Vi skapades att njuta av vackra parker

DE FLESTA av oss känner sinnesfrid och glädje när vi får lämna stadens jäkt och stress och njuta av de vackra scenerierna på någon naturskön plats. John Muir, en av banbrytarna inom naturvården, förklarade: ”Nationalparker och naturreservat tjänstgör inte bara som källor för timmer och bevattnande floder, utan också som livets källor.”

Det bör därför inte förvåna oss att vår Skapare gav det första människoparet en vacker, trädgårdsliknande park att bo i. Den upptog en del av det område som kallades Eden och fick därför namnet ”Edens lustgård”. Denna trädgårdsliknande park var mycket stor. Detta framgår av att en flod som vattnade lustgården delade sig i fyra grenar som bildade källflöden till fyra stora floder och att ”alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av” växte i denna park. — 1 Moseboken 2:8—10, 15.

Ända fram till vårt århundrade har de flesta människor bott på platser där de kunnat bli vederkvickta av sådana ”livets källor”. Men sedan började människor tränga ihop sig i stora städer, och vildmarksområden började förstöras och rentav ödeläggas av människan. Tanken att anslå vissa områden till nationalparker har därför med rätta betecknats som ”en storslagen och fantastisk idé”. När och hur kom man på denna idé?

De första nationalparkerna

Första gången tanken dök upp var år 1870. Efter att ha utforskat området Yellowstone i Förenta staterna satt männen i en expedition en kväll samlade runt lägerelden och talade om de fantastiska scenerier som de hade sett. En av dem, Cornelius Hedges, som senare blev guvernör i Montana, föreslog att området skulle bevaras som nationalpark till glädje för kommande generationer. De andra samtyckte entusiastiskt. Två år senare tillstyrktes förslaget, och år 1872 undertecknade president Ulysses S. Grant det lagförslag som gjorde Yellowstone till världens första nationalpark.

Med Yellowstone som förebild grundades en tid senare det som nu kallas Royal National Park, ett naturreservat i Nya Sydwales i Australien. Bara 13 år efter det att Yellowstone invigts grundades så världens tredje nationalpark i Alberta i Canada. Det är intressant att lägga märke till hur detta gick till.

Canada hade då nyligen vunnit självständighet och höll på att bygga en järnvägslinje över Klippiga bergen till Stillahavskusten. En dag i november 1883 påträffade tre järnvägsarbetare, som utforskade ett vildmarksområde i närheten av Fort Calgary, några varma källor med mineralvatten som bubblade upp ur marken. Man insåg snart att dessa källor var värdefulla och började processa om äganderätten.

Snart ingrep emellertid den kanadensiska regeringen. Den såg att området hade utsikter att locka turister och var därför inte hågad att låta det övergå i privat ägo. År 1885 utfärdades därför en kunglig förordning som fastställde att området skulle användas till att ”befrämja allmänhetens hälsa” och ”undantas från försäljning och bosättning”. Området, som ursprungligen omfattade cirka 25 kvadratkilometer, har nu utökats till det 6.640 kvadratkilometer stora naturreservat som kallas Banff National Park.

Canada har nu omkring 30 sådana naturparker runt om i landet med en sammanlagd landareal som ungefär motsvarar Englands. Förenta staterna har mer än 300 sådana naturreservat med sammanlagt gott och väl dubbelt så stor areal som England. Den ”storslagna och fantastiska idén” att inrätta nationalparker har blivit så populär världen utöver att det nu finns mer än 2.000 naturskyddsområden i omkring 120 olika länder.

En förändrad syn

Från början var Banff en kurort som besöktes av ett privilegierat fåtal. ”Eftersom vi inte kan exportera sceneriet”, sade en av initiativtagarna, ”måste vi importera turisterna.” Och turisterna kom. Vissa nationalparker har faktiskt blivit så översvämmade av turister att trängseln trotsar all beskrivning. ”Vi blev bestörta när vi såg hur mycket folk det var”, sade en familj efter att ha besökt Yellowstone. ”Det var ungefär som på gatorna i Manhattan [i New York].” I vissa parker har man varit tvungen att utbilda vakterna i polisiära metoder och narkotikabekämpning.

På senare tid har man i större utsträckning försökt bevara den ursprungliga naturen i parkerna. I Yosemite, ett berömt naturreservat i Kalifornien, har man till exempel funderat på att göra sig av med sådana anläggningar som garage, presentaffärer, skridskobanor, golfbanor, tennisbanor och simbassänger. Parkledningen försöker skapa fritidsområden som är i linje med långsiktiga naturvårdsintressen.

Detta är också fallet i Canada, vilket framgår av ett handlingsprogram för Canadas nationalparker som antogs år 1979. Det sägs där att nationalparkerna är avsedda att ”för all framtid skydda representativa naturområden och bevara dem intakta för kommande generationer”.

Ett av de viktigaste syftena med många naturparker är att skydda olika djurarter. Nationalparken Gran Paradiso i Italien, som tillkom år 1922, är en fristad för stenbocken, som en gång jagades så mycket att den var nära att bli utrotad. Djurreservatet Gir i Indien, som grundades år 1965, skyddar den sista spillran av det asiatiska lejonet, som en gång förekom i stor mängd i detta land. En gång i tiden strövade cirka 60 miljoner bisonoxar eller bufflar omkring i Nordamerika, men år 1900 var buffeln utrotningshotad. Tack vare olika viltvårdande åtgärder kan man nu åter finna tusentals av dessa djur på många platser, till exempel i det stora reservatet Wood Buffalo National Park.

Ja, att besöka nationalparker, vandra i dessa vildmarksområden och se djuren i deras naturliga miljö är upplivande för sinnet. Det är som en ”livets källa”. Men det finns vissa faror som man bör vara medveten om.