Vet vi vad som ursprungligen stod i bibeln?
NU FÖR TIDEN suckar människor ofta under bördan av nyhetsrapporterna, inte bara på grund av deras innehåll, utan också på grund av den stora mängden av dem. Knappast någon är helt och fullt i stånd att förstå och smälta dem alla. Och till följd av att många människor inte har möjlighet att kontrollera riktigheten i dessa nyheter har somliga blivit ganska skeptiska till vad de hör och ser. Men i stort sett blir nyhetsrapporterna lästa och accepterade som de är. Människor tar med dem i beräkningen och formar sitt liv därefter.
När det gäller bibeln, menar emellertid många människor att det är berättigat att vara skeptisk. Ofta frågar de: ”Varför skulle jag forma mitt liv enligt bibelns mönster? Hur kan jag vara säker på att dess ’nyhetsredogörelser’, som uppges vara från Gud, verkligen kommer från honom? Och om det är så, hur vet jag då att de har nått oss — efter alla dessa århundraden — i oförändrat skick?”
En bok som kan åstadkomma bestående förändringar i en individs personlighet — vilket många människor menar att bibeln bör göra — måste undersökas noggrant med avseende på dess tillförlitlighet. Bibeln själv uppmuntrar till en sådan undersökning. En bibelskribent uttryckte saken på följande sätt: ”Ni älskade, tro inte varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerade uttalandena för att se om de härrör från Gud, eftersom många falska profeter har gått ut i världen.” — 1 Johannes 4:1.
En sådan undersökning måste man emellertid företa med all ärlighet och i uppriktighet. Man måste vara villig att acceptera de sanningar man finner, även om de kanske fullständigt motsäger uppfattningar och åsikter som man tidigare hyst. Men kan man verkligen företa sådana efterforskningar som fastställer bibelns riktighet?
Bibelns riktighet bestyrkt
Trots att bibeln är en mycket gammal bok, är det värt att lägga märke till att många forntida bibelhandskrifter bestyrker dess riktighet. Det finns bokstavligen talat tusentals av dessa forntida handskrifter i bibliotek och privata samlingar utöver hela världen. De bevisar att den bibel vi har i dag har motstått tidens tand och att den har blivit riktigt avskriven och återgiven ända fram till vår tid.
Detta kan man få bekräftelse på. Vid ett sedan länge verksamt institut för studium av Nya testamentets text i Tyskland har man till exempel gjort omkring 95 procent av sina uppskattningsvis 5.300 handskrivna exemplar av de kristna grekiska skrifterna tillgängliga för vetenskaplig forskning, antingen på mikrofilm eller i fotografiska kopior. På så sätt kan den intresserade besökaren, antingen han är lekman eller vetenskaplig expert, under vägledning av expertis få möjlighet att se hur ytterst exakt återgivandet av bibelns text har varit ända fram till vårt tjugonde århundrade. Intervallet mellan den tid då de kristna grekiska skrifterna ursprungligen skrevs och tillkomsten av de äldsta bevarade papyrushandskrifterna är mycket kort — inte mer än 25 år.
Bibeln kan alltså göra avsevärt större anspråk på att vara tillförlitlig beträffande textåtergivningen än andra skrifter från forna tider. I sin bok Das Buch der Bücher (Böckernas bok), sidan 3, skriver Karl Ringshausen:
”Julius Caesar skrev sin Kriget i Gallien år 52 före Kristus. De äldsta bevarade avskrifterna, skrivna av en senare penna, är emellertid från 800-talet efter Kristus. Den grekiske filosofen Platon levde från år 427 till år 347 före Kristus. Den äldsta avskrift vi har av hans filosofiska verk är daterad till år 895 efter Kristus. Vanligtvis är det nästan ett tusen år eller mer mellan det första nedtecknandet, alltså det ursprungliga nedtecknandet av forntida böcker, och deras äldsta bevarade avskrifter.”
Och beträffande antalet bevarade avskrifter från denna tidsperiod framhåller The Bible From the Beginning (Bibeln från början): ”Alla klassiska handskrifter tillsammans är bara en handfull i jämförelse med bibliska handskrifter. Ingen forntida bok är så väl bestyrkt som bibeln.”
Bibeln i förhållande till nyare skrifter
Hur står sig bibeln i jämförelse med nyare skrifter? Anmärkningsvärt är att det råder osäkerhet beträffande det faktiska innehållet i originaltexter, till och med när det gäller verk från nyare tid av nu avlidna författare. Det finns så kallade kritiska upplagor, eller kommenterade upplagor, av de verk som skrivits av tyska författare, till exempel Goethe, Schiller, Hölderlin och många andra. Det handlar i dessa fall om att man på vetenskapligt sätt försökt rekonstruera den ursprungliga texten. Experterna är ofta oeniga om vilken version som bär kännetecknen på att vara författarens ursprungliga ord.
Även politiken är allt som oftast inbegripen. Efter det att Mao Tse-tung hade dött väntade människor länge på det femte bandet av hans samlade verk. Kinaexperter var av den meningen att detta dröjsmål berodde på den inre politiska instabiliteten i landets ledning, som inte kunde enas om de ord som slutgiltigt skulle accepteras som en produkt av Maos penna. När det femte bandet äntligen kom ut, var det många experter som uttryckte tvivel beträffande dess äkthet.
Varför bibeln är så annorlunda
Hur annorlunda är inte bibeln jämfört med dessa verk, som skrivits av människor under mycket senare tid! Trots att den är äldre, placerar dess textäkthet den i en klass för sig. Hur kom det att bli så? Hur var det möjligt att förmedla bibeln under en mycket längre tidsperiod och ändå med sådan ofelbarhet att vi kan vara säkra på äktheten i fråga om dess nuvarande form?
För det första hade de flesta av dem som gjorde avskrifter av eller hjälpte till med att göra avskrifter av bibeln stor respekt för den och dess gudomlige författare. Massoreterna (en grupp judiska skriftlärda, som levde mellan 500-talet och 900-talet v.t.) är kända för att omsorgsfullt ha räknat varje enskild bokstav i bibelns text för att undvika att göra något misstag eller ens utelämna en enda bokstav i de heliga skrifterna. Denna tillförlitliga metod kan ha använts även långt före deras tid för undvikande av misstag, när man gjorde avskrifter av bibeln. Det var möjligen med avseende på denna vana hos avskrivarna som Jesus sade i sin bergspredikan: ”Förr skulle himmel och jord försvinna än att den minsta bokstav eller en liten del av en bokstav på något sätt skulle försvinna från lagen och inte allt skulle ske.” — Matteus 5:18.
Denna strävan hos avskrivarna att bevara renheten och riktigheten i den bibliska texten förklarar varför Dödahavsrullarna från första och andra århundradena f.v.t., som bland mycket annat innehåller hela Jesajas bok, överensstämmer nästan exakt med den text vi har för närvarande.
För det andra var större delen av dessa skriftlärda och avskrivare endast intresserade av det som saken gällde — att återge den heliga texten — inte av att få någon ära för egen del. I själva verket var det så att dessa män ofta offrade personligt anseende, ägodelar, hälsa och till och med själva livet för att försäkra sig om att handskrifterna blev rätt avskrivna eller att de hamnade hos sådana skriftlärda som skulle komma att bruka dem till stöd för bevarandet av bibelns text.
Konstantin von Tischendorf var till exempel villig att utsätta sig för farorna i vildmarken och farorna i samband med en resa genom öknen i mitten på 1800-talet för att föra en av 300-talets mest tillförlitliga bibelhandskrifter i säkerhet. Han hade tidigare upptäckt den i en papperskorg i S:ta Katarinas kloster vid Sinai berg.
För det tredje hade många av dem som var så intensivt intresserade av att återge bibelns text felfritt stor kärlek till Guds ord. I likhet med en av dem som skrev Psaltaren fann de glädje i Guds ord och gladde sig åt att göra bibelns text tillgänglig för andra. — Psalm 1:1, 2.
För det fjärde och mest betydelsefulla bör man inte glömma att bibelns gudomlige författare inspirerade det ursprungliga nedtecknandet av de heliga skrifterna. Han gav de män som arbetade med bibeln den avgörande hjälp de behövde för att skriva ner sådana ting som hos människor har uppväckt deras djupaste känslor och som har varit en hjälp ”till korrigering” för dem. (2 Timoteus 3:16, 17) Det är logiskt att han har övervakat att hans ord har blivit troget återgivet ända fram till våra dagar.
Skulle du vilja veta mer om dessa män som Gud använde till att skriva ner dessa trovärdiga ting? En artikel om de män som skrev bibeln följer i ett kommande nummer av Vakna!
[Bild på sidan 15]
Detalj av Biblia Hebraica Stuttgartensia, 3 Moseboken 11:42, där den hebreiska bokstaven waw är förstorad för att få den att framträda som den mittersta bokstaven i Pentateuken.
Detalj av Aleppokodexen från Psalm 80:14 som visar var den hebreiska bokstaven ‛aʹjin är upphöjd över raden för att ange att den är den mittersta bokstaven i Psaltaren.
[Ruta]
Denna möjlighet att avgöra var den mittersta bokstaven fanns visar att massoreterna hade räknat bokstäverna i hela texten i de fem böcker som skrevs av Mose och i Psaltaren. Detta återspeglar den ytterst stora noggrannhet som avskrivarna iakttog för att återge bibeln korrekt.