Ungdomar frågar:
Hur kan jag vinna mina föräldrars respekt?
Du väntar att din mamma och pappa skall vara upprörda. När allt kommer omkring lovade du att vara hemma klockan tio, och klockan är nu långt mer än tio. Men hur skulle du kunna veta att det skulle ske en trafikolycka, så att vägen blev blockerad i båda riktningarna? Och du skulle ha ringt — om du bara hade fått tag i en telefon.
Till sist är du i alla fall hemma, nervös men övertygad om att din väl inövade förklaring välvilligt skall tas emot av dina lyssnande föräldrar. Men i stället kastar de sig över dig med en massa frågor, så att du knappt hinner hämta andan. Din mamma skriker att ”hon var färdig att ringa till polisen”, medan din pappa bestämmer att du inte får gå ut och roa dig på en månad! ”Varför litar de inte på mig?” frågar du dig. ”Varför behandlar de mig alltid som en barnunge?”
MÅNGA tonåringar klagar över att de inte får den respekt de tycker att de har rätt att få av sina föräldrar. De döms skyldiga utan prövning i stället för att föräldrarna litar på dem, och i stället för att få frihet blir de inneslutna av regler och föreskrifter. En tonårsflicka sade: ”Min far har satt upp så många regler och begränsningar att jag känner mig som om jag satt i fängelse. Jag blir allt äldre, och jag är trött på att bli behandlad på det här sättet. Det finns vissa saker jag vill ha och väntar mig av mina föräldrar nu när jag är så här gammal. Jag vill bli förstådd, bli behandlad som en individ.”
Du kanske också skulle vilja att ditt förhållande till dina föräldrar i större utsträckning skulle vara grundat på ömsesidig förståelse, tolerans och respekt. Men hur kan man åstadkomma det?
Förändrad bild, förändrat beteendemönster
Författaren Andrea Eagan konstaterar: ”När du har kommit upp i tonåren, har du och dina föräldrar ett långt och komplicerat förhållande bakom er, och ni har utvecklat vissa beteendemönster i förhållande till varandra, och dessa kan vara mycket svåra att bryta.” Om dina föräldrar ibland behandlar dig som ett litet barn, kom då ihåg att det inte var så länge sedan du verkligen var ett barn. Dina föräldrar har därför bilden av dig som ett älskvärt, hjälplöst litet barn i ganska färskt minne, och den är inte så lätt att ta bort. Det är inte heller så lätt för dem att ändra sina länge beprövade metoder att behandla dig. De fel och misstag du gjorde som barn kan de ha i ganska färskt minne.
Om dina föräldrar är upprörda därför att du har varit ute lite för länge, kan du fråga dig: ”Har det tidigare hänt att jag har varit ute lite för länge utan giltig anledning? Hur ofta har det hänt?” ”Har det hänt att jag varit allt annat än ärlig mot mina föräldrar?” Några ungdomar finner att de får skörda vad de har sått. (Galaterna 6:7) När problem uppstår kan deras föräldrar nästan av vanans makt dra förhastade slutsatser.
Lyckligtvis kan du förändra dina föräldrars bild av dig. En ung man vid namn Timoteus fick en gång höra dessa ord: ”Låt ingen någonsin se ner på din ungdom. Bli tvärtom ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet.” (1 Timoteus 4:12) Budskapet här är att ungdomar kan förvärva respekt hos andra. På exempelvis vilka sätt kan man göra det?
”Gapande hål”
När Jesus Kristus framförde den berömda gyllene regeln, sade han: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Om du vill att dina föräldrar skall behandla dig med respekt, behandla då dem med respekt!
Detta kanske inte alltid är så lätt att göra. När man är liten, har man en tendens att betrakta sina föräldrar som sådana som förstår allt och vet allt. ”Sedan”, säger författaren Mike Edelhart, ”när vi blir lite mer vuxna, ändras vår inställning med en svindlande fart, och våra föräldrar blir blott och bart människor, en man och en kvinna med gapande hål i sina personligheter, fyllda av stora missräkningar, misslyckanden, osäkerhetskänslor.” Åtminstone är det så han betraktade saken. Men det är sant att när man blir medveten om sina föräldrars fel och brister, kan man ha en tendens att förstora dessa i sitt sinne.
Några ungdomar betraktar sina föräldrar som ”skurkar” (”De bryr sig inte om någon annan än sig själva!”). Några drar den slutsatsen att de på något sätt har ”vuxit ifrån” föräldrarna (”Mina föräldrar vet ingenting om vad som händer och sker!”). Andra är rentav respektlöst uppkäftiga mot dem. Ungdomar som reagerar så fjärmar sig inte bara från sina föräldrar, utan framhäver också sin egen omogenhet. Om man handlar som ett barn, kommer man helt visst att bli behandlad som ett sådant.
Aposteln Paulus påminde sig emellertid följande en gång: ”Vidare: vi hade fäder som var av vårt kött till att tukta oss, och vi visade dem respekt.” (Hebréerna 12:9) Föräldrarna till dessa första kristna var inte mer ofelbara eller allvetande än dina föräldrar. Paulus sade vidare (i vers 10): ”Våra fäder tuktade oss ju bara ... så gott de förstod.” — Bo Giertz’ översättning.
Dessa föräldrar gjorde ibland sina felbedömningar. Men ändå förtjänade de sina barns respekt. Det gör dina föräldrar också. Det är sant att de har sina brister, men kom ihåg att du också har några ”gapande hål” i din personlighet. Försök att vara objektiv när det gäller deras fel och brister, och visa dem en sådan respekt som du vill att de skall visa dig.
Missförstånd
Ett annat tillfälle då man kan vinna respekt är när missförstånd uppstår. Anta att du har två arga föräldrar att kämpa med. Att själv bli arg gör bara saken värre. Tänk på hur den unge Jesus handlade, då hans föräldrar var upprörda. Hans föräldrar hade av en händelse lämnat Jerusalem utan honom, och därför fick de i sin ängslan söka efter honom överallt i tre dagar. När de slutligen fann honom i templet, där han oskyldigt resonerade med några lärare om Guds ord, var de likväl ganska upprörda. Men ställde Jesus då till med ett känsloladdat uppträde med en massa ord, skrik eller gnäll om hur orätt det var av dem att ifrågasätta hans motiv? Lägg märke till hans lugna svar: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:41—49) Jesu föräldrar var utan tvivel imponerade av den mogenhet han visade här. Och det sägs inte att de någon gång mer frågade honom var han hade hållit hus.
”Ett mjukt svar stillar vrede”, men inte bara det, det kan också bidra till att du vinner dina föräldrars respekt. — Ordspråksboken 15:1.
Regler och föreskrifter
Till dess att du har vunnit dina föräldrars fulla förtroende kommer de troligen att ålägga dig vissa restriktioner. Hur du reagerar på deras krav har emellertid stor betydelse för om det så småningom skall ske någon lättnad eller någon skärpning av dessa restriktioner. Somliga ungdomar trotsar till exempel sina föräldrar öppet eller är olydiga mot dem i smyg. Men författarna till boken Options varnar och säger: ”Att ljuga för dem när du vill att de skall lita på dig är lika klokt som att stjäla för att visa hur ärlig du är. När de kommer på dig, kommer de troligen att slå ner på dig ännu mer, just för att du varit falsk.”
Försök att uppträda lite mer vuxet. Om du vill ha tillåtelse att vara ute sent, ställ då inte upp några barnsliga ”krav” eller gnäll inte och säg: ”Alla andra får vara ute sent.” Författaren Andrea Eagan säger: ”Att vara resonlig gentemot sina föräldrar inbegriper en hel del. Det gäller bland annat att berätta så mycket som möjligt om det man vill göra, så att de verkligen förstår vad saken gäller. ... Om du öppet talar om för dem vart du skall och till vem eller vilka och varför det är så viktigt att du får vara ute lite längre ... kan det hända att de säger ja.”
Eller om dina föräldrar vill undersöka vilka dina vänner är — vilket de också bör göra — gnäll inte då som ett barn. I tidskriften Seventeen gavs följande rekommendation: ”Ta då och då med dina vänner hem, så att din far, när du säger att du skall gå på bio med Bill, inte har anledning att ryta inifrån ett annat rum: ’Bill? Vilken Bill?”’ Och gör inte uppror, inte ens då du anser att dina föräldrars krav är oresonliga. Tala med dem om saken.
Detta är kanske inte så lätt. Tygla därför dina känslor. I Ordspråksboken 29:11 (NW) heter det: ”Allt sitt humör är vad en dåre släpper löst, men den som är vis bevarar det lugnt till det sista.” Försäkra dina föräldrar om att du älskar dem och att du uppskattar deras omsorg om dig. Förklara att du vill växa upp och bli en förståndig vuxen, och resonera öppet om det som du anser skulle bidra till att du fick en sådan uppväxt.
När dina föräldrar så har hört vad du har att säga, kan de — eller också kan de inte — ändra lite på de krav de ställer på dig. Men de kommer i alla händelser att ha iakttagit ditt mogna handlingssätt. Och med tiden, allteftersom de ser ditt ansvarskännande uppförande, kommer deras bild av dig som ett litet hjälplöst barn att börja tonas bort, och de kommer att finna att de betraktar dig på ett helt nytt sätt — med ny respekt.
[Infälld text på sidan 26]
”Att ljuga för dem [dina föräldrar] när du vill att de skall lita på dig är lika klokt som att stjäla för att visa hur ärlig du är”