Ungdomar frågar:

Hur kan jag komma överens med min styvförälder?

När 16-årige Lynch i skolan fick uppgiften att skriva om ämnet ”En person som jag beundrar”, började han: ”Jag beundrar hans sätt att tänka och det sätt på vilket han behandlar min mor. Han är en människa som jag verkligen älskar.” Han skrev detta om sin styvfar. Med tanke på att många i sitt sinne har visioner av myten om den ”elaka styvföräldern” kan Lynchs val tyckas underligt. Eftersom statistiken ger belägg för instabiliteten i många familjer med en styvförälder, hur kan du då uppnå sådan förtrolighet?

I NORMALA fall har familjemedlemmar haft åratal på sig att anpassa sig till varandra. Men när det gäller en familj med en styvförälder har den familjebildningen uppstått i ett nu. Och om din styvförälder är pedantisk och du är mera lagd för att ta saker lättvindigt, kommer det säkert att bli en del motsättningar mellan er. Även om de flesta tvistefrågor får en lösning med tiden, är somliga mycket besvärliga.

”Han tvingade mig att gå ut med soporna!” protesterade 11-årige Lynch inför sin mor. ”Fastän jag var förtjust i min styvfar, kunde jag inte förstå att han kunde säga åt mig vad jag skulle göra”, bekände Lynch, nu 20 år. ”Jag trodde att det bara var min mor som kunde göra det. Tanken att han skulle tillrättavisa mig tycktes så främmande.” Ja, tuktan är en av de känsligaste frågorna i en familj med en styvförälder.

Oförmåga att meddela sina känslor är ett annat allvarligt problem som måste lösas. Att öppna ditt hjärta för en person som praktiskt taget är en främling är inte lätt. Ibland kanske du inte ens förstår dina egna känslor. Och på grund av förutfattade meningar om eller helt enkelt bristande bekantskap med varandra kanske din styvförälder missförstår dig.

Men dessa hinder kan övervinnas. Hur då?

”Bli vuxna i fråga om tänkesätt”

”Medkristna, var inte barnsliga i fråga om fattningsförmåga. Var barn i fråga om ondskan, men bli vuxna i fråga om tänkesätt.” (1 Korintierna 14:20, Becka) Detta råd gavs i syfte att bidra till att rätta till den oordning och den förvirring som existerade i den kristna församlingen i det forntida Korint. Det kommer också att bidra till att skapa en varm och harmonisk familj, där det finns en styvförälder. Men hur kan du tillämpa detta?

Att acceptera din styvförälders myndighet i fråga om att fostra dig är ett sätt att visa att du har blivit ”vuxen i fråga om tänkesätt”. Han eller hon utför de plikter som en naturlig förälder har och förtjänar därför din respekt och din lydnad. (Ordspråksboken 1:8; Efesierna 6:1—4) På bibelns tid uppfostrades Ester av en ”fosterfader”, när hennes föräldrar dog. Trots att Mordokai inte var hennes naturlige förälder, var det så att han ”befallde henne”, vilket hon åtlydde även som vuxen. Hon blev en fin kvinna, i själva verket blev hon drottning! — Ester 2:7, 15, 17, 20.

”Som ung undrade jag om min styvfar lät mig slippa undan så mycket på grund av att han inte brydde sig om mig”, erinrar sig Elizabeth. Men när han slutligen tuktade henne, medgav hon: ”Jag blev vansinnigt arg och skulle till att rusa ut genom dörren, men någonting hejdade mig. Trots att jag var så ilsken och upprörd kände jag att jag var älskad och att jag var föremål för omsorg.” Ja, tuktan visar att du är älskad! — Ordspråksboken 13:24.

En mogen person vet också hur han skall meddela sina känslor på ett sådant sätt att han inte exploderar i ett barnsligt utbrott. När man yttrar sig med ”ljuvt behag” och försöker ha ”sötma ... på läpparna”, ger detta ”övertygande kraft” (NW) åt det man säger, för man ”avspisar” då inte omedelbart andra. — Kolosserna 4:6; Ordspråksboken 16:21.

Trots detta kommer missförstånd att uppstå. När du bor tillsammans med någon, kommer du troligen att ha en del befogade klagomål — men det kommer din styvförälder också att ha. Försök att göra som Kolosserna 3:13 uppmanar: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.”

Det här citerade bibliska rådet fungerar verkligen, men det krävs samarbete från alla familjemedlemmar. Du kanske menar att trots att du försöker tillämpa dessa förslag, så kan du ändå inte komma överens med din styvförälder. Ge inte upp! Dina ansträngningar kanske ändå bevarar ett visst mått av frid i hemmet. Något som kan vara av intresse i detta sammanhang är att Vakna! har intervjuat några kristna ungdomar som faktiskt har lyckats komma i ett nära förhållande till sina styvföräldrar, även om det inte var lätt för dem att uppnå detta förhållande.

Hur somliga har lyckats

Vakna!: Hur undvek du att bli förbittrad på din styvförälders tuktan?

Lynch: Min mor och min styvfar var alltid eniga i fråga om tuktan. När det hände att de gav tuktan, fattade de tillsammans beslutet att ge sådan, och när jag fick detta, visste jag att det kom från båda två.

Linda: Det var mycket svårt i början, därför att jag brukade säga: ”Vilken rätt har du att säga det här till mig?” Men sedan tänkte jag på att bibeln säger att man skall ära sin mor och sin far. Även om han inte var min naturlige far, så var han i Guds ögon ändå min far. Jag försökte att tänka på saker och ting från Guds ståndpunkt sett. Frågan berörde inte bara familjen; den hade att göra med att behaga Jehova.

Robin: Jag visste att det skulle såra min mor djupt, om jag blev förbittrad på den person hon älskade. Av just den orsaken gav jag mig inte i väg — även om jag hade önskat göra det. Men senare, när jag insåg vilka problem han hade skyddat mig från, förstod jag att han hade haft rätt.

Vakna!: Vad var det som bidrog till gott kommunicerande?

Lynch: Man måste intressera sig för vad ens styvförälder gör. Jag hjälpte honom i hans förvärvsarbete. Och när vi arbetade, brukade vi tala och tala. Detta hjälpte mig att förstå hur han tänkte. Andra gånger brukade jag bara sitta tillsammans med honom, och vi brukade tala om ”ingenting”. Det kan tyckas som ett slöseri med tid, men när man åtminstone talar, snappar man upp outtalade budskap, som hjälper en att sondera den andra personens inställning. Man får också veta vad det är som sårar honom, och detta bygger upp empati.

Valerie: När människor tycker illa om någon, har de en benägenhet att inte tillbringa någon tid tillsammans med denna person. Men man måste göra precis tvärtom. Min styvmor och jag tillbringade en hel del tid tillsammans, och jag kom verkligen att förstå henne. Vi blev de förtroligaste vänner.

Robin: Min far dog precis ett år innan mamma gifte om sig. Jag vägrade att bli förtrolig med min styvfar, därför att jag inte ville att han skulle ersätta min far. Min styvfar förstod hur mycket jag älskade min far. Detta gjorde det lättare för mig att tala med honom och utgjuta mina känslor. Men den största hjälpen var att jag bad att Gud skulle hjälpa mig att komma över min fars död och hjälpa mig att komma närmare min styvpappa. Jag bad och bad och bad. Jehova besvarade verkligen dessa böner.

Vakna!: Vad gjorde du för att komma närmare?

Valerie: Ibland brukade jag be min styvmamma att gå med mig till någon nöjestillställning — bara vi två. Eller när jag var ute brukade jag köpa några blommor eller en vas åt henne, någonting som skulle visa henne att jag tänkte på henne. Hon uppskattade verkligen detta.

Eric: Man måste komma på någonting som båda tycker om. Det enda jag hade gemensamt med min styvfar var att han var gift med min mor och att vi bodde i samma hus. Att jag skaffade mig ett arbete där han var anställd gav oss verkligen, för första gången, någonting att tala om. Även om detta hjälpte lite grann, kom den största hjälpen när jag började få samma intresse för bibeln som han hade. När jag drogs närmare Jehova Gud, kom jag mycket närmare min styvfar. Nu hade vi verkligen någonting gemensamt!

Vakna!: Hur har du personligen haft nytta av detta?

Robin: När jag bara bodde tillsammans med min mor, var jag upprorisk och bortskämd. Jag ville alltid göra saker och ting på mitt sätt. Nu har jag lärt mig att ta hänsyn till andra och att vara mera osjälvisk. När jag var sju år, trodde jag att jag aldrig skulle komma att tycka om min styvfar. Men om man ger sin styvförälder en chans, kommer man att få se att han eller hon kan älska en som om man var deras eget barn. Nu, efter 11 år, känns han som min riktige far.

Lynch: Min styvfar hjälpte mig att tänka som en man. Han hjälpte mig att tillägna mig färdigheter och att lära mig hur man använder händerna. När jag hade det svårt och behövde någon, fanns han där. När min mamma gifte om sig, var jag på väg att hamna i svårigheter i skolan, där jag slogs varje dag. Min mor hade ingen hand med mig. Men det extra inflytandet från honom hjälpte mig att bättra mig. Ja, han är den bästa far som man någonsin skulle ha kunnat få.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 21]

Att ge tuktan är ett av de känsligaste problemen i en familj med en styvförälder