Från våra läsare
Att göra slut Jag var i valet och kvalet om jag skulle fortsätta ett bristfälligt förhållande eller inte, när jag råkade få syn på er artikel. (”Skall jag göra slut?”, 22 juli 1988) Det var råd i rätt tid. Det känns som om en börda lyfts av mig. Nu vet jag vad jag skall söka efter och vad man skall göra medan man sällskapar. Jag har aldrig kommit i kontakt med någon organisation som tänker så mycket på sina ungdomar som ni gör. Fortsätt med det.
E. G., Ghana
Maria Nyligen hade Vakna! en artikel om Maria (8 november 1988) och förringade det stora värde vi sätter på henne. Vi hälsar Maria på samma sätt som Gabriel gjorde. Vi kallar henne ”välsignad” och ”Moder” som i den Heliga skrift. Vi är lyckliga och önskar så förbli.
M. P. M., Brasilien
Vi förstår att ämnet Maria ligger katoliker mycket varmt om hjärtat, och vi håller med om att Maria var högt gynnad av Gud. Likväl visade vår artikel att det inte finns något stöd i bibeln för de många traditioner som har uppkommit i förbindelse med henne, till exempel den obefläckade avlelsen, den heliga jungfruns kroppsliga himmelsfärd eller hennes roll som medlerska. (3 Moseboken 12:6—8; Lukas 2:22—24; 1 Korintierna 15:50; 1 Timoteus 2:5) Frågan som kristna ställs inför är därför inte om de tillber på det sätt de själva föredrar, utan om de ”tillber i sanning”. (Johannes 4:23) — RED.
Påvens ofelbarhet Ert nummer för 8 februari 1989 gjorde mig mycket upprörd. (”Är påven ofelbar?”) Jag tror djupt på att alla som verkligen älskar Gud bör sätta värde på det de har gemensamt och arbeta tillsammans i enhet. Men detta är ett tarvligt, ogrundat, illa skött och klent underbyggt angrepp. Vart ville ni komma egentligen?
E. S., Förenta staterna
Till största delen redogjorde vi bara för vad katolikerna själva säger beträffande läran om ofelbarheten. Artiklarna byggde faktiskt nästan uteslutande på katolska källor, av vilka många tryckts med katolska kyrkans tillstånd. Vidare försökte vi hjälpa våra läsare att granska denna lära i bibelns ljus. En sådan objektiv granskning av religiösa trosläror är, om än kanske smärtsam, av stort värde för varje uppriktig sanningssökare. — RED.
Orkanen Gilbert Av er artikel (22 mars 1989) får jag det tydliga intrycket att hjälpsändningar bara kom vittnena till del i det aktuella området i Mexico. Hur gick det med grannarna som inte är vittnen? Det var också en underton av ”skryt” när artikeln fortsatte med att berätta om hur ”grannarna [blev] mycket imponerade” av era hjälpinsatser.
C. T., Förenta staterna
Jehovas vittnen är långt ifrån okänsliga för andra människors belägenhet, när katastrofer inträffar. Tidigare artiklar har visat hur villiga Jehovas vittnen är att hjälpa sina medmänniskor vid sådana tillfällen. Se till exempel artikeln med titeln ”Fördämningen har brustit!” (8 oktober 1986) Vi strävar alltså efter att ”göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. (Galaterna 6:10) Även om vårt motiv inte är att göra intryck på andra, får sådana goda gärningar ofta iakttagare att komma med berömmande ord. (1 Petrus 2:12) — RED.
Handikappad Jag uppskattade mycket er artikel ”Handikappad men ändå framgångsrik”. (22 oktober 1988) På grund av att jag är förlamad till följd av en hjärnskada insisterar folk ibland på att behandla mig som om jag inte kan göra någonting själv. De säger: ”Det här klarar inte du. Låt mig få hjälpa dig!” precis som er artikel påpekade. Men när jag väl försöker, upptäcker jag att jag kan!
C. S., Förenta staterna