Från våra läsare

När barnen flyttar hemifrån

Tack så mycket för de fina artiklarna ”Varför är det så svårt för föräldrarna att ’släppa taget’?” i numret för 22 juni 1983. De var så realistiska. Ni visste hur jag kände det och fick mig att inse vilken roll jag nu har — inte längre en vårdare utan en rådgivare, men ändå alltid en mamma till fyra barn.

M. M., New Jersey, USA

Era artiklar ”När barnen växer upp och flyttar hemifrån” har verkligen varit en välsignelse för mig. Vårt enda barn, en dotter, blir 19 år om några månader. Tanken på att hon kommer att flytta hemifrån är mycket svår för mig. Jag känner att jag med hjälp av de här välskrivna artiklarna kan förändra min inställning på det sätt som behövs och bättre förbereda mig på att mitt barn kommer att flytta hemifrån.

A. R., Oklahoma, USA

Min fru och jag tyckte mycket om era artiklar om barn som växer upp och flyttar hemifrån. Artiklarna säger som det är, uppmuntrar alla att uppfostra sina barn på rätt sätt och förbereder både föräldrar och barn för den tid då barnen flyttar hemifrån. Jag skulle vilja kommentera en sak. I er artikel citerar ni ”Bob” som säger om sina pojkar som arbetade med tidningsutbärning: ”Jag skulle aldrig ha kört dem runt med bilen ens i de värsta regnväder!” Jag menar inte att vara kritisk; det viktiga är att allt blev till det bästa för familjen. Jag hade en liknande situation men tog itu med den på ett annat sätt, vilket också visade sig vara bra för alla berörda. Båda våra pojkar började bära ut tidningar när de var mycket unga, och de fortsatte med det i omkring tio år, tills de var tillräckligt gamla för att få annat arbete. När de slutade med tidningsutbärningen hade de tillsammans totalt 485 kunder om dagen. Jag hjälpte dem faktiskt i ösregn, när de var sjuka och tidigt på söndagsmorgnarna så att vi alla skulle kunna hinna i tid till församlingens möten. Det har lönat sig för mig; de har samarbetat med mig och hjälpt mig på många sätt, och de är alltid villiga att springa ärenden.

G. K., West Virginia, USA

Vi håller med om att det kan finnas flera olika riktiga och framgångsrika sätt att ta itu med liknande situationer. Lyckliga är de föräldrar som kan urskilja vad som behövs. — RED.

Paramedicer

Tack så mycket för artikeln ”En paramedic berättar”. (8 juni 1983) Jag var med om en allvarlig bilolycka 1969, och då fanns ännu inte den här typen av vård. Sådana här erfarenheter är till stor nytta i vår tids verksamhet. De tjänar som en uppmuntran för oss.

D. W., South Carolina, USA

Er artikel skulle inte ha kunnat komma mer lägligt! Samma dag som min man avslutade sin paramedicutbildning fick vi tidskriften med posten. Vi var tvungna att läsa den med en gång. Paramedicer är inbegripna i ett i kroppsligt avseende livräddande arbete, men det finns ett mycket viktigare arbete med att rädda andliga liv.

W. P., Colorado, USA

Er artikel ”En paramedic berättar” var mycket fängslande. Jag fann den här mannens uppriktighet mot och hängivenhet för både sin ställning och sin övertygelse vara mycket bevekande, och det har gett mig en ny drivkraft till att på nytt granska min egen övertygelse.

D. B., England