta. Ett bra exempel är patriarkernas historiska existens, deras som Wellhausen ansåg vara ’en förhärligad illusion’ från det första årtusendet. Nu har nyare vetenskap stött på bevis som har övertygat många om att patriarkerna när allt kommer omkring ändå var verkliga personer som levde under den tid bibeln omtalar, nämligen i det andra årtusendet f. Kr.” (Ebla, a Revelation in Archaeology av Chaim Bermant och Michael Weitzman) Således har vetenskapliga framsteg inom arkeologin nu fått många forskares idéer att närma sig vad bibeln säger.
Den kanske mest välkända motsättningen mellan bibeln och den nutida vetenskapen gäller evolutionsteorin, som lär att allt levande har utvecklats gradvis från en enda biologisk källa. Detta skiljer sig från bibelns skildring som säger att Gud skapade allt levande åtskilt och att allt förökar sig ”efter sina arter”. (1 Moseboken 1:11, 12, 21, 24, 25) Vetenskapen har visat att det finns möjligheter till stor variation inom djurarterna. Men tanken att till exempel noshörningen, örnen och makrillen ursprungligen hade samme förfader motsäger klart vad bibeln säger. Betyder detta att bibeln har fel?
Nej. Många anser inte att de vittnesbörd som finns bevisar att evolutionen har ägt rum.a Och vem vet vad framtiden har i beredskap för denna teori? Tanken att allt liv härstammar från en enda urform ifrågasätts på en del håll. År 1978 skrev professor A. E. Wilder Smith, författare till över femtio vetenskapliga böcker: ”Ett antal mestadels yngre experter har på senare tid blivit övertygade om att biogenesen, livets ursprung, inte var monofyletisk (att allt levande härstammar från en enda cell), utan i stället polyfyletisk (från många källor). Därför finns det i dag fackmän som inte längre tror att alla arter har uppkommit genom en utveckling från en enda ursprunglig cell. De tror inte att alla arter har ett gemensamt biologiskt släktträd med en enda rot till alla livsformer.”
Det är inte exakt vad bibeln säger. Men det är närmare vad bibeln säger än ren darwinistisk evolution. Och framtida forskning och teoretiserande kan få många vetenskapsmän att komma ännu närmare. Men även om så inte sker, bör vi fördenskull ta för givet att vetenskapsmännen har rätt och bibeln har fel?
Kom ihåg att vetenskapliga teorier grundas på de bevis som finns tillgängliga och som tolkas av ofullkomliga människor.
När det gäller paleontologi (läran om fossil) — och arkeologi — är mycket av bevismaterialet stympat, förlorat eller svårt att tolka. Och de vetenskapsmän som gör tolkningarna har ofta mycket starka åsikter om vad bevisen skall bevisa. Vi bör därför inte förhastat överge bibeln av den orsaken att den inte överensstämmer med en del vetenskapliga teorier. Och det förhåller sig speciellt så med tanke på att bibeln uppenbarar många sanningar som ligger långt bortom vetenskapens räckvidd.
[Fotnoter]
a För en mer detaljerad behandling av evolutionsteorin, se Vakna! för 8 februari 1982.
[Infälld text på sidan 7]
Bibeln säger mycket som bekräftas av den nutida vetenskapen
[Infälld text på sidan 8]
Om bibeln och vetenskapen klart motsäger varandra på någon viss punkt, bör man inte automatiskt ta för givet att det är bibeln som har fel
[Ruta på sidan 8]
VISSTE DU ATT VETENSKAPEN EN GÅNG LÄRDE
● Att värme är en vätska kallad caloricum?
● Att atomen är materiens minsta beståndsdel, och att det är omöjligt att dela den?
● Att en oöverstiglig barriär mellan materia och energi omintetgör varje möjlighet att omvandla det ena till det andra?
● Att sömn orsakas av att nervcellerna krymper så att de inte längre har kontakt med varandra?
Vetenskapsmän har naturligtvis för länge sedan förkastat dessa teorier och ersatt dem med andra som bättre stämmer överens med de fakta man nu känner till. Nya fakta som upptäcks i framtiden, eller ett annat sätt att betrakta de fakta man nu är i besittning av, kan leda till att man modifierar eller till och med överger teorier som man nu godtar.