Ungdomar frågar:
Vart kan jag vända mig när jag har problem?
”MAMMA hittar sin 11-årige pojke hängd.” Är inte sådana tidningsmeddelanden smärtsamma? Tänk dig — någon så ung som bär på sådana olösta problem. Men det rapporteras att i Förenta staterna är det varje år omkring 2.000 ungdomar i åldern 10 till 19 år som verkligen tar sitt eget liv — dubbelt så många som det kända antalet för bara tio år sedan. Kanske så många som 50 gånger detta antal gör självmordsförsök.
”Jag ville egentligen inte dö”, medgav en 16-årig flicka, som på allvar hade övervägt att begå självmord. ”Jag ville bara göra slut på min plåga och börja på nytt.” De flesta ungdomar har inga tankar på självmord. Men man måste medge att många utstår svåra känslomässiga lidanden, som kan göra livet bedrövligt för dem. Havererade eller spända förhållanden till andra människor (däribland föräldrar), att de tillmäter den sexuella friheten alltför stor betydelse och problem i skolan är bara några få av deras svårigheter. Vem vänder du dig till, när du ställs inför besvärliga problem?
Bör jag gå till mina kamrater?
I en undersökning som man genomförde bland 14-åriga elever framkom det att de helst anförtrodde sig åt andra i följande ordning: 1) kamrater av samma kön, 2) föräldrar, 3) kamrater av motsatt kön, 4) skolkuratorer och 5) lärare. Boken Adolescence: Transition From Childhood to Maturity (Tonåren: en övergång från barndomen till vuxen ålder) av Geraldine Lambert innehåller följande kommentar till detta: ”Det förefaller som om ungdomar ofta söker hjälp och vägledning hos sina kamrater, som kanske är lika pinsamt okunniga som de själva är, eller till och med hos rådgivare i tidningarnas rådgivarspalter, vars svar kanske är otillräckliga med avseende på en individs speciella problem.”
Anthony var en sådan som vände sig till sina kamrater på grund av ett problem. I likhet med de flesta ungdomar ville han vara accepterad, men han kände sig plågsamt underlägsen andra i sin egen ålder. Denne 13-åring ville imponera på andra med hjälp av moderiktiga kläder. Men han behövde pengar. Han talade med sina kamrater om detta. Vad var deras lösning? De lärde honom att snatta i affärer och att råna människor under knivhot. Vid 15 års ålder hade han varit arresterad fyra gånger och tillbringat en tid i fängelse.
Vilka erfarenheter har du gjort, när du sökt råd hos dina kamrater? Blev det som i Anthonys fall — en källa till ytterligare problem? På bibelns tid begick en son till den vise kung Salomo ett liknande misstag. När Rehabeam efterträdde sin far, Salomo, på tronen, vädjade människorna till honom att lätta deras bördor. Först rådgjorde Rehabeam med de gamla männen, som gav honom rådet att lyssna till människornas rop. Men i stället för att följa deras råd sökte han råd hos ”unga män som hade växt upp med honom”. De uppmanade kungen att säga: ”Jag skall vara ännu hårdare!” Resultatet blev ett uppror som klöv nationen Israel i två delar. — 1 Kungaboken 12:8—17.
Rehabeam fick lära sig, på det svåra sättet, att råd som inte är grundade på erfarenhet och vishet kan få många sorgliga följder. Men vem kan du då gå till som verkligen kommer att vara förstående och ge dig lämpliga råd?
Hur förhåller det sig med dina föräldrar?
När Susan tillfrågades om hur hon gick till väga för att få råd om sina problem under tonåren, sade hon utan att tveka: ”Genom att kommunicera med mina föräldrar! Jag kan inte ens komma ihåg att jag någon gång vänt mig till en kamrat för att få råd. Vad jag än frågade mamma och pappa om, även när jag var liten, fick jag svar på.” Det var ett levnadssätt för henne att kommunicera med sina föräldrar.
Men du kanske tycker att ett sådant förhållande till familjen är orealistiskt. Somliga menar att det är riskfullt att fråga föräldrarna om råd. Om man inte följer råden, kan föräldrarna bli arga. ”Om jag någonsin skulle tala med min mor om sex”, beklagade sig 14-åriga Betsy, ”skulle hon tro att jag höll på med det och inte att jag bara frågade om det.” Enligt en undersökning som gjordes år 1981 uttryckte de flesta tonåringar i Förenta staterna en önskan om att deras föräldrar skulle lyssna till deras förklaringar, innan de kom med sin kritik.
Sextonåriga Petrina var till exempel mycket bekymrad över att somliga av hennes kamrater på ett elakt sätt skvallrade om henne. ”Jag kunde vakna klockan sex på morgonen och bara gråta över det”, sade Petrina. ”Men jag ansåg att mamma inte skulle förstå. Och jag ville inte tynga henne med mina problem.”
Men snart insåg Petrina att hon inte kunde klara av sitt problem och anförtrodde sig åt sin mor. ”Det var som om någon hade lyft av en jättestor börda från mig”, fortsatte Petrina. ”Mamma lyssnade, och hon visste exakt vad man skulle göra för att lösa problemet. Sedan allting hade klarats upp, insåg jag att hon hade varit med om sådant förut, medan det däremot var ett så stort problem för mig. Hennes erfarenhet var precis vad jag behövde.”
Om du strävar efter att bemästra konsten att laga mat, spela ett musikinstrument eller sköta komplicerade maskiner, skulle du då inte rådfråga en erfaren lärare? Hur mycket mera gäller inte detta livets komplicerade angelägenheter? Kom ihåg att dina föräldrars långa erfarenhet kan utnyttjas till att lösa dina problem.
Ja, dina föräldrar kan vara till stor hjälp. Vem känner dig bättre än vad de gör? Vem kan värdera dina starka sidor och vem känner dina svagheter bättre än de? Vem kan ge dig stöd, när du behöver tillämpa goda råd?
Det är sant att inte alla föräldrar diskuterar problem på ett taktfullt sätt. Ofta beror detta på att det saknats kommunikation under någon tid och att man sedan plötsligt måste ta itu med ett större problem. Arbeta därför på att förbättra kommunikationerna. Ge din mamma eller pappa ”ditt hjärta”. Anförtro dig åt dem närhelst det är möjligt. Resultatet kommer att bli ett fruktbart förhållande, som kommer att hjälpa dig att inte bringas ur fattningen av små problem och att klara av allvarliga problem i en atmosfär av förståelse och kärlek. — Ordspråksboken 23:26.
Att söka hjälp grundad på bibeln
”Plötsligt blev hela min värld upp och nedvänd”, uppgav Kay. Vid 18 års ålder fick hon vara med om sina föräldrars skilsmässa, och kort därefter dödades hennes ende bror, som var 19 år, i en tragisk bilolycka. Två månader senare fick hon veta att hennes far var döende i cancer. När Kay besökte honom, låste hennes mor av svartsjuka ut henne från huset — utan några kläder eller andra ägodelar. Vem kunde hon vända sig till?
Kay hade sedan någon tid varit ett Jehovas vittne och hade uppskattat den uppriktiga omtanken som församlingens äldste tidigare visat henne under hennes bekymmersamma år. Utan att tveka ringde hon upp en av dessa äldste och förklarade sin situation. Han och hans familj upplät sitt hem och ställde i ordning ett utrymme åt henne i källarvåningen — under drygt ett år.
”Det känslomässiga lidandet var så intensivt att jag ibland undrade: ’Vad håller jag på med? Vad är det för mening med att leva över huvud taget?’” förklarade Kay. Äldstebrodern och hans hustru använde emellertid bibeln för att hjälpa henne att inse behovet av att bevara sina höga moralnormer i stället för att bara kasta sig ut i ett liv av nöjestillställningar och sexuell omoraliskhet som ett sätt att undfly det känslomässiga lidandet. Deras hjälpinsatser fungerade, för nu är Kay lyckligt gift och finner sig väl till rätta.
Men du kanske känner dig lite generad över att diskutera vissa ömtåliga problem. Precis så kände sig 18-åriga Arlene. ”Jag brukade fantisera om pojkar. Eftersom knappast någon visade mig särskilt mycket uppmärksamhet, längtade jag oerhört efter en mans tillgivenhet”, medgav Arlene. ”Men jag kunde se vad sådan tillgivenhet skulle kunna leda till — fem av mina sex systrar hade utomäktenskapliga barn. Men jag skämdes över att tala med någon om de här starka känslorna.” En av församlingens äldste lade emellertid märke till att hon tycktes ha ett problem som tyngde henne, och han tog kontakt med henne. Han gav uttryck åt medkänsla med henne. Tillsammans med sin hustru samtalade han med henne om bibeln varje vecka, och genom denna hjälp var hon i stånd att komma till rätta med sina känslor.
När Arlene ser sig tillbaka i dag, undrar hon varför hon inte vidtog åtgärder för att få hjälp. ”Är någon [andligen] sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldste”, uppmanar bibeln. (Jakob 5:14) Arlene kände sig emellertid ovärdig och var därför rädd för att ta kontakt med de äldste. Nu är hennes råd till andra ungdomar som har liknande känslor: ”Känn er inte på det sättet, för de bryr sig verkligen om er!” Var skulle Arlene befinna sig i dag om hon inte hade fått den hjälp som var grundad på bibeln? Hennes svar: ”Jag skulle fortfarande vara tillsammans med mina gamla flickkamrater och vänta barn vid det här laget.”
Ja, Gud hyser verkligen intresse för ungdomar — för dig! Han har på ett kärleksfullt sätt gjort föranstaltningar genom familjeanordningen såväl som i den kristna församlingen. Om du inte närmare känner till de värdefulla församlingsanordningar som finns i Rikets sal på din ort, inbjuder vi dig att skaffa dig kännedom om detta. Ja, där finns människor du kan vända dig till för att få hjälp med livets problem. Erfar vilken stor lättnad sådan hjälp kan åstadkomma genom att själv uppleva det.
”Ha ditt umgänge med de visa, så blir du vis. Den som ger sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” — Ordspråksboken 13:20
[Bild på sidan 17]
Skulle du gå till någon i din egen ålder för att få undervisning, om du ville bli musiker?