Undvik höga hastigheter och aggressioner!
”OM BILEN uppfanns i dag skulle den bli förbjuden”, försäkrar Geoff Large, biträdande chef för det brittiska trafiksäkerhetsorganet RoSPA (Royal Society for the Prevention of Accidents). ”Man skulle aldrig få sälja något som kunde döda och skada en tredjedels miljon människor om året enbart här i landet.”
Bilfabrikanterna inser vilka potentiella risker som är förbundna med deras produkter. De investerar ofantliga penningsummor och tillgriper alla medel för att förbättra de säkerhetsanordningar som moderna bilar är utrustade med. Men som londontidningen Sunday Express Magazine framhåller: ”Säkerhetsmedvetna bilförare vet att skyddsåtgärder för bilen — och dess passagerare — inte är något som man får gratis.” Bilannonserna kan visserligen framhålla vissa säkerhetsdetaljer, men vad är det som fångar köparens uppmärksamhet? Ofta är det fordonets prestanda, till exempel dess accelerationsförmåga och motoreffekt, och sådant som snygga linjer och sportiga detaljer.
En före detta domare, Richard Spiegel, framhåller att tyska bilister tycks ”ha ett neurotiskt förhållande till höga hastigheter ... vilket fortfarande är den vanligaste orsaken till olyckor”. Han anser att det är denna inställning som utnyttjas i ”bilindustrins annonsering”. Är det så i det land där du bor?
Ökad trafikintensitet och försämring av vägnätets beskaffenhet är andra faktorer som minskar trafiksäkerheten i många länder. Från Brasilien rapporteras om farorna med dåligt skyltade vägkorsningar. ”I dessa situationer”, sägs det i Brazil Herald, ”grips en eller flera bilförare plötsligt av förvirring och tvekar, vilket kan leda till en olycka.”
Med tanke på dessa risker är det av allra största vikt att förare av moderna fordon med höga prestanda är ansvarskännande, välutbildade och omtänksamma. Den svenska publikationen Trygg i trafiken? uttrycker det på följande sätt: ”Körkortet [är] förutom rösträtten det viktigaste förtroendet du får av samhället.”
Varning för aggressioner!
Höga hastigheter dödar. Rattfyllerister dödar. ”Men”, säger du, ”jag håller mig till hastighetsbegränsningarna, och jag dricker inte alkohol när jag skall köra bil. Jag inser att bilkörning kan vara en fråga om liv och död. Vad mera kan jag göra?”
”Bilen förstärker en mänsklig förmåga, förmågan att förflytta sig, och gör det möjligt att tillryggalägga längre sträckor mycket snabbare än i egen kraft”, skriver den brasilianske psykologen Zulnara, och han tillägger: ”Detta är inte fel i sig självt.” Vari består då problemet? Enligt Zulnara ligger felet ”i det sätt varpå varje enskild förare utnyttjar dessa resurser”.
Du håller säkert med om det som nyligen sades i den franska dagstidningen Le Monde: ”En vittutbredd inlärd attityd får oss att uppfatta ... ratten som en maktsymbol. ... Om man inte kan undvika andras dårskap ... , kan man åtminstone behärska sitt eget körsätt.” — Kursiverat av oss.
Något som gör den moderna bilismen till en alltmer komplicerad och riskfylld företeelse är enligt Glasgow Herald ”det allt större måttet av aggressivitet och intolerans bakom ratten”. Om man till detta lägger ”chanstagningar och hänsynslös körteknik”, företeelser som har blivit ”alltmer utbredda och lett till fysiskt våld och kollisioner”, så har man fått ett recept på förödelsen på vägarna. Den kanadensiske poliskommissarien Ken Cocke förklarar: ”Folk har helt enkelt glömt alla regler — och alla har bråttom. Vi känner oss pressade att vara mer aggressiva; alla vill fram och ingen vill vänta på sin tur i kön.”
Denna aggressiva anda, som är så karakteristisk för våra dagars bilförare, kan verkligen förorsaka problem. ”Det värsta man kan göra”, förklarar den tyska dagstidningen Rheinischer Merkur, ”är att ligga för nära framförvarande fordon. ... Det är få vägtrafikanter som riktigt förstår hur andra känner det. Förare med snabba bilar upplever till exempel ofta motorcyklister som ett hot. De känner sig provocerade och avundsjuka, och denna avundsjuka kan mycket lätt framkalla aggression.” Denna anda är så vanlig att ”en av tre tillfrågade medger att han eller hon har känt sig upprörd eller rentav förolämpad över att bli omkörd”.
Säker körning — av högsta prioritet!
Det ökade våldet på de amerikanska vägarna tycks vara en återspegling av denna aggressivitet. The Wall Street Journal för 3 augusti 1987 innehöll en artikel med rubriken ”Bilförare blir alltmer våldspräglade”. Det hette där: ”I städer över hela landet har polisen lagt märke till ett ökat antal skottlossningar, slagsmål och andra former av misshandel på de allmänna vägarna — något som många gånger börjar med mindre kontroverser förare emellan. I några fall har motorister blivit dödade.” The New York Times för 6 augusti 1987 rapporterade: ”Sedan mitten av juni har våldet på motorvägarna i södra Kalifornien resulterat i fyra dödsfall ... och 15 skadade.”
Det råder således ingen tvekan om saken: säker körning är ett måste, till nytta för oss själva och andra. Efter att ha uttryckt sitt beklagande över de människoliv som årligen går till spillo på de brittiska vägarna understryker förre kommunikationsministern, John Moore: ”Trafiksäkerheten ... måste vara av högsta prioritet för alla vägtrafikanter.”
Hur skall man då, rent praktiskt sett, köra för att bidra till säkerheten i trafiken? Vad bör man se upp med? Vilka råd kan pålitliga, erfarna bilförare ge? Följande artikel, ”Uppodla säkra körvanor”, kommer att ta upp dessa frågor.