Bibelns syn
Att tala i tungor — är det från Gud?
”JAG fick omedelbart en underlig känsla i händerna, och det ... började vibrera! Det var som ett tusen — som tio tusen — och sedan som en miljon volt elektricitet. ... I omkring två timmar talade jag på ett språk som jag inte kunde förstå.”
Denna erfarenhet är exempel på något som hör till det mest debatterade av det som många förknippar med kristen tillbedjan i våra dagar: att tala i tungor. Detta har varit av särskilt intresse för pingstvänsgrupper och för karismatiska rörelser inom andra kyrkor.
Doktor Vinson Synan, som tillhör Pentecostal Holiness Church, framhöll det dilemma som uppriktiga tillbedjare ställs inför angående tungomålstalets funktion. Han sade: ”Att tala i tungor är ett hinder för oss.” Varför det? Doktor Synan påpekade att tungomålstal i våra dagar kan verka obegripligt för oss. ”Hur pinsamt det än kan vara”, fortsatte han, ”så är glossolalia [att tala i tungor] den gåva som Gud vid strategiska tidpunkter i historien har utvalt till att utvidga och förnya kyrkan.” — Kursiverat av oss.
En sådan ”strategisk tidpunkt” inträffade i samband med en mycket ovanlig händelse för omkring 1.900 år sedan.
Varför tungomål?
Det var pingst år 33 v.t. Det skulle komma en förändring. Ett nytt förbund skulle ersätta det forntida judiska lagförbundet. Varför det? För att öppna en bättre väg att tillbe Jehova Gud på. Hur skulle människor kunna se att denna förändring av tillbedjan ägde Guds välsignelse? Han skulle använda en våg av mirakulösa företeelser, däribland tungomålstal, för att röra rättfärdigt sinnade människors hjärtan. Dessa skulle se att deras förfäders allsmäktige Gud nu verkligen gav Jesu lärjungar sitt godkännande.
Tungomålstalandets gåva tjänade också ett annat syfte vid pingsten. På Jesu tid fanns det varken tryckpressar eller radio, och skrivna redogörelser var inte vanliga bland folk i allmänhet. Därför måste de goda nyheterna om Guds vilja och uppsåt föras vidare på de troendes tungomål. Jehovas tillbedjare hade kommit till pingsthögtiden i Jerusalem från mer än ett dussin olika länder i Afrika, Asien och Europa, och de talade många olika språk. Omkring 120 av Jesu lärjungar församlades också i Jerusalem. Med hjälp av Guds heliga ande började lärjungarna tala på olika tungomål. Vilken festmåltid av goda nyheter serverades inte för en stor skara tillbedjare! Dessa kunde på sina egna ”tungomål” höra dem tala ”om Guds storslagna gärningar”. — Apostlagärningarna 2:5—11.
Hur effektivt var detta underverk? Tre tusen åhörare blev troende samma dag! (Apostlagärningarna 2:41) När dessa nyomvända därefter återvände till sina avlägset belägna hem, vittnade de ”till jordens mest avlägsna del” om sann tillbedjan. — Apostlagärningarna 1:8.
Bara lite mer än två årtionden efter pingsten meddelade Paulus att tungomålstalandets gåva så småningom skulle komma att upphöra. (1 Korintierna 13:8) Varför skulle detta vara rimligt? Därför att pingstens mirakulösa gåvor, som ett befästande av den första kristendomen, hade tjänat sitt syfte och inte längre behövdes.
Vi kan likaså betrakta det som hände vid berget Sinai mer än 1.500 år tidigare. Här åstadkom Gud imponerande övernaturliga tecken för att inskärpa i det församlade folkets sinne att lagförbundet hade sitt ursprung hos honom. När folket väl hade accepterat denna nya anordning, såg man inte längre dessa mirakulösa tecken. — 2 Moseboken 19:16—19.
Tungomål i våra dagar?
I våra dagar anser många att de får hjälp av Guds heliga ande till att tala i tungor. Hur kan vi få detta att stämma med bevisen från bibeln om att tungomålstalandets gåva har upphört?
Tungomålstal innebär vanligtvis ytterst känslobetonade utbrott av ljud som ingen begriper. Det kan alltså inte komma från Gud. Jesus sade att religiösa skrymtare skulle försöka förknippa hans namn med sådana ”kraftgärningar”, men han förkastade dessa ”som övar laglöshet”. (Matteus 7:21—23) Och Paulus varnade profetiskt för en kommande tid när det skulle förekomma bedrägliga underverk, eller ”lögnaktiga tecken och förebud”. Ärkebedragaren, Satan, djävulen, är således specialist på ”varje orättfärdigt bedrägeri”. — 2 Tessalonikerna 2:8—10.
Visste du att det förekom tungomålstal hos vissa hedniska religioner i Grekland på Paulus’ tid? Dessa religioners riter blandade tungomålstal med sådana sedvänjor som att rista sitt kött och vild nakendans. Sådana historiska exempel visar tydligt att tungomålstalande kan förekomma under en påverkan som är synnerligen ohelig.
Förnuftet säger ifrån
Om du fortfarande känner dig tveksam angående ursprunget till våra dagars extatiska tungomålstalande, så begrunda det som sägs i 1 Johannes 4:1: ”Ni älskade, ... pröva de inspirerade uttalandena för att se om de härrör från Gud.” Ja, pröva genom ett nyktert studium av Guds ord och med bön om hans hjälp. (Apostlagärningarna 17:11) Se efter om de religioner som i våra dagar talar i tungor verkligen vägleds in i ”hela sanningen”. — Johannes 16:13.
När kristna under det första århundradet talade i tungor, så byggde detta upp åhörarna. Det inspirerade budskapet skulle vara klart och förståeligt. — 1 Korintierna 14:26—28.
De som nu ärar bibelns sanning yttrar sådant som överträffar det tal som utgick från de inspirerade tungorna på den där pingstdagen för länge sedan. Varför är det så? Därför att de, för en mycket större åhörarskara och i en bestående form, förkunnar om hur Guds rike under Kristus skall komma att styra över alla lydiga människor. Deras budskap utgör en del av bibelns skrivna redogörelse, och till skillnad från det tungomålstal som förekom bland de kristna under det första århundradet är bibeln nu helt eller delvis tillgänglig på omkring 1.800 språk.
[Bild på sidan 23]
De kristna under det första århundradet fick gåvan att vittna på främmande tungomål