En musiker väljer verklig harmoni

”Vakna!” intervjuar en känd musiker i Västtyskland.

Hans, varför blev du musiker?

Redan som barn var jag fascinerad av att lyssna på musik. I slutet av 1950-talet blev jag förtjust i den gitarrmusik som spelades av sådana instrumentalgrupper som The Shadows och The Ventures. Jag började ta gitarrlektioner vid 11 års ålder.

Senare blev jag intresserad av klassisk gitarrmusik, och jag började studera sådan musik när jag var 18 år gammal. År 1971 gjorde jag mina avslutande examensspelningar, som gav mig behörighet som musiklärare. I tre år undervisade jag ungdomar och gav lektioner vid ett konservatorium. Det var först då jag som yrkesmusiker började spela ”lättlyssnad” musik.

Det var mer av en slump som ”Verde”, en instrumentalkomposition som jag spelade på gitarr, över en natt blev mycket populär.

Vilken roll spelar musiken i ditt liv i dag?

Jag älskar fortfarande att lyssna på musik och att spela — och jag tjänar mitt uppehälle på musiken. Men numera är det något helt annat som intar första platsen i mitt liv, som du ju vet.

Hur kom det att bli så?

I januari 1977 kom en ny trumslagare, Val, till vår grupp. Så snart vi fick veta att han var ett Jehovas vittne, enades vi om att inte lägga oss i hans tro, eftersom religion är en privatsak.

Vi gav oss ut på turné och insåg snart att hans åsikter om moral, tobaksbruk och religiösa högtider skilde sig helt och hållet från våra. Det här ledde till livliga diskussioner nästan varje dag. Val använde bibeln i sina svar, och det fick mitt intresse att spira.

Vad trodde du tidigare om religion?

I viss mån har jag alltid trott på Gud, men jag har aldrig gått i kyrkan frivilligt. Jag trodde inte att man kunde förstå bibeln om man inte hade studerat teologi. Min kyrka kunde heller aldrig ge mig en stabil grund för en tro, och prästerna gjorde mig besviken.

Val, å andra sidan, kunde verkligen besvara mina frågor. Som exempel kan jag nämna att tidigare diskussioner om varifrån Kain fick sin hustru aldrig gjorde mig nöjd. Men förklaringen att Kain gifte sig med en av sina systrar tillfredsställde mig. — 1 Moseboken 4:17; 5:4.

Val gav mig en bibel, och jag började genast läsa den. Jag läste också bibelförklarande litteratur som han skaffade mig, och sedan började jag ansätta honom med frågor. Jag berättade för min hustru, Birgit, om allt det fantastiska som jag började få kunskap om, och till min glädje deltog hon i vårt regelbundna bibelstudium. Det här var i slutet av år 1977.

Bibelstudiet var alltså mycket givande?

Ja, verkligen. Det öppnade mina ögon för svaret på en viktig fråga som jag ofta hade diskuterat med mina vänner. Vi hade aldrig kommit fram till något tillfredsställande svar. Var och en av oss lade sig till med sin egen livsfilosofi.

Det som framför allt sysselsatte mina tankar var att man föds, arbetar, når ett mål av något slag och sedan dör. Men är det allt? Vad är meningen med livet? En del unga människor blir exempelvis sjuka tidigt i livet, innan de någonsin har levt sitt liv till fullo. Många människor stöder sig förklarligt nog på det vaga hoppet om en fortsättning efter döden. Men det är en klen tröst. Förutom det stod det klart för mig att människor inte kunde finna någon utväg att undanröja den fiendskap som råder mellan supermakterna och likaså mellan enskilda individer.

Jag blev djupt berörd, när jag upptäckte hur mycket man kan lära sig genom Guds ord, som har skrivits till nytta för oss. Det gav mig ett hopp som inte var vagt, utan ett som var fast och välgrundat. Mitt studium av bibeln hjälpte mig att inte gripas av förtvivlan över världsproblemen. Bibeln visade mig i stället hur man kommer till rätta med dem.

Eftersom Val bodde långt ifrån oss, såg han till att vi fick besök av ett äkta par som bodde i närheten av oss, Gerhard och Barbara. Gerhard var musiker liksom jag. Jag hade emellanåt träffat Gerhard när jag arbetade i en studio, men jag blev nu häpen över att se hur han hade förändrats.

Vilka förändringar tänker du då på?

Jag kommer ihåg Gerhard som en popmusiker med långt hår och härjat ansikte och att han använde narkotika då och då och i övrigt levde lösaktigt. Han hade nu fullständigt förändrats, nästan till oigenkännlighet. Han verkade lugn och balanserad, och han såg ren och prydlig ut. Det gjorde ett mycket djupt intryck på mig.

Redan från början studerade vi bibeln tre till fyra timmar i veckan, och vi använde boken Sanningen som leder till evigt liv. Eftersom jag inte rökte, inte brukade narkotika och inte levde ett omoraliskt liv, trodde jag att jag inte behövde förändra mitt liv så mycket. Men när jag lärde känna Gud, förstod jag att kristna inte är någon del av den värld som har avskurit sig från honom, och det gav skärpa åt mitt samvete.

Vad var det hos Jehovas vittnen som tilltalade dig?

Jag kommer ännu ihåg första gången vi var till Rikets sal. Människorna där skilde sig så från det jag var van vid. De välkomnade varandra och utstrålade kärlek och vänlighet — och harmoni.

Det blev ännu mer uppenbart för mig vid den internationella sammankomsten ”Segerrik tro”, som hölls i München år 1978. Även här var alla som var närvarande mycket hänsynsfulla och lyssnade mycket uppmärksamt på programmet. Strax efter sammankomsten var jag tvungen att uppträda som yrkesmusiker inför en helt ”normal” bayersk publik. Under kvällen råkade några av de närvarande, som var påverkade av alkohol, i knivslagsmål med varandra.

Det var också en annan sak som var annorlunda bland Jehovas vittnen. I världen gör man stort väsen av berömda personer. Var jag än visade mig tidigare, spreds snabbt ryktet om mig, och man sade: ”Det där är Ricky King!” Men så var det inte här. I förbigående vill jag säga att det betyder en hel del för mig att bli tilltalad med mitt riktiga namn. Mitt artistnamn, som finns inskrivet i mitt pass och som jag kan använda i affärssammanhang, använder jag bara i samband med mitt yrke.

Med tiden insåg jag att jag måste göra ytterligare förändringar. Musiken hade varit mitt liv. Allting fick underordna sig den, och min hustru anpassade sig till den livsstilen. Men nu fick jag lära mig att inte låta mig fullständigt uppslukas av musiken och att den inte var det viktigaste i livet. Vi gjorde ytterligare framsteg och blev döpta som Jehovas vittnen år 1979.

Kan du av egen erfarenhet berätta något om det inflytande som musiken har på människor?

Ja. Musiken vädjar till ens känslor och böjelser och kan förstärka dem. En viss typ av musik har en uppiggande och avslappnande inverkan på människor och försätter dem i en glad stämning. Den sortens musik är melodisk och harmonisk, och i den framhävs inte takten eller rytmen.

Men jag har också sett hur hårdrock har skapat en så aggressiv och våldsam stämning hos åhörarna att de råkat i slagsmål med varandra framför scenen. Den dunkande rytmen i sådan musik får människor att ge utlopp åt sina känslor.

Vad tycker du man bör tänka på när man väljer musik att lyssna på?

Jag har kastat skivor i soporna, när jag har fått veta att de förespråkar spiritism och djävulsdyrkan. Man kan i normala fall känna igen sådana skivor på deras omslag eller deras sångtexter.

Det är ett misstag att underskatta sångtexternas påverkan. Textförfattarna tycks ha någonting som passar varje slags smakriktning. Unga musikgrupper komponerar ofta sånger som har deras egna personliga problem som underlag. Sådana sånger vädjar kraftigt till ungdomar, som ofta kan orden utantill. Sångtexterna kanske uppmuntrar dem att smaka på den ”frihet” som hör ihop med drogmissbruk, dryckenskap eller omoraliskhet. Den här tendensen till ett ohämmat levnadssätt har förlorat något av sin styrka i dag, eftersom nöjet i den fullständiga ”friheten” med all tydlighet har fört med sig sina egna problem.

Underhållnings- och dansmusik kan också väcka orätta begär. Artisten sjunger om lycka och ömhet — något som många lyssnare kanske tycker att deras äktenskapspartner inte kan ge. Artisten blir ofta identifierad med det han sjunger om. En del yrkesartister jag känner är av den anledningen verkliga favoriter bland kvinnorna.

När någon låter sig uppslukas av den här fantasivärlden, kan det leda till att han eller hon börjar dyrka artisten. Det kan börja ganska oskyldigt genom att man ber om en autograf som minne. Men några börjar betrakta artisten som sitt ideal, och genom att placera honom på en piedestal gör de honom till en avgud. De kanske hänger upp stjärnans bild på väggen och börjar efterlikna hans klädsel och stil och överger sin egen personlighet. Kristna måste också hålla i minnet att tillbedjan är någonting som endast tillkommer Gud.

Hur lyckas du förena ditt yrke med dina kristna förpliktelser?

Om jag fortfarande skulle vara tvungen att förtjäna mitt uppehälle genom att turnera med en grupp, skulle jag inte vilja fortsätta som yrkesmusiker. När jag tidigare var tvungen att resa flera veckor i sträck, lade jag märke till att påtryckningarna från världen blev starkare och att jag blev svagare. Jag insåg hur mycket jag behövde de kristna mötena och samvaron med mina medkristna varje vecka! Nu när min situation har förändrats, klarar jag att sköta de ökade förpliktelser jag har som äldste i den församling av Jehovas vittnen jag tillhör.

Numera komponerar jag och skriver texter hemma. Inspelningarna görs senare i en studio. Ibland gör jag scenframträdanden vid galatillställningar, vilket innebär att jag är borta hemifrån en kort tid. Jag uppträder naturligtvis inte på scen under jul och nyår eller i karnevalstider, trots att musiker gör sina största inkomster vid de tillfällena. Att ständigt vara på resande fot och spela nästan varje kväll skulle fördärva min ovärderliga tro.

Jag är mycket glad över att ha funnit det bibliska hoppet om en rättfärdig ny ordning, och jag önskar få förmedla det hoppet till så många människor som möjligt. Jag går regelbundet från hus till hus där jag bor och frambär budskapet om Riket. Eftersom jag själv kan planera min tid, leder jag ofta bibelstudier med intresserade personer vid middagstid. Min hustru och jag gladde oss åt att kunna hjälpa en familj på fyra personer att finna bibelns sanning.

Hur ser du på framtiden?

Varje gång jag förut tänkte på kapprustningen, svälten, miljöförstöringen och andra problem i världen — och tänkte att det inte fanns något verkligt hopp om en förändring — frågade jag mig om livet över huvud taget hade någon mening. Jag har nu en annan syn på saken, eftersom jag vet att Gud har allt under kontroll. Psalm 37:37, 38 (NW) visar att framtiden för dem som står på Guds sida ”skall bli fridfull”, men ”onda människors framtid skall i sanning bli avskuren”.

Orden i Uppenbarelseboken 21:4 gör mig fortfarande hänförd: ”Han [Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” Det innebär att sjukdomar och död kommer att upphöra; ja, alla de onda ”förra tingen”. Sedan kommer jorden att bli ett fridfullt paradis.

Mitt studium av bibeln medförde harmoni i mitt liv, och likaså kommer Gud att föra hela skapelsen in i en universell harmoni av frid. — Ett samtal med Hans Lingenfelder.

[Bild på sidan 13]

Mitt liv som musiker började förändras år 1977

[Bild på sidan 15]

Hans (gitarrspelaren till vänster om mitten) — sida vid sida med sin hustru, gläds åt det kristna kamratskapet