Ungdomar frågar:

Måste jag gå i skolan?

JACK har varit tillsyningsman för skolnärvaron i över 25 år. Skolkande skolbarn har det därför inte lätt när det gäller att hitta på någon ursäkt som Jack inte redan har hört. ”Ungarna har berättat allt möjligt för mig”, säger han, ”som till exempel: ’Jag trodde att jag skulle bli sjuk i dag.’ ... ’Min farfar i Alaska dog.’” Vad är Jacks ”favoritursäkt”? Den kommer från tre pojkar som påstod att de ”inte kunde hitta skolan därför att det var så dimmigt”.

Det vore svårt att överträffa dessa skraltiga ursäkter vare sig i ”kreativitet” eller i ren fräckhet. De ger dock en återklang av en till synes universell aversion mot skolan. När ungdomar blir tillfrågade om vad de tycker om skolan, ger de ofta antingen uttryck åt likgiltighet (”Den är okej, antar jag.”) eller också ren fientlighet (”Skolan är vidrig! Jag hatar den.”). Men vad tycker du om skolan? Lägger du, åtminstone ibland, din stämma till den kör av tonåringar som ropar: ”Måste jag gå i skolan?”

I så fall lyckas du förmodligen lägga band på dina känslor och ändå gå till skolan. Men ett växande antal ungdomar har trotsigt beslutat sig för att inte gå (vilket naturligtvis gör att sådana som Jack har fullt upp att göra). Enbart i Förenta staterna är varje dag omkring två och en halv millioner elever i grundskolan frånvarande! I en artikel som publicerades för en tid sedan i The New York Times tillades det att det i ”high schools” i staden New York är så många (omkring en tredjedel!) som är ”kroniskt frånvarande” ”att det nästan är omöjligt att undervisa dem”.

Det finns dock sådana som går i skolan men som visar sitt ogillande på ett diskretare sätt.

”Schulangst”

Jennifer klarade sig bra i ”elementary school” (som ungefär motsvarar låg- och mellanstadiet i svenska skolor), men när hon började i ”junior high school” (som ungefär motsvarar vårt högstadium) klarade hon nätt och jämnt av sina studier. ”Hon tycks inte bry sig om det”, klagar hennes mor. ”Hon skjuter upp saker, sover en massa och skyndar sig sedan frenetiskt för att få uppgifterna gjorda i sista minuten — om hon alls gör dem.”

Gary kunde stiga upp på morgonen för att gå till skolan och genast få ont i magen. Han sade: ”Jag kunde komma nära skolan och bli så svettig och nervös ... att jag helt enkelt måste gå hem igen.”

Båda ungdomarna reagerade på stressen och påfrestningarna i skolan. Tyskarna har till och med ett ord för det — ”Schulangst”, skolångest. Vad orsakas sådan av? En del, som Jennifer, finner ”junior high school” (eller högstadiet) vara en förvirrande erfarenhet. Den förändring som blir följden av uppflyttningen från de lägre klasserna till en stor, opersonlig institution med en hel uppsättning lärare är helt enkelt för mycket för sådana ungdomar. Som försvarsstrategi förlorar de motivationen och stänger ute skolan. De lägger ur växeln i sitt sinne och rullar frikopplade genom skolan, så att säga, genom att bara göra precis det de behöver.

För andra, som Gary, utlöser våldet i skolan, kamraternas grymhet och trycket att få höga betyg en rädsla för skolan — något som läkare kallar skolvägran. Sådana barn kanske (med en del övertalning från föräldrarnas sida) går i skolan, men de lider av en konstant inre oro och till och med fysiska smärtor tills rädslan övervinns. Doktor Jonathan Kellerman vid University of Southern California beräknar att ”skolvägran” förekommer hos ”ett barn av 60” i Förenta staterna. Och hur allvarlig kan skolvägran bli? Vi har till exempel Robert som bara var tio år. En brandman fick övertala honom att inte hoppa ner från skoltaket. Varför hade han klättrat upp till detta farliga ställe? ”Han hatade skolan”, rapporterade New York Post.

En annan rapport visar att grovt räknat en tredjedel av alla ungdomar under 16 års ålder i Västtyskland år 1978 led av symptom som kan tyda på ”skolångest”. Många av de 14.000 självmordsförsök som tyska ungdomar gjorde det året tillskrevs denna ångest. Och enligt en annan källa begick år 1978 ”fler än 800 japanska elever mellan 5 och 19 års ålder självmord ... på grund av problem som hade att göra med skolan”.

Men att få en utbildning har inte alltid utgjort en fruktad prövning. Ungdomar på bibelns tid var faktiskt mycket motiverade att lära. Vad var det för skillnad?

Undervisning på det patriarkaliska sättet

Den första människan, Adam, fick en underbar utbildning direkt av Gud. (1 Moseboken 1:28—30) Den fullkomliga undervisning Gud gav försåg honom inte bara med moralisk vägledning, utan inbegrep troligen också upplysningar angående befallningen att uppodla och ta vård om Edens lustgård. Adam fick också i uppgift att ge namn åt djuren, och denna ofantliga uppgift krävde god observationsförmåga och språkkännedom. — 1 Moseboken 2:15—19.

Adam vidarebefordrade sådan kunskap till sina avkomlingar. Och i århundraden undervisade de patriarkaliska familjeöverhuvudena sina egna barn på samma sätt. Israels nation praktiserade till exempel föräldraundervisning under sina år av slaveri i Egypten. De generationer av ungdomar som växte upp där kunde inte studera vid de fina egyptiska skolorna där Mose blev ”undervisad i all egyptiernas vishet”. (Apostlagärningarna 7:22) Men Israels nation var en läskunnig nation — man kunde både läsa och skriva! — 5 Moseboken 6:9.

Senare gav Gud föräldrarna anvisningen: Undervisa dina barn ”när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp”. (5 Moseboken 6:7) Judiska ungdomar fick på så sätt en ypperlig utbildning. Spännande resor till huvudstaden, Jerusalem, vid de tre årliga högtiderna gav ungdomarna praktiska lektioner i geografi, men inte bara det, utan också möjligheter att träffa människor från hela landet! (5 Moseboken 16:16) Pojkar fick vidare praktisk utbildning och lärde sig ett yrke. Kvinnor blev skickliga inte bara i hushållsuppgifterna, utan också i att köpa och sälja. (Ordspråksboken 31:10—31) Det förekom ingen skolångest eller skolvägran hos israelitiska ungdomar!

Men vad var det egentligen som gjorde undervisningen i Israel framgångsrik? Det är sant att föräldrarnas engagemang gjorde undervisningen särskilt tilltalande. Men vad som var viktigare var att undervisningen i Israel hade ett klart definierat mål: att hjälpa ungdomarna att lära känna och älska Jehova Gud. (5 Moseboken 6:4—7) Allt de lärde sig var således förbundet med deras gudsdyrkan. Salomo studerade tydligen till exempel sådana saker som vattnets kretslopp, djurens särdrag, insekternas vanor och kroppens cirkulationssystem. Och under inspiration gjorde han observationer som är vetenskapligt exakta! (Predikaren 1:7, 12—14; 12:6; Ordspråksboken 6:6—8; 30:24—28) Likväl använde Salomo inte sina vetenskapliga kunskaper till att främja ateistisk vetenskap, utan tillbedjan av Gud! ”Frukta Gud och håll hans bud”, var den slutsats hans efterforskningar ledde honom till. (Predikaren 12:13) Utbildningen på den tiden hade därför både ett verkligt syfte och en stark, motiverande kraft.

Att lära sig av det förgångna

Livet har förändrats drastiskt sedan patriarkernas tid. Föräldrar som fruktar Gud strävar naturligtvis fortfarande efter att ge sina barn moralisk vägledning. De flesta föräldrar medger dock att de varken har den tid eller den kunskap som behövs för att de skall kunna ge sina barn en regelrätt utbildning. Och det skulle vara svårt för dem att undervisa barnen om de tekniska kunskaper som är nödvändiga för att överleva i dagens värld. Skolorna har således axlat en stor del av ansvaret i fråga om att ge barnen världslig utbildning.

Det måste medges att skolor inte kan tillhandahålla samma varma atmosfär som råder i ett hem med kärleksfulla föräldrar. Det är också många problem som nu hemsöker skolsystemen världen runt: våld, narkotika, mobbning, sjunkande normer för undervisningen och omoraliskhet, för att bara nämna några. Du kanske därför känner dig harmsen över själva tanken på att tvingas gå i skolan. Men kom ihåg vad det var som gjorde undervisningen glädjefylld för ungdomar på bibelns tid: Det var deras önskan att tillbedja Gud. De lärde sig att läsa — och att läsa väl — så att de skulle kunna läsa och förstå hans ord. De studerade naturen för att fördjupa sin uppskattning av Skaparen. De lärde sig ett yrke så att de skulle kunna uppfylla sitt gudagivna ansvar att sörja för sin familj. Kan du lära dig något av det? Skulle det kunna vara så att du drastiskt skulle kunna förändra dina känslor för skolan, om du utvecklade en liknande inställning?

Du har troligen inte mycket annat att välja på än att gå i skolan, men det behöver inte betraktas som en förskräcklig framtidsutsikt eller en grym dom! Det finns klara fördelar med att gå i skolan, om man uppodlar en rätt inställning. Men hur gör man det? Vilka fördelar har man av att gå i skolan? Och hur kan man ta itu med sådana problem som skolvåld och narkotika? Kommande artiklar i den här serien kommer att försöka ge svar på dessa frågor.

[Bild på sidan 19]

En del ungdomar visar sitt ogillande av skolan genom att inte göra några ansträngningar

[Bild på sidan 20]

I det forntida Israel gav kärleken till Gud ungdomarna motivation att på allvar ägna sig åt det de fick lära sig