Ungdomar frågar:
Är kärleksromaner oförarglig lektyr?
”ATT läsa kärleksromaner och kärleksnoveller är verklighetsflykt”, sade en glupsk läsare. ”Att få försjunka i en kärleksroman stimulerar mig och gör mig bättre i stånd att möta mina egna problem.” Hennes kommentarer är rätt typiska för sådana som regelbundet slukar kärleksromaner.
Somliga påstår att berättelserna är en effektiv medicin mot stress. Ungdomar betraktar dem som en oskyldig titt på de vuxnas nöjen. Och för somliga är det ett sätt att göra en trist tillvaro lite mer spännande. Eftersom romanerna vanligtvis är korta och billiga, har läsningen av dem blivit till en inrotad vana för milliontals människor. Enbart i Förenta staterna beräknar man att det finns 20 millioner sådana läsare, och den siffran tävlar med antalet av dem som tittar på de mest populära TV-showerna. Och i den siffran ingår mest ungdomar. Men bör du läsa dem? Låt oss som svar på den frågan undersöka vad slags romaner det ofta är fråga om.
”Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar”
Romantik är ett ämne som har fascinerat läsare i alla tider. Detta är helt naturligt, eftersom Gud skapade både man och kvinna med en längtan efter att bli förälskad och gifta sig. (1 Moseboken 1:27, 28; 2:23, 24) Det är därför inte så konstigt att de flesta romaner och noveller innehåller romantik. Och detta behöver i och för sig inte vara något anstötligt. En del kärleksromaner har till och med blivit erkända som god litteratur. Men eftersom dessa lite äldre romaner betraktas som tama enligt nutida normer, har skribenter på senare tid funnit att det är lönsamt att spotta fram ett nytt slags kärleksromaner. Några utnyttjar fortfarande historiska eller medeltida miljöer för att ge berättelsen ökad dramatik och stämning. Andra håller sig till vår egen tid när det gäller stil och miljö. Men med några mindre avvikelser kan man nästan på förhand säga att dessa moderna kärleksromaner följer det här receptet: Hjältarna och hjältinnorna övervinner de nästan oöverstigliga hinder som hotar deras spirande romans.
Den typiske hjälten är en stark man, som rentav är dryg och som dryper av självsäkerhet. Hjältinnan däremot är ofta vek och känslig och 10 eller 15 år yngre än hjälten. Hon behöver hjältens uppmärksamhet för att bekräfta sin skönhet och stärka sitt egenvärde. Och fastän han ofta behandlar henne med förakt, utövar han ändå en oemotståndlig dragningskraft på henne. Ja, hans blotta närvaro kan få blodet att pulsera kraftigt i hennes ådror och kan påverka hennes lugn, hennes tankeförmåga och hennes tal.
Ofta finns det också en rival, och trots att denne är snäll och omtänksam, lyckas han ändå inte tända eller intressera hjältinnan. Hon använder därför sin bedårande skönhet till att omdana sin stoiske hjälte till en kärleksfull och ömsint individ, som nu öppet förklarar henne sin orubbliga kärlek. Alla tidigare tvivel och misstankar har retts ut och förlåtits, och de gifter sig lyckligen!
Ett dolt inflytande
Det är förståeligt att sådana här berättelser får en stor läsekrets. Men en skribent gör den här invändningen mot vad han kallar kärleksromaner med en ”barbarisk stil”: ”Dessa ... berättelser bygger på antagandet att det är svårt att upptäcka en god man, ... och den man som hade verkat vara höjd över alla misstankar ... visar sig vara boven.” Så här tolkar hjältinnan hjältens känslokalla och outgrundliga hållning: ”Om min man behandlar mig illa, så är det därför att han är maskulin och inte därför att han är elak.” Eller: ”Män kan verka sura, vresiga, cyniska, hånfulla och tyranniska, men de skänker trots allt romantik och spänning.”
Skulle inte din syn på de viktiga egenskaper som krävs för ett lyckligt och bestående äktenskap kunna fördunklas, om du anammade sådana underliga uppfattningar? Bonnie, som började läsa kärleksromaner vid 16 års ålder, erinrar sig: ”Jag var på jakt efter en lång, mörk och snygg ung man; en som var spännande och hade en dominerande personlighet.” Hon bekände: ”Om jag gick ut med en ung man och han inte ville kyssa eller röra mig, så var han tråkig, även om han var omtänksam och snäll. Jag ville ha den spänning jag hade läst om i romanerna.” Det är därför lätt att inse hur läsningen av dessa berättelser skulle kunna leda till att man blev blint förälskad i en person som vore högst olämplig som äktenskapspartner. En längtan efter ”spänning” skulle kunna dölja hurdan denna person verkligen är innerst inne.
Bonnie fortsatte att läsa kärleksromaner och kärleksnoveller efter det att hon gift sig, och hon säger: ”Jag hade ett fint hem och en bra familj, men detta var på något sätt inte nog. ... Jag ville ha de äventyr och den spänning som så lockande beskrevs i romanerna. Jag tyckte att det var något fel på mitt äktenskap.” Men bibeln hjälpte Bonnie att inse att en man måste kunna erbjuda sin hustru mer än charm eller ”spänning”: ”Männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” — Efesierna 5:28, 29.
Och hur förhåller det sig då med de verklighetsfrämmande slut och de lätta lösningar på meningsskiljaktigheter som är så vanliga i kärleksromaner? Ja, dessa är långt ifrån realistiska. Bonnie kommer ihåg: ”När min man och jag var oeniga om något, brukade jag, i stället för att tala ut med honom om saken, härma hjältinnans knep. När min man inte reagerade på samma sätt som hjälten gjorde, tjurade jag.” Likaså konstaterade en skribent att dessa romaner ”skyler över och fördunklar komplicerade sociala relationer. ... De erbjuder en bekvämt fixerad bild av utbytet mellan män och kvinnor vid just den tidpunkt då den sociala verkligheten är förvirrande, föränderlig och skrämmande.” Är därför inte det bibliska rådet till hustrur mer realistiskt och praktiskt, det som lyder: ”Ni hustrur, fortsätt att underordna er era män”? — Kolosserna 3:18.
Sexuellt innehåll
Psychology Today framhöll en annan orsak till att kärleksromaner är så populära: ”Läsarna ... vill veta vad slags förhållanden andra kvinnor utvecklar till sina sexualpartner.” Artikeln fortsatte: ”Under de senaste åren har läsarna krävt — och förläggarna har skyndat sig att tillgodose deras krav — hjältinnor som är självständiga och självmedvetna — både i och utanför sängen.”
Det är intressant att lägga märke till att de kärleksromaner som öppet beskriver sex — och som ofta finns att låna på de allmänna biblioteken — är de böcker som är mest efterfrågade av tonåringar. Kan de skada? Artonåriga Karen förklarar: ”Böckerna väckte verkligen starka sexuella känslor och stor nyfikenhet hos mig. När jag läste om den extas och de upprymda känslor som hjältinnan upplevde vid sina passionerade möten med hjälten, fick detta mig att också önska uppleva de känslorna. När jag var ute med någon pojke”, fortsätter hon, ”försökte jag därför återskapa de där känslorna. Det fick mig att begå otukt.” Men var hennes erfarenhet lik de hjältinnors som hon hade läst och fantiserat om? Karen upptäckte: ”Dessa känslor är något som skribenterna själva har diktat ihop i sina egna sinnen. De är inte verkliga.”
Att skapa sexuella fantasier är faktiskt somliga författares avsikt. En förläggare ger författare av kärleksromaner den här anvisningen: ”Sexuella möten bör koncentrera sig på passion och på de erotiska känslor som väcks genom hjältens kyssar och smekningar.” Skribenterna får vidare det rådet att kärleksberättelserna ”bör framkalla spänning och ett djupt känslomässigt och sensuellt gensvar hos läsaren”. Det är uppenbart att läsandet av sådant stoff inte kan hjälpa någon att följa bibelns förmaning: ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär.” — Kolosserna 3:5.
Alternativ
Med tanke på det som här har sagts kommer många förståndigt nog att dra den slutsatsen att det är bäst att låta bli att läsa romaner som uppväcker ohälsosamma känslor eller som skapar orealistiska förväntningar. Visst är det så att läsning hos många fyller behovet av lättnad från livets krav och plikter. Men det är viktigt att vara kräsen i fråga om vad man läser. Vi är i stor utsträckning produkter av vår miljö. Och när vi läser, skapar vi en miljö som kan påverka vårt liv i god eller dålig riktning. Men varför inte sträcka sig lite längre och försöka läsa andra slags böcker, till exempel böcker om historia eller vetenskap? Att läsa bibeln och litteratur som handlar om bibeln är särskilt givande.
Kom också ihåg att det finns andra givande sätt att finna avkoppling och förströelse på. Varför skall man bygga sitt liv kring fantasiupplevelser? Bibeln säger att det ligger lycka i att ge. (Apostlagärningarna 20:35) Lär dig därför att ge genom att hjälpa andra människor. En ungdom (ett Jehovas vittne) som ägnade 60 timmar en månad åt att hjälpa människor att få höra om bibeln sade: ”Det var den lyckligaste tiden i mitt liv.” Och när man är lycklig, upptagen och tillfreds, behöver man då den ytliga ”verklighetsflykt” som kärleksromaner erbjuder?
[Bild på sidan 17]
Kärleksromaner kanske utgör fängslande läsning, men lär de en att få en sund syn på kärlek och äktenskap?