Från våra läsare

Förtidigt födda barn  Jag har en dotter som nu går tredje årskursen på högstadiet. Under årens lopp har jag lagt märke till att både hennes läskunnighet och hennes förmåga att lyssna är bristfälliga. När jag försökt uppmuntra henne har jag nog sagt saker som måste ha låtit mycket elaka i hennes öron. Men när jag läste er artikel drog jag mig till minnes att min dotter också blev förtidigt född. (”Förtidigt födda barn”, 22 februari 1989) Er artikel hjälpte mig att inse att jag måste ta hänsyn till hennes bakgrund när jag handskas med henne.

A. I., Japan

Tack så mycket för ert finkänsliga och balanserade sätt att nalkas problemet. Era artiklar rörde mig till tårar. Jag uppskattade särskilt ert erkännande av att dessa små individer verkligen har känslor och att kärleksfull omvårdnad från modern och familjen storligen kan bidra till deras välbefinnande.

J. J., Förenta staterna

Fladdermöss  Jag uppskattade er artikel om fladdermöss. (22 januari 1989) Först hade jag faktiskt ingen lust att läsa den, därför att blotta tanken på sådana djur fick mig att rysa. Men nu, när jag har läst artikeln, uppskattar jag dem. Av fotografierna såg de ut att vara snälla, oskyldiga djur. Jag roades till och med av deras små ansikten. Jehovas skaparverk är verkligen vackert.

C. S., Förenta staterna

Borta i mer än 20 år  Erfarenheten om morbror Jimmy uppmuntrade mig oerhört. (8 december 1988) Jag har leukemi, men jag klarar mig mycket bra. Någon enstaka gång blir jag deprimerad och tycker synd om mig själv. Men nu kan jag tänka tillbaka på hur Jimmys tro hjälpte honom igenom hans svåra och prövosamma stunder. Jag kommer aldrig att glömma honom.

J. B., Förenta staterna

Min åtta år gamla dotter blev så rörd när hon hörde om morbror Jimmy att hon måste sätta sig ner och skriva ett brev till honom. (Ja, om hon hade fått sin vilja fram, skulle vi ha tagit bilen och åkt ner till Förenta staterna för att besöka honom.) Hon skrev till honom: ”Det är verkligen uppmuntrande att läsa att när människor försökte hindra dig från att tjäna Jehova, så bara fortsatte du med det. Jag är åtta år, och jag hoppas att jag kan vara lika stark i ... [den kristna tron] som du är.”

J. R., Canada

Ensamhet  En skolkamrat sade till mig: ”Flickorna i min klass är kyliga, och ingen vill vara kompis med mig.” Nästa dag tog jag med mig Vakna! för 8 augusti 1987 med artikeln ”Hur skall jag kunna skingra mina känslor av ensamhet?” till henne. Jag trodde egentligen inte att hon skulle läsa den. Men nästa dag berättade hon för mig: ”Jag läste den så snart jag kom hem. Har du några fler?” Jag gav henne andra ”Ungdomar frågar”-artiklar som tog upp ämnen som jag trodde skulle intressera henne. Några dagar senare sade hon ivrigt: ”Jag har skaffat mig kompisar just så som det förklarades i den där tidskriften!” Resultatet har blivit att vi nu studerar bibeln tillsammans.

M. S., Japan

Svärmerier för personer av samma kön  Jag är en flicka på 17 år, och under lång tid har jag ställt mig frågan ”Är det något fel på mig?” Jag kände en så fantastisk lättnad när jag läste er ”Ungdomar frågar”-artikel som tog upp just detta ämne. (8 april 1989) Det var också en lättnad för mig att få reda på att det finns andra som upplever samma känslor som jag och att man en dag växer ifrån dem. Tack så mycket!

M. R., Förenta staterna