Att mätta de hungriga i världen — Kan det någonsin bli möjligt?

I MISSOURI i USA finns det ett 65 hektar stort underjordiskt lager som är fyllt från golv till tak med 1,2 millioner ton smör, ost och torrmjölk. Det är en del av nationens överskottslager av livsmedel som regeringen köper upp av jordbrukarna till en kostnad av 3 milliarder dollar om året. Bara att hålla dessa lagerutrymmen kostar ytterligare 58 millioner dollar om året. Dessutom ger regeringen ut milliarder dollar årligen i subventioner åt bönderna som ersättning för att de låter ända upp till 20 procent av sin jord ligga i träda för att nedbringa jordbruksproduktionen.

Kan denna bild av överflöd tolkas så att om man kunde komma på något rättvist sätt att fördela detta överflöd, så skulle världens hungerproblem vara lösta? Kan världens hungriga nationer räkna med denna till synes obegränsade tillgång på föda i all framtid?

Svaren på dessa frågor är oerhört viktiga, eftersom det inte bara är de svältande massorna i tredje världen som litar på hjälp från de få nationer som har överskott på livsmedel — även många av de utvecklade länderna är i hög grad beroende av import från dessa nationer för att kunna tillgodose sitt behov av livsmedel. Rapporter visar faktiskt att det är de utvecklade länderna, till exempel Sovjetunionen, Japan och vissa EG-länder, som köper upp den största delen av överskottet, eftersom de har råd att betala för det. Så länge de livsmedelsstarka nationerna kan producera ett överskott och få bra betalt för det, kommer tillgången på livsmedel att bestå. Det finns emellertid mycket som tyder på att denna situation inte kommer att bestå för alltid.

Dystra framtidsutsikter

De flesta analytiker tror att efterfrågan i framtiden i allt högre grad kommer att överstiga tillgången. Många av dem framhåller att livsmedelstillgången i världen har varit tämligen konstant under de tio senaste åren, medan efterfrågan stadigt har ökat. De ser hur klyftan mellan tillgång och efterfrågan vidgas. Vad har bidragit till denna försämring?

Dåligt väder är onekligen en faktor. Den långa, varma sommaren 1980 i Förenta staterna och det ofta dåliga vädret i Sovjetunionen har verkligen lett till allvarlig missväxt. Miljövårdare hävdar emellertid att sådan missväxt egentligen är resultatet av den stora satsningen på större avkastning och effektivitet i jordbruket. På den tiden då jordbruken var små och mindre effektiva hade man större variation i fråga om grödor, och bönderna var inte i lika hög grad beroende av bra väder. Med de moderna kommersiella jordbruksmetoderna odlas tusentals eller rentav milliontals tunnland med samma gröda.

Intensivt jordbruk suger ut varje uns av näring från jorden men för mycket lite tillbaka till den. Jorden besås år efter år med samma gröda, och näringsämnen och organiska ämnen i det mörka, rika matjordsskiktet återförs inte. Erosion genom vind och vatten förstör också i oroväckande takt odlingsbar mark i världens stora jordbruksområden. I Iowa i USA förlorar till exempel ett tunnland åkermark i genomsnitt tio ton matjord varje år, eller 0,25 centimeter. En rapport visar att erosion av 2,5 centimeter av matjordsskiktet minskar majsproduktionen med omkring 6 procent. Den framhåller varnande att om den nuvarande erosionstakten inte bromsas upp, kan majsproduktionen i Förenta staterna komma att minska med ända upp till en tredjedel under de närmaste decennierna.

Produktiviteten sjunker också av ett annat skäl. Den odlingsbara arealen minskar snabbt. De upptrissade taxeringsvärdena på fast egendom, de höga kostnaderna för drivmedel, kemikalier, arbetskraft och utrustning samt de på grund av överskottet låga priserna på jordbruksprodukter — allt detta utgör en enorm press på småbrukarna att sälja sina gårdar. Detta har fått till följd att 400.000 hektar åkermark i Förenta staterna årligen förvandlas till bostadsområden, affärscentra, vattenreservoarer och landsvägar.

”Med tanke på de stora överskottslagren, världssvälten och jordbrukens bristande lönsamhet är det fullständigt klart att det nuvarande systemet inte fungerar”, sade en ekonom vid det amerikanska jordbruksdepartementet.

Kan hungerproblemet lösas?

När vi nu har undersökt båda sidorna av saken — både den situation som råder i de livsmedelsfattiga länderna i tredje världen och livsmedelsöverskottet i de utvecklade länderna — vilken slutsats kan vi då dra beträffande utsikten att kunna mätta de hungriga i världen? ”Av alla de missförhållanden som hemsöker mänskligheten finns det inget som kan tyckas vara mer lättlöst — och på samma gång mer svårbemästrat — än hungern.” Denna slutsats framfördes i en brett upplagd artikelserie över ämnet hunger i The New York Times. Artikeln pekar på ”inkomstskillnader och fattigdom” som den verkliga orsaken till världshungern och fortsätter: ”Så länge dessa envisa sociala och ekonomiska problem inte är lösta, kommer inga lappverk i form av biståndsprojekt eller befolkningskontroll någonsin att kunna utrota hungern i världen.”

Den fråga man osökt ställer sig är därför: Vem kan lösa dessa ”envisa sociala och ekonomiska problem” och åstadkomma en verklig förbättring? Finns det någon vetenskapsman, ekonom, jordbrukare eller politisk ledare som är så vis och mäktig att han kan bryta ner alla sociala, ekonomiska och politiska barriärer och avlägsna girighet, själviskhet och ärelystnad för att bistå de hungriga i världen? ”Det finns resurser att producera mycket mer”, sades det i den ovan citerade artikeln i The New York Times, ”men ingen vet säkert hur dessa resurser skall nå fram till dem som behöver dem.”

Denna invecklade situation förutsades av Jesus Kristus med följande ord: ”Det skall vara hungersnöd ... på den ena orten efter den andra”, och: ”På jorden ängslan bland nationer som inte känner utvägen.” (Matteus 24:7; Lukas 21:25) Även om det inte i detalj beskrivs hur och varför denna hungersnöd skulle uppstå, ger Jesu ord likväl en träffande beskrivning av den verkliga situationen i våra dagar.

Det är naturligtvis en sak att förutsäga dessa svårigheter, men det är en helt annan sak att komma med en praktisk lösning. Som vi redan har sett är lösningen på hungerproblemet inte bara att producera mera föda. Vad som behövs är ett rättvist och rättrådigt styre utövat av en rättfärdig regering. Jesus Kristus lärde sina efterföljare att be om en sådan regering: ”Må ditt rike komma.” — Matteus 6:10.

Under detta rättfärdiga rike kommer jordens alstringskraft att återställas: ”Ty vatten skall bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken. Av förbränt land skall bli en sjö och av torr mark vattenkällor.” (Jesaja 35:6, 7) Resultatet kommer att bli att ”jorden själv skall sannerligen ge sin avkastning” och ”det skall bli fullt upp med säd på jorden; på bergens topp skall det vara ett överflöd”. — Psalm 67:7; 72:16;  NW.

Ingen kommer heller att vara hungrig på grund av bristande köpkraft. Alla, både rika och fattiga, kan få del av jordens överflöd. Hela mänskligheten kommer att få den inbjudan som står upptecknad i Jesaja 55:1: ”Upp, alla ni som är törstiga, kom hit och få vatten. Och ni som inga pengar har, kom hit och hämta säd och ät. Ja, kom hit och hämta säd utan pengar, och för intet både vin och mjölk.”

Vilken välsignelse kommer det inte att bli att få leva i Guds nya tingens ordning där ”rättfärdighet [skall] bo”! — 2 Petrus 3:13.

[Bild på sidan 10]

”Jorden själv skall sannerligen ge sin avkastning”