Påvens besök i Canada

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Canada

I SEPTEMBER 1984 kom Canada att  utöka den växande listan av länder som har fått besök av Johannes Paulus II som ledare för den katolska kyrkan.a En rundresa på 12 dagar, i vilken det ingick omkring 33 planerade tal, förde honom till 16 storstäder och mindre städer och till ett antal helgedomar — en resa på 13.500 kilometer. Hans besök kallades ”det längsta som Johannes Paulus II har genomfört i något land under sina 24 pilgrimsfärder i utlandet sedan han blev påve för sex år sedan”.

Varför Canada?

”Han började sin rundresa i en provins där den katolska kyrkans makt och andliga inflytande har försvagats dramatiskt under de två senaste årtiondena och där en majoritet av människorna uppges utmana de kyrkliga lärorna i ett antal frågor”, rapporterade Michael McAteer, religionsredaktör för The Toronto Star. Detta uttalande om Quebec bidrar till att förklara en av anledningarna till påvens besök. Den genomsnittliga åldern för präster där är nästan 60 år, och det förekommer få nytillsättningar. Montreal har 15 församlingar utan egen präst. ”I det väldiga och i högsta grad katolska stiftet Trois-Rivières”, heter det i The Gazette i Montreal, ”förekom det en enda prästvigning [år 1984]. Förra året [1983] och året innan förekom det inte någon.” Detta stift har fått vidkännas en 90-procentig nedgång i fråga om prästvigningar under de 20 senaste åren.

Detta är inte heller allt. The Gazette rapporterar: ”Den genomsnittliga närvaron vid mässan är omkring 10 till 16 procent i stadsområden och omkring 30 procent i kyrkor på landsbygden.” En representant för Kanadensiska konferensen för katolska biskopar uppges ha sagt: ”Låt oss inte blunda för att många katoliker i detta land inte har sett insidan av en kyrka på många år.” I Maclean’s, en kanadensisk nyhetstidskrift, heter det att en opinionsundersökning som genomfördes av två dagstidningar i Montreal visar att ”68 procent av dem som tillfrågades förkastar kyrkans ståndpunktstagande mot födelsekontroll, 72 procent säger att präster bör tillåtas gifta sig, 66 procent ogillar det officiella förbudet mot skilsmässa, och 42 procent är motståndare till förbudet mot abort”. Dessa ansenliga procentsiffror avspeglar ett avtagande inflytande på familje- och samhällsliv från kyrkans sida i Quebec.

Att det finns problem på andra håll framgår av påvens anförande i Halifax i Nova Scotia, där han talade om ”respekt för livet” (avseende abort), ”äktenskaplig trohet och äktenskapets oupplöslighet”. Han erkände prästerskapets väldiga tillkortakommanden, enligt Globe and Mail i Toronto, och tidningen tillade att kyrkliga befattningshavare öppet medger att det i stora stift, ”till exempel St. John’s och Halifax”, har förekommit ”ett utträde av präster och nunnor i betänkligt stort antal”.

Johannes Paulus II:s kanadensiska rundresa var alltså en sådan som en herde företar för att vårda sig om en sjuk hjord. Men vad blev resultatet av hans visitation? Hur reagerade kanadensarna? Kommer katolska kyrkan att få vara med om ett återupplivande av medlemmar, så att den kommer att återta sin tidigare status i Canada? Hur värderade kyrkans folk och andra påvens herdeverksamhet?

Verkningar och kritik

Det kan inte råda något tvivel om att påvens ”pilgrimsresa” hade en stor inverkan på många människor i Canada. Massmedierna talade ofta om hans ”karismatiska charm” och om hans ”otroliga talang att sporra och inspirera människor”. Olyckligtvis tillät sig somliga människor att gå för långt i sina reaktioner. En kvinna utropade vid sammankomsten i Toronto att ”det är så nära Gud vi kommer att nå på länge”. En 14-åring sade: ”Jag darrar fortfarande, det var som om jag kunde röra vid Gud eller någonting liknande.”

Mer balanserade personer tog intryck av hans uppriktiga uppmaning att förbättra familjelivet och att respektera de ofödda, och de instämde när han manade de unga att motstå de bedrägliga lockelserna i fråga om droger, alkohol och föräktenskapligt sexuellt umgänge.

Hans maning i Edmonton till en jämnare fördelning av världens rikedomar ”påminde mycket tydligt om befrielseteologerna i Latinamerika, vars påstådda ’marxistböjelser’ han så kraftfullt har tillrättavisat”, sade en tidningsskribent.

Samme skribent drog sig inte för att framföra en del ofördelaktiga kommentarer om Vatikanbankens investeringar, spekulationer och tillgångar och om pompan hos påvens egen livsstil. Andra ställde sig undrande till de drygt 50 millioner dollar höga kostnaderna i samband med påvens rundresa, av vilka en stor del kommer att få betalas av den kanadensiske skattebetalaren. Dessa pengar kommer nu inte att finnas tillgängliga till hjälp för världens fattiga. Ärkebiskopen i Ottawa gav följande kommentar: ”För min del beklagar jag att kyrkans överhuvud inte reser på ett enklare sätt.”

Påven Johannes Paulus II är under sina resor genom katolska länder känd för sitt vördande av jungfru Maria och för sina talrika besök i kyrkor helgade åt henne. Hur gick han till väga i detta avseende i det till största delen protestantiska Canada? Maclean’s rapporterade att på platser där man vördar jungfrun lovprisade han henne. ”Men i städer där tillbedjan av Maria i allmänhet betraktas som en föråldrad sedvänja eller till och med som en skymf mot en del feminister och som ett hinder för den katolsk-protestantiska gemenskapen, där iakttog han tystnad i denna fråga.”

Det förhöll sig på samma sätt med andra teman som berördes under hans rundresa, vare sig det handlade om prästernas celibat, religionernas enande, kvinnans roll i kyrkan eller infödingsfolkens situation. Det fanns meningsskiljaktigheter. En skribent i The Toronto Star sade till exempel beträffande frågan om kyrkornas enande: ”Efter sina sex år i sitt ämbete återstår det ännu för honom att ta åtminstone ett rejält steg i riktning mot att göra endräkten mera verklig.” Maclean’s konstaterade att påvens tal var tillrättalagda, så att de skulle passa hans åhörarskaror, och tillade sedan: ”Johannes Paulus’ avsiktliga tvetydighet är precis den hållning som de kanadensiska biskoparna ville att han skulle inta, åtminstone när det gällde de känsliga frågorna om kvinnor och sexualmoral. Biskoparna, som är medvetna om det faktum att deras församlingar rutinmässigt ignorerar Roms förbud mot skilsmässa och födelsekontroll, vill inte riskera att människor ytterligare fjärmar sig från kyrkan.”

Det är uppenbart att det råder blandade känslor beträffande det första påvliga besöket i Canada. Det finns de som menar att besöket kommer att ge ny fart åt kyrkan här. Presidenten för Kanadensiska konferensen för katolska biskopar menade att rundresan utgjorde en ”ny fas av evangeliserande i Canadas historia”. Men kommer det katolska folket att ge gensvar? Inte alla är optimistiska. En rubrik framhöll: ”Påven lämnade många besvärande frågor efter sig.” Det är sant att en katolsk redaktör hävdade att kyrkan endast befann sig ”mitt inne i en moralkris” men att kyrkan själv inte ”undergick någon katolsk kris”. Men den katolska författaren Anne Roche sade: ”Många kyrkor har glidit utanför det område som tidigare kallades den katolska kyrkan.” Sedan gav hon följande kommentar: ”Enligt min mening har vi i Canada en öppen men outtalad schism.” Tiden kommer att utvisa vilken uppfattning som är den rätta.

[Fotnoter]

[Bild och karta på sidan 19]

(Se i publikationen för formaterad text)

Quebec

Montreal

St. John’s

Halifax

Toronto

Winnipeg

Edmonton

Vancouver

Ottawa