Har ditt barn problem med att lära?

Hundratusentals barn runt om i världen anses ha inlärningssvårigheter. Har denna stämpel felaktigt satts på alltför många barn? Hur kan du veta om ditt barn verkligen har inlärningssvårigheter?

INLÄRNINGSSVÅRIGHETER är en term som har blivit populär under det senaste decenniet eller så. Den täcker en mängd olika förhållanden, som gör det svårt för barn med normal intelligens att tillägna sig en eller flera av de färdigheter som är väsentliga vid inlärning. Dessa barn har normal syn och hörsel och inga påtagliga fysiska handikapp. Likväl finns det en klyfta mellan förutsättningar och prestation.

Vad är då orsaken? Dess värre är forskningen ofullständig. Men vissa resultat tyder på att det kan röra sig om bristande funktion i någon del av hjärnan, orsakad av: chock före, under eller efter födelsen; förtidig födelse; sjukdom hos modern under havandeskapet; utdraget värkarbete eller svåra förlossningar. Inlärningssvårigheter är sålunda ofta förbundna med en mindre störning i hjärnan. Det kan inbegripa bristande perception, det vill säga barnet har svårt att tolka den information som når dess sinnen. Det finns också tecken som tyder på att problemet kan vara ärftligt, vilket antyds av att långt fler pojkar än flickor har detta problem.

Tecken och symptom

Vad orsaken nu än är, så har ett barn med inlärningssvårigheter ett mycket verkligt problem, som kan yttra sig på en mängd olika sätt. Man kan naturligtvis inte peka på något speciellt beteendemönster som skulle utgöra ett typfall för barn med inlärningssvårigheter. Det finns inte två barn som lär sig eller uppför sig på samma sätt. Här följer några av symptomen, som kan variera från lätta till grava.

● Visuella perceptionsproblem: ”Jag kan inte se vad det står på tavlan”, säger barnet. Ändå visar synundersökningar att synen är normal. Är det bara en ursäkt för ett dåligt resultat? Om barnet har inlärningssvårigheter kan det ha visuella perceptionsproblem, det vill säga det kan ha svårt att tolka vad det ser. Fastän vi ser med våra ögon, är det inte med ögonen vi förstår det vi ser, utan med hjärnan.

Därför kan det vara svårt för sådana barn att läsa och skriva. När de skriver kanske de utelämnar ord. Ord som börjar med ett visst ljud kanske ersätts med ett annat som börjar med samma ljud (”sten” i stället för ”stig”). De kan kasta om bokstäver när de läser (”skata” i stället för ”sakta”). När de skriver kanske de vänder på bokstäver (”b” i stället för ”d”) eller på hela ord (”tom” i stället för ”mot”).

● Auditiva perceptionsproblem: ”Jag hörde inte vad du sade”, svarar barnet, när du frågar varför det inte gjort som du sagt. Men ändå visar hörselundersökningen att barnet har normal hörsel. Hörde det verkligen inte vad du sade? Eller är barnet bara omedgörligt, medvetet olydigt?

En person som har auditiva perceptionsproblem är på sätt och vis döv — i sitt inre. Han kanske bara hör en förvrängd version av andra människors tal. De ”störningar” han hör gör honom förvirrad och kan få honom att reagera på ett aggressivt sätt. Om han får flera instruktioner, kanske han i verkligheten bara hör en enda. Men så vid andra tillfällen kanske hans hjärna hör och uppfattar alla instruktioner. Det tycks bero på slumpen.

● Talsvårigheter: Vi lär oss att uttrycka oss genom det vi hör. Men ett barn som har auditiva perceptionsproblem har troligen aldrig hört i ordets fulla och normala bemärkelse. Detta får till följd att barnet inte kan uttrycka sina tankar väl. Ord och begrepp blir ibland bakvända. ”Mamma, bilen går bakåt”, säger det kanske. Men bilen går i verkligheten framåt.

● Problem med det visuella och det auditiva minnet: Svårigheter när det gäller det visuella och det auditiva minnet följer ofta barn som har antingen visuella eller auditiva perceptionsproblem. De kanske därför inte kan minnas vad man sagt till dem muntligen eller i vilken ordning de skall göra saker och ting. När synminnet är dåligt, har de svårt att komma ihåg vad de läser och var de lagt sina saker.

● Dåligt begrepp om tid och rum: Barn med inlärningssvårigheter kan ha svårigheter när det gäller rumsuppfattningen, det vill säga begreppen upp—ner, höger—vänster, över—under och ut—in. Enkelt uttryckt — hur kan de förstå att hyllan är där uppe, när de inte är säkra på att fötterna är där nere? Och om du ber dem att lägga papperet i lådan, lägger de det under lådan.

De har också ofta dåligt begrepp om sin egen kropp; de kan inte beräkna hur stor plats den upptar. Detta får till följd att de mycket ofta gör felbedömningar. Det är inte så underligt att de ofta är tafatta och klumpiga — mycket oftare än andra barn i deras ålder.

Vanligtvis är också tidsuppfattningen dålig. De blandar ihop i går, i dag och i morgon. Du kanske undrar om ditt barn någonsin kommer att lära sig namnen på veckodagarna eller månaderna i rätt följd.

● Dålig muskelkoordination: Barn med inlärningssvårigheter kan också uppvisa brister när det gäller finmotoriken. För dem kan det vara oerhört svårt att klippa, rita och måla. De kanske inte kan knyta sina skor, klä sig eller skala potatis, när andra barn i deras ålder för länge sedan har lärt sig detta. De har svårt för sport — de kan inte koordinera bollen och slagträet.

● Envisa och omedgörliga: Barn med inlärningssvårigheter har en benägenhet att vara envisa och omedgörliga. De vill ha det de vill ha precis när de vill ha det, oavsett vad som händer omkring dem. De kan inte se helheten; de ser detaljerna och missar helhetsbilden. De blir oerhört oroliga när den normala rutinen störs.

”Kan ni inte göra något åt det där barnet?”

Är det så underligt att sådana barn har lätt för att bli arga, besvikna och få raseriutbrott? När allt kommer omkring kanske de bara ”hör” och ”ser” brottstycken av information. De kan vara splittrade och betraktas som dumma av sina klasskamrater. Och det värsta av allt — kanske inte ens deras föräldrar eller lärare förstår dem.

Det medges att det inte är lätt att leva tillsammans med ett barn vars uppfattningsförmåga och tidsbegrepp är ur funktion en stor del av tiden. En sådan förälder kan lätt bli orolig och besviken i högre grad än andra föräldrar. Sorgligt nog väcker deras belägenhet ofta kritik. ”Kan ni inte göra något åt det där barnet?” kanske en kritisk åskådare frågar.

Föräldern kanske inser att någonting är på tok med hans barn, men han kan inte förstå vad det är. Det är emellertid viktigt att problemet upptäcks på ett tidigt stadium. Om ett sådant barn inte kommer under behandling, kan det bli tillbakadraget och inåtvänt och aldrig nå upp till sin fulla potential.

”Doktorn, mitt barn har alla de här symptomen!”

Så kanske en orolig förälder säger, medan han eller hon ivrigt kramar en tidskriftsartikel om inlärningssvårigheter. Bokstavligen talat hundratusentals barn anses ha ”inlärningssvårigheter”. Somliga barn har naturligtvis verkligen det. Men skulle det kunna vara så att denna stämpel urskillningslöst sätts på alltför många barn?

”Många barn som klassas som LD-barn [barn med inlärningssvårigheter, av engelska: learning disabled] är det inte alls”, säger psykiatrikern Thomas P. Millar. Varför denna felaktiga stämpel? ”Felfria föräldrar” är en anledning, förklarar Millar. Den orolige föräldern säger: ”Orsaken till att mitt barn har svårt att lära är inte att jag har varit olämplig som förälder. Nej, orsaken är att det har inlärningssvårigheter.” Men har det det? Eller skulle det kanske kunna vara ”föräldrasvårigheter”?

Eller kanske ”lärarsvårigheter”? Så här säger dr Barbara Bateman, en erkänd auktoritet i fråga om inlärningssvårigheter: ”Inlärningssvårigheter har blivit en otroligt bra ursäkt för de allmänna skolornas misslyckande [i USA] när det gäller att på ett lämpligt sätt undervisa de barn som verkligen behöver god undervisning.”

En annan term som ofta används är hyperaktivitet, vilket ofta förknippas med inlärningssvårigheter.a Vad är hyperaktivitet? Enligt en undersökning som publicerats av Academy of Orthomolecular Psychiatry är det en ”fysisk aktivitet som är så uppdriven — som om den drevs av en ’inre tornado’ — att aktiviteten är utanför barnets kontroll, i jämförelse med andra barn”. Vilka är då symptomen? Barnet kan bara vara uppmärksamt korta stunder, blir lätt distraherat, rör sig impulsivt från plats till plats, har svårt att koncentrera sig, kan inte sitta stilla.

”Det där låter som mitt barn”, kanske någon förälder säger. Men var inte för snabb med att ställa denna diagnos på ditt barn. Att ett barn är rastlöst, energiskt eller oroligt behöver inte betyda att det är hyperaktivt. Det kan finnas någon annan orsak — överkänslighet för någon viss sorts mat, brist på sömn eller problem med synen eller hörseln.

Naturligtvis är både inlärningssvårigheter och hyperaktivitet mycket verkliga problem, även om antalet drabbade barn kan vara överdrivet. Vad bör du göra om du misstänker att ditt barn har inlärningssvårigheter? Sök sakkunnig hjälp. Ett barn skall inte få denna stämpel, förrän det har genomgått noggranna undersökningar.

Diskutera öppenhjärtigt problemet med ditt barns lärare. Var inte rädd att ställa frågor. Förvissa dig om att det rör sig om inlärningssvårigheter och inte om lärarsvårigheter. Försök att ta reda på var problemet ligger och vad som kan göras åt det. Ibland är det faktiskt till hjälp bara att förstå ett problem. Men när diagnosen en gång är ställd, vad bör du då göra?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 6]

Frustrerad — varför?