Från våra läsare

Kokain farligt narkotikum?

Jag skulle vilja uttrycka min uppskattning av artikeln ”Kokain — farligt narkotikum eller oskyldigt nöje?” (22 december 1983) Det var den sanningsenligaste, mest nonsensbefriade rapport jag någonsin har läst, inte bara om problemet med kokainbruket i sig, utan också om bevisen för att det är beroendeframkallande och faran i att använda denna ”lockande” drog en enda gång. Jag är en före detta kokainslav och -langare, och jag önskar bara att fler skulle kunna lära sig något av den här artikeln.

K. D., Kalifornien

Jag skriver för att uttrycka min uppskattning av artikeln om kokain. Min man lämnade mig och sina tre barn för ett och ett halvt år sedan på grund av kokainmissbruk. Hans liv är nära att läggas helt i spillror. Artikeln slog verkligen huvudet på spiken, och mina förhoppningar är att detta kan hjälpa honom att hysa hopp. Jag har läst alla artiklar jag har kunnat hitta om ämnet. Den här överträffade dem alla. Ni har fakta, och ni brukade insikt.

J. S., Illinois, USA

TV-spel

Tack för er artikel om TV-spel. (22 januari 1984) Jag [en mor] har just gått igenom artikeln med mina barn. ... De har bestämt sig för att de, när deras far ger dem pengar för att de skall gå och spela TV-spel, föreslår honom att pengarna kan användas till en ”familjefond för nöjen”, en fond som kan växa och användas till nyttig verksamhet inom familjen.

L. K., Massachusetts, USA

Min son och jag läste artikeln om våldsinriktade TV-spel med stort intresse. Även om vi inte hade några spel av typen ”skjut ner dem”, upptäckte vi ändå att det var mycket skadligt för oss att spela de spel vi hade — i mentalt, känslomässigt, fysiskt och andligt avseende. Och det gällde de snälla spelen! Jag skulle bara vilja visa hur vi påverkades av att spela sådant: Jag höll på att spela ett tennisliknande spel en kväll. Lillan började skrika, och min son var den som skulle se till henne. Jag blev så upprörd att jag svor åt min son. Tidigare brukade jag säga fula ord, men jag hade inte svurit på mer än tio år. Det fick mig att inse det min man hela tiden hade sagt — de här spelen höll på att förvandla min son och mig till aggressiva och själviska människor. Vi sålde spelet med alla banden, och det hade inte gått en vecka förrän vi alla tre lade märke till en fullständig förändring i familjen. Vi var åter en kärleksfull familj med medlemmar som brydde sig om varandra och delade med sig åt varandra. Jag antar att det här låter lite för dramatiskt, men det är faktiskt sant.

B. S., Maryland, USA

När vi publicerade dessa artiklar (22 april 1983; 22 januari 1984), avsåg vi inte att ge det intrycket att TV-spel i sig alltid är farliga eller ens att varje spelhall har en mycket dålig miljö. Men vi tror att det mycket ofta råder en ohälsosam miljö i spelhallarna, en miljö som människor som är intresserade av att bevara sina andliga och moraliska normer kommer att vilja undvika. Det är vidare inte bara de våldsinriktade spelens ohälsosamma inflytande, utan också själva tjusningen hos de elektroniska spelen som kan få ett alltför stort grepp om vissa människor, med icke önskvärda resultat, vilket ovanstående brev visar. Det är därför vi har publicerat dessa varningar i det här ämnet. — RED.