Kampen mot sjukdom
”FRAMTIDA nationer kommer endast genom historien att veta att den avskyvärda sjukdomen smittkoppor har existerat”, sade Förenta staternas tredje president, Thomas Jefferson, år 1806 i ett brev, som han skrev för att gratulera den engelske läkaren Edward Jenner, som införde vaccinationen.
Men man beräknar ändå att 2.000.000 människor så sent som år 1967 dog i smittkoppor. En världsvid kampanj av Världshälsoorganisationen (WHO) tycktes dock ha lyckats utrota den fruktade sjukdomen år 1979. Till sist, efter 173 år, visade sig Jeffersons förutsägelse ha slagit in.
År 1928 upptäckte sir Alexander Fleming det första antibiotikumet — penicillinet. Det används vid behandling av blodförgiftning, lunginflammation, hjärnhinneinflammation och många andra sjukdomar. ”Berättelsen om penicillinet är en av de mest dramatiska i medicinens historia”, sägs det i det medicinska uppslagsverket Black’s Medical Dictionary, och penicillinets betydelse jämförs med införandet av bedövningsmedel och antiseptiska medel.
Den största dödsorsaken under 1800-talet var tuberkulos. Chopin, Paganini, Cecil Rhodes och många andra kända personer led av den sjukdomen. År 1906 utvecklade två fransmän, Calmette och Guérin, ett verksamt vaccin. Och år 1944 upptäcktes streptomycin, ett annat antibiotikum. Genom de här och andra hjälpmedel har ”den vita pesten”, som tbc ibland kallas, nästan besegrats i de utvecklade länderna.
Tbc är dock mycket vanlig i underutvecklade områden och även i en del utvecklingsländer. I Sydafrika uppstår till exempel i genomsnitt 45.000 nya fall varje år. Tusentals dör. Och fastän det finns effektiva vaccin mot mässling, polio, difteri och andra infektionssjukdomar, dör milliontals människor i dessa sjukdomar varje år i mindre utvecklade länder.
Samtidigt har andra sjukdomar ökat i alarmerande omfattning i några västländer. Enligt tidningen South Africa Medical Post beror nu omkring 70 procent av dödsfallen i dessa länder på hjärtattacker, slaganfall och cancer.
Många kanske klarar sig med livet i behåll, men blir invalidiserade för resten av livet. År 1981 sade FN:s förre generalsekreterare, Kurt Waldheim, att antalet invalidiserade människor i världen kan komma att öka från de 400 millioner som finns nu till 500 millioner år 2000. Betyder då detta att vetenskapen med alla sina underbara upptäckter och alla sina framsteg i själva verket håller på att förlora kampen mot sjukdomarna? Vad visar vår tids fakta?