Ungdomar frågar:

Är våldsinriktade TV-spel verkligen skadliga?

”JAG är omgiven av främmande anfallsstyrkor, som alla skjuter raketer på mitt plan. Hur kan jag skydda mina ’män’ från att bli kidnappade av dessa främlingar?” var 18-åriga Kyms funderingar, när hon stirrade in i en stor färg-TV-ruta fylld med pulserande bilder och stridsljud. ”Nu vet jag”, tänkte Kym, när hennes fingrar, som var fulla av blåsor, tryckte ned en rad knappar. ”Jag skall avfyra min ’specialraket’. Den kommer att spränga dem alla i bitar! Oj, oj! Jag har till och med tillintetgjort fyra kapslar — 10.000 poäng bara för det! Jag kommer att nå 100.000 poäng den här gången.”

Så gick det till under en typisk dag i en spelhall för TV-spel. Kanske du själv har spelat eller tittat på när andra spelat dessa mycket populära spel.a Du kanske betraktar dem som ett oskadligt tidsfördriv som man kan ägna sig åt efter många timmars studier eller arbete. Men somliga auktoriteter har hävdat att dessa spel är vanebildande och mentalt nedbrytande. Kym medger till exempel att spelen gjorde henne känslomässigt tom. Ändå kände hon sig tvingad att spela dem, och hon säger: ”Där finns bara du själv ställd inför omöjliga odds. Ditt öde ligger i dina egna händer.”

Är de vanebildande?

Naturligtvis är det så att vilket spel som helst kan bli vanebildande. Men våldsinriktade TV-spel har en särskild förmåga att bli det. ”Ens tankar kan syssla med andra saker i ett spel som schack. Men dessa TV-spel, eller videospel, kräver total koncentration i ännu högre grad än flipperspel”, förklarade Sherry Turkle, en sociolog vid Massachusetts Institute of Technology. ”När man en gång kommit in i den världen, måste man stanna där.”

Kym håller med om det: ”Spelet nästan hypnotiserar en. Man hör ingenting. Man flyr från världen och alla dess problem. Det är som att bli drogad. Men den värsta snaran är när man blir insatt i spelet och blir skicklig i det. När man gör ett dumt misstag och blir sprängd i luften, vet man att man kan göra bättre ifrån sig. Så stoppar man i ännu en 25-centare — och ännu en — och ännu en. Jag har gjort av med så mycket som 40 dollar [omkring 300 kronor] i veckan. Lunchpengar, hushållspengar och pengar som jag tiggt från mina släktingar — allt gick åt till maskinen.”

Även om de flesta spelare i vanliga fall kan finna nöje i ett spel eller två och sedan gå därifrån, är riskerna att spelet skall bli vanebildande en verklighet. ”Jag trodde aldrig att det skulle hända mig”, bekände Kym. ”Men det gick så långt att jag nötte bort huden från flera fingrar, därför att jag ägnade många timmar åt spelen. De blev hela mitt liv.”

Den kristne aposteln Paulus skrev: ”Allt har jag lov till; men allt är inte fördelaktigt.” Ja, ibland kan till och med fullt godtagbara nöjen vara skadliga eller åtminstone inte fördelaktiga. Han tillade: ”Jag vill inte låta mig behärskas av något.” (1 Korintierna 6:12) Han ville inte låta ”något” göra honom till sin slav. Bör du inte känna på samma sätt?

”Men hur är det då om det inte blir en ovana för en”, kanske somliga argumenterar. ”När allt kommer omkring, så rör det sig bara om spel.” Men även när det gäller spel, kan vi dra vissa lärdomar. Vad lär vi oss då av spelen?

”Våld och omedelbar belöning”

Detta är vad Kym sade att hon lärt sig. Vissa förespråkare säger emellertid att de våldsinriktade spelen enbart lär en att försvara sig eller skydda sig. ”I stället för att brusa upp mot min historielärare kan jag låta min ilska gå ut över Asteroiderna”, argumenterade en 16-åring. Somliga vuxna, som 40-årige Gary, hävdar till och med: ”Det är som att få god övning för livet. Man måste lära sig hur man skall passa sig och när man skall skjuta.”

Men i den textruta som tillhör denna artikel kan du lägga märke till de temainriktningar som ingår i de populäraste spelen. Utgör dessa verkligen ”god övning” för livet? Kommer de att hjälpa dig att umgås på ett bättre sätt med andra? Eller skulle de kunna uppmuntra dig till att tänka på det sätt som ådagalades av en 11 år gammal flicka, som stod anklagad för att ha knivhuggit en 14 år gammal pojke till döds under en ordväxling? Han hade stört henne medan hon höll på att spela ett TV-spel.

”Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intar en stad”, säger Ordspråksboken 16:32. Kommer du att göra denna lärdom genom att spela våldsinriktade TV-spel? Skulle det inte i stället kunna bli så att ditt hjärta så småningom börjar ”älska våld”, till skada för dig själv? — Psalm 11:5.

”I spelet brukade jag antingen bli sprängd i bitar eller få omedelbar belöning. Men världen utanför är inte på det sättet. Jag blev mycket otålig”, uppgav Kym. Denna önskan att uppnå snabba resultat hade en skadlig inverkan på Kyms betyg, eftersom hon förberedde sig mycket dåligt för skolarbetet, som krävde mycket mera tid och tankeverksamhet. Men för att kunna bli effektiv som vuxen krävs det att man ägnar oförminskad uppmärksamhet åt många verksamheter som sträcker sig över en lång tid.

”Tom ära”

”Jag älskade spelen, därför att jag kunde visa alla att jag kunde göra någonting rätt”, medgav Kym. ”Jag brukade i synnerhet gå ut och spela dem när jag kände mig ’nedtryckt’ efter någon ordväxling med min mamma eller med min bror. Det var så, förstår du, att när man en gång hade satt i gång med ett TV-spel, betydde det inte något om man var kort eller lång, mager eller tjock eller en atletisk typ eller inte. Allt som betydde något var att man var snabb i fingrarna och att man kunde överlista maskinen. När andra sade om mig: ’Hon är bra. Hon kan verkligen spela!’ kände jag mig i toppform.”

Det som Kym medger upprepas av många ungdomar som är djupt indragna i spelandet. ”Människor med problem i familjen kan finna en plats att gå till, där de inte behöver ta itu med allt som de inte lyckats med”, konstaterade Sherry Turkle. ”En plats där de har fullständig framgång.”

Men hur meningsfull är sådan berömmelse eller framgång? Aposteln Paulus befallde de kristna: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” (Galaterna 5:26) Det grekiska ordet för ”självupptagna” betydde ”tom ära”. Det antydde en stark önskan att få beröm av andra men av tomma och värdelösa skäl.

Skulle inte den ”ära” det innebär att bli ”rymdens snabbaste skytt” verkligen vara en tom ära? Skulle det hjälpa dig att få och behålla ett arbete? Skulle det berika din personlighet? Och när spelet på bildskärmen upphör, splittras då inte ditt eget jag i bitar?

Och vilka är det egentligen som ger dig detta beröm? ”Umgängeskretsen är hemsk”, sade Kym. ”Slipprigt språk och känslomässiga utbrott var vanliga, och pojkarna gjorde alltid sexuella närmanden mot mig.” Är då tomt beröm från sådana individer verkligen det du önskar? Eller skulle du inte hellre vilja ha äkta erkännande från sådana som är värda din respekt, när du utfört något meningsfullt? — 1 Korintierna 15:33.

Hur somliga brutit sig loss

Att undvika spelhallar för TV-spel hjälpte Kym. Men hon aktiverade också sitt sinne med andra saker. Hon tvingade sig själv att tränga djupare in i det bibliska läsestoff som hon förberedde för mötena varje vecka i den Rikets sal hon gick till. När familjerna i församlingen samlades och spelade basketboll eller en form av baseball, deltog hon i detta och blev stimulerad. ”Det krävdes fortfarande verklig ansträngning. Jag kommer ihåg att jag bad till Jehova Gud och bönföll honom om att hjälpa mig att inte återvända till de våldsinriktade spelen”, sade Kym.

Kym lyckades. Det gjorde också Claudelle, en tonåring vars passion för spelet Omega Race fick honom att skolka från skolan. ”Mitt namn stod på speltavlan i ljusskrift tillsammans med den högsta poängen”, sade Claudelle, som kallades Omega-mannen. ”Men sedan jag hade satsat dollar efter dollar på spelet, insåg jag att allt detta enbart var ett knep att komma åt mina pengar — och det fungerade!”

Claudelle började därför ägna sin fritid åt att lära sig simma. ”Detta var bra mycket nyttigare — och det var verkligen billigare”, fortsatte Claudelle. ”Jag blev mera intresserad av skolan, och mina betyg förbättrades. För de pengar jag sparade på att inte hålla på med spelandet köpte jag en del trevliga kläder. Jag kan nu lättare koncentrera mig på de viktigare tingen i livet.”

Bör inte de ”viktigare tingen i livet” verkligen vara det mest angelägna för oss? Dessa ting, som inbegriper vår vänskap med Gud och med andra såväl som att ha ett riktigt arbete, ger sann tillfredsställelse i livet. Men att koppla av med att spela vissa spel är inte fel. Låt emellertid din rekreation vara av sådant slag att den hos dig frambringar en vederkvickt och fridsam ande, en ande som visar respekt för livet och kärlek till vår Skapare.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 17]

Temainriktningar i de populäraste TV-spelen

● ”Ät andra innan du själv blir uppäten”

● ”Tillintetgör de främmande styrkorna, annars kommer de att utplåna dig”

● ”Undvik vissa stora klippor eller spräng dem”

● Skydda sex städer genom att förstöra alla raketer med dina egna raketer

● Döda en juvelglänsande tusenfoting eller en spindel som hoppar tvärs över bildskärmen, innan den landar på dig

● Du måste skjuta dig ut ur en ”värld som är en labyrint och full av människodödande robotar”

● Du befinner dig i en kolossal stridsvagn på ett tredimensionellt slagfält och måste skjuta ner alla dina fiender