Från våra läsare

Att läsa bibeln

Tack så mycket för artikeln ”Ungdomar frågar: Varför läsa bibeln?” (22 december 1985) Jag är 14 år gammal. Jag hade försökt läsa bibeln, men fann att jag läste mycket en dag, knappast något dagen därpå, sedan läste jag ingenting på veckor, ja, månader. Jag försökte därför följa det förslag ni lade fram i artikeln att läsa bara 15 minuter om dagen. Detta gjorde det möjligt för mig att läsa tre eller fyra kapitel, och jag har verkligen uppskattat det. Om mina tankar irrar omkring under läsningen, går jag tillbaka och läser om avsnittet igen. Jag tycker att det är lättare att förstå och mycket intressantare än jag någonsin trodde att det skulle kunna vara att läsa bibeln.

S. T., England

Styvfamiljer

Tack för artikeln ”Ungdomar frågar: Att leva i en styvfamilj — kommer det att förstöra mitt liv?” (22 september 1985) Min hustru delar inte min tro. Detta förde med sig många påfrestningar, ja, våld, i vårt förhållande till varandra, när jag försökte tvinga henne att tänka som jag gjorde. Er artikel har hjälpt mig att rätta till mitt tänkesätt och återvinna sann lycka. Ja, artikeln bidrar till att förbättra våra mänskliga förhållanden på alla nivåer.

M. A. C., Nigeria

Unga människor och dryckenskap

Tack för de båda artiklar ni publicerat under rubriken ”Ungdomar frågar”: ”Dricka — varför inte?” (22 oktober 1984) och ”Kan drickande verkligen hjälpa mig att bemästra problem?” (8 december 1984) Ni har verkligen rätt. Jag brukade dricka en hel del, när jag var hårt ansatt av problem, men när jag vaknade, kände jag mig djupt bedrövad. Jag måste göra något åt det, och dessa båda artiklar kom just i tid. Sedan jag läst dem, har jag slutat dricka. Jag känner fortfarande en önskan att dricka, men med Guds hjälp och era råd har jag kunnat övervinna detta stora problem.

H. C., Brasilien

”Jag var katolsk nunna”

Jag är utövande romersk katolik, och jag är inte trångsynt. Jag läser era tidskrifter, och något som jag reagerade kraftigt emot är artikeln ”Jag var katolsk nunna”. (8 november 1985) Jag slutade skolan år 1948, och vi blev uppmuntrade att läsa bibeln. Hur kan hon säga att hon fick höra att det var en dödssynd att läsa bibeln? Jag kritiserar henne inte för att hon lämnade katolska kyrkan, men ingen tvingade henne att avlägga klosterlöftena. Genom att använda er tidskrift bryter hon mot vad buden lär genom att lägga skulden på andra, och jag citerar: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er.” Det skulle ha varit långt bättre om hon hade sagt: Jag förlåter katolska kyrkan för att den inte har hjälpt mig att finna mitt rätta kall.

R. H., England

Frågan om katolikerna blir uppmuntrade att läsa bibeln eller inte har varierat en hel del, beroende på var man bott. I en katolsk del av Frankrike kunde hon mycket väl ha fått höra att det var en dödssynd att läsa bibeln, under det att du fick en helt annan uppfattning där i det protestantiska England. Dessutom finner vi ingenstans i artikeln att denna före detta nunna lägger skulden på andra för att hon avlagt sina klosterlöften eller att hon beskyllde andra för dålig behandling, som fick henne att söka befrielse från dem. Vi läser att hon hade ett starkt andligt behov och att detta behov inte blev fyllt av den katolska kyrkan eller av klosterlivet. I stället fylls nu hennes andliga behov genom att hon studerar bibeln och predikar Guds ord tillsammans med Jehovas vittnen. Hon ger inte uttryck åt någon hämndlystnad gentemot katolska kyrkan. – RED.