Vad är orsaken till problemet?
”NATIONERNA är inbegripna i ett geopolitiskt vågspel”, skrev The New York Times i början av året. Förenta staterna hade låtit dollarn falla ytterligare gentemot den japanska yenen och den västtyska marken med anledning av det fortsatt ökande handelsunderskottet. Artikeln i Times fortsatte därför: ”Var och en försöker tvinga de övriga att göra förändringar i inrikespolitiken ... [för att] hjälpa till att få bättre balans i handeln.”
Varför har sänkningen av dollarn inte fört med sig de förbättringar i fråga om internationella handelsförbindelser som man hoppades på? Vad är orsaken till att USA fortsätter att uppvisa ett så stort handelsunderskott? Och varför har länder som Japan och Västtyskland kunnat fortsätta att öka handelsöverskottet gentemot USA, trots att deras valutor har ökat i värde?
Febrila försök att finna svar på dessa frågor görs av ledande nationalekonomer över hela världen. Hur som helst står det klart att det krävs mer för att lösa svårigheterna i världshandeln än att mixtra med dollarns värde. Under tiden har anklagelser och motanklagelser handelspartnerna emellan nått en explosiv nivå i politiskt och ekonomiskt avseende.
Handelskrigets iscensättning
Många människor i USA anser till exempel att trots att USA har öppnat sin marknad för utrikeshandeln, har andra länder — som Japan och, i mindre grad, Västtyskland och andra — inte gjort något i gengäld. I stället, säger man, har dessa länder använt sig av ojusta handelsmetoder för att befrämja exporten och skydda sina hemmamarknader mot import. Till följd av detta menar man att arbetstillfällen i USA försvinner och utkomstmöjligheterna undergrävs. Detta har lett till en hel del slitningar och även uttryck för hätskhet mellan Förenta staterna och dess handelspartner.
Man klagar också över att japanska företag betalar sina arbetare så låga löner jämfört med deras kolleger i USA att de har råd att underbjuda sina konkurrenter utomlands. Dessutom måste utländska företag, för att slå sig in på den japanska marknaden, brottas med den traditionella och privata affärspraxisen, de komplicerade distributions- och skattesystemen, kvalitetsnormerna, språkbarriären, japanernas sympatier och antipatier och deras motvilja mot utländska varor. Allt detta, säger utländska affärsmän, gör att de hamnar i ett mycket ofördelaktigt utgångsläge.
Dessa klagomål framfördes av USA:s handelsminister, Malcolm Baldridge, när han i ett tal till en grupp ledande japanska affärsmän i Tokyo förklarade: ”Japan kan inte fortsätta att leva med sina handelspartner i kraft av en ständigt ökande export och en långsam eller stagnerad tillväxt av importen. Nästan vilken måttstock man än mäter med har Japan stor makt i världsekonomin men har inte tagit det ansvar som följer med den makten.”
Motanklagelserna
Japanska affärsmän å andra sidan pekar på sina amerikanska kollegers mentalitet att snabbt dra sig ur och ta till reträtten. Medan en japan är villig att följa en långsiktig plan måste den amerikanske affärsmannen göra omedelbara vinster för att tillfredsställa sina aktieägare. År 1970, till exempel, gav sig både amerikanska och japanska företag in i ett dyrbart forskningsprojekt med målsättningen att förverkliga idén med laserteknik för musikinspelningar och för att reproducera bilder och sätta detta i produktion. Ganska snart drog sig de amerikanska företagen ur i avsaknad av resultat. En japansk firma fortsatte emellertid och blev till en stormakt i miljarddollaraffären med CD-skivorna.
En viktig faktor i den obalans som uppstått i handeln är, enligt japanerna, att deras samhälle är sparinriktat, medan det amerikanska samhället är konsumtionsinriktat. I genomsnitt sparar japanerna fyra gånger så mycket som amerikanerna, och deras totala besparingar överstiger 30 procent av bruttonationalprodukten.
Typiskt nog anser japanerna att deras bättre konkurrenskraft inte ligger i lägre produktionskostnader, utan i högre produktivitet och bättre administration. En amerikansk observatör har konstaterat att ”arbetarnas produktivitet vid de fem största amerikanska stålverken, till exempel, är omkring 30 procent lägre än hos de japanska konkurrenterna. Det betyder att även om lönerna i de bägge länderna var lika, skulle amerikanska ståltillverkare ändå inte kunna konkurrera med de japanska på en verkligt fri marknad. Och det skulle för den delen inte heller de amerikanska biltillverkarna.”
När det gäller anklagelsen att japanerna motsätter sig import av utländska varor, anser många av dem att detta helt enkelt inte är sant. De hävdar att de alltid har välkomnat importvaror, förutsatt att utländska tillverkare har anpassat sina produkter till japanernas tycke och smak. En amerikansk leksakstillverkare, till exempel, omarbetade modellen till en docka och gav den en mer anspråkslös figur, kortare ben och mörkbruna ögon. Den såldes i miljontals exemplar. Likaså erövrade ett amerikanskt läskedrycksföretag 60 procent av läskedrycksmarknaden i Japan genom att göra sin dryck sötare — precis så som japanerna ville ha den. Utländska företag som begagnar sig av sådan marknadsföringsstrategi har varit oerhört framgångsrika.
Somliga i Japan anser till och med att hela den här frågan angående handelsunderskottet blir överdramatiserad av USA för att man vill skyla över sin egen dåliga prestationsförmåga. Eftersom Japan bara har hälften så stor befolkning som Förenta staterna, påpekar man att japanerna förmodligen aldrig kommer att konsumera lika mycket amerikanska varor som amerikanerna konsumerar japanska varor. Vidare menar man att den statistik det ofta hänvisas till är vilseledande, eftersom den inte upptar värdet av de varor och tjänster som sålts av firmor i Japan som ägs eller styrs av amerikanska företag. En konsultfirma rapporterar att det finns 3.000 sådana firmor i Japan och att de 300 främsta av dem sålde produkter till ett värde av 44 miljarder dollar i Japan år 1984.
Denna omlokalisering av amerikanska företag till utlandet för att utnyttja billig arbetskraft förvärrar obalansen i handeln. I större och större utsträckning tillverkas TV-apparater, datorer, bilar och andra produkter med amerikanska varumärken i Japan, Mexico, Taiwan och andra länder och säljs sedan på den amerikanska marknaden. Detta medför inte bara att arbetstillfällen i USA går förlorade, säger japanerna, utan också att ”import”-siffrorna skjuter i höjden.
Båda sidorna tycks alltså ha välgrundade skäl till klagomål mot den andra parten eller till rättfärdigande av sina egna handlingar. Men samtidigt som man fortsätter att slunga ur sig dessa anklagelser och motanklagelser tycks ingenting tyda på att handelskriget, eller obalansen i handeln, är i avtagande. Kanske är det så att de olika länderna bara ser på symptomen. Den verkliga orsaken till de spända handelsförbindelserna ligger djupare.
Den verkliga orsaken?
Anta att fler handelsvaror strömmade mellan de olika staterna inom USA eller de olika prefekturerna i Japan. Skulle detta resultera i ett handelskrig eller en ekonomisk kris? Nej. Det beror på att konsumenterna inte bryr sig om varifrån produkterna kommer, så länge som de får varor av god kvalitet till lågt pris. Vad är det då som gör att det fungerar annorlunda i den internationella handeln?
”Ekonomisk nationalism”, som den stora japanska dagstidningen Asahi Shimbun uttrycker det. I stället för att vara intresserad av att bevara en sund världsekonomi är varje nation i första hand intresserad av sin egen välfärd. ”Den japanska uppfattningen att det bara är inhemskt tillverkade produkter som har någon kvalitet ... är djupt rotad och fundamental”, konstaterade chefen för American Telephone and Telegraph Internationals kontor i Tokyo. Samma sak kan sägas om amerikanerna, tyskarna, britterna, svenskarna och nästan vilka andra folk som helst. Nationerna är splittrade på mer än ett sätt.
I själva verket är problemen inom handeln och den sjunkande dollarn bara symptom på ett system som hemsöks av krig, våld, nationalism, själviska ambitioner och, framför allt, hopplöshet. Finns det någon som kan befria världen från dessa oöverstigliga hinder och återställa dess hälsa, inte bara när det gäller världsekonomin, utan i varje aspekt av livet?
[Bild på sidan 7]
Kan de japanska arbetarnas högre produktivitet vara en bidragande orsak till USA:s handelsunderskott gentemot Japan?